NJA 2009 s. 913
Fråga om ett överklagande i dispositivt tvistemål kunnat förklaras förfallet när klaganden avlägsnat sig från huvudförhandlingen.
Svea hovrätt
Mega Technology AB överklagade i Svea hovrätt en dom av Attunda tingsrätt den 21 september 2007, genom vilken bolaget ålagts att till Linklaters Advokatbyrå AB betala 267 938 kr jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader.
Hovrätten satte ut målet till huvudförhandling den 30 januari 2009. Till förhandlingen inställde sig Mega Technology genom sin ställföreträdare S.C. Sedan hovrätten avslagit ett yrkande från dennes sida om att huvudförhandlingen skulle ställas in på grund av att han inte haft tillräcklig tid att tillsammans med sitt ombud, som ej var närvarande, förbereda förhandlingen och sedan motparten avslagit en begäran från S.C:s sida att diskutera en förlikning uppgav S.C. att han inte mådde bra, varefter han lämnade förhandlingen. Därefter förklarade hovrätten Mega Technologys överklagande enligt 50 kap. 21 § första stycket RB förfallet.
Mega Technology ansökte genom S.C. i hovrätten om att målet skulle återupptas. S.C. gjorde därvid gällande att han på grund av sjukdom hade haft laga förfall för att utebli från förhandlingen och åberopade ett läkarintyg till stöd för sitt yrkande.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Lars Borg samt adjungerade ledamoten Anna-Karin Sörman) anförde i beslut den 24 februari 2009:
Skäl
För att Mega ska få bifall till sitt yrkande om återupptagande av målet krävs att bolaget visar att det är sannolikt att S.C. på grund av sjukdom inte kunde fortsätta att närvara vid den aktuella förhandlingen. Hovrätten kan först konstatera att S.C., då han inledningsvis vid förhandlingen anförde hinder för den, inte åberopade sjukdom som orsak utan ett helt annat skäl och att det var först sedan motparten avvisat en propå om att parterna skulle diskutera en förlikning som han under åberopande av sjukdom lämnade förhandlingen. Hans agerande ger anledning att misstänka att vad som nu görs gällande om laga förfall skett för att förhala rättegången. Vid angivna förhållande finns skäl för hovrätten att vid prövningen av om det åberopade läkarintyget ska godtas som tillräcklig bevisning för förfallsfrågan ställa större krav än vad som normalt gäller (jfr NJA 2001 s. 667). Hovrätten finner mot den angivna bakgrunden inte att det genom det åberopade läkarintyget visats att S.C. av medicinska skäl blivit tvungen att avbryta sitt deltagande i förhandlingen. Megas ansökan om återupptagande av målet ska därför avslås.
Slut
Hovrätten avslår Mega Technology AB:s yrkande om återupptagande av målet.
Högsta domstolen
Mega Technology överklagade och yrkade att HD skulle förordna om målets återupptagande i hovrätten.
Linklaters Advokatbyrå bestred yrkandet.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Peter Syrén, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Mega Technology AB:s ställföreträdare lämnade – under åberopande av medicinska skäl – en pågående huvudförhandling i hovrätten i ett tvistemål mellan parterna; något ombud eller annan företrädare för Megabolaget var inte närvarande vid förhandlingen. Hovrätten förklarade Megabolagets överklagande förfallet med motiveringen att bolaget fick anses ha uteblivit från förhandlingen och att det inte var sannolikt att bolaget hade laga förfall för sin frånvaro. – Megabolaget ansökte därefter om målets återupptagande. Hovrätten avslog ansökningen med hänvisning till att Megabolaget inte hade visat att bolagets ställföreträdare av medicinska skäl varit tvungen att avbryta förhandlingen. Megabolaget har överklagat hovrättens avslagsbeslut.
I 50 kap. 21 § första stycket första meningen RB anges att överklagandet förfaller om klaganden uteblir från sammanträde för huvudförhandling i tvistemål. HD har i NJA 2009 s. 141 prövat motsvarande bestämmelse när det gäller brottmål. I avgörandet uttalas att de ingripande följderna för klaganden av att ett överklagande förfaller medför att bestämmelsen inte analogivis kan utvidgas till att avse även det fallet att klaganden inställer sig till huvudförhandlingen men i större eller mindre utsträckning underlåter att medverka vid denna. Vidare hänvisade HD till att lagstiftaren vid RB:s tillkomst uttryckligen avvisat tanken att införa en bestämmelse som skulle likställa vägran att medverka med utevaro (se NJA II 1943 s. 551 f.).
Det nu redovisade synsättet gör sig gällande även i tvistemål. Vidare angav lagstiftaren i nämnda förarbeten även att det förhållande att en part avlägsnar sig före förhandlingens slut inte ska jämställas med partens utevaro.
På grund av det anförda och då Megabolaget inställde sig till huvudförhandlingen har det saknats lagstöd för hovrätten att förklara överklagandet förfallet. Hovrätten är alltså skyldig att återuppta målet och Megabolagets yrkande om detta ska bifallas.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut förordnar HD att målet åter ska tas upp i hovrätten.
Domskäl
HD (justitieråden Dag Victor, Marianne Lundius, Kerstin Calissendorff, referent, och Gudmund Toijer) meddelade den 30 december 2009 följande beslut:
Skäl
Mega Technology AB överklagade tingsrättens dom i ett mål om fordran. Bolaget inställde sig vid huvudförhandlingens början i hovrätten genom behörig ställföreträdare. Kort efter det att förhandlingen hade inletts, i samband med att hovrätten redovisade den överklagade tingsrättsdomen, lämnade ställföreträdaren förhandlingen under åberopande av att han mådde dåligt. Bolaget var därmed inte längre företrätt vid förhandlingen. Hovrätten ansåg att bolaget fick anses ha uteblivit utan laga förfall och förklarade överklagandet förfallet enligt 50 kap. 21 § första stycket RB.
Därefter avslog hovrätten, genom det nu överklagade beslutet, ett yrkande från bolaget om att målet skulle återupptas.
Frågan i HD är om Mega Technology AB ska anses ha uteblivit från hovrättens huvudförhandling.
Reglerna för huvudförhandling i hovrätt förutsätter att den part som har överklagat tingsrättens dom i ett dispositivt tvistemål är närvarande vid förhandlingen. Däremot kan förhandlingen under vissa förutsättningar genomföras om klagandens motpart uteblir, och i sådana fall kan hovrätten lägga fram vad motparten har anfört, liksom den bevisning som motparten åberopade vid tingsrätten (50 kap. 18 § andra stycket, 19 § första stycket samt 21 § andra och tredje styckena RB). Är det klaganden som uteblir, genomförs inte förhandlingen och överklagandet förfaller, om klaganden inte har laga förfall (50 kap. 21 § första stycket samma balk).
Klaganden kallas därför till huvudförhandlingen vid påföljd att överklagandet annars förfaller, något som för övrigt gäller också då en huvudförhandling ska återupptas efter ett uppehåll (50 kap. 16 och 17 §§ RB). I sistnämnda hänseende gäller såtillvida en skillnad vid en jämförelse med förfarandet vid tingsrätt att en fortsatt huvudförhandling där under vissa förhållanden kan slutföras även om ”parten” uteblir (44 kap. 4 § andra stycket RB, jfr även 43 kap. 7 § tredje stycket och 11 § fjärde stycket). Vid tingsrätten kan även svaranden ha ett intresse av ett rättskraftigt avgörande (jfr NJA II 1943 s. 555 f. och 13 kap. 5 § RB samt också Processlagberedningens uttalande i anslutning till 44 kap. om att parts underlåtenhet att kvarstanna till handläggningens slut vid en huvudförhandling inte i lagstiftningen ska likställas med partens utevaro, men att detta i många fall kan tolkas mot parten och inte behöver hindra målets prövning, NJA II 1943 s. 551 f.). I hovrätten kan klagandens motpart inte anses ha något motsvarande intresse av en överprövning.
Reglerna om klagandens utevaro från en hovrättsförhandling i ett dispositivt tvistemål bör ses mot denna bakgrund. Bedömningen bör därför i första hand koncentreras kring frågan om klaganden är närvarande i sådan utsträckning att målet på grund av överklagandet kan prövas i sak. Av betydelse blir då om klaganden har varit närvarande, inte bara då målet påropas, utan också när de för sakprövningen centrala processhandlingarna ska vidtas. Om så inte är fallet, bör reglerna om klagandens utevaro i hovrätt kunna tillämpas. Skulle klaganden närvara men underlåta att medverka vid förhandlingen på det sätt som hovrätten finner erforderligt, kan situationen vara att bedöma på ett annat sätt (jfr NJA 2009 s. 141).
Skulle klaganden närvara i den utsträckning som erfordras för en prövning, bör inriktningen vara att huvudförhandlingen ska slutföras och målet avgöras i sak, även om klaganden inte skulle närvara under hela förhandlingen. Ett avgörande i sak behöver således inte förutsätta att klaganden är närvarande under varje skede av förhandlingen.
I förevarande mål har bolagets företrädare lämnat huvudförhandlingen i hovrätten redan då rätten redovisade den överklagade domen. Bolaget får därför anses ha uteblivit från förhandlingen i den mening som avses i 50 kap. 21 § första stycket RB, trots att en behörig ställföreträdare inställde sig vid förhandlingens början. Men hänsyn till detta och till att bolaget inte har haft laga förfall, ska hovrättens beslut att inte återuppta målet stå fast.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
Skiljaktig
Justitierådet Stefan Lindskog var skiljaktig och anförde:
Ställföreträdaren för bolaget inställde sig till huvudförhandlingen. Även om han avlägsnade sig innan något yrkande framställts klargjorde han genom sitt påstående om laga förfall att bolaget inte återkallade sitt överklagande. Frågan är därför om överklagandet trots att det inte återkallats kan anses ha förfallit till följd av att ställföreträdaren lämnade förhandlingen.
Av bestämmelserna i 50 kap. 18 § andra stycket och samma kap. 19 § RB framgår att det förhållandet att klagandens motpart uteblir från sammanträde för huvudförhandling i tvistemål i hovrätten inte hindrar att förhandlingen genomförs och målet avgörs. Beträffande det fallet att klaganden själv uteblir föreskrivs i 50 kap. 21 § första stycket första meningen RB att överklagandet förfaller. Den situationen att klaganden inställer sig till huvudförhandlingen men underlåter att medverka vid denna omfattas inte av bestämmelsen. I det läget förfaller alltså inte överklagandet (jfr NJA 2009 s. 141).
Den situation som nu är aktuell skiljer sig åt från det angivna fallet genom att klaganden visserligen inställt sig till huvudförhandlingen men därefter lämnat denna. Frågan är om bestämmelsen i 50 kap. 21 § första stycket första meningen RB kan ges innebörden att klaganden för att undvika att överklagandet förfaller har att inte bara inställa sig utan dessutom att närvara under en viss del eller rent av under hela huvudförhandlingen. En sådan ordning är mindre förenlig med såväl bestämmelsens ordalag som det förhållandet att någon medverkansskyldighet inte kan sägas föreligga (jfr NJA II 1943 s. 551 f.). Om klaganden är närvarande vid huvudförhandlingens början kan han ju knappast sägas vara utevarande. Och varför ska man göra skillnad på det fallet att klaganden deltar under hela förhandlingen men tredskas med tystnad och det fallet att han efter en stund lämnar förhandlingen?
Mot bakgrund av det anförda har det efter min åsikt saknats erforderligt lagstöd för att förklara överklagandet förfallet. Hovrätten är därför skyldig att åter ta upp målet.
En fråga som inte aktualiseras vid den prövning som HD nu har att göra men som ändå är av intresse är hur hovrätten ska handlägga målet om en klagande lämnar huvudförhandlingen utan att ha återkallat sitt överklagande. Enligt min mening måste hovrätten då anses ha att fortsätta huvudförhandlingen och avgöra målet sådant det därefter föreligger (jfr NJA II 1943 s. 552 samt 43 kap. 7 § tredje stycket). Alternativt kan huvudförhandlingen ställas in och parterna kallas till ny huvudförhandling, men det bör i regel inte ske utan medgivande av klagandens motpart.
HD:s beslut meddelat: den 30 december 2009.
Mål nr: Ö 1394-09.
Lagrum: 50 kap. 21 § RB.
Rättsfall: NJA 2009 s. 141.