NJA 2010 not 6

Den 29:e. 6. (Ö 5173-09) Framställning om utlämning till Republiken Bosnien och Hercegovina av Z.V.

Justitieministeriet i Republiken Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning den 29 september 2009 att Z.V. skulle utlämnas till Bosnien och Hercegovina för straffverkställighet.

Till stöd för framställningen åberopades en dom meddelad av Högsta domstolen i Republika Srpska den 27 mars 2007. Genom domen dömdes Z.V. för framställning, införskaffande, innehav, försäljning eller överlåtelse av förfalskningsredskap under år 2004 i Trebinje enligt artikel 380 första stycket i Republika Srpskas strafflag och för urkundsförfalskning under åren 2002–03 i Trebinje enligt artikel 377 andra stycket i samma lag. Straffet bestämdes till fängelse 2 år och 6 månader.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD tillsammans med ett eget yttrande.

Z.V. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande. 1. Z.V. har inte ifrågasatt den dom mot honom som har åberopats i ärendet. Han har som grund för att motsätta sig utlämning anfört i huvudsak följande.

Han är hotad till livet i Bosnien och Hercegovina. Det beror främst på att han har ställt upp som skyddat vittne i en utredning om korruption m.m. mot en hög polischef. Denne har anlitat personer för att hämnas. Z.V. har utsatts för en allvarlig attack som gav honom kroppsskador och skador av växtgift och höll på att kosta honom livet. Skadorna finns dokumenterade i bl.a. ett läkarutlåtande. Dessutom apterades en sprängladdning under hans sons bil. Denna förstördes och sonen undkom av en slump. På grund av det inträffade och för att undgå fortsatta angrepp lämnade Z.V. Bosnien och Hercegovina i januari 2007 och kom till Sverige. Han bor här utan familjen, som är kvar i hemlandet. Den person som i första hand har anlitats av polischefen för att hämnas på Z.V. har gjort klart för denne att han kommer att dödas. Vid ett tillfälle var också en känd våldsman på väg till Sverige i detta syfte. I ett svenskt fängelse skulle han känna sig säker, och han vill avtjäna straffet här. I ett bosniskt fängelse kommer de som hotar honom att kunna döda honom utan svårighet. Säkerheten i fängelser i Bosnien och Hercegovina är mycket dålig och våld är vanligt. Han har inte en chans att undkomma personer som är inställda på att göra honom illa. Det gäller särskilt som det är mäktiga personer han har emot sig, ett slags politisk maffia.

Riksåklagaren har inte ifrågasatt Z.V:s påstående att personer hotar honom med döden men har menat att de bosniska myndigheterna har den förmåga att skydda honom som kan krävas. Riksåklagaren har åberopat en rapport från Utrikesdepartementet om mänskliga rättigheter i Bosnien och Hercegovina år 2007. Där sägs inte något om att säkerheten i fängelserna skulle vara särskilt dålig.

HD finner inte anledning att ifrågasätta Z.V:s uppgift att det finns personer som vill skada och kanske döda honom, inte heller att hoten mot honom blir mer akuta om han befinner sig i Bosnien och Hercegovina. Frågan är då om detta hindrar att han utlämnas.

Enligt 7 § utlämningslagen föreligger hinder mot utlämning bl.a. om den som begärs utlämnad på grund av de politiska förhållandena i den främmande staten löper risk att utsättas för förföljelse som riktar sig mot hans liv.

Hoten mot Z.V. har sin grund i kriminalitet. I vilken mån kriminaliteten i sin tur kan sägas ha samband med instabila politiska förhållanden i Bosnien och Hercegovina är visserligen osäkert. Men den omständigheten att det enligt Z.V:s uppgifter handlar om maktmissbruk på hög nivå innebär inte att de angrepp han kan riskera har sin grund i de politiska förhållandena i den mening som avses i 7 § utlämningslagen. Inte heller är det fråga om förföljelse på någon annan sådan grund som avses i nämnda paragraf.

Hinder mot utlämning föreligger inte i övrigt enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

Enligt artikel 3 i Europakonventionen får ingen utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. Utlämning som skulle medföra allvarlig risk för sådan behandling är oförenlig med artikeln. Det gäller inte bara när hot riktas mot personen i fråga från myndigheterna i staten, utan också när risken härrör från enskilda. Enligt Europadomstolens praxis fordras dock i det senare fallet att staten saknar förmåga att hindra att hot sätts i verket.

Som riksåklagaren har framhållit finns det inte några uppgifter i Utrikesdepartementets rapport från år 2007 eller i materialet i övrigt som visar att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina skulle sakna förmåga att skydda den som är

intagen i fängelse mot våld från t.ex. andra intagna. Av en rapport från Amnesty International som åberopades i det ärende där Z.V. sökte uppehållstillstånd här i landet framgår att våld interner emellan är oroväckande vanligt men att fängelsepersonalen ingriper mot övergrepp. Sammantaget ger utredningen inte annat vid handen än att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina kommer att skydda Z.V. mot våld i fängelset på det sätt som kan krävas. Utlämning av honom kan därför inte anses oförenlig med artikel 3 i Europakonventionen.