NJA 2010 s. 237

En person har hjälpt två irakiska medborgare att med flyg resa från Bangkok till Arlanda flygplats, dvs. över en s.k. yttre gräns. De irakiska medborgarna, som saknat pass och de tillstånd som krävs för inresa i Sverige, har vid en av gränspolisen på flygplatsen anordnad gatekontroll ansökt om asyl. Den person som hjälpt de irakiska medborgarna har inte hjälpt dessa att komma in i landet på sätt som avses i 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716) och har därmed inte gjort sig skyldig till människosmuggling.

Attunda tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot I.M. för grov människosmuggling, alternativt medhjälp till organiserande av människosmuggling (åtalspunkt 1) enligt följande gärningsbeskrivning:

I.M. har den 11 april 2007 uppsåtligen hjälpt två andra personer att olovligen komma in i Sverige via Arlanda flygplats i Sigtuna kommun tillsammans och i samförstånd med andra okända. Gärningen är att betrakta som grov då den utförts mot ersättning.

Alternativt har I.M. på ovan angivet sätt deltagit i en organiserad verksamhet som bedrivs i vinstsyfte och är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i riket. I.M. har därvid främjat gärningen trots att han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnades i vinstsyfte.

I.M. åtalades också för förberedelse till människosmuggling (åtalspunkt 2), bestående i att han den 1 augusti 2007 på Arlanda flygplats transporterat två svenska pass med förfalskade stämplar som hade varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid människosmuggling.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Nils Hedström) anförde i dom den 6 september 2007 bl.a. följande.

Domskäl

Ansvar

I.M. har förnekat brott under båda åtalspunkterna. - - -.

Närmare hörd i sak har I.M. uppgett bl.a. följande.

I mars-april 2007 gjorde han en resa till Irak. Resan gick via Turkiet och Kuwait. Han stannade 15-20 dagar i Irak och hälsade på släktingar i Basra. Sedan återvände han till Sverige och Arlanda den 11 april 2007 via Dubai till Kanton i Kina. Från Kanton beställde han endast en biljett via Bangkok till Arlanda. Han uppehöll sig i Kina i ca tre dygn. Anledningen till att resan gick via Kina var att han skulle vara smakråd vid inköp av kinesiskt glas till familjens affär i Irak. En marockansk man vid resebyrån i Kunso ordnade detta. Marockanen sade att I.M. skulle resa via Bangkok. Anledningen till att I.M. blivit sambokad från Kanton med två andra irakier och suttit bredvid varandra på samma stolsrad i flygplanet är troligen att marockanen bokat flera personer på samma bokningsnummer. I.M. lämnade strax sin stol och lade sig att sova längre bak i flygplanet. Han vet inte hur det kan komma sig att hans bagagelapp hade samma nummer som på de andra sambokade personernas bagage. Själv hade I.M. tre väskor som han senare hämtade ut på Arlanda.

- - -

På begäran av åklagaren har de två irakier som smugglats till Arlanda den 11 april 2007, R.A.R. och H.M.S., hörts som vittnen. Av förhören har framgått bl.a. att pengar i båda fallen betalats för pass och biljetter till människosmugglaren (i H.M.S:s fall 7 000 US dollar). H.M.S. hade tillsammans med smugglaren flugit från Basra till något arabiskt land och därefter vidare till ett land där folket såg ut som japaner. Därifrån flög de till Arlanda tror han. Bredvid honom satt en man och en kvinna, båda talade arabiska. Kvinnan kom också från Irak. När de anlänt till Arlanda sökte han och kvinnan asyl. Han fördes senare till flyktingförläggningen i Märsta. Det kom I.M. och hälsade på honom. R.A.R. var gravid och mådde dåligt hela resan och hade just inte lagt märke till något, inte ens huruvida de mellanlandade. Hennes man är fortfarande kvar i Irak men de har inte talats vid i fråga om han också tänker komma till Sverige.

Det antecknas att åklagaren, sedan framför allt R.A.R. avvikit från tidigare vid polisförhör under förundersökningen lämnade uppgifter, åberopat polisförhören i förundersökningen med henne i följande delar:

Sid. 69 st. 5: R. såg aldrig pass eller biljetter. Smugglaren skötte allt. Han berättade aldrig om sitt namn, han talade arabiska. De pratade mycket lite med varandra.

Sid. 71: Hennes pappa skall ha samlat ihop pengar för att möjliggöra resan till Sverige. Pappan hade sedan lämnat pengarna till hennes bror, A., för att han skulle betala smugglaren. Hennes make befinner sig inte i Sverige. Hon bor nu hos makens släktingar.

Sid. 72: Hennes make är kvar i Irak. Tanken är att han skall komma efter till Sverige. … R. kan inte beskriva smugglaren, hon hade ”inte tittat på honom ordentligt”. Hon skulle dock kunna känna igen honom. Smugglaren hade varit med ända till Sverige. Hon såg honom dock inte sedan de gått av planet.

Åklagaren har vidare åberopat vittnesförhör (telefonförhör) med taxichauffören M.H.T., vars svenska pass av åklagaren påstås ha använts för H.M.S:s inresa till Sverige och Arlanda. Vittnet har berättat bl.a. att hans pass förkommit troligtvis i juli 2007 men att han inte anmält förlusten. Han har aldrig varit i Kina. Under april 2007 arbetade han här.

Under förundersökningen har den kinesiske ambassadsekreteraren Z.H. hörts angående ambassadens rutiner för utfärdandet av viseringar - - - Sedan åklagaren i ansökan om stämning åberopat vittnesförhör med Z.H. och tingsrätten erfarit att det rätteligen inte går att höra personer med diplomatisk immunitet med mindre att denna hävts, vilket med hänsyn till rådande tidskrav i praktiken är ogörligt att ombesörja under huvudförhandlingen, har åklagaren återkallat sin formella begäran om vittnesförhöret men erbjudit Z.H. att frivilligt yttra sig angående rutinerna. Detta har Z.H. emellertid inte velat medverka till. I detta läge har åklagaren slutligen åberopat Z.H:s uppgifter såsom de antecknats i polisförhör med honom den 13 augusti 2007. I.M. har motsatt sig att bevisningen får åberopas. Tingsrätten har tillåtit bevisningen med stöd av RB 35 kap. 14 §.

Av nämnda bevisning framgår bl.a. följande: Ansökan om visering till Kina behöver ej göras av den sökande personligen utan kan skötas genom annan person. Ansökan skall dock vara undertecknad av den sökande för vilken visering skall utfärdas. Det sker ingen id-kontroll vid ansökningstillfället. När passet lämnats in för utfärdande av visering, så erhåller den sökande ett slags kvitto, ett ”Pickup Form”. Dessa kvitton lämnas ut i löpnummer. Ibland kan fler än ett pass lämnas in på samma kvitto, exempelvis om man söker tillsammans med någon man känner. Då finns ett löpnummer men fler än ett namn är angivet på kvittot. - - - Den 13 mars 2007 utfärdades visering till Kina för I.M. Han ansökte tillsammans med H.T.M., för vilken kinesisk visering också utfärdades samma dag. Båda hade begärt och fått 3 månaders viseringstid. Oftast ger man en viseringstid av 30 dagar för turistvisum. Deras namn har varit angivna på ett kvitto med ett och samma löpnummer. - Den 14 mars 2007 utfärdades en visering till Kina för K., Z. Hon ansökte om visering till Kina tillsammans med en person vid namn A.M. - - -. Giltighetstiden för deras viseringar var 3 månader. Deras namn har varit angivna på ett och samma kvitto med endast ett löpnummer.

- - -.

Det antecknas att enligt polisens utredare tre svenska passhandlingar med kinesiska viseringar visats upp vid utresan från Bangkok den 11 april 2007 i nedan nämnda identiteter. De tre personerna var sambokade. Den ena passhandlingen var utställd för H.T., M. och i dennes identitet reste den asylsökande, irakiske mannen, M.S., H. Den andra passhandlingen var utställd för K.Z.R. I hennes identitet reste A.R., R. Den tredje svenska passhandlingen tillhörde den nu misstänkte I.M.

Åklagaren har i ansökan om stämning som skriftlig bevisning åberopat:

För åtalspunkten 1 PM, till styrkande av att R.A.R. och H.M.S. rest under svenska pass utställda i andra namn men välliknande till utseendet, Bokningsutdrag, till styrkande av att R.A.R. och H.M.S. rest under svenska pass utställda i andra namn, Passagerarlista med stolsnummer, till styrkande av att I.M., R.A.R. och H.M.S. checkats in under samma bokningsnummer på flygplatsen i Bangkok samt suttit bredvid varandra på planet, Bokningshistorik, till styrkande av att H.M.S., R.A.R. och I.M. haft samma nummer på sin bagagelapp.

- - -.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Tingsrätten finner vid en sammantagen bedömning av sakomständigheterna att så många var för sig graverande bevisomständigheter talar för I.M:s skuld att det måste hållas för visst att han dels den 11 april 2007 mot ersättning uppsåtligen hjälpt två andra personer att komma in i Sverige via Arlanda flygplats i Sigtuna kommun tillsammans och i samförstånd med andra okända dels ock att han den 1 augusti 2007 på Arlanda flygplats, Sigtuna kommun, uppsåtligen transporterat två svenska pass med förfalskade stämplar som har varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid människosmuggling. - - -

Parterna är oense om huruvida de två hjälpta personernas inresa till Arlanda den 11 april 2007 skall betraktas som olovlig inresa i Sverige eller ej. I.M. har gjort gällande att eftersom personerna påträffades på Arlanda vid en av gränspolisen verkställd gatekontroll av flight TG 960 från Bangkok, vilken av polis förlagts strax innan personerna skulle ha passerat passkontrollen, skall dessa personer inte betraktas som olovligen inkomna i Sverige i följd varav den påstådda gärningen grov människosmuggling inte kan vara fullbordad.

Irakiska medborgare skall ha eget äkta hemlandspass med visering eller uppehållstillstånd instämplat för att komma in i Sverige enligt gällande föreskrifter. Sådana inresehandlingar saknade de insmugglade personerna.

Med inresa avses enligt utlänningslagen att en utlänning passerar in över gränsen för svenskt territorium. Till saken hör att de inresandes avsikt var att ta sig in i Sverige över en yttre gräns. Det var således inte fråga om att landa på Arlanda för transitering och fortsatt resa till annat land. Det kan därför med fog hävdas att inresan i Sverige skedde redan när flight TG 960 från Bangkok passerade den svenska territorialgränsen i lufthavet. För det fall ifrågavarande utlänningar ändå inte skulle anses inresta i Sverige förhåller det sig på det sättet att utlänningar inte får resa in i landet över en yttre gräns utan att kontrolleras. Kontrollen genomförs normalt vid ett gränsövergångsställe såsom t.ex. passkontrollen på Arlanda. Emellertid får polismyndigheten besluta att kontroll skall ske även vid annat ställe. Så får anses ha skett genom den av gränspolisen anordnade kontrollen i gaten. Tingsrätten finner således att ifrågavarande utlänningar olovligen kommit in i Sverige såsom åklagaren påstått. Åtalet för grov människosmuggling och förberedelse till människosmuggling skall bifallas.

Påföljd

Det har inte visats att någon av de personer I.M. smugglat hit eller förberett smuggling av har befunnit sig i eller befinner sig i någon omedelbar nöd eller har något påtagligt skyddsbehov. Gärningarna innebär bl.a. ett hänsynslöst utnyttjande för egen vinnings skull av människor som upplever sig ha ett utsatt läge. Gärningarna innebär också ett kringgående av de regler som ställs upp i utlänningslagen och medför att en reglerad invandring inte längre kan upprätthållas och att de som är i större behov av att få ett skydd i Sverige förhindras att i rimlig tid få sin sak prövad. För närvarande söker sig den absoluta merparten av alla utvandrande irakier som kommer till Europa till Sverige vid sidan av de legala möjligheterna. Sverige är ett litet land med begränsade möjligheter att ta emot alla som kommer.

Ifrågavarande gärningar är s.k. artbrott, vilket skall rendera i fängelsestraff. För grov människosmuggling är föreskrivet fängelse lägst sex månader och högst sex år. I sammanhanget kan erinras om att gärningen är ett internationellt brott för vilket de flesta andra europeiska länder har bestämt maximistraffet till fängelse åtta år. Enligt internationella åtaganden som Sverige anslutit sig till skall påföljderna vara effektiva, proportionella och avskräckande samt kunna medföra utlämning. I.M. skall dessutom dömas för förberedelse till människosmuggling. Enligt tingsrättens mening är det sammantagna straffvärdet för hans gärningar fängelse två år.

Domslut

Tingsrätten dömde I.M. enligt 20 kap. 8 § 2 st. 1 utlänningslagen (2005:716) för grov människosmuggling samt enligt 20 kap. 8 § 1 st. utlänningslagen och 23 kap. 2 § 1 st. 2 BrB för förberedelse till människosmuggling till fängelse 2 år.

Svea hovrätt

I.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade ogillande av åtalet. I andra hand yrkade han att gärningen under åtalspunkt 1 skulle bedömas som människosmuggling. I händelse av fällande dom yrkade han att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med samhällstjänst, och i vart fall att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Åklagaren medgav att fängelsestraffet sattes ned men bestred i övrigt ändring.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsråden Gertrud Holmquist och Jan-Olov Swahn, hovrättsrådet Ragnar Lindgren, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 22 maj 2008:

Hovrättens domskäl

I.M., R.A.R. och H.M.S. har hörts på nytt i hovrätten. De har i allt väsentligt berättat i enlighet med vad som har antecknats i tingsrättens dom. R.A.R. har vidgått att hon i Sverige bor hos sin svägerska, som heter K.Z., dvs. ett namn som överensstämmer med namnet på innehavaren av det svenska pass som har använts vid flygresan från Kina till Arlanda över Bangkok. Som nytt vittne i hovrätten har assisterande stationschefen vid Thai Airways på Arlanda flygplats, S.P. hörts om rutinerna vid bokning av flygbiljetter och incheckning samt om vad som kan utläsas av handlingar knutna till dessa åtgärder. Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten finner under åtalspunkt 1 att den framlagda utredningen på ett övertygande sätt knyter I.M. till såväl de pass- och viseringshandlingar som har använts som till bokning av flygbiljetter och incheckning på samma flyg som R.A.R. och H.M.S. färdades till Arlanda med. Samma handlingar har även etablerat ett samband mellan dessa tre personer. Vad som förekommit i hovrätten föranleder därför inte till någon annan bedömning av frågorna om skuld och brottsrubricering under denna åtalspunkt än den som tingsrätten har kommit fram till. Inte heller beträffande åtalspunkt 2 ger utredningen i målet anledning att frångå tingsrättens bedömning. I.M. skall därför dömas för grov människosmuggling och förberedelse till människosmuggling.

Som tingsrätten funnit skall I.M. dömas till fängelse. Även med beaktande av de omständigheter som tingsrätten har redovisat som skäl för sin straffmätning, omständigheter som hovrätten i och för sig inte finner anledning att värdera på annat sätt än tingsrätten, finner hovrätten att straffvärdet är lägre. Fängelsestraffet bör bestämmas till tio månader. Tingsrättens dom skall alltså ändras i den delen och stå fast i övrigt.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att fängelsestraffets längd bestäms till 10 månader.

Högsta domstolen

I.M. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet i dess helhet. I andra hand yrkade han att gärningen under åtalspunkt 1 skulle bedömas som människosmuggling av normalgraden. I händelse av fällande dom yrkade I.M., oavsett hur gärningen under åtalspunkt 1 rubricerades, att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med samhällstjänst eller att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Riksåklagaren anförde att I.M:s förfarande enligt åtalspunkten 1 var att bedöma som medhjälp till organiserande av människosmuggling enligt 20 kap. 9 § fjärde stycket utlänningslagen och förklarade att hovrättens dom i erforderliga delar borde undanröjas och målet visas åter till hovrätten för förnyad prövning.

Riksåklagaren justerade gärningsbeskrivningen under åtalspunkten 1 genom att ersätta andra stycket med följande stycke.

Alternativt har I.M. uppsåtligen hjälpt de två utlänningarna att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige. I.M. har insett eller haft skälig anledning att anta att resan har anordnats inom ramen för en i vinstsyfte planerad eller organiserad verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om det som hovrätten funnit att I.M. hade gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 utgör straffbar handling och, om så är fallet, hur gärningen ska rubriceras. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Elizabeth Lindell, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Hovrätten har beträffande åtalspunkten 1 funnit styrkt att I.M. mot ersättning uppsåtligen hjälpt två irakiska medborgare att med flyg resa från Bangkok till Arlanda flygplats. Av utredningen framgår att de två irakiska medborgarna saknat pass och de tillstånd som krävs för inresa i riket samt att de vid en av gränspolisen på flygplatsen anordnad gatekontroll ansökt om asyl. Hovrätten har dömt I.M. för grov människosmuggling.

För människosmuggling döms, enlig 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716), den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge eller Schweiz. Om gärningen utförts mot ersättning, utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer eller utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former kan brottet vara att anse som grovt.

Den fråga som HD först har att ta ställning till är om I.M. har hjälpt de båda irakiska medborgarna att komma in i Sverige i den mening som avses i 20 kap. 8 § utlänningslagen.

Begreppet inresa definieras i 1 kap. 5 § första stycket utlänningslagen. Med inresa avses att en utlänning passerar in över gränsen för svenskt territorium. Av andra stycket framgår att regeringen får meddela föreskrifter om undantag från vad som anges i första stycket. Sådana föreskrifter finns i 8 kap. 3 § utlänningsförordningen (2006:97). När en utlänning kommer till Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg eller ett luftfartyg direkt från en ort utanför Schengenstaterna tillämpas, enligt sistnämnda föreskrift, bestämmelserna om utlänningars inresa i utlänningslagen och i utlänningsförordningen först när utlänningen lämnar fartyget eller luftfartyget.

I 1 kap. 3 § utlänningsförordningen definieras begreppen inre och yttre gräns. Med inre gräns avses en landgräns mot Schengenstat samt hamnar för reguljära färjeförbindelser och flygplatser där avgående eller ankommande trafik kommer direkt från en ort i en Schengenstat. Med yttre gräns avses land- och sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte utgör inre gräns. In- och utresa över en yttre gräns måste i princip ske vid ett gränsövergångsställe, där kontroll sker (6 kap.1 och 3 §§utlänningsförordningen). Vid kontrollen ska utlänningen enligt 6 kap. 4 § samma förordning visa upp sitt pass för polismyndigheten. Kontrollen kan enligt den bestämmelsen ske även under medverkan av Tullverket, Kustbevakningen, Migrationsverket eller en särskilt förordnad passkontrollant. Om utlänningen vid en sådan kontroll inte kan styrka sin rätt till inresa ska den som utfört kontrollen omedelbart underrätta polismyndigheten och se till att utlänningen inte reser in i landet innan polismyndigheten har kontrollerat utlänningen. En inre gräns får passeras utan att någon kontroll äger rum (6 kap. 5 § utlänningsförordningen).

Av förarbetena till bestämmelsen om människosmuggling framgår beträffande brottets fullbordan att det vid passerandet av en yttre gräns för straffbarhet krävs att inresan har skett vid sidan om en gränskontroll eller att utlänningen passerar gränskontrollen gömd eller med hjälp av förfalskade handlingar. Om någon däremot hjälper en utlänning att komma in i Sverige via en inre gräns räcker det för straffbarhet att utlänningen har kommit in på svenskt territorium. (Prop. 2003/04:35 s. 66 f.; se även NJA 2009 s. 424.)

I samband med ändringar år 1994 i straffbestämmelserna i 1989 års utlänningslag underströks i förarbetena till den bestämmelse (10 kap. 2 a §) som numera motsvaras av 20 kap. 8 § i 2005 års utlänningslag, att det endast var verksamhet som syftade till att hjälpa någon in i landet illegalt som var straffbar enligt bestämmelsen. Det tillades att verksamhet som endast syftade till att hjälpa någon hit som omedelbart vid ankomsten hade för avsikt att söka asyl inte var straffbar enligt den bestämmelsen. Sådan verksamhet kunde däremot vara straffbar enligt 10 kap. 5 §. (Prop. 1993/94:52 s. 18 f. och bet. 1993/94:SfU7 s. 5.) Sistnämnda lagrum motsvaras numera av 20 kap. 9 § i 2005 års utlänningslag.

De båda irakiska medborgarna har kommit till Sverige via en yttre gräns. Eftersom en sådan gräns inte får passeras utan att kontroll äger rum kan de inte anses inresta i landet innan gränskontrollen har eller borde ha passerats. Vid gränskontrollen har de ansökt om asyl. De har således inte tagit sig in i riket vid sidan om en gränskontroll eller passerat denna gömda eller med hjälp av förfalskade handlingar. Under sådana förhållanden kan I.M. inte anses ha hjälpt de båda utlänningarna att komma in i landet på sätt som avses i 20 kap. 8 § utlänningslagen. Det som hovrätten funnit att I.M. har gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 är således inte straffbart enligt den bestämmelsen.

Fråga är härefter om I.M:s förfarande är straffbart enligt riksåklagarens alternativa yrkande.

10.

Enligt 20 kap. 9 § första stycket utlänningslagen döms för organiserande av människosmuggling den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i landet. Vidare döms, enligt fjärde stycket, för medhjälp till organiserande av människosmuggling den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i landet, om medhjälparen insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan organiserad verksamhet som nyss nämnts. För att bestämmelsen ska bli tilllämplig krävs inte att utlänningen tar sig in eller har för avsikt att ta sig in i Sverige illegalt. Det är tillräckligt att det är fråga om en i vinstsyfte organiserad verksamhet med målsättning att hjälpa utlänningar att komma till Sverige även om avsikten är att söka uppehållstillstånd redan vid gränsen. Det saknar också betydelse om utlänningen efter inresan har rätt att stanna i Sverige. (Prop. 1993/94:52 s. 9 och 19 samt 2003/04:35 s. 67.)

11.

I.M. har hjälpt de två irakiska medborgarna att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i landet. En förutsättning för ansvar för medhjälp till organiserande av människosmuggling är därutöver att det kan styrkas att fråga varit om verksamhet som avses i 20 kap. 9 § första stycket utlänningslagen och att I.M. insåg eller hade skälig anledning att anta att det var fråga om sådan verksamhet i vinstsyfte. Detta har hovrätten inte prövat. Det är därför inte möjligt att med utgångspunkt i det som hovrätten funnit utrett att I.M. gjort sig skyldig till bedöma om han ska dömas enligt riksåklagarens alternativa yrkande under åtalspunkten 1.

12.

Av det anförda följer att den fråga som har ställts upp i beslutet om prövningstillstånd ska besvaras så, att det som hovrätten funnit att I.M. har gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 inte utgör straffbar handling enligt 20 kap. 8 § utlänningslagen. Vid denna bedömning bör prövningstillstånd meddelas i de delar där frågan därom har förklarats vilande.

13.

Med hänsyn till att riksåklagarens alternativa yrkande under åtalspunkten 1 inte har varit föremål för hovrättens bedömning och då en prövning enligt det yrkandet kan få betydelse även för bedömningen av gärningen under åtalspunkten 2 bör den fortsatta prövningen av målet lämpligen ske i hovrätten.

Domslut

HD förklarar att det som hovrätten funnit att I.M. har gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 inte utgör en straffbar handling enligt 20 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716).

HD meddelar prövningstillstånd i de delar som frågan därom har förklarats vilande.

HD undanröjer hovrättens dom, utom såvitt avser beslutet om ersättning till den offentlige försvararen, och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Leif Thorsson, Torgny Håstad, Per Virdesten, referent, och Stefan Lindskog) meddelade den 4 maj 2010 dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelad: den 4 maj 2010.

Mål nr: B 2813-08.

Lagrum: 1 kap. 5 § samt 20 kap.8 och 9 §§utlänningslagen (2005:717), 1 kap. 3 §, 6 kap.1 och 3-5 §§ samt 8 kap. 3 §utlänningsförordningen (2006:97).

Rättsfall: NJA 2009 s. 424.