NJA 2012 not 27

1. K.M. har som ett hinder mot utlämning anfört att det vid en tillämpning av svenska föreskrifter om villkorlig frigivning och avräkning av tid för frihetsberövande mot utdömt fängelsestraff, återstår mindre än fyra månader av straffet att avtjäna.

2. Enligt 4 § 1 st. utlämningslagen förutsätter en utlämning dels att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer (dubbel straffbarhet), dels att den utdömda påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader (strafftröskel). Om utlämning begärs för verkställighet av en dom med ett straff som delvis redan har verkställts, bör strafftröskeln tillämpas så att den kvarstående delen av straffet ska vara minst fyra månader (prop. 1957:156 s. 46).

3. Utlämningslagens strafftröskel innefattar inget krav på ”dubbel verkställbarhet” av straffet. Svenska regler om avräkning av tid då den dömde har varit berövad friheten mot ett fängelsestraff (lagen, 1974:202, om beräkning av strafftid m.m.) och om villkorlig frigivning (26 kap. 6 § BrB) är inte heller tillämpliga för verkställighet av straff som sker i den stat som har begärt utlämning. De svenska reglerna om beräkning av strafftid och om villkorlig frigivning saknar således relevans för bedömningen av om kravet i 4 § utlämningslagen på en minsta strafftid om fyra månader är uppfyllt. Det framgår inte av utredningen att det föreligger något beslut eller annat underlag som visar att någon del av straffet enligt serbisk lagstiftning nu är att betrakta som redan verkställt. Det saknas skäl för HD att begära komplettering av utredningen i detta avseende.

4. K.M. har vidare anfört att det föreligger hinder mot utlämning av humanitära skäl samt att han på grund av att han är rom riskerar förföljelse och diskriminering i Serbien. Han var då gärningen begicks endast 18 år. Han har fru och ett litet barn i Sverige, och han kom till Sverige för att börja ett nytt liv. Han har vidare uppgett att han, i samband med att han greps för den gärning som domen avser, blev misshandlad och trakasserad av polisen på grund av att han är rom samt att han vid ett återvändande till Serbien riskerar att dödas av en polisinspektör som han har hamnat i en personlig konflikt med. Denne kan också påverka förhållandena i fängelset.

5. Enligt 7 § utlämningslagen föreligger hinder mot utlämning om den som ska utlämnas löper risk att, på grund av bl.a. härstamning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp, i den främmande staten utsättas för förföljelse som riktas mot hans liv eller frihet eller som annars är av svår beskaffenhet. Av Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Serbien 2011 framgår att romer ofta lever under svåra förhållanden och att diskriminering förekommer. Det saknas dock stöd för att K.M. skulle utsättas för förföljelse av sådant allvarligt slag som anges i 7 §.

6. I 8 § utlämningslagen föreskrivs att om utlämning i det särskilda fallet på grund av ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, är uppenbart oförenlig med humanitetens krav, så får utlämning inte beviljas. Av vad som framkommit i ärendet framgår inte att det är uppenbart att en utlämning skulle strida mot 8 § utlämningslagen.

7. Inte heller i övrigt finns det hinder mot den begärda utlämningen enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

8. K.M. har även anfört att artikel 3 i Europakonventionen medför hinder mot utlämningen. Vad K.M. med hänvisning till Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Serbien och i övrigt har åberopat utgör emellertid inte tillräckligt stöd för att anta att han, om han utlämnas, skulle löpa allvarlig risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen.