NJA 2009 s. 733

Stämpelskatt. Ett sådant intyg som avses i 7 § fjärde stycket lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter måste, för att kunna ge rätt till skattebefrielse vid transport av fastighetsköp, vara undertecknat av köpare och säljare personligen eller genom laga ställföreträdare.

Inskrivningsmyndigheten i Uddevalla

U-dal 1 Kommanditbolag (U-dal 1 KB) köpte fastigheten Göteborg Sannegården 20:3 den 1 mars 2006 och sålde den sedan den 2 maj 2006 till Wallenstam Nya Bostad AB. Stämpelskatt enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter bestämdes av inskrivningsmyndigheten i Uddevalla för såväl det första som det senare förvärvet.

Hovrätten för Västra Sverige

U-dal 1 KB överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. I protokoll från föredragning i hovrätten den 15 juli 2008 antecknades bl.a. följande:

U-dal 1 KB har yrkat att hovrätten förklarar att någon stämpelskatt inte ska utgå för det första förvärvet och har anfört följande. Vid inskrivningsmyndighetens handläggning av ärendena förelåg, enligt bestämmelserna om transportköp i 7 § i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, samtliga förutsättningar för skattebefrielse avseende det första förvärvet. Den omständigheten att det skriftliga intyget enligt 7 § fjärde stycket i samma lag inte hade undertecknats av behöriga firmatecknare för de juridiska personerna utan i stället av befullmäktigat ombud för dessa bör inte medföra att skattebefrielse enligt bestämmelserna om transportköp inte kan ges. Rättsfallet NJA 1931 s. 1, där intyg undertecknat av ombud för en fysisk person inte godtogs som grund för skattebefrielse, saknar, i alla fall numera och åtminstone när det gäller handel av fastigheter mellan juridiska personer, relevans.

Kammarkollegiet har motsatt sig att hovrätten bifaller överklagandet och har anfört bl.a. följande. Det skriftliga intyget (transportintyget) ska undertecknas på heder och samvete av överlåtare och förvärvare. Om i stället ett ombud kan underteckna skulle detta innebära problem när det gäller att fastställa det straffrättsliga ansvaret för riktigheten av uppgifterna i intyget. Härvid kan en jämförelse göras med att en självdeklaration ska göras av den skattskyldige och att det finns speciella regler i skattebetalningslagen för när en skattedeklaration som avlämnas elektroniskt kan skrivas under av ett s.k. deklarationsombud. Kammarkollegiets uppfattning är således att transportintyget inte kan undertecknas av ombud och att i förevarande fall förutsättningarna för skattebefrielse inte föreligger.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Sigvard Helin samt hovrättsråden Lennart Morard och Ola Olsson) anförde i beslut den 24 juli 2008: På de skäl som Kammarkollegiet anfört avslår hovrätten överklagandet.

Högsta domstolen

U-dal 1 KB överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle förklara att stämpelskatt inte ska utgå för dess förvärv av fastigheten Göteborg Sannegården 20:3.

Kammarkollegiet bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Karin Hellmont, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl

Kommanditbolaget köpte fastigheten Göteborg Sannegården 20:3 den 1 mars 2006 och överlät den 2 maj samma år köpet till Wallenstam Nya Bostad AB. I en gemensam ansökan om lagfart för förvärven åberopades reglerna om transportköp och ett i det senare köpeavtalet intaget intyg om transportköp. Avtalet var undertecknat av såväl överlåtaren som förvärvaren genom ombud. Kommanditbolaget begärde att bli befriat från skyldighet att betala stämpelskatt. Lagfart beviljades, varvid båda köpen ansågs stämpelskattepliktiga.

Frågan i HD är om det åberopade intyget om transportköp uppfyller de krav som ställs upp för befrielse från stämpelskatt vid transportköp.

Regler om skattebefrielse vid transportköp finns i 7 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Av bestämmelsen framgår att om de förutsättningar som anges i första stycket är för handen och något sådant undantag som sägs i andra stycket inte föreligger, så ska stämpelskatt betalas endast för det senaste köpet. I fjärde stycket anges bl.a. att begäran om skattebefrielse ska framställas när lagfart söks och att överlåtare och förvärvare därvid skriftligen samt på heder och samvete ska intyga att villkoren för överlåtelsen inte ändrats på andra än vissa i lagen angivna sätt.

Ett krav på transportförsäkran, dvs. en skriftlig av såväl säljare som köpare på heder och samvete avgiven förklaring att köpet transporterats på oförändrade villkor, infördes ursprungligen år 1909. Syftet var att förhindra att stämpelskatt undandrogs staten och en särskild ansvarsbestämmelse för oriktiga uppgifter – i vad som då benämndes förklaring på heder och samvete – infördes därför samtidigt (prop. 1908:160 s. 80 och 82 f.). Numera är ansvarsbestämmelserna i skattebrottslagen (1971:69) generellt tillämpliga på skatter, således även på stämpelskatt. För straffansvar krävs därmed inte längre att oriktiga uppgifter lämnats ”på heder och samvete”.

Av ett krav på skriftligt intygande på heder och samvete har emellertid brukat anses följa att intyget ska vara egenhändigt undertecknat (jfr t.ex. prop. 2001/02:25 s. 172). I rättsfallet NJA 1931 s. 1 fann HD sålunda att en transportförklaring inte kunde undertecknas av befullmäktigat ombud utan endast av köpare och säljare personligen eller genom laga ställföreträdare. Även i andra sammanhang upprätthålls kravet på att en ed eller en försäkran på heder och samvete ska avges personligen eller, såvitt avser juridisk person, av ställföreträdare; jfr t.ex. 6 kap. 3 § konkurslagen (1987:672) och 4 kap. 14 § tredje stycket UB. Den omständigheten att det när det gäller oriktig transportförsäkran numera inte för straffansvar skulle krävas att oriktiga uppgifter avges på heder och samvete kan inte leda till att uttrycket ska tilläggas någon annan betydelse än tidigare. En annan ordning skulle kunna tänkas ge upphov till missbruk; när undantag i vissa fall har medgetts har detta skett genom särskild lagstiftning och grundats på speciella förhållanden, se t.ex. lagen (2005:1117) om deklarationsombud.

Ett sådant intyg som avses i 7 § fjärde stycket stämpelskattelagen kan alltså inte undertecknas av ombud för överlåtaren eller förvärvaren.

Kommanditbolagets överklagande ska därför avslås.

– – –.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson, Torgny Håstad, Anna Skarhed, referent, och Lena Moore) meddelade den 11 november 2009 beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 11 november 2009.

Mål nr: Ö 3639-08.

Lagrum: 7 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.

Rättsfall: NJA 1994 s. 150 och NJA 2009 s. 272.