NJA 2009 s. 350
Garanti om rätt till förnyad prövning som villkor för överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder har ansetts kunna krävas endast i förhållande till förfarande vid vilket en prövning skett av antingen de skuldfrågor som ligger till grund för den påföljd som arresteringsordern avser eller också av påföljden som sådan.
Tingsrätten i Szczecin, Polen, utfärdade den 22 februari 2008 en europeisk arresteringsorder med begäran att den polske medborgaren D.D. skulle överlämnas till Polen. Som grund för arresteringsordern åberopades en dom av tingsrätten i Goleniów den 12 oktober 2004 och ett beslut av samma domstol den 17 november 2006. Enligt domen hade D.D. dömts för misshandel till fängelse 10 månader. Straffet var villkorligt men genom det åberopade beslutet hade bestämts att straffet skulle verkställas, eftersom D.D. hade undandragit sig förpliktelser och övervakning.
Malmö tingsrätt
Allmän åklagare begärde i en framställning enligt 5 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder hos Malmö tingsrätt rättens prövning av om D.D. skulle överlämnas till Polen.
Åklagaren yrkade dessutom att D.D. skulle häktas.
Vid förhandling i tingsrätten bestred D.D. såväl framställningen om överlämnande till Polen som häktningsyrkandet. Han gjorde gällande att det inte förelåg förutsättningar för överlämnande, eftersom arresteringsordern grundade sig på en utevarodom.
Enligt åklagaren förelåg det inte något hinder för överlämnande. Av arresteringsordern framgick att D.D. hade kallats personligen och informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att han den 12 oktober 2004 dömdes i sin utevaro.
Tingsrätten (rådmannen Björn Wendel) meddelade den 30 oktober 2008 följande beslut:
D.D. har, enligt vad som framgår av arresteringsordern, kallats personligen och informerats om tidpunkt och plats för rättegången. Tingsrätten finner mot bakgrund härav att den omständigheten att ifrågavarande dom har meddelats i hans utevaro inte utgör hinder mot överlämnande.
Tingsrätten finner att i lag angivna förutsättningar för överlämnande föreligger.
Tingsrätten beslutar på grund av det ovan anförda att D.D. ska överlämnas till Polen.
Det finns risk för att D.D. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Tingsrätten förklarar därför D.D. häktad och han ska kvarbli i häkte till dess beslutet om överlämnande har verkställts.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
D.D. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om överlämnande.
Åklagaren bestred yrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand, referent, och Ulla Wallén samt hovrättsassessorn Sofia Tollgerdt) anförde i beslut den 1 december 2008:
Skäl
Arresteringsordern avser överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd (fängelse tio månader). De avgöranden på vilka arresteringsordern grundas är dels en verkställbar dom meddelad av tingsrätten i Goleniów den 12 oktober 2004, dels ett verkställbart beslut fattat av samma tingsrätt den 17 november 2006. Av arresteringsordern framgår att 2004 års dom inneburit att den tilltalade dömts med dess villkorliga verkställande samt att 2006 års beslut om verkställande fattats därför att den dömde dragit sig undan förpliktelser om övervakning. Domen har meddelats i D.D:s utevaro. Enligt arresteringsordern hade han kallats personligen till förhandlingen som ledde fram till denna. Uppgift saknas emellertid om att han kallats till eller informerats om tid och plats för det förfarande som ledde fram till 2006 års beslut.
Av bestämmelserna i 3 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder följer vissa begränsningar i möjligheten att förordna om överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en rättegång i den berördes utevaro. Överlämnande får i sådant fall ske endast om denne kallats personligen till rättegången eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för denna eller om den utfärdande myndigheten lämnar garantier för att den eftersökte kommer att ges möjligheten till en förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten och där bli dömd efter en rättegång vid vilken vederbörande har möjlighet att närvara.
Domen från 2004 kan inte anses innebära att en frihetsberövande påföljd dömts ut i den mening som avses i lagrummet. Tvärtom är det först 2006 års beslut som har en sådan innebörd. Av handlingarna framgår inte annat än att beslutet fattats i D.D:s utevaro. Som angetts tidigare saknas även uppgifter om att han kallats personligen eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för rättegången. Inte heller har några garantier om förnyad prövning lämnats. Därmed föreligger hinder mot överlämnande.
Beslut
Hovrätten upphäver tingsrättens beslut om överlämnande.
Häktningsbeslutet hävs.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle förordna att D.D. skulle överlämnas till Polen för verkställighet i enlighet med den europeiska arresteringsordern.
D.D. bestred yrkandet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Monica Björnfot Spaak, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Arresteringsordern avser överlämnande av D.D. till Polen för straffverkställighet av fängelse tio månader avseende vad som i svensk rätt motsvarar misshandel. Den avser enligt sin lydelse en verkställbar dom den 12 oktober 2004 och ett verkställbart beslut den 17 november 2006. I arresteringsordern anges att D.D. kallats personligen och informerats om tidpunkt och plats för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom. Vidare framgår att straffet var villkorligt och att polsk domstol senare fattat verkställighetsbeslutet eftersom D.D. undandragit sig övervakning och andra förpliktelser.
Av artikel 6 i Europakonventionen följer bl.a. att var och en som anklagas för brott skall ha rätt att försvara sig personligen eller genom ombud. Stadgandet har för utlämningsärenden medfört uttryckliga bestämmelser innefattande krav på att den som begärs utlämnad för verkställighet av en dom eller ett beslut antingen skall ha kallats eller på annat sätt fått kännedom om förhandlingen eller att staten i fråga lämnar garantier om att personen kan få en ny prövning. Bestämmelser med denna innebörd återfinns också vad gäller samarbetet om överlämnande enligt europeiska arresteringsorder, se 2 kap. 3 § 2 och 3 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. I nämnda lag finns också ett mer allmänt stadgande om att överlämnande inte får beviljas om det skulle strida mot Europakonventionen, se 2 kap. 4 § 2.
Det framstår som naturligt och ändamålsmässigt att rättigheterna enligt artikel 6 Europakonventionen knyts till den förhandling när villkoren för straffet i sin helhet beslutas. Om ett verkställighetsbeslut innebär något som inte framgår av tidigare dom eller beslut torde rättigheterna enligt artikel 6 aktualiseras även i förhållande till detta. Vad som behandlas inom ramen för en dom och vad som behandlas inom ramen för påföljande verkställighetsbeslut beror på strafflagstiftningen i det enskilda landet.
Genom rambeslutet om europeisk arresteringsorder har Sverige ingått ett fördjupat samarbete med andra EU-stater. Rambeslutet och lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder utgår ifrån att överlämnandet sker på grundval av den arresteringsorder som utfärdats av den rättsliga myndigheten i den begärande EU-staten, 1 kap. 3 §. Vad en arresteringsorder skall innehålla regleras i 1 kap. 4 §. Utgångspunkten är att staterna skall ha ett sådant förtroende för varandra att man inte särskilt skall behöva närmare granska domen från den ansökande staten, se prop. 2003/04:7 s. 107. För det fall arresteringsorderns ifyllande är oklart finns möjlighet att begära förtydligande innan beslut om överlämnande fattas, se 4 kap. 2 a §.
I linje med det ovannämnda har svensk domstol att godta de uppgifter som Polen lämnat i den aktuella arresteringsordern om att D.D. kallats i behörig ordning samt att uppgifterna får anses innefatta - om annat inte särskilt framkommit - att kallelse skett i förhållande till den rättegång eller de rättegångar som utmynnat i den dom eller de beslut vari villkoren för straffet framgår.
Sammanfattningsvis finner HD att det i målet inte framkommit några omständigheter som medför att D.D. inte skall överlämnas till Polen.
Domslut
HD:s avgörande
Se HD:s beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Dag Victor, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Per Virdesten och Lena Moore, referent) meddelade den 10 juni 2009 följande slutliga beslut:
Skäl
Arresteringsordern avser överlämnande av D.D. till Polen för straffverkställighet. I arresteringsordern anges att den grundas på en verkställbar dom den 12 oktober 2004 och ett verkställbart beslut den 17 november 2006 och att D.D. dömts för brott som enligt svensk lag motsvarar misshandel till fängelse tio månader. Vidare anges att D.D. kallats personligen och informerats om tidpunkt och plats "för den förhandling som ledde till att beslutet fattades genom utevarodom". Av arresteringsordern framgår därutöver - under rubriken F Andra omständigheter i fallet (frivillig information) - att straffet enligt domen var villkorligt och att beslutet den 17 november 2006 om att straffet skulle verkställas fattades med anledning av att D.D. undandragit sig övervakning och andra förpliktelser som följde av domen.
I det överklagade beslutet upphävde hovrätten tingsrättens beslut enligt vilket D.D. skulle överlämnas till Polen. Av handlingarna i målet framgår att hovrätten under handläggningen förelade åklagaren att bl.a. yttra sig över hur beslutet den 17 november 2006 förhåller sig till reglerna i 3 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen), vilket i sin tur föranledde åklagaren att inhämta upplysningar från Polen. I skälen för beslutet angav hovrätten bl.a. att det av handlingarna inte framgår annat än att 2006 års beslut fattats i D.D:s utevaro, att det saknas uppgifter om att han kallats eller på annat sätt informerats om tidpunkt och plats för det förfarande som ledde fram till det beslutet och att inga garantier om möjlighet till förnyad prövning lämnats av polska myndigheter.
Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder bygger på principen om ömsesidigt erkännande. Den verkställande staten skall inte pröva om domen eller beslutet som ligger till grund för arresteringsordern är korrekt utan skall godta uppgifterna i arresteringsordern. Härav följer att inga domar, beslut, domstolsprotokoll eller liknande behöver bifogas arresteringsordern. (Prop. 2003/04:7 s. 107.)
Av 2 kap. 1 § arresteringsorderlagen följer att överlämnande inte kan vägras i andra fall än då det finns laglig grund för det (NJA 2007 s. 168).
I 2 kap. 2-6 §§ arresteringsorderlagen regleras uttömmande i vilka fall överlämnande skall vägras. Det gäller bl.a. vid överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som dömts ut efter en rättegång som hållits i den eftersöktes utevaro och utan att han eller hon kallats personligen eller på annat sätt informerats om tid och plats för rättegången, ifall den utfärdande myndigheten inte lämnar garantier om att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning efter en rättegång vid vilken denne har möjlighet att närvara (2 kap. 3 § 2 och 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen).
Bestämmelsen har sin grund i artikel 5.1 i rambeslutet som tillåter medlemsstaterna att i sin lagstiftning kräva sådana garantier när den eftersökte dömts utan att vara personligen närvarande och inte heller personligen kallats, något som i den svenska versionen av rambeslutet benämns "utevarodom" ("a decision rendered in absentia"). Sverige valde vid genomförandet av rambeslutet i svensk rätt att utnyttja denna möjlighet med hänvisning till artikel 6 i Europakonventionen. (A. prop. s. 93 ff.)
Bestämmelsen i 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen får anses avse ett förfarande i vilket en prövning skett av antingen de skuldfrågor som ligger till grund för den påföljd som arresteringsordern avser eller också av påföljden som sådan (jfr bestämmelserna i svensk rätt om undanröjande av villkorlig dom och bestämmande av ny påföljd). Någon sådan prövning har inte gjorts i det förfarande som ledde till beslutet den 17 november 2006 att det villkorliga fängelsestraff som D.D. ådömts skulle verkställas.
Till den rättegång vid vilken D.D. dömdes till fängelse hade han enligt uppgift i arresteringsordern kallats. På grund härav och eftersom det i målet inte framkommit några omständigheter som medför att D.D. inte skall överlämnas till Polen skall tingsrättens beslut om överlämnande fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut beviljar HD överlämnande av D.D. till Polen för straffverkställighet i enlighet med den europeiska arresteringsorder som utfärdats den 22 februari 2008 av tingsrätten i Szczecin, Polen.
HD:s beslut meddelat: den 10 juni 2009.
Mål nr: Ö 5407-08.
Lagrum: 2 kap. 3 § 2 och 3 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Rättsfall: NJA 2007 s. 168.