NJA 2012 not 34
Framställning om utlämning till Ryska Federationen av S.D., medborgare i Estland och Ryssland.
34. (Ö 3808-12) Framställning om utlämning till Ryska Federationen av S.D., medborgare i Estland och Ryssland.
Riksåklagaren i Ryska Federationen begärde i en framställning daterad den 3 juli 2012 att S.D. skulle utlämnas till Ryska Federationen för lagföring.
Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut den 11 februari 2011 av en domare vid Pskovs stadsdomstol i Pskovskaja län. Av beslutet följer att S.D. är misstänkt för att den 8 maj 2009 ha förvärvat och förvarat 1,7 gram heroin.
Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet tillsammans med eget yttrande till HD.
S.D. motsatte sig utlämning.
HD:s yttrande.
1. S.D. har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 4 och 7–9 §§ utlämningslagen samt att artikel 3 i Europakonventionen medför hinder mot utlämningen. Han har erkänt den påstådda gärningen såvitt avser 1 gram heroin och har gjort gällande att gärningen enligt svensk rätt ska bedömas som ringa brott. Vidare har han hävdat att han kommer att förföljas av den ryska polisen för att han inte velat samarbeta med polisen i bekämpning av narkotikahandel samt för att han är estnisk medborgare. Han misshandlades av polisen i samband med gripandet i Ryssland. Slutligen har han framhållit att han, på grund av att myndigheterna i Ryssland påstått att han lider av sjukdomen syfilis, inte kommer att få den vård mot sitt narkotikaberoende som han skulle behöva. Sammantaget litar S.D. inte på det ryska rättsväsendet utan tror att påföljden kommer att bli någon annan än vad som framgår av framställningen om utlämning.
2. Riksåklagaren har ansett att det inte föreligger hinder mot utlämning, vare sig enligt bestämmelserna i utlämningslagen eller enligt Europakonventionen. Enligt riksåklagarens uppfattning är den påstådda gärningen enligt svensk rätt att bedöma som narkotikabrott av normalgraden.
3. Ryssland har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention och det första och det andra tilläggsprotokollet till konventionen. Därmed ska enligt 9 § tredje stycket första meningen utlämningslagen ett häktningsbeslut av domstol godtas om det inte framgår att det är uppenbart oriktigt. För att ett sådant häktningsbeslut ska anses uppenbart oriktigt krävs i princip att den som begärs utlämnad visar att han inte begått det brott han är misstänkt för. Av vad S.D. anfört framgår inte att det ryska häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.
4. Den gärning som avses med det ryska häktningsbeslutet motsvarar narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64). Det finns således inget hinder mot utlämning på grund av 4 § utlämningslagen.
5. Enligt 7 § utlämningslagen får inte den utlämnas som på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten utsättas för förföljelse, som riktas mot hans liv eller frihet eller annars är av svår beskaffenhet. Det saknas stöd för att S.D. skulle utsättas för sådan förföljelse som avses i 7 §.
6. Enligt 8 § får utlämning inte beviljas, om den i särskilt fall på grund av bl.a. den avsedda personens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande även av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, är uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Vad S.D. anfört om sitt narkotikamissbruk och hälsotillstånd är inte sådant att det medför att det föreligger hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.
7. Det finns inte stöd för att S.D., om han utlämnas, skulle löpa allvarlig risk att utsättas för behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen.
8. Inte heller i övrigt finns det något hinder mot den begärda utlämningen enligt 1–10 §§ utlämningslagen eller enligt Europakonventionen.