NJA 1994 s. 150

Inskrivningsmyndigheten i Södra Roslags domsaga (byråsekreteraren K.) beviljade d 7 okt 1991 K.S. lagfart på hälften av fastigheten Täby Vinbäret 3 i Täby församling. För förvärvet uttogs stämpelskatt med 3 750 kr.

K.S. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att erlagd stämpelskatt skulle återbetalas till henne. Hon anförde därvid att köpet var ett transportköp och att hon hade informerat inskrivningsmyndigheten om detta såväl skriftligen som muntligen i samband med att hon sökte lagfart på förvärvet.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättslagmannen Dilön, hovrättsrådet Grabgeld och tf hovrättsassessorn Cederlöf, referent) anförde i beslut d 8 sept 1992: En förutsättning för befrielse från stämpelskatt vid transportköp är att, när lagfart söks, överlåtaren och förvärvaren skriftligen intygar bl a att ersättning för den överlåtna egendomen inte har lämnats och inte heller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen (7 § 3 st lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter). Något sådant intyg har inte lämnats i inskrivningsärendet. Skattebefrielse kan därför inte erhållas.

HovR:n fastställer inskrivningsmyndighetens beslut.

HovR:n erinrar om möjligheten att hos kammarkollegiet ansöka om befrielse från eller återbetalning av stämpelskatt enligt bestämmelserna i 42 § stämpelskattelagen.

K.S. (ombud advokaten B.S.) anförde besvär och yrkade att erlagd stämpelskatt skulle återbetalas till henne. Kammarkollegiet bestred ändring.

Kollegiet upplyste att kollegiet hade avslagit en begäran av K.S. om återbetalning av stämpelskatten samt att K.S. hade överklagat detta beslut till regeringen.

Domstolsverket avgav yttrande i målet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Frostell, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. K.S. har i HD bl a anfört: Hon infann sig personligen vid inskrivningsmyndigheten tillsammans med överlåtaren av fastigheten. De fick träffa handläggaren och upplyste då att ärendet utgjorde ett transportköp varför det var av vikt att ansökan skrevs in samma dag. Ansökan registrerades på data. Efter att ha erhållit besked om att beslut skulle tillställas dem med posten lämnade de TR:n. Några ytterligare upplysningar från personalen vid inskrivningsmyndigheten lämnades inte vid detta tillfälle. - Inskrivningsmyndighetens beslut om skattläggning var ett förvaltningsbeslut. Bestämmelserna om serviceskyldighet i förvaltningslagen var därför tillämpliga. Hon borde i enlighet härmed ha upplysts om de kompletteringar som erfordrats för att korrekt stämpelskatt skulle kunna fastställas. Vidare borde inskrivningsmyndigheten med stöd av 28 § stämpelskattelagen förelagt K.S. att komplettera ansökan.

Under senare år har kraven på domstolar och andra myndigheter att på olika sätt gå allmänheten tillhanda genom upplysningar mm ökat. Myndigheterna försöker också i stigande omfattning att tillmötesgå dessa önskemål oavsett vilka bestämmelser om serviceskyldighet som är tillämpliga på deras handläggning. När det gäller den nu aktuella frågeställningen förekommer det också i stor utsträckning, såsom understrukits i bl a Domstolsverkets yttrande, att inskrivningsmyndigheterna under hand genom t ex telefonsamtal bereder sökandena tillfälle att komplettera ansökan om lagfart. Varken inskrivningsmyndigheternas organisation eller den lagstiftning dessa tillämpar ger emellertid utrymme för en obligatorisk förhandsgranskning av ingivna ansökningar som inbegriper förslag till sökanden om hur ansökan måste utformas för att skattefrihet skall kunna medges i ett ärende.

Inskrivningsmyndigheten är skyldig att bevilja lagfart så snart förutsättningarna för detta föreligger. Anledningen till detta är de rättsverkningar som följer av att lagfart meddelas och vikten av att tilliten till inskrivningsväsendet upprätthålls. En inskrivning av lagfarten grundar företrädesrätt för sökanden vid bl a dubbelöverlåtelse av fastigheten samt förhindrar att den tidigare ägaren kan fortsätta ta ut pantbrev i fastigheten. Reglerna om hävd och godtrosförvärv blir endast tillämpliga om inskrivning skett.

De inskrivningsrättsliga frågorna i det nu aktuella ärendet var helt utredda. Det förelåg därför inte någon omständighet som skulle kunna föranleda att behandlingen av lagfartsansökan uppsköts enligt bestämmelserna i 19 kap 9 § JB och 5 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister eller att med stöd av 20 kap 7 § JB endast vilande lagfart beviljades. Inskrivningsmyndigheten har därför gjort rätt när den meddelade lagfart.

När ansökan om inskrivning av lagfarten beviljas inträder enligt 25 § a) stämpelskattelagen skattskyldighet för förvärvet. Inskrivningsmyndigheten kan med stöd av 28 § samma lag förelägga en sökande att lämna de uppgifter som erfordras för att skatten skall kunna fastställas. Härmed torde närmast avses sådana frågor som att köpeskillingens storlek ej klart framgår av köpehandlingarna. Såvitt gäller den nu ifrågavarande försäkran måste denna emellertid företes senast på den inskrivningsdag då ärendet tas upp till prövning för att skatten skall kunna beräknas rätt från början. Anledningen till denna absoluta tidsgräns är att det annars i stämpelskattelagen fått införas en särskild bestämmelse om återvinning av stämpelskatt för det fall intyget företes när beslut i lagfartsärendet redan föreligger (jfr prop 1964:75 s 104). Inskrivningsmyndigheten har därför inte haft något utrymme för att skriftligen förelägga K.S. att komplettera ansökan. Det bör i sammanhanget också påpekas att en förutsättning för att slippa betala skatt i samband med transportköp är att båda ansökningarna inkommit till inskrivningsmyndigheten inom tre månader efter första överlåtelsen. Uppskjuts ärendet kan det som i detta fall bli svårigheter att uppfylla tidsfristen. Som Domstolsverket också anfört kan det inte komma i fråga att skjuta upp expedieringen av en hel inskrivningsdag för att ge möjlighet för en sökande att eventuellt komplettera ett enskilt inskrivningsärende med någon omständighet som kunnat leda till lägre skatt för sökanden. Särskilt då inskrivning sker med automatisk databehandling i inskrivningsregister skulle detta kunna skapa stora praktiska svårigheter eftersom inskrivningsdag då hålls varje vardag.

Med hänsyn till vad nu sagts har därför inskrivningsmyndigheten inte förfarit felaktigt när stämpelskatt togs ut för K.S:s fastighetsförvärv. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Lars K Beckman, referent, Nyström och Lennander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Bestämmelser om befrielse från stämpelskatt vid transportköp finns i 7 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Begäran om tillämpning av §:n skall enligt 3 st framställas när lagfart söks. Överlåtare och förvärvare skall därvid skriftligen samt på heder och samvete intyga bl a att ersättning för den överlåtna egendomen inte lämnats och inte heller skall lämnas utöver vad som framgår av den ingivna överlåtelsehandlingen. Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gällde enligt stämpelskattelagen (1964:308). Vid tillkomsten av 1964 års lag avvisades ett utredningsförslag att slopa kravet på att intyget måste företes redan när ansökan om lagfart görs (se prop 1964:75 s 103 f; jfr SOU 1961:37 s 114 och NJA 1957 s 222).

Gällande rätt innebär att det inte är möjligt att i någon form medge en lagfartssökande anstånd för att senare förete det intyg som utgör en förutsättning för skattebefrielse. Bristen kan inte heller avhjälpas genom att intyget ges in efter överklagande av inskrivningsmyndighetens skattebeslut.

Oavsett vilka bestämmelser om serviceskyldighet som är tillämpliga får det anses naturligt att inskrivningsmyndigheterna hjälper enskilda med upplysningar och råd om vad en ansökan bör innehålla. Det förekommer också i stor utsträckning att inskrivningsmyndigheterna under hand bereder en sökande tillfälle att komplettera en ansökan. Det föreligger emellertid inte någon skyldighet för inskrivningsmyndigheten att bereda sökanden tillfälle att, innan beslut fattats i samtliga på en inskrivningsdag upptagna ärenden, komma in med sådant intyg som krävs för skattebefrielse vid transportköp.

På grund av det anförda skall besvären lämnas utan bifall.