NJA 2009 s. 636

Olaga intrång i företagsbyggnader som har omfattat ofredanden i form av kränkningar av de anställdas personliga integritet har bedömts som grova brott.

Malmö tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Malmö tingsrätt åtal mot K.Å., född 1979, och tre andra personer för grovt olaga intrång och ofredande enligt 4 kap. 6 § andra och tredje styckena samt 4 kap. 7 § BrB enligt följande gärningsbeskrivningar:

K.Å. har den 14 september 2005 vid 13.15-tiden - tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer - obehörigen inträngt i Yamanouchis företagsbyggnad på Ridspögatan i Malmö, och där även ofredat anställda genom oljud och annat hänsynslöst beteende såsom att kasta flygblad och tjutande överfallslarm i lokalen. - E.B. har dessutom ofredats genom att gärningsmännen skrikit åt henne i megafon. - G.L. har dessutom ofredats genom att gärningsmännen sparkat på dörren till hennes arbetsrum och skrikit åt henne i megafon.

K.Å. har den 14 september 2005 vid 14.00-tiden - tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer - obehörigen inträngt i DuPont Chemoswed AB:s företagsbyggnad på Celsiusgatan i Malmö, och där även ofredat anställda dels handgripligen, dels genom oljud och annat hänsynslöst beteende såsom att kasta flygblad och tjutande överfallslarm i lokalen. - J.W. har dessutom ofredats genom att gärningsmännen skrikit ”mördare/murderer” åt honom samt knuffat och slagit på honom. - H.C. har dessutom ofredats genom att en av gärningsmännen hindrat henne att ringa till polis.

K.Å. har den 14 september 2005 vid 16.30-tiden - fortfarande tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer - i samband med ett försök att obehörigen intränga i Sygenta Seeds AB:s företagsbyggnader på Säbyholmsvägen i Landskrona, ofredat anställda dels handgripligen, dels genom oljud och annat hänsynslöst beteende. - A.W. som arbetade i en vaktkur till företaget, har ofredats genom att gärningsmännen skrikit åt henne, bankat på rutorna och ryckt i dörrarna till hennes arbetsplats. - E.W.W., som cyklade till sin arbetsplats för att hämta någon tillhörighet, har ofredats genom att gärningsmännen skrikit åt henne, omringat henne och hindrat henne att cykla därifrån.

K.Å. har den 15 september 2005 vid 12.00-tiden - tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer - obehörigen inträngt i Bayer AB:s företagsbyggnad på Drakegatan i Göteborg, och där även ofredat anställda genom oljud. - H.O. har dessutom ofredats genom att gärningsmännen skrikit bl.a. ”mördare/murderer” åt honom.

L.B., S.H., J.V. och K.Å. har den 15 september 2005 i Göteborg vid 13.30-tiden - tillsammans och i samråd/samförstånd med ytterligare minst 10 personer - obehörigen inträngt i BASF:s företagsbyggnad på Haraldsgatan, och där även ofredat anställda dels handgripligen, dels genom oljud och annat hänsynslöst beteende såsom att kasta flygblad. - J.Å. har dessutom ofredats genom att en av gärningsmännen på mycket nära håll skrikit bl.a. ”mördare/murderer” åt honom. - J.G. har dessutom ofredats genom att en av gärningsmännen skrikit åt henne, ställt sig alldeles inpå henne och därigenom hindrat henne att gå därifrån. - C.G. har dessutom ofredats genom att en av gärningsmännen kastat flygblad på henne, på mycket nära håll skrikit bl.a. ”mördare/ murderer” åt henne i en megafon samt tagit tag i hennes arm och dragit iväg henne. - K.B. som arbetade i receptionen och försökte larma polis, har dessutom ofredats genom att en av gärningsmännen sträckt sig in över receptionsdisken och dragit ur sladdar i telefonväxeln.

Samtliga intrångsbrott är grova eftersom de föregåtts av planering, förberedelse såsom hyrande av transportfordon, utförts systematiskt och krävt medverkande av ett stort antal gärningsmän utrustade med hjälpmedel såsom rånarluvor/maskeringar, megafoner, överfallslarm, visselpipor och flygblad samt förorsakat anställda på företagen obehag och lidande.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Rolf Håkansson) anförde i deldom den 19 december 2007, såvitt gällde åtalet mot K.Å.:

Yrkanden m.m.

Av de tilltalade avser denna dom endast J.V. och K.Å.

- - -

Åklagaren har uttryckligen förklarat att påståendena i stycke nr två (DuPont Chemoswed AB) inte innefattar påstående om ofredande. Vidare har åklagaren tillagt att gärningsbeskrivningen avseende den gärning som riktar sig mot E.W.W. även innefattar ett påstående om olaga frihetsberövande.

Envar av E.B., A.W. och E.W.W. har av K.Å. yrkat skadestånd med 10 000 kr. - - -

De tilltalade har förnekat ansvar och K.Å. har bestritt skadeståndsyrkandena.

- - -

Domskäl

K.Å. delgavs stämningsansökningen först den 17 september 2007. Preskriptionstiden för olaga intrång, icke grovt brott, och ofredande är två år. En förutsättning för att han skall kunna dömas till ansvar är därför att de olaga intrången bedöms som grova. I annat fall är de gärningar som riktar sig mot Yamanouchi, DuPont Chemoswed AB, Bayer AB och BASF AB preskriberade liksom de påstådda ofredandena mot E.B., G.L., H.O., J.Å., J.G., C.G. och K.B.

Väl framgår av utredningen, som huvudsakligen består av förhör med K.Å. och med målsägandena samt viss skriftlig bevisning att det i huvudsak tillgått som åklagaren påstått och att K.Å. bär ett stort ansvar för detta. Att den personal som tjänstgjort på respektive företag tagit mycket illa vid sig finner tingsrätten inte anledning att ifrågasätta. När det gäller frågan om det olaga intrånget är att bedöma som grovt antecknar tingsrätten emellertid att det är fråga om en mycket kortvarig aktion som pågått endast någon eller några minuter, att det uppsåt som K.Å. kan bindas vid och det faktiska händelseförloppet huvudsakligen endast handlar om att föra oljud och kasta flygblad. Det har inte förekommit någon uppsåtlig skadegörelse eller något uppsåtligt våld. De olaga intrången hos Yamanouchi, DuPont Chemoswed AB, Bayer AB och BASF AB kan därför inte bedömas som grova och är gärningarna som riktar sig mot dessa företag och de personer som tjänstgjorde där därför preskriberade.

E.W.W. har uppgett att demonstranterna hindrade henne från att åka från platsen genom att hålla tag i hennes cykel. Det har emellertid inte framkommit något som tyder på att E.W.W. skulle ha varit förhindrad att till fots lämna platsen. Gärningen kan därför inte bedömas som olaga frihetsberövande. För denna ståndpunkt talar även det förhållandet att fasthållandet varit så kortvarigt att fasthållandet i sig inte kan bedömas som annat än ofredande. Som ovan angetts är preskriptionstiden för ofredande två år. Åtalet för ofredande av E.W.W. och A.W. skall därför ogillas på grund av preskription.

Åtalet mot K.Å. skall således i sin helhet lämnas utan bifall.

Att åtalen för ofredande ogillas hindrar inte att skadeståndsyrkandena prövas. Den kränkning som E.B., A.W. och E.W.W. utsatts för kan dock inte anses så allvarlig att kränkningsersättning bör utgå. Deras skadeståndsyrkande skall således lämnas utan bifall.

- - -

Domslut

Domslut

Åtalet mot K.Å. liksom skadeståndsyrkandena gentemot honom ogillades.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle döma K.Å. för olaga intrång, grovt brott, i Yamanouchis, DuPont Chemoswed AB:s, Bayer AB:s och BASF:s företagsbyggnader samt för ofredande i samband med de olaga intrången hos Yamonouchi, Bayer AB och BASF, allt i enlighet med åtalet, dock med det tillägget att det ofredande E.B., J.Å., J.G. och C.G. påstås ha utsatts för även innefattat att just de blivit fotograferade eller filmade. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till fängelse eller i andra hand till villkorlig dom med samhällstjänst.

K.Å. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Staffan Anderberg och Torbjörn Nordenson, referent, adjungerade ledamoten rådmannen Lena Serrander och två nämndemän) anförde i dom den 19 juni 2008:

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat väsentligen samma muntliga och skriftliga bevisning som vid tingsrätten. K.Å., E.B., G.L., H.O., J.Å., J.G., C.G., K.B., J.W. och H.C. har hörts på nytt i hovrätten, de två sistnämnda i hovrätten dock som vittnen.

Av utredningen, inklusive K.Å:s egna uppgifter, framgår inledningsvis följande. Ett brittiskt företag, Huntingdon Life Sciences (HLS), som utför djurförsök på uppdrag av andra företag, har sedan slutet av 1990-talet varit utsatt för en intensiv kampanj från djurrättsaktivister. En brittisk grupp som kallar sig SHAC - Stop Huntingdon Animal Cruelty - har genomfört en rad aktioner mot företaget och dess kunder. De händelser som avses med åtalet utgjorde en SHAC- aktion riktad mot HLS:s kunder i Sverige. K.Å., som varit engagerad i djurrättsfrågor sedan 1990-talet, blev kontaktad av SHAC inför operationen i Sverige. Han ombads att delta i operationen och gick med på detta då han utgick från att SHAC skulle använda lagliga metoder vid aktionerna. K.Å. åtog sig att hyra och framföra en av de tre minibussar som skulle användas för att transportera aktivisterna mellan de utvalda företagen. Totalt deltog ett tjugotal personer från Sverige och Storbritannien i aktionerna. Bland de företag som utvaldes fanns Yamanouchi och DuPont Chemoswed AB i Malmö samt Bayer AB och BASF i Göteborg. I samtliga fall rörde det sig om företag vars lokaler var stängda för allmänheten. Aktionerna gick till på i huvudsak samma sätt. Efter att ha parkerat i närheten gick man fram till det utvalda företaget och intog en position nära entrédörren där man inte kunde ses från byggnaden. Därefter lät man en person gå fram och ringa på dörrklockan. I vart fall vid intrången i Yamanouchis, DuPont Chemoswed AB:s och BASF:s lokaler var det K.Å. som ringde på dörren och som alltså hade till uppgift att bana väg för sina kamrater. När väl porten var öppnad kom flertalet av resterande aktivister fram och rusade in i den utvalda lokalen. Aktivisterna sprang sedan under någon minuts tid runt och skrek åt personalen tillmälen som ”mördare” eller ”murderer” samt förde oljud med hjälp av megafoner och överfallslarm som man utlöste och kastade på golvet. De slängde också flygblad med bilder på skadade djur omkring sig. På några platser förekom att aktivisterna utsatte personal för närgången fotografering eller filmning och att man försökte hindra anställda från att ringa polis. Det är också klarlagt att flera av aktivisterna, dock inte K.Å., var maskerade under aktionerna.

De personer som utsattes för aktionerna har genomgående berättat att de upplevde det inträffade som mycket obehagligt. E.B., anställd på Yamanouchi och den som öppnade när K.Å. ringde på, har berättat att hon blev mycket rädd när gruppen trängde in. Ingen av inkräktarna förklarade för henne vad de hade för ärende utan de bara skrek och förde oljud och hon märkte också att de filmade henne. Hon uppfattade hela situationen som fruktansvärt otäck och hon kände skräck för både sin egen och kollegan G.L:s säkerhet. G.L. har berättat att hon satt på sitt rum och talade i telefon när hon plötsligt hörde ett kraftigt oväsen ute i korridoren. Hon låste om sig och hörde sedan hur inkräktarna sparkade och slog på hennes dörr. Hon blev så rädd att hon övervägde att hoppa ut genom fönstret för att försöka undkomma. J.W. och H.C., båda anställda på DuPont, har lämnat liknande uppgifter och tillagt att de upplevde situationen som särskilt obehaglig också på grund av att lokalen där intrånget skedde inrymmer ett laboratorium där man hanterar farliga substanser. H.C. har också berättat att hon under attacken försökte ringa polis men att någon av angriparna då tog ifrån henne telefonluren. H.O. på Bayer AB har berättat att han och övrig personal upplevde det plötsliga inträngandet som mycket obehagligt. Han tvangs backa undan när ett 15-tal, varav flertalet maskerade, och mycket aggressiva personer under gap och skrik trängde in i lokalen. Även J.Å., J.G., C.G. och K.B., som samtliga arbetar för BASF, har beskrivit det inträffade intrånget som en skräckfylld upplevelse. De tre förstnämnda har berättat om hur de under attacken filmades eller fotograferades av inkräktarna och att de upplevde detta som synnerligen obehagligt eftersom de inte visste vad bilderna skulle användas till. Det har genom förhören också framkommit att bilder från aktionerna lagts ut på SHAC:s hemsida redan samma dag som de togs. K.B. har tillagt att hon försökte larma polisen men att en maskerad person hindrade henne från att ringa genom att dra ur sladden till hennes headset.

Genom den förebringade utredningen finner hovrätten utrett att minst tio personer, aktivister, trängt in i de angivna företagens lokaler, vilka inte varit öppna för allmänheten, och där betett sig mot de anställda på det sätt som sägs i gärningsbeskrivningen. Det personerna har företagit sig uppfyller de objektiva rekvisiten för olaga intrång och ofredande. K.Å. har deltagit i aktionerna på de olika företagen. Utredningen ger vid handen att han spelat en viktig roll som chaufför och dörröppnare vid aktionerna och att han även med ett undantag varit med inne i de lokaler som hemsöktes av aktionsgruppen. Det är klarlagt att K.Å. ägde kännedom om att intrången skulle ske i lokaler dit allmänheten inte ägde tillträde och att han, i vart fall, förstod att det förelåg en risk för att hans kamrater under intrånget skulle agera på det sätt som beskrivs i åtalet. K.Å. har visserligen framhållit att han för egen del ville att aktionen skulle gå lagligt till och att han också sagt detta till sina kamrater. Det förhållandet att K.Å. likväl utfört sina uppgifter trots att han inte fick med sig kamraterna på sin linje och trots att han sett deras framfart redan vid intrånget hos Yamanouchi, visar att han hade fullföljt sitt åtagande även om han ägt full insikt om vad som skulle hända inne i företagsbyggnaderna. Han bär därmed i såväl objektiv som subjektiv mening ett medgärningsmannaansvar för de olaga intrång och ofredanden som förövades under aktionerna, även om han således inte själv utfört alla de handlingar som beskrivs i åtalet.

På grund av reglerna om åtalspreskription fordras för att ansvar ska kunna utkrävas i detta fall att de olaga intrången bedöms som grova brott. Varken lagtext, förarbeten eller rättspraxis lämnar några närmare anvisningar om när ett olaga intrång ska bedömas som grovt brott. Av de knapphändiga uttalanden som finns på området framgår emellertid att syftet med intrånget tillmäts betydelse vid graderingen. Det står också klart att olaga intrång som allmänt sett framstår som så allvarliga att de inte kan sonas med enbart böter ska bedömas som grova brott. Här har intrången skett i syfte att påverka respektive företagsledning att sluta samarbeta med Huntingdon Life Sciences. Om gruppen gått fredligt tillväga och nöjt sig med att t.ex. dela ut flygblad för att föra ut sitt budskap hade aktionerna sannolikt inte varit att bedöma som grova olaga intrång. I nu aktuella fall har man emellertid i stället för att genomföra en fredlig demonstration valt att sätta skräck i de anställda genom att ofreda dem på de sätt som sägs i åtalet. Att meningen varit att skrämma snarare än att upplysa understryks även av det faktum att flera av aktivisterna var maskerade under aktionerna. Av målsägandenas berättelser framgår också att de upplevt attackerna mot sina arbetsplatser som mycket obehagliga och att flera av dem känt rädsla och obehag under lång tid efter händelsen. Den kränkning intrången inneburit av målsägandenas rätt till trygghet på sina arbetsplatser framstår som så allvarlig att de gärningar som avses med åtalet förskyller en strängare påföljd än böter. De olaga intrången ska därför bedömas som grova brott. Eftersom de gärningsmoment som innefattat ofredanden medfört att de olaga intrången bedömts som grova ska gärningarna bedömas som endast olaga intrång, grovt brott.

Brottslighetens samlade straffvärde motsvarar fängelse två månader. K.Å. lever under ordnade förhållanden och det saknas särskild anledning anta att han kommer att återfalla i brott. Med hänsyn härtill och då brottslighetens art inte lägger hinder däremot föreligger förutsättningar att bestämma påföljden till villkorlig dom. Denna ska dock förenas med ett bötesstraff.

- - -

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens domslut i ansvarsdelen dömer hovrätten K.Å. för olaga intrång, grovt brott, enligt 4 kap. 6 § andra och tredje styckena BrB samt bestämmer påföljden till villkorlig dom med dagsböter 60 å 200 kr.

- - -

Högsta domstolen

K.Å. överklagade och yrkade i själva saken att HD med ändring av hovrättens dom skulle ogilla åtalet.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan hur de gärningar som hovrätten funnit styrkta är att bedöma. HD förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Peter Syrén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Domskäl

Hovrätten har funnit styrkt att K.Å. tillsammans med minst nio andra s.k. djurrättsaktivister trängt in i fyra olika företagslokaler och i samband med detta i tre av lokalerna ofredat personal genom oljud och annat hänsynslöst beteende. Gärningarna skedde under två på varandra följande arbetsdagar i september 2005.

Frågan i målet är om gärningarna ska rubriceras som olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket BrB eller som grova sådana brott enligt samma paragrafs sista stycke. Ytterligare en frågeställning är om det ska dömas särskilt för ofredande.

Några närmare anvisningar kring ovannämnda gränsdragning avseende olaga intrång finns inte uttalade i förarbetena till bestämmelsen, som tillkom när BrB infördes. Vid balkens tillkomst fördes diskussionen huvudsakligen kring hemfridsbrottets avgränsning och i det till Lagrådet remitterade förslaget angavs uttryckligen att någon särskild brottstyp som avsåg störande av arbetsfrid på arbetsplatser inte behövdes. Enligt föredragande departementschef kunde sådana intränganden vanligtvis bedömas som ofredande eller egenmäktigt förfarande. Lagrådet ansåg emellertid det önskvärt att det tillskapades ett mer konsekvent utformat skydd för lokaler där människor arbetar eller vistas utan att det är någons bostad. I det sammanhanget väckte Lagrådet frågan om inte en sådan utformning av hemfridsbrottet borde ges en egen brottsbeteckning, förslagsvis olaga intrång. Bestämmelsen kom att utformas med beaktande av vad Lagrådet hade föreslagit (se NJA II 1962 s. 132 f.).

Innan HD kommer in på frågan om rubriceringen finns anledning att bedöma om de olika gärningar som hovrätten funnit styrkta ska ses som en enda sammanhängande gärning. I förevarande fall rör det sig om fyra i tid och rum avgränsade händelseförlopp. Det naturligaste i denna situation är därför att i likhet med hovrätten se det som separata gärningar.

Det är även nödvändigt att ta ställning till om gärningarna utgör ett eller flera brott. Några generella regler för vad som utgör brottsenhet finns inte. Bedömningen får därför ske med utgångspunkt i den typ av brott som är aktuell. Det rums- och tidsmässiga sambandet ges ofta stor betydelse. Likaså påverkar sådana omständigheter som antalet målsägande och antalet brottsobjekt bedömningen (se NJA 2007 s. 973). I förevarande mål är det två brottstyper som aktualiseras, olaga intrång samt ofredande. När BrB utarbetades angavs i förarbetena att om en ofredandegärning innefattade hemfridsbrott skulle bestämmelsen rörande det sistnämnda brottet uteslutande tillämpas (NJA II 1962 s. 134). I litteraturen har det också förespråkats att ofredande ska ses som subsidiärt till annat brott i 4 kap. BrB (se Jareborg, Straffrättens gärningslära, 1995, s. 178). Med hänsyn till det nära sambandet mellan olaga intrång och hemfridsbrott ansluter sig HD till detta synsätt, vilket medför att det i förevarande fall inte bör dömas särskilt för ofredande.

Mot denna bakgrund ska respektive intrångsgärning betraktas som ett brott, olaga intrång. Frågan är då om gärningarna ska anses som brott av normalgraden eller grova brott.

Skulle intrångsgärningarna inte vara att bedöma som grova brott uppkommer frågan om preskription har inträtt.

Av hovrättens dom framgår att K.Å. var med inne i lokalerna på tre av företagen. Syftet med aktionerna ska ha varit att förmå respektive företagsledning att sluta samarbeta med ett brittiskt företag som enligt uppgift ägnar sig åt djurförsök. Väl inne på arbetsplatserna uppträdde delar av gruppen dock på ett för personalen skrämmande sätt. Flera av aktivisterna, dock inte K.Å., var maskerade och uppträdde hotfullt genom att bl.a. kasta tjutande överfallslarm och skrika i megafoner. I några fall kallades personalen för mördare. Även andra typer av ofredanden förekom. Händelseförloppen under de två på varandra följande arbetsdagarna var likartade och noggrant förberedda och får anses som led i en sammanhängande plan där de hotfulla inslagen måste ses som i viss mån beräknade och under alla omständigheter som ofrånkomliga delar av respektive gärning. - K.Å. har på olika sätt varit delaktig i dessa aktioner där skrämselmomenten varit framträdande, låt vara att han inne på arbetsplatserna hade en mer tillbakadragen roll. De utsatta personerna uppfattade agerandet som mycket obehagligt och de kände även rädsla och obehag efter händelserna.

Med hänsyn till det anförda bör de olaga intrången rubriceras som grova brott. Att intrången på respektive arbetsplats varade under förhållandevis kort tid ändrar inte denna bedömning. Genom att ofredandemomenten på detta sätt påverkat rubriceringen i skärpande riktning bör det i alla händelser inte dömas särskilt för ofredande (jfr NJA 2008 s. 1010).

Skäl saknas att meddela prövningstillstånd beträffande återstående delar av målet.

Domslut

Domslut

HD förklarar att de gärningar hovrätten funnit styrkta är att bedöma som olaga intrång, grova brott.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar står därmed fast.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Marianne Lundius, Per Virdesten, referent, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog) meddelade den 22 oktober 2009 följande dom:

Domskäl

Hovrätten har funnit styrkt att K.Å. tillsammans med ett tiotal andra s.k. djurrättsaktivister obehörigen trängt in i fyra olika företagsbyggnader och i samband med detta i tre av byggnaderna ofredat anställda. Ofredandena har varierat något mellan de olika lokalerna och bestått av oljud och annat hänsynslöst beteende. Gärningsmännen har bl.a. kastat tjutande ”överfallslarm” och flygblad, skrikit i megafon, sparkat på en dörr till ett arbetsrum, fotograferat och filmat anställda samt även gått till vissa handgripligheter. Syftet med aktionerna var att förmå respektive företagsledning att sluta samarbeta med ett brittiskt företag som enligt uppgift ägnar sig åt djurförsök. Gärningarna skedde i Malmö och Göteborg under två på varandra följande arbetsdagar i september 2005.

Hovrätten har funnit att K.Å. i såväl objektiv som subjektiv mening bär ett medgärningsmannaansvar för de olaga intrång och ofredanden som förövades under aktionerna, även om han inte själv utfört alla handlingar som omfattas av åtalet.

Eftersom aktionerna vid var och en av företagsbyggnaderna utgjorde ett i tid och rum avgränsat händelseförlopp, bör aktionen vid respektive byggnad bedömas som en särskild gärning. Frågan är om gärningarna ska rubriceras som olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket BrB eller som grova brott enligt paragrafens tredje stycke.

Varken lagtexten eller förarbetena till bestämmelsen om olaga intrång ger någon vägledning i frågan om när ett olaga intrång ska bedömas som grovt.

Vid bestämmelsens tillkomst fördes diskussionen huvudsakligen kring hemfridsbrottets avgränsning och i det till Lagrådet remitterade förslaget angavs uttryckligen att någon särskild brottstyp som avsåg störande av arbetsfrid på arbetsplatser inte behövdes. Enligt föredragande departementschefen kunde sådana intränganden bedömas som ofredande eller egenmäktigt förfarande. Lagrådet ansåg emellertid det önskvärt att det tillskapades ett mer konsekvent utformat skydd för lokaler där människor arbetar eller vistas utan att det är någons bostad. I det sammanhanget väckte Lagrådet frågan om inte en sådan utformning av hemfridsbrottet borde ges en egen brottsbeteckning, förslagsvis olaga intrång. Bestämmelsen kom att utformas med beaktande av vad Lagrådet hade föreslagit (se NJA II 1962 s. 132 f.).

Liksom när det gäller hemfridsbrott kan åtskilliga omständigheter vara att väga in vid bedömningen av om ett olaga intrång ska bedömas som grovt och att generellt ange när ett olaga intrång är grovt låter sig svårligen göras (jfr NJA 1990 s. 315). Bland de omständigheter som bör bedömas är syftet med intrånget, om det skett systematiskt och planerat, i vilken omfattning hjälpmedel kommit till användning, om intrånget varit omfattande och i tiden utdraget, om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet samt om gärningsmannen utövat våld eller orsakat skadegörelse.

När intrånget omfattar moment av ofredande av anställda, bör graden av integritetskränkning ges stor betydelse. Sådana moment kan alltså få inverkan på bedömningen av om det olaga intrånget ska ses som ett grovt brott eller inte. I vart fall om det olaga intrånget anses grovt, bör dömas enbart för detta brott och inte därutöver för ofredande (se bl.a. Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, Kap. 1- 12, s. 4:30 och Jareborg, Straffrättens gärningslära, 1995, s. 178).

I förevarande fall var aktionerna väl förberedda och får anses ha ingått i en sammanhängande och systematisk plan där hyrda minibussar användes för att förflytta gärningsmännen mellan de olika företagen. Inne på arbetsplatserna uppträdde en del av aktivisterna på ett för de anställda skrämmande sätt. Flera av aktivisterna var maskerade och hotfulla. I några fall kallades de anställda för mördare. Även andra typer av ofredanden förekom. De utsatta personerna uppfattade aktionerna som mycket obehagliga och flera av dem kände även rädsla och obehag efter händelserna.

När olaga intrång sker på arbetsplatser och samtidigt omfattar ofredanden i form av allvarliga kränkningar av de anställdas personliga integritet får gärningarna normalt anses förskylla en strängare påföljd än böter. I förevarande fall har visserligen intrången på respektive arbetsplats pågått under relativt kort tid. Omständigheterna är emellertid sammantaget sådana, främst med hänsyn till de förhållandevis allvarliga kränkningar som skett av de anställdas integritet, att de olaga intrången ska rubriceras som grova brott. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i de delar frågan om detta har förklarats vilande.

Domslut

Domslut

HD förklarar att de gärningar hovrätten funnit styrkta är att bedöma som olaga intrång, grova brott.

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar frågan därom har förklarats vilande. Hovrättens dom står därmed fast.

HD:s dom meddelad: den 22 oktober 2009.

Mål nr: B 3265-08.

Lagrum: 4 kap. 6 och 7 §§ BrB.

Rättsfall: NJA 1990 s. 315.