NJA 2009 not 41

Den 1:a. 41. (Ö 2252-09) Framställning om utlämning till Republiken Serbien av M.R., medborgare i Serbien.

Justitieministeriet i Republiken Serbien begärde i en framställning den 22 december 2008 att M.R. skulle utlämnas till Republiken Serbien för lagföring. Enligt framställningen är M.R. misstänkt för rån den 24 april 2002 och narkotikabrott under tiden februari 2007 till den 25 april 2007.

Till stöd för framställningen åberopades, vad gällde brottet rån, ett häktningsbeslut den 29 oktober 2007 av Kretsdomstolen i Belgrad och, vad gällde narkotikabrottet, ett häktningsbeslut den 10 oktober 2007 av Kretsdomstolen i Novi Sad.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med eget yttrande.

M.R. motsatte sig utlämning. M.R. var såsom häktad berövad friheten sedan han den 13 april 2009 frigetts från ett svenskt fängelsestraff, vid vilken tidpunkt Vänersborgs tingsrätts häktningsbeslut i utlämningsärendet började gälla.

HD:s yttrande. De gärningar för vilka utlämning begärs motsvarar enligt svensk lag närmast medhjälp till rån och narkotikabrott. För brotten är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Något hinder mot utlämning föreligger därför inte enligt 4 § utlämningslagen.

M.R. har förnekat att han gjort sig skyldig till de påstådda gärningarna. Han har hävdat att häktningsbesluten är uppenbart oriktiga och att hinder för utlämning därför föreligger enligt 9 § utlämningslagen.

Serbien har liksom Sverige tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention, Serbien med verkan från och med den 29 december 2002.

Konventionen har vid tillämpning av 9 § utlämningslagen ansetts gälla även för sådana brott som begåtts innan konventionen trätt i kraft i förhållandet mellan de två berörda staterna (NJA 1998 s. 265). De båda häktningsbesluten skall därför enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om besluten inte är uppenbart oriktiga. Av vad som förekommit i ärendet framgår inte att så är fallet. Det föreligger således inte något hinder mot utlämning enligt denna bestämmelse.

M.R. har vidare gjort gällande hinder mot utlämning på grund av bestämmelsen i 8 § utlämningslagen om beaktande av humanitetens krav. Han har därvid anfört bl.a. att det finns risk för att han i Serbien kan komma att utsättas för allvarliga övergrepp av personer tillhörande en kriminell organisation.

I 8 § utlämningslagen föreskrivs att utlämning inte får beviljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Av vad som förekommit i ärendet framgår inte att en utlämning skulle strida mot 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt föreligger hinder mot den begärda utlämningen enligt 1– 10 §§ utlämningslagen.