NJA 2011 not 34

Begäran om yttrande enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) avseende medgivande att i Litauen frihetsberöva Z.A., medborgare i Litauen, för verkställighet av påföljd med anledning av brott som begåtts före hans överförande till Litauen.

Den 22:a. 34. (Ö 3352-11) Begäran om yttrande enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) avseende medgivande att i Litauen frihetsberöva Z.A., medborgare i Litauen, för verkställighet av påföljd med anledning av brott som begåtts före hans överförande till Litauen.

Z.A. dömdes den 30 april 2009 av Stockholms tingsrätt till åtta års fängelse för grov narkotikasmuggling. I domen förordnades att Z.A. skulle utvisas ur riket med förbud att återvända hit före den 30 april 2024. Verkställigheten av fängelsestraffet överfördes sedermera till Litauen med stöd av Europarådets konvention den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) och tilläggsprotokollet till konventionen den 18 december 1997.

Litauen begärde, med hänvisning till artikel 3.4 (a) i tilläggsprotokollet till överförandekonventionen, hos Justitiedepartementet tillstånd att i Litauen få beröva Z.A. friheten för verkställighet av påföljd med anledning av brott som han begått innan han överfördes från Sverige. Den påföljd som framställningen avser är ett fängelsestraff om ett år för ett brott motsvarande misshandel enligt svensk lag enligt en dom av distriktsdomstolen i Kaunas den 18 augusti 2008. Fängelsestraffet enligt domen var villkorligt. Enligt framställningen åberopas också ett beslut av samma domstol den 30 juni 2009 att straffet skulle verkställas med anledning av att Z.A. undandragit sig övervakning och andra förpliktelser som följde av domen.

Justitiedepartementet överlämnade enligt 34 och 34 b §§ internationella verkställighetslagen ärendet till HD för prövning.

Z.A. motsatte sig att medgivande lämnas till att han berövas friheten för verkställighet av fängelsepåföljden för det brott han begått innan han överfördes till Litauen.

HD , beslut på förslag av föredraganden . Yttrande .

1.

1. Vid överföring till en annan stat för verkställighet av straff tillämpas den s.k. specialitetsprincipen enligt vilken lagföring eller verkställighet inte får ske för någon annan gärning som förövats före överföringen än den för vilken överföring har skett. Emellertid får den som har blivit utvisad från Sverige på grund av brott och har överförts med tillämpning av överförandekonventionen och dess tilläggsprotokoll under vissa förutsättningar berövas friheten i den andra staten för verkställighet av påföljd för brott som han har begått innan överföringen skedde. Det förutsätter att regeringen medger sådant frihetsberövande, vilket får ske bl.a. om personen hade kunnat lagligen utlämnas eller överlämnas för brottet till den ifrågavarande staten. Om HD finner att det föreligger hinder får regeringen inte lämna något medgivande. (Se 34 och 34 b §§ internationella verkställighetslagen.)

2.

2. I fråga om överlämnande för brott till Litauen gäller lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (arresteringsorderlagen). Om överlämnande för verkställighet av frihetsberövande påföljd hade fått ske till Litauen enligt den lagen, finns det inget hinder mot att nu medge att frihetsberövande för verkställighet av påföljden sker (jfr 6 kap. 8 § arresteringsorderlagen).

3.

3. Enligt 2 kap. 2 § arresteringsorderlagen får som huvudregel överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd beviljas endast för en gärning som motsvarar brott enligt svensk lag och för vilken en frihetsberövande påföljd i minst fyra månader har dömts ut. Den aktuella framställningen avser medgivande till verkställighet av en frihetsberövande påföljd i ett år för en gärning som motsvarar misshandel enligt svensk rätt. Något hinder enligt 2 kap. 2 § arresteringsorderlagen finns därför inte.

4.

4. Beslutet den 30 juni 2009 att fängelsestraffet skulle verkställas fattades i Z.A:s utevaro. Han har uppgivit att han inte kallats till eller informerats om tidpunkt och plats för någon förhandling och gjort gällande att han inte fått en rättvis rättegång, varför det med hänsyn till artikel 6 i Europakonventionen inte är försvarligt att överlämna honom till Litauen utan att han får möjlighet till en förnyad prövning av den dom som ligger till grund för de litauiska myndigheternas framställan.

5.

5. Överlämnande får inte beviljas för verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en rättegång som hållits i den eftersöktes utevaro och utan att han eller hon kallats personligen eller på annat sätt informerats om tid och plats för rättegången, såvida inte den utfärdande myndigheten lämnar garantier om att den eftersökte kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning efter en rättegång vid vilken denne har möjlighet att närvara (2 kap. 3 § 2 och 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen).

6.

6. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § arresteringsorderlagen får anses avse ett förfarande i vilket en prövning har skett av antingen de skuldfrågor som ligger till grund för den påföljd som arresteringsordern avser eller också av påföljden som sådan (NJA 2009 s. 350). Någon sådan prövning har inte gjorts i det förfarande som ledde till beslutet den 30 juni 2009 att det villkorliga fängelsestraff som Z.A. ådömts skulle verkställas. Något hinder enligt 2 kap. 3 § 2 arresteringsorderlagen föreligger därför inte.

7.

7. I 2 kap. 4 § 2 arresteringsorderlagen finns det också ett allmänt stadgande att överlämnande inte får beviljas om det skulle strida mot Europakonventionen. I det förfarande som ledde till beslutet den 30 juni 2009 har inte någon sådan prövning gjorts att rättigheterna enligt artikel 6 i Europakonventionen aktualiseras. Det finns inte heller i övrigt något i utredningen som ger anledning till ett antagande att ett medgivande av framställningen skulle strida mot Europakonventionen.

8.

8. Inte heller i övrigt finns det något hinder mot att bifalla framställningen.