NJA 2011 s. 421

Frågan i målet är om det krävs prövningstillstånd i hovrätten vid överklagande av tingsrättens beslut avseende klagan på föreläggande av ordningsbot.

Enligt 48 kap. 1 § RB får fråga om ansvar för brott, som hör under allmänt åtal, under de villkor som anges i kapitlet upptagas av polisman genom föreläggande av ordningsbot. Ett godkänt föreläggande av ordningsbot gäller enligt 48 kap. 3 § andra stycket samma balk som lagakraftvunnen dom. Av 59 kap. 6 och 10 §§ RB framgår att föreläggandet under vissa förutsättningar kan undanröjas efter klagan till tingsrätten i särskild ordning. I fråga om överklagande av tingsrättens beslut gäller, enligt 59 kap. 8 och 10 §§ RB, 49 och 52 kap. samma balk. Av 59 kap. 8 § andra stycket RB framgår att hovrättens beslut inte får överklagas.

Huvudregeln om prövningstillstånd i hovrätten finns i 49 kap. 12 § RB. Enligt bestämmelsen krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva tingsrättens dom eller beslut. I 49 kap. 13 § RB anges vissa undantag från huvudregeln. Av sistnämnda lagrums femte stycke framgår att det inte krävs prövningstillstånd för att hovrätten i brottmål ska pröva tingsrättens slutliga beslut eller beslut som får överklagas särskilt.

49 kap. 12 och 13 §§ RB ändrades genom SFS 2005:683 som trädde i kraft den 1 november 2008. 49 kap. 12 § RB i dess lydelse före lagändringen gällde prövningstillstånd i tvistemål. I 13 § samma kapitel angavs att prövningstillstånd krävs i brottmål för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse sex månader. Sistnämnda paragraf innehöll ytterligare bestämmelser som saknar betydelse i detta fall. Någon motsvarighet till det nuvarande femte stycket i 49 kap. 13 § RB fanns inte tidigare och således inte vid HD:s prövning i rättsfallet NJA 1996 s. 557. HD:s uttalande att 49 kap. 13 § RB inte är tillämplig vid överklagande av ett godkänt föreläggande av ordningsbot kan endast anses omfatta lagrummet i dess lydelse före lagändringen den 1 november 2008.

Frågan i förevarande mål är om huvudregeln enligt 49 kap.12 § RB är tillämplig på överklagande av tingsrättens beslut avseende klagan på föreläggande av ordningsbot eller om undantagsregeln i 49 kap. 13 § femte stycket RB är tillämplig. Avgörande för om sistnämnda bestämmelse är tilllämplig är om sådana överklaganden kan betraktas som brottmål.

HD har i 1996 års rättsfall uttalat att tingsrättens avgörande avseende klagan på föreläggande av ordningsbot inte utgör någon dom i brottmål utan ett slutligt beslut i ett mål angående särskilt rättsmedel. Uttalandet kan inte anses omfatta en bedömning att sådana mål inte kan betraktas som brottmål utan får betraktas som ett uttalande att ett avgörande i sådana mål inte utgör någon dom.

Att ett överklagande av tingsrättens beslut avseende klagan på föreläggande av ordningsbot handläggs i ett mål följer av att handläggningen sker enligt RB. Det framgår även direkt av lagtexten i 59 kap. 10 § RB. Där står det i andra meningen att i mål om klagan på sådant föreläggande är allmän åklagare motpart till den misstänkte.

Av 48 kap. 1 och 3 §§ RB följer att föreläggande av ordningsbot är en lagföring av brott. I mål om klagan på föreläggande av ordningsbot är åklagaren motpart till klaganden, vilket framgår av 59 kap. 10 § samma balk. I sistnämnda lagrum benämns klaganden den misstänkte. Saken i mål om klagan på föreläggande av ordningsbot är därför brott, trots att ansvaret för brottet inte prövas.

Eftersom klagan på föreläggande av ordningsbot handläggs i ett mål och saken är brott, får sådana mål anses omfattas av begreppet brottmål, i vart fall i begreppets vida bemärkelse. Tingsrättens avgörande avseende klagan på föreläggande av ordningsbot är således ett slutligt beslut i brottmål angående särskilt rättsmedel.

Slutligt beslut i brottmål omfattas av 49 kap. 13 § femte stycket RB vilket innebär att sådana beslut är undantagna från kravet på prövningstillstånd i hovrätten. Fråga är om undantagsregeln även omfattar slutligt beslut i brottmål angående särskilt rättsmedel. Av rättsfallet NJA 1996 s. 557 framgår att restriktivitet bör gälla vid tolkningen av regler som undantar vissa målgrupper från den allmänna rätten till omprövning i hovrätten. Av förarbetena till ändringen av reglerna om prövningstillstånd i hovrätt framgår att en utvidgning av systemet med prövningstillstånd begränsades till tvistemål och ärenden medan brottmålen lämnades utanför reformen (prop. 2004/05:131 s. 181 f.). Även slutligt beslut i brottmål angående särskilt rättsmedel får därför anses omfattas av undantagsregeln i 49 kap. 13 § femte stycket RB.

R.B:s överklagande får anses innefatta en klagan över domvilla.

Genom att hovrätten ansett att det krävs prövningstillstånd, får ett sådant fel anses ha förekommit att hovrättens beslut bör undanröjas och visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.