NJA 2009 not 55

Den 9:e. 55. (Ö 2474-09) Framställning om utlämning av V.G. till Vitryssland.

Vitryska republikens överåklagarämbete begärde i en framställning daterad den 28 juni 2008 att medborgaren i Vitryssland V.G. skulle utlämnas för lagföring. Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut meddelat av en utredare vid Sektionen för ekonomiska brottsutredningar vid Vitryska republikens statliga kontrollkommitté för Gomel oblast. Häktningsbeslutet har godkänts den 25 oktober 2005 av en vice åklagare för Gomel oblast. Av beslutet framgår att V.G. är misstänkt för skattebrott under perioden mars 2004–februari 2005. Förutom häktningsbeslutet åberopades en dom av Gomels stadsdomstol den 28 februari 2006 avseende två personer som dömts för medverkan till de påstådda brotten.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärende till HD med eget yttrande.

V.G. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande: Enligt utlämningsframställningen misstänks V.G. för att ha planlagt och lett olika åtgärder i syfte att undanhålla stora belopp i skatt och för att ha dolt dessa pengars ursprung och därigenom gjort sig skyldig till tvätt (brott mot § 243 i den vitryska republikens strafflag) och penningtvätt (brott mot § 235 i samma lag). Det påstås att två medgärningsmän under V.G:s ledning under perioden mars 2004 till februari 2005 har genomfört olika transaktioner med falska underlag och fört in falska uppgifter i sina respektive företags bokföring, bl.a. avseende utförda renoveringsarbeten och materialinköp, och därigenom minskat beskattningsunderlagen, vilket föranlett att skatt tagits ut med för lågt belopp. Vidare påstås V.G. ha instruerat en av medgärningsmännen att överföra pengar som undandragits genom skattebrotten från sitt företags konto till ett konto i Lettland som öppnats av V.G. i ett företags namn, varefter V.G. påstås ha överfört pengarna till sitt företags konto.

Av den åberopade domen framgår att de två uppgivna medgärningsmännen har dömts för delaktighet i de skattebrott som utlämningsframställningen avser till tre års frihetsbegränsning respektive tre års frihetsberövande i korrektionskoloni med sträng regim.

V.G. har förnekat att han gjort sig skyldig till de påstådda brotten och har gjort gällande att det finns hinder mot utlämning enligt 4 och 7–9 §§ utlämningslagen samt artiklarna 3 och 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

V.G. har anfört bl.a. följande. De påstådda brotten har fabricerats som ett led i de vitryska myndigheternas förföljelse av honom därför att han är medlem i och har bidragit med pengar till det vitryska socialdemokratiska partiet. De vitryska myndigheterna använder skattelagstiftningen för att komma åt oliktänkande. Han är utbildad jurist och har arbetat i drygt tolv år inom det vitryska polisväsendet. Han sade upp sig från polisen år 1997 sedan Lukasjenko blivit diktator i Vitryssland; han ville inte vara den som avgör medborgarnas öde och tvingas fatta beslut som strider mot lagen. När han lämnade polisen hade han en tjänst som överförundersökningsledare. Han startade därefter ett företag som bedrev parti- och minuthandel med export och import av olika konsumtionsvaror. Samtidigt engagerade han sig politiskt i det socialdemokratiska partiet. Han stödde partiets verksamhet på olika sätt, bl.a. genom att bidra med pengar och genom att låna ut sin bil och kontorsutrustning. De vitryska myndigheterna visste att han tillhörde oppositionen och försökte komma åt honom på olika sätt; bl.a. genomfördes under två år sammanlagt 14 revisioner i hans företag utan att man fann något att anmärka på. De i ärendet aktuella misstankarna fabricerades i samband med ett förestående val och syftade bl.a. till att strypa inkomsterna till det socialdemokratiska partiet. Han har läst den åberopade domen och förnekar varje inblandning i den påstådda brottsligheten. Det är endast två personer som enligt domen beskyller honom för brott, dels en av de tilltalade – vars erkännande enligt domen ansågs utgöra en förmildrande omständighet och medförde att denne fick villkorlig dom – dels ett av vittnena. Om han utlämnas kommer han att avtjäna sitt fängelsestraff i ett vanligt fängelse där han, på grund av sin tidigare anställning som polis, kommer att utsättas för våld och dödas av övriga medintagna; poliser som döms till fängelse i Vitryssland brukar av det skälet få avtjäna sitt straff i speciella fängelser.

V.G. har beträffande förhållandena i Vitryssland åberopat en rapport från Utrikesdepartementet om mänskliga rättigheter i Vitryssland (Belarus) 2007. HD lämnade i sitt yttrande den 13 mars 2008 (se NJA 2008 N 21) en sammanfattande redogörelse för vad Utrikesdepartementets motsvarande rapport för år 2006 innehöll enligt följande.

Respekten för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland är svag och läget har förvärrats under det senaste året. Det förekommer regelbundet brott mot de mänskliga rättigheterna. Ett allt vanligare inslag i det vitryska rättssystemet är att polisen – ofta i samarbete med säkerhetstjänsten – provocerar fram olika typer av brott. Den systematiska rensning av det civila samhället från alla organisationer och företeelser som ligger utanför myndigheternas kontroll har skärpts under det senaste året. I stort sett alla samhällsaktiviteter som representerar alternativa synsätt på landets fortsatta utveckling har utsatts för olika former av förföljelser från myndigheterna. Vitryssland har inte ratificerat Europakonventionen och dess ansökan om medlemskap i Europarådet suspenderades år 1998. Efter självständigheten från Sovjetunionen övertog Vitryssland däremot de av den vitryska sovjetrepubliken tidigare ratificerade konventionerna, vilket innebär att landet har ratificerat de flesta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Emellertid ligger Vitryssland flera år efter med rapporteringen till flera av konventionerna, bl.a. FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna antog 2005 en kritisk resolution om Vitryssland och uppmanade bl.a. landet att samarbeta med de olika FN-rapportörerna. Den särskilda rapportör som utnämnts för att följa situationen beträffande mänskliga rättigheter i Vitryssland lämnade i januari och september 2006 mycket kritiska rapporter. Vitryssland uppmanades bl.a. att upphöra med trakasserier av oliktänkande och befria de personer som fängslats på politiska grunder. De vitryska myndigheterna samarbetar över huvud taget inte med FN- rapportören, som under de senaste åren nekats inresevisum till landet och tvingats samla information genom besök i grannländerna. En rad prominenta personer med band till oppositionen har försvunnit sedan president Lukasjenko kom till makten. De rättsliga undersökningarna av detta har gått mycket långsamt och myndigheterna förefaller inte intresserade av att lösa fallen. Två utredare har flytt utomlands av rädsla för repressalier efter att de funnit kopplingar mellan försvinnandena och en särskild ”dödsskvadron” inom inrikesministeriet. Den vitryska konstitutionen förbjuder tortyr, liksom grymma, omänskliga och förnedrande bestraffningar. Polisvåld är dock vanligt förekommande, såväl vid demonstrationer som i fängelser. Förhållandena i fängelser och andra slutna anstalter, vilka ofta är överfulla, anses hålla undermålig standard. Brist på mat och mediciner är vanligt förekommande, liksom våld mot fångar. Rättssäkerheten är bristfällig. Enskilda medborgare är i stor utsträckning utlämnade åt myndighetspersoners godtycke och rättssystemet är inte självständigt nog för att förmå försvara medborgarnas intressen. Presidenten har i det närmaste fullständig kontroll över all domartillsättning. Domare måste genomgå en prövotid om fem år och har låga löner, vilket främjar korruption. Domstolarna kan inte betraktas som självständiga. Bevisbördan är ofta omvänd och enligt den vitryska Helsingforskommittén frias endast en halv procent av alla åtalade i rätten. Advokatsamfundet, som alla advokater måste tillhöra, kontrolleras hårt av justitieministeriet, säkerhetstjänsten och andra statliga organ.

Enligt Utrikesdepartementets rapport för år 2007 är respekten för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland fortsatt svag och läget har inte blivit bättre utan har på några områden snarare försämrats under det senaste året. Den särskilda FN-rapportör som utsetts att följa hur de mänskliga rättigheterna i Vitryssland efterlevs lämnade även år 2007 en mycket kritisk rapport med uppmaning till Vitryssland att upphöra med trakasserier mot oliktänkande och att befria personer som fängslats på politiska grunder. Flera politiker, intellektuella, regimkritiker och unga aktivister har under de senaste åren fängslats i Vitryssland, formellt ofta dömda för olika administrativa förseelser men av det internationella samfundet ansedda som politiska fångar. Under år 2007 har några nya fall aktualiserats som väckt uppmärksamhet både inom och utanför landet, där det är uppenbart att politiska skäl ligger bakom domsluten. I flera av dessa har det varit uppenbart att domarna levererat det resultat som beställts uppifrån, ibland med löften om befordran.

I en promemoria upprättad vid Sveriges ambassad i Minsk den 18 april 2009 konstateras att de allmänna slutsatser som dras i Utrikesdepartementets rapport för år 2007 i princip fortfarande är giltiga och att de i första hand grundas på information från rättegångar med politisk anknytning, dvs. där personers politiska aktivitet varit ett bidragande skäl till att de ställs inför rätta, även om formellt andra skäl, t.ex. administrativa förseelser eller ekonomisk brottslighet, har angetts.

V.G. har i fråga om förhållandena i Vitryssland vidare åberopat bl.a. en rapport från det amerikanska utrikesdepartementet 2008 ”Human Rights Report: Belarus”, en rapport från Europarådet daterad den 10 december 2007 ”Abuse of the Criminal Justice System in Belarus” samt en rapport från Internationella federationen för mänskliga rättigheter (”International Federation for Human Rights”) ”International fact- finding mission: Conditions of Detention in the Republic of Belarus” daterad juni 2008. Dessa bekräftar de uppgifter som framkommer i Utrikesdepartementets rapport.

V.G. har i utlämningsärendet åberopat ett intyg om medlemskap i det socialdemokratiska partiet och vittnesförhör med G.V., som enligt åberopad fullmakt är företrädare för Vitrysslands socialdemokratiska parti i Finland och enligt i ärendet åberopade handlingar har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd i Finland på grund av skyddsbehov. Denne har bl.a. bekräftat att V.G. var medlem i det socialdemokratiska partiet i Vitryssland och att han bidrog med mycket pengar till partiet – han var den viktigaste finansiären i distriktet – samt att hans bidrag var av stor betydelse för partiets möjligheter att verka. Vidare har han åberopat vittnesförhör med M.U., slavist och vitrysslandkännare och ordförande för Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, som bl.a. berättat om hur oppositionella förföljs i Vitryssland.

De gärningar som V.G. begärs utlämnad för motsvaras av grovt skattebrott enligt 2 och 4 §§skattebrottslagen (1971:69) och grovt penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § BrB. För båda dessa gärningar stadgas fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Det föreligger därmed inget hinder mot utlämning på grund av vad som föreskrivs i 4 § 1 st. utlämningslagen i fråga om brottets svårhetsgrad. Häktningsbeslutet omfattar emellertid endast misstanke om skattebrott (brott mot § 243 i den vitryska republikens strafflag) och inte misstanke om penningtvätt (brott mot § 235 i samma lag). Utlämning kan därmed över huvud taget inte äga rum för brottet penningtvätt (9 § 2 st. första meningen utlämningslagen).

Vitryssland har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon annan sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen har inte träffats mellan Sverige och Vitryssland. En förutsättning för att utlämning skall kunna ske är därmed att det föreligger sannolika skäl att V.G. har begått den påstådda gärningen (9 § 2 st. utlämningslagen).

Vid bedömningen av om det föreligger sannolika skäl att någon som begärs utlämnad har begått det brott för vilket utlämning begärs måste en värdering ske av häktningsbeslutet och det utredningsmaterial som åberopas som grund för framställningen. Vad som är känt om rättsväsendet i det land som begärt utlämning är av betydelse för hur en sådan värdering utfaller (se bl.a. HD:s yttrande i NJA 2008 N 21). En dom eller ett häktningsbeslut utgör inte i sig tillräcklig bevisning, om den som begärs utlämnad bestrider att han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet och anför trovärdiga grunder för sitt bestridande (NJA II 1958 s. 28).

Häktningsbeslutet har fattats av en åklagare utan prövning av domstol. V.G. har inte varit närvarande vid åklagarens prövning, och han har inte heller varit representerad av ombud. V.G:s påstående om att anklagelserna mot honom är uppdiktade som ett led i en förföljelse av honom som oppositionell vinner stöd av vad som i ärendet har upplysts om förhållandena i Vitryssland och den skriftliga och muntliga bevisning han åberopat om sitt medlemskap i och stöd till det socialdemokratiska partiet i Vitryssland.

Den åberopade domen är svårtillgänglig. Den innehåller – utöver en redogörelse som får antas vara en sammanfattning av vad som läggs de tilltalade till last – de två tilltalades berättelser, ett 25-tal vittnesberättelser och en i vissa hänseenden kommenterad redogörelse för den skriftliga bevisningen. I domen redovisas ingen analys av den muntliga bevisningen, och den innehåller inga andra domskäl än att domstolen ”efter att ha utvärderat och analyserat bevismaterialet i dess helhet” finner att de tilltalade gjort sig skyldiga till skattebrott. Enligt domen är den enes förnekande av skuld att betrakta som ett försök att undandra sig ansvaret för sina handlingar, medan den andres erkännande anses som en förmildrande omständighet. Såvitt kan bedömas är det endast två av de hörda personerna, varav en av de tilltalade, som lämnat uppgifter som skulle kunna tolkas som påståenden om att V.G. gjort sig skyldig till brott. I vad mån övriga utsagor och den skriftliga bevisningen innehåller några för V.G. komprometterande uppgifter eller om de tvärtom talar till hans förmån kan inte utläsas. Sammanfattningsvis ger domen – särskilt i belysning av vad som är känt om förhållandena i Vitryssland – inte något beaktansvärt stöd för misstankarna mot V.G.

På grund av det sagda föreligger inte sannolika skäl att V.G. har begått den påstådda gärningen. Hinder föreligger därmed mot utlämning enligt 9 § 2 st. utlämningslagen.

Vid denna bedömning saknas anledning för HD att uttala sig i frågan om det föreligger andra hinder mot utlämning av V.G. enligt utlämningslagen eller om en utlämning av V.G. skulle strida mot Europakonventionen.