NJA 2009 s. 143

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Mikael Forsgren) anförde följande i beslut den 16 april 2007.

Skäl

Kärandena och svarandena är dödsbodelägare i dödsboet efter E.N., kärandena i egenskap av efterarvingar efter A.N. Tvisten gäller enligt vilka kriterier arvskiftet skall ske.

I 18 kap. 1 § ÄB anges att ett dödsbo förvaltas gemensamt av dödsbodelägarna och i 23 kap. 1 § ÄB att arvskifte skall förrättas av arvingarna. Enligt huvudregeln finns det därför inte utrymme för dödsbodelägarna att - inom ramen för ett dispositivt tvistemål - tvista gentemot varandra rörande boets angelägenheter. Enligt 18 kap. 1 a § ÄB öppnas dock en möjlighet för dödsbodelägare att väcka och föra talan som parter i eget namn, men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet. Kärandena har argumenterat kring dessa frågor i sin senaste skrift.

Tingsrätten konstaterar att bestämmelsen i 18 kap. 1 a § ÄB främst tar sikte på mål där dödsbodelägare för talan beträffande skyldighet för någon eller några av de andra delägarna att utge egendom till boet. Att talan skall föras ”för boets räkning” innebär att det måste föreligga tvist mellan boet som sådant och någon annan. Enbart stridigheter mellan delägarna inbördes om hur förvaltningen skall utövas utgör inte en sådan tvist och delägarna får i ett sådant fall i första hand överlämna avgörandet till en särskilt förordnad boutredningsman (se prop. 1980/ 81:48 s. 33 f.).

Kärandenas talan går ut på att arvskiftet i E.N:s dödsbo skall genomföras på visst sätt. Syftet är uppenbarligen att skiftet skall genomföras enligt de principer kärandena påstår skall gälla. Detta utgör en tvist mellan delägarna om hur förvaltningen skall skötas - alltså att dödsboet skall upplösas genom arvskifte på visst sätt - som inte grundar någon talerätt enligt undantaget i 18 kap. 1 a § ÄB. Kärandena äger alltså inte föra den aktuella talan i eget namn men för boets räkning.

Tingsrätten har inte uppfattat talan på annat sätt än som en tvist mellan dödsbodelägarna. Följande kan dock tilläggas. Att föra talan i annan egenskap än som dödsbodelägare för boets räkning, är inte tillåtet eftersom tvisten inte rör ett rättsförhållande mellan parterna i egenskap av privatpersoner utan en intern fråga mellan delägarna i boet. Dessutom binder en sådan dom inte boet. Dvs. även efter en sådan talan kan tvist uppkomma om enligt vilka kriterier arvskiftet skall ske. För att få till stånd en verkställbar exekutionstitel måste en boutredningsman/ skiftesman utses. Ett sådant tvångsskifte kan i sin tur komma att klandras till domstol. En fastställelsetalan är därför inte lämplig. Vid dessa förhållanden föreligger inte rätt till att föra fastställelsetalan med stöd av 13 kap. 2 § RB.

Tingsrättens ställningstaganden ovan innebär att käromålet skall avvisas. Det saknas därmed skäl att pröva övriga av svarandena åberopade avvisningsgrunder.

Slut

Tingsrätten avvisar käromålet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Camilla Olsson och tf. hovrättsassessorn Miriam Kantor, referent) anförde följande i beslut den 21 september 2007.

Hovrätten, som instämmer i tingsrättens bedömning, avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, Anna Skarhed, referent, och Lena Moore) meddelade den 2 april 2009 följande beslut.

Skäl

A.N. och E.N. var gifta med varandra. De hade inga barn. A.N. avled år 1997. Han efterlämnade syskonbarn och syskonbarnbarn. Vid bouppteckningen efter honom anmälde E.N. att vardera sidan som sin andel skulle behålla sitt giftorättsgods enligt 12 kap. 2 § första stycket första meningen ÄktB. E.N. avled år 2004. Någon andelsbestämmande bodelning i A.N:s dödsbo hade då inte ägt rum (jfr numera NJA 2008 s. 451). E.N. efterlämnade syskon och syskonbarn. Särskild dödsboförvaltning har inte anordnats.

Arvingarna efter A.N. (klagandena) väckte i tingsrätten talan mot övriga dödsbodelägare i E.N:s dödsbo (motparterna) och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att dödsboet efter E.N. skulle skiftas utan hänsyn till hennes anmälan enligt 12 kap. 2 § ÄktB.

Motparterna bestred käromålet men yrkade i första hand att det skulle avvisas. Som grund för avvisningsyrkandet åberopades dels att det var oklart om den förda fastställelsetalan gällde ett rättsförhållande mellan parterna, dels att talan endast avsåg en av flera tvistefrågor mellan parterna.

Tingsrätten, vars beslut har fastställts av hovrätten, avvisade klagandenas talan. Tingsrätten anförde som skäl för sitt beslut sammanfattningsvis att klagandenas talan är en tvist mellan dödsbodelägarna som går ut på att arvskiftet i E.N:s dödsbo skall genomföras på visst sätt, att detta utgör en tvist mellan delägarna om hur förvaltningen skall skötas, som inte grundar någon talerätt enligt undantagsregeln i 18 kap. 1 a § ÄB, och att klagandena alltså inte äger föra den aktuella talan i eget namn men för boets räkning. Tingsrätten tillade bl.a. att det inte är tillåtet att föra talan i annan egenskap än som dödsbodelägare för boets räkning eftersom tvisten inte rör ett rättsförhållande mellan parterna i egenskap av privatpersoner utan en intern fråga mellan delägarna i boet.

Frågan i HD är om klagandenas talan får tas upp till prövning.

Om särskild dödsboförvaltning inte har anordnats gäller som huvudregel, enligt 18 kap. 1 § första stycket ÄB, att dödsbodelägarna gemensamt förvaltar den dödes egendom under boets utredning. De företräder gemensamt dödsboet mot utomstående och för gemensamt boets talan i mål som rör boet. Om delägarna inte kan enas om boets förvaltning, är de hänvisade till att begära att en boutredningsman förordnas.

Dödsboförvaltningen syftar till att bereda boet för arvskifte, i förekommande fall föregånget av bodelning. Arvskiftet är en överenskommelse mellan dödsbodelägarna om hur kvarlåtenskapen skall fördelas. Det är en angelägenhet mellan dem inbördes och de kan på frivillighetens väg lösa alla tvistefrågor dem emellan som inverkar på delningsresultatet.

Arvskiftet ingår inte i förvaltningen av dödsboet (jfr 19 kap. 15 § ÄB). En eller flera enskilda delägare kan föra talan mot andra delägare om frågor som har betydelse för arvskiftet, oavsett om en skiftesman har förordnats eller inte (se 23 kap. 5 § ÄB med hänvisning till 17 kap. 6 § ÄktB samt t.ex. prop. 1986/87:1 s. 225 och Walin, Kommentar till Ärvdabalken, Del II, Boutredning och arvskifte, 4 uppl. 2001 s. 246 ff.).

Den talan som klagandena i detta mål vill föra mot övriga delägare hänför sig till arvskiftet mellan dödsbodelägarna och inte till någon förvaltningsåtgärd som rör dödsboet. Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 1 a §§ ÄB hindrar därför inte att deras talan tas upp till prövning.

Det återstår emellertid att pröva om den väckta talan uppfyller förutsättningarna för fastställelsetalan enligt RB. Denna fråga har inte prövats av vare sig tingsrätten eller hovrätten med utgångspunkt i att klagandena har talerätt enligt ÄB. Frågan bör prövas av tingsrätten som första instans.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens beslut och visar målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.