NJA 2010 not 22
Framställning om utlämning till republiken Uzbekistan av H.H.
Den 4:e. 22. (Ö 1355-10) Framställning om utlämning till republiken Uzbekistan av H.H.
Republiken Uzbekistans riksåklagarämbete begärde i en framställning den 8 april 2009 att den uzbekiske medborgaren H.H. skulle utlämnas till Uzbekistan för lagföring. Till stöd för framställningen åberopades bl.a. ett häktningsbeslut meddelat den 4 juli 2005 av förundersökningsledaren vid undersökningsavdelningen, Styrelsen för inrikes ärenden i staden Namangan. Av beslutet, som har sanktionerats av lokal åklagare, framgår att H.H. är misstänkt bl.a. för att år 2005 ha ingått en brottslig sammansvärjning med annan person i syfte att gripa makten eller omstörta Republiken Uzbekistans konstitutionella ordning och för att ha spritt material innehållande hot mot säkerheten och ordningen i samhället.
I häktningsbeslutet åberopas artikel 159 fjärde stycket och artikel 244 tredje stycket i Republiken Uzbekistans strafflag.
Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD med eget yttrande.
H.H. motsatte sig utlämning.
HD:s yttrande.
1. Enligt utlämningsframställningen misstänks H.H. för att tillsammans med annan ha bildat en brottslig sammansvärjning och med början under mars 2005 ha uppviglat andra att ansluta sig till sammansvärjningen. I framställningen görs gällande att H.H. har undervisat med användande av religiöst och extremistiskt präglad litteratur som inte är tillåten i Uzbekistan samt bedrivit propaganda och genomfört offentliga upprop i syfte att med lagstridiga medel omstörta statsskicket och gripa makten i Uzbekistan. H.H. misstänks också för att ha spritt flygblad med uppmaning till pogromer och fördrivning av ryskspråkiga medborgare, vilket medfört ett hot mot ordningen och säkerheten i samhället. De i framställningen åberopade gärningarna motsvarar väsentligen gärningar angivna i det häktningsbeslut som ligger till grund för framställningen.
2. Riksåklagaren har i sitt yttrande uttalat att det föreligger hinder mot utlämning enligt 6 § och 9 § andra stycketutlämningslagen.
3. H.H. har motsatt sig utlämning och anfört bl.a. följande. Han instämmer i riksåklagarens yttrande. Anklagelserna mot honom är felaktiga. Han har endast undervisat i religion, vilket inte är ett utlämningsgrundande brott enligt svensk lag. Han har inte spritt några flygblad. De flygblad som återfanns hos honom planterades där av polisen i samband med att han greps. Han har själv upplevt tortyr i samband med polisförhör och det var dessa omänskliga förhållanden som gjorde att han och hans familj flydde från Uzbekistan och genom Förenta Nationernas försorg fick politisk asyl i Sverige. Han är övertygad om att han kommer att fängslas och dödas om han utlämnas till Uzbekistan.
4. Enligt 4 § utlämningslagen får utlämning beviljas endast om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Brotten som H.H. begärs utlämnad för har ingen direkt motsvarighet i svensk lag. Närliggande brott enligt svensk lag torde vara uppvigling, uppror och olovlig kårverksamhet (16 kap. 5 § och 18 kap. 1 § respektive 4 § BrB). För brottet uppror är det föreskrivet fängelse i ett år eller mer. De förutsättningar för utlämning som anges i 4 § utlämningslagen är därför i och för sig uppfyllda.
5. Redogörelsen för den brottslighet som läggs H.H. till last är till stor del opreciserad. Det häktningsbeslut som åberopas har inte fattats eller prövats av domstol. Det saknas uppgifter om vilket bevismaterial åklagaren förfogar över. Med hänsyn till de brister som föreligger i den åberopade utredningen och till vad som redovisats om rättsväsendet i Uzbekistan i Utrikesdepartementets rapport Mänskliga rättigheter i Uzbekistan 2007 kan det inte anses föreligga sannolika skäl för att H.H. har begått de gärningar han begärs utlämnad för. Hinder mot utlämning föreligger därför enligt 9 § andra stycket utlämningslagen.
6. De gärningar som utlämningsframställningen avser synes härtill vara av sådan art att de kan anses utgöra politiska brott, varför hinder mot utlämning även skulle kunna anses föreligga enligt 6 § utlämningslagen. Med den bedömning som ovan gjorts saknas det dock anledning för HD att uttala sig i den frågan liksom i frågan om det även finns andra hinder enligt utlämningslagen och om en utlämning av H.H. skulle strida mot Europakonventionen.