NJA 2012 not 36

1. Vid Stockholms tingsrätt pågår en rättegång mellan Old Mutual plc och minoritetsaktieägare i Försäkringsaktiebolaget Skandia. Tvisten gäller inlösen av minoritetsaktier enligt 14 a kap.försäkringsrörelselagen (1982:713).

2. Frågan i tingsrätten är om lösenbeloppet ska bestämmas med tillämpning av den s.k. särregeln i 14 a kap. 2 § 4 st. försäkringsrörelselagen. Lagrummet har följande lydelse.

3. Den 13 december 2010 beslutade tingsrätten att ”frågan om särregelns tilllämpning vad gäller de matematiska rekvisiten jämlikt 56 kap. 13 § RB ska hänskjutas till prövning av HD”. De matematiska rekvisiten syftar på de delar av lagtexten (p. 2) som har markerats med kursiv stil.

4. HD har i beslut den 29 december 2011 i mål Ö 245-11 förklarat att bestämmelsen i 14 a kap. 2 § 4 st. försäkringsrörelselagen är tillämplig på det erbjudande som är aktuellt i målet. Beslutet är refererat i NJA 2011 s. 932.

5. K.B. har klagat över domvilla. Som stöd för sin klagan har hon sammanfattningsvis anfört följande. HD har i mål Ö 245-11 gått utöver den fråga som hänskjutits dit. Till sin ordalydelse omfattar själva slutet inte bara frågan om tillämpligheten av de matematiska rekvisiten, utan även frågan om det föreligger särskilda skäl. Eftersom domstolen har gått utöver den hänskjutna frågan har det förekommit ett grovt rättegångsfel i HD som kan antas ha inverkat på målets utgång. Vidare är beslutet så oklart och ofullständigt att det inte framgår hur rätten har dömt i saken. Även detta är grund för domvilla.

6. Samtidigt med detta mål prövar HD ett annat mål där frånvarande aktieägare i Skandia klagat över domvilla beträffande samma avgörande (Ö 3533-12).

7. Av 59 kap. 1 § 1 st. och 4 § RB framgår att ett beslut som är så oklart eller ofullständigt att det inte framgår av detta, hur rätten har dömt i saken ska undanröjas på grund av domvilla. Detsamma gäller om det har förekommit något annat grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Bestämmelsen om oklara och ofullständiga beslut tar sikte på själva slutet. Skälen har betydelse för att fastställa vad domslutet innebär (Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen. Rättegång VI, 4 uppl. 2011, s. 218).

8. HD har i det nu aktuella beslutet uttalat att domstolen ska pröva om särregelns båda matematiska rekvisit är uppfyllda samt att frågan i HD är dels om kravet på ”samtliga aktier” är uppfyllt, dels om erbjudandet har antagits ”av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser” (se beslutet p. 8). Av skälen framgår vidare att det är dessa två frågor som har prövats (se beslutet p. 14 och 15).

9. HD har inte gått utöver den hänskjutna frågan. Avgörandet är inte heller så oklart eller ofullständigt att det inte framgår hur domstolen har beslutat i saken. K.B:s klagan ska därför avslås.