NJA 2009 s. 437

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Dag Cohen) anförde i beslut den 23 april 2008:

Skäl

HD har i rättsfallet NJA 1993 s. 570 uttalat att utgångspunkten är att en formenlig bodelning ska äga rum samt att yrkandet om förordnande av bodelningsförrättare inte är begränsat i tid. Emellertid kan, enligt rättsfallet, en part som, utan rimlig förklaring, under lång tid underlåter att framställa krav på bodelning, få anses ha nöjt sig med den fördelning som har skett. Rättsfallet innebär vidare att även i fall då ingen faktisk fördelning har skett kan underlåtenhet medföra att rätten till bodelning anses eftergiven.

Parternas äktenskap upphörde för elva år sedan. Oavsett om någon faktisk fördelning har skett eller inte så har M.H. försuttit sin rätt till bodelning och hans yrkande om förordnande av bodelningsförrättare ska lämnas utan bifall.

Beslut

M.H:s yrkande om förordnande av bodelningsförrättare lämnas utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, referent, Ann-Christine Lindeblad, Per Virdesten och Lena Moore) meddelade den 25 juni 2009 följande beslut:

Skäl

Av 9 kap. 1 § ÄktB framgår att om giftorättsgods ingår i boet skall makarnas egendom när äktenskapet upplöses fördelas genom bodelning och av 5 § samma kapitel att det över bodelningen skall upprättas en handling som skall skrivas under av båda makarna.

Om makarna inte kan enas om en bodelning skall domstol på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Något skäl för en sådan ansökan behöver inte anföras och någon särskild prövning av behovet av bodelning skall i princip inte göras i detta sammanhang (se NJA 1997 s. 166).

Bestämmelserna om bodelning bygger på att anspråk på giftorätt inte preskriberas (jfr t.ex. Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 122 och där angivna hänvisningar) och, till skillnad från vad som gäller för bodelning enligt sambolagen (2003:376), finns det inte någon frist inom vilken bodelning skall påkallas eller genomföras. Av rättsfallet NJA 1993 s. 570 framgår emellertid att rätten att påkalla bodelning under vissa förutsättningar kan bortfalla när någon under lång tid har underlåtit att påkalla en sådan och därigenom får anses ha nöjt sig med den faktiska fördelning som skett eller eftergivit sin rätt.

I det nämnda rättsfallet lämnades ett yrkande om förordnande av bodelningsförrättare utan bifall med motiveringen att sökanden dröjt 24 år med att framställa yrkandet och inte åberopat någon omständighet som kunde förklara dröjsmålet. (Jfr angående tidsfaktorns betydelse även de i fallet åberopade avgörandena NJA 1935 s. 613 - där tiden mellan äktenskapsskillnad och anspråket på giftorättsgods uppgick till närmare 22 år - och NJA 1937 s. 180 - där någon enligt svensk rätt giltig upplösning av äktenskapet inte ägt rum vid ena makens död men den andre maken övergivit den avlidne närmare 50 år före dödsfallet och närmare 40 år före detta ingått nytt äktenskap i annat land efter det att äktenskapet där förklarats vara upplöst.)

Frågan i målet är om M.H:s ansökan om förordnande av bodelningsförrättare skall avslås på den grunden att han, med hänsyn till den tid som förflutit sedan äktenskapet upplöstes och omständigheterna i övrigt, inte längre har någon rätt att påkalla bodelning.

Parternas äktenskap upplöstes genom dom på äktenskapsskillnad i april 1997, varvid en viss, faktisk fördelning av deras tillhörigheter kom att ske. Parterna var då överens om att A.H. och de två gemensamma barnen skulle bo kvar i det hus som varit parternas gemensamma bostad under äktenskapet. År 2007 framställde M.H. en begäran om bodelning och i februari 2008 ansökte han om förordnande av bodelningsförrättare. Han har uppgett att den egendom som är aktuell för bodelning i huvudsak är den fastighet där makarna tidigare hade sin gemensamma bostad. Som skäl för att han inte påfordrade bodelning i anslutning till äktenskapsskillnaden har han anfört bl.a. att det var bäst för barnen att de fick bo kvar i sin invanda boendemiljö och att A.H. inte hade ekonomiska möjligheter att lösa ut honom.

M.H. har således påkallat bodelning ungefär tio år efter äktenskapsskillnaden. Med beaktande av att den allmänna preskriptionstiden är tio år och att anspråk på giftorätt inte är underkastat någon sådan preskription kan dröjsmålet med att påkalla bodelning inte i sig anses utgöra tillräcklig grund för att rätten att påkalla sådan skulle kunna anses ha bortfallit. Härtill kommer att särskild försiktighet med att tilllägga dröjsmål en sådan verkan måste iakttas när giftorätten, som i detta fall, avser fast egendom. Beaktas skall också att M.H., i motsats till sökanden i rättsfallet NJA 1993 s. 570, lämnat förklaringar till sitt dröjsmål med att påkalla bodelning som åtminstone till viss del inte kan lämnas utan avseende.

Med beaktande av vad som nu anförts, och den summariska karaktären av den prövning som domstol skall göra när någon begär att en bodelningsförrättare skall förordnas, finner HD att M.H:s ansökan skall bifallas. Det bör emellertid framhållas att detta inte utesluter att olika omständigheter som parterna åberopat i detta ärende kan få betydelse vid den prövning som bodelningsförrättaren skall göra (jfr referentens tillägg i NJA 1993 s. 302).

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD M.H:s ansökan om att bodelningsförrättare skall förordnas. Det ankommer på tingsrätten att utse lämplig person för uppdraget.