NJA 2011 s. 932

I tvist om inlösen enligt 14 a kap.försäkringsrörelselagen (1982:713) av aktier i Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ) meddelade skiljenämnden (f.d. justitierådet Hans Danelius samt advokaterna Carl Svernlöv och Magnus Ramberg) den 4 november 2009 särskild skiljedom beträffande frågan om tillämpning av den s.k. särregeln i 14 a kap. 2 § fjärde stycket samma lag. I domen anfördes bl.a. följande.

Bakgrund

Den 2 september 2005 utfärdade Old Mutual plc ett offentligt erbjudande (”Erbjudandet”), enligt vilket aktieägarna i Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ) fick möjlighet att mot vederlag i kontanter och aktier i Old Mutual överlåta sina aktier i Skandia till Old Mutual.

I prospektet rörande Erbjudandet (”Prospektet”) sammanfattades innehållet i Erbjudandet på följande sätt:

Old Mutual erbjuder samtliga Skandiaaktieägare:

- för 39,3 procent av det totala antal aktier i Skandia som aktieägaren överlåter: 42,00 kronor kontant per aktie, och

- för återstående 60,7 procent av det totala antal aktier i Skandia som aktieägaren överlåter: 2,260 Nya Old Mutualaktier per aktie, vilket motsvarar 44,65 kronor per Skandiaaktie.

Vederlaget enligt Erbjudandet motsvarar 16,50 kronor kontant och 1,372 Nya Old Mutualaktier per Skandiaaktie.

- - -.

Vid denna tidpunkt innehade Old Mutual inga aktier i Skandia. Anmälningstiden löpte från den 17 oktober till den 21 november 2005 men förlängdes i flera omgångar, i sista omgången fram till den 14 mars 2006.

I Prospektet angavs under rubriken ”VIKTIG INFORMATION” bl.a. följande:

Erbjudandet lämnas, med vissa undantag, varken direkt eller indirekt, i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, eller genom post eller annat nationellt eller internationellt kommunikationsmedel (såsom fax, telefon och Internet) eller inrättning tillhörande börs eller marknadsplats i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, och Erbjudandet kan inte, med vissa undantag, accepteras på sådant sätt, med sådant kommunikationsmedel eller genom sådan inrättning från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion. Således skickas inte, och får inte skickas, med vissa undantag, varken direkt eller indirekt, exemplar av detta Prospekt och relaterad dokumentation med post eller på annat sätt inom, till eller från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion. Den som mottager sådana dokument (innefattande men inte begränsat till förvaltare och andra uppdragshavare) måste observera dessa restriktioner och får inte, med vissa undantag, distribuera eller vidareförsända dem till, inom eller från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion eller utnyttja sådant kommunikationsmedel eller inrättning i samband med Erbjudandet; om så ändå sker kan varje relaterad viljeförklaring avsedd som accept av Erbjudandet anses som ogiltig. Personer (innefattande men inte begränsat till förvaltare och andra uppdragshavare) som avser att vidarebefordra detta Prospekt eller sammanhängande dokument till USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, eller har avtalsrättslig eller annan juridisk skyldighet att förfara på så vis, måste först söka erforderlig rådgivning. (Med ”Begränsad Jurisdiktion” avsågs enligt definitionen i Prospektet ”Australien, Kanada och Japan, samt varje jurisdiktion vari Erbjudandet eller Transaktionen skulle strida mot tillämplig lag”.)

- - -.

Vid anmälningstidens slut hade Old Mutual förvärvat 1 012 714 276 aktier, motsvarande cirka 98,25 % av samtliga aktier i Skandia. Under den följande tiden förvärvade Old Mutual ytterligare aktier i Skandia, bl.a. genom accepter mottagna efter det att anmälningstiden löpt ut.

Sedan Old Mutual påkallat skiljeförfarande för att enligt 14 a kap. 1 § försäkringsrörelselagen lösa in övriga aktieägares aktier i Skandia, utsåg Stockholms tingsrätt advokaten S.K. till god man för frånvarande minoritetsaktieägare, varefter en skiljenämnd bildades - - -. Som aktieägare i Skandia anmälde sig K.B., C.B:s dödsbo, E.M.D., L.M. och C.M. med begäran att få föra egen talan i skiljeförfarandet.

- - -.

I inlaga den 3 juni 2009 yrkade Old Mutual att frågan om särregelns tillämplighet skulle bli föremål för separat handläggning. I inlagan yrkade Old Mutual också att skiljenämnden skulle genom särskild skiljedom fastställa att den s.k. särregeln enligt 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen skall tillämpas för fastställande av lösenbeloppets storlek. Old Mutual tillade att det, under förutsättning att skiljenämnden skulle komma fram till att det saknas skäl att frångå en tillämpning av särregeln, också skulle föreligga förutsättningar för skiljenämnden att meddela slutlig skiljedom i målet.

Gode mannen förklarade sig i inlaga den 12 juni 2009 medge Old Mutuals yrkande att skiljenämnden skulle genom särskild skiljedom fastställa att den s.k. särregeln skall tillämpas för fastställande av lösenbeloppets storlek, dock enbart under förutsättning att Old Mutual accepterade att skiljenämndens prövning baserades på att det verkliga värdet, dvs. marknadsvärdet, kunde vara väsentligt högre än det av Old Mutual yrkade lösenbeloppet.

I brev den 16 juni 2009 meddelade skiljenämnden att den beslutat att först pröva frågan om särregelns tillämpning, varmed skulle förstås dels frågan om de i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen angivna rekvisiten är uppfyllda, dels frågan om det finns särskilda skäl som motiverar att lösenbeloppet för aktierna inte skall motsvara det erbjudna vederlaget, varvid den senare frågan dock skulle behöva besvaras endast vid ett jakande svar på den första frågan. Skiljenämnden tillade att prövningen av dessa frågor självfallet inte innefattade något ställningstagande till vilket lösenbelopp skiljenämnden skulle komma fram till vid tillämpning av huvudregeln i 14 a kap. 2 § andra stycket försäkringsrörelselagen.

- - -.

Yrkanden

Old Mutual har yrkat att skiljenämnden med tillämpning av särregeln skall fastställa lösenbeloppet per aktie i Skandia:

a) i första hand till 48,34 kr efter det att utdelningen om 0,40 kr avräknats från värdet på vederlaget enligt Erbjudandet, och

b) i andra hand till 48,74 kr - - -.

Gode mannen har bestritt Old Mutuals yrkanden avseende lösenbeloppet samt yrkat att skiljenämnden skall fastställa att särregeln inte är tillämplig eller att det finns särskilda skäl som motiverar att inlösenbeloppet inte skall motsvara vederlaget enligt Erbjudandet.

För det fall att skiljenämnden skulle finna att lösenbeloppet skall fastställas på grundval av vederlaget enligt Erbjudandet, har gode mannen

a) som i och för sig skäligt vitsordat ett lösenbelopp om, i första hand, 51,91 kr och, i andra hand, 51,73 kr per aktie i Skandia,

- - -.

K.B. och C.B:s dödsbo har yrkat att skiljenämnden fastställer att särregeln inte är tillämplig. För det fall att särregeln skulle anses tillämplig, har de begärt att lösenbeloppet bestäms, i första hand, till 51,91 kr och, i andra hand, till 51,73 kr samt, i vart fall, till 49 kr per aktie.

- - -.

E.M.D., L.M. och C.M. har i huvudsak anslutit sig till gode mannens yrkanden.

- - -.

Parternas grunder och argumentation

Parterna har i huvudak anfört följande:

Old Mutual:

- - -.

Trots uttalandet från majoriteten i Skandias styrelse den 23 september 2005 och dess kritik av Erbjudandet accepterades detta av aktieägare med innehav av 1 012 714 276 aktier, motsvarande 98,25 % av samtliga aktier i Skandia. Efter anmälningstidens slut och fram till förhandstillträdet har aktieägare med innehav om 8 929 221 aktier överlåtit sina aktier till Old Mutual. Som ersättning för dessa aktier har i genomsnitt erlagts 48,45 kr per aktie. Aktieägare med innehav av cirka 99,12 % har således accepterat Erbjudandet eller överlåtit sina aktier på villkor som i allt väsentligt överensstämmer med vad Old Mutual yrkar i detta förfarande.

- - -.

Med hänsyn till den överväldigande majoritet av Skandias aktieägare som har accepterat Erbjudandet eller därefter har överlåtit sina aktier på motsvarande villkor skall lösenbeloppet fastställas enligt särregeln. Den mycket breda anslutningen till Erbjudandet innebär att den resterande minoriteten har att acceptera en ersättning för sina aktier i enlighet med villkoren i Erbjudandet.

- - -.

Gode mannen:

- - -.

Särregelns matematiska rekvisit

I Prospektet gjordes undantag för aktieägare i USA, Australien, Kanada och Japan. Av uppgifter som Skandia lämnat till Aktiemarknadsnämnden framgår att per den 31 augusti 2005 17,7 % av det totala antalet aktier i Skandia hade ägare i dessa länder. Ägare i enbart USA representerade 17,1 % av aktierna. Det innebär att Erbjudandet omfattade endast 82,3 % av det totala antalet aktier.

Det första rekvisitet i särregeln, nämligen att det offentliga erbjudandet skall ha avsett samtliga utestående aktier, är således inte uppfyllt. Av förarbetena till den nya aktiebolagslagen framgår att lagstiftaren avsett att särregeln skall vara tillämplig när det offentliga erbjudandet riktar sig till samtliga övriga aktieägare och har accepterats av ägare representerande mer än nio tiondelar av de aktier som inte redan ägdes av budgivaren. Frågan är då, om det kan finnas utrymme för att i strid med ordalydelsen godta en tillämpning av särregeln i något fall då budgivaren inte har riktat sitt offentliga erbjudande till samtliga övriga aktieägare i målbolaget.

Det är i och för sig riktigt att klausuler som inskränker den geografiska utsträckningen av ett offentligt erbjudande till vissa jurisdiktioner är vanligt förekommande. Sådana klausuler anses inte stå i strid med reglerna om god sed på aktiemarknaden, förutsatt bl.a. att inskränkningen omfattar endast en ”obetydlig andel” av samtliga aktier i målbolaget. Detta framgår av Näringslivets Börskommittés reviderade regler om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och av uttalanden av Aktiemarknadsnämnden.

Det nu aktuella undantaget för 17,7 % av samtliga aktier i Skandia gäller emellertid väsentligt mer än en sådan obetydlig andel som är acceptabel enligt Näringslivets Börskommitté och Aktiemarknadsnämnden. Det kan vidare konstateras att Old Mutual inte har begärt dispens från Aktiemarknadsnämnden i denna del. Om skiljenämnden skulle finna att det, med beaktande av Näringslivets Börskommittés regler och Aktiemarknadsnämndens uttalanden, kan finnas skäl att i strid med ordalydelsen tillämpa särregeln i fall då det offentliga erbjudandet inskränkts med avseende på en obetydlig andel av det totala antalet aktier i målbolaget, föreligger det i vart fall inte sådana skäl i detta inlösenförfarande.

Då reglerna om tvångsinlösen har expropriationsliknande karaktär, lämnas mycket litet utrymme för skiljenämnden att tillämpa särregeln annat än efter dess ordalydelse. Det bestrids således att särregeln är direkt eller analogt tillämplig i detta fall.

Eftersom Erbjudandet inte riktade sig till aktieägare med ett innehav av 17,7 % av aktierna, kan det inte heller ha accepterats av aktieägare som var innehavare av 98,25 % av aktierna vid tidpunkten för Erbjudandets offentliggörande. I stället måste omständigheterna kring Erbjudandet ha medfört att ägarna till i vart fall en stor del av de 17,7 % av aktierna som inte omfattades av Erbjudandet på okända villkor har överlåtit sina aktier till någon annan. Dessa aktier har således omsatts på andra villkor än enligt Erbjudandet. Old Mutual har inte företett någon utredning om hur dessa 17,7 % av aktierna övergått från de ursprungliga ägarna till Old Mutual.

- - -.

K.B. och C.B:s dödsbo:

Särregeln är inte tillämplig i detta fall på de skäl som anförts av gode mannen.

- - -.

E.M.D., L.M. och C.M.:

Särregeln är inte direkt tillämplig och skall inte heller tillämpas analogt. Vad Aktiemarknadsnämnden uttalat om undantag vid uppköpserbjudanden för vissa jurisdiktioner kan inte innebära att avsteg får göras från ett av särregelns grundläggande rekvisit. Näringslivets Börskommittés regler om offentliga erbjudanden om aktieförvärv är av självregleringskaraktär och kan inte användas som argument för att man skall göra avsteg från ett av särregelns grundläggande rekvisit.

Anledningen till att en lagregel tillämpas analogt är enligt traditionellt juridiskt synsätt att det förekommer ”luckor” i lagen. I detta fall är det däremot inte fråga om en ”lucka” i lagen. I stället hävdar Old Mutual att särregeln skall tillämpas trots att samtliga rekvisit för dess tilllämpning inte är uppfyllda. Konsekvensen av detta skulle bli att man kom i konflikt med ett uttryckligt rekvisit i särregeln. I vart fall kan ett analogislut inte komma i fråga när 17,7 % av aktierna var undantagna i Erbjudandet. Då reglerna är av expropriationsliknande karaktär, kan skiljenämnden inte acceptera ett sådant analogiresonemang utan måste tilllämpa särregeln efter dess ordalydelse.

- - -.

Old Mutual:

Särregelns matematiska rekvisit

Syftet med den nuvarande lydelsen av särregeln var att åstadkomma att denna regel skulle kunna tillämpas även i fall då moderbolaget redan före erbjudandet äger hälften eller mer av aktierna i målbolaget. Ingenting tyder däremot på att lagstiftarens avsikt varit att begränsa särregelns tillämpningsområde i fall då vissa jurisdiktioner enligt vedertagen praxis undantagits från det offentliga erbjudandet. Särregeln skall således enligt den nuvarande lydelsen tillämpas även om vissa jurisdiktioner undantagits från det offentliga erbjudandet.

För det fall att skiljenämnden skulle finna att särregeln inte är direkt tillämplig till följd av att vissa jurisdiktioner undantagits från Erbjudandet, är Old Mutual av uppfattningen att särregeln skall tillämpas analogt. Gode mannen har motsatt sig att skiljenämnden tillämpar särregeln analogt med hänvisning till att det till följd av tvångsinlösenreglernas expropriationsliknande karaktär finns ett mycket begränsat utrymme för nämnden att göra annat än att tillämpa regeln enligt dess ordalydelse. Att särregeln under vissa förutsättningar kan tillämpas analogt vinner emellertid stöd redan av HD:s uttalanden i det s.k. Balken II-målet (NJA 1996 s. 293).

Om den av gode mannen framförda uppfattningen skulle accepteras, skulle särregeln i stor utsträckning sättas ur spel. Om avsikten hade varit att lydelsen av särregeln skulle få sådana konsekvenser, skulle frågan ha berörts i lagstiftningsarbetet, men förarbetena innehåller ingenting om detta, vilket med styrka talar för att särregeln även enligt den aktuella lydelsen skall tillämpas, i vart fall analogt, i de fall då vissa jurisdiktioner undantagits vid det offentliga erbjudandet.

De aktier som Old Mutual uppgivit sig ha förvärvat genom Erbjudandet har inte förvärvats på annat sätt än att aktierna lämnats in i enlighet med villkoren i Erbjudandet.

Det kan också nämnas att försäkringsrörelselagen vid tidpunkten för Prospektets offentliggörande och under anmälningstiden inte innehöll någon reglering som föreskrev att samtliga aktier i målbolaget måste omfattas av ett erbjudande för att särregeln skulle vara tillämplig.

- - -.

Domskäl

Skiljenämnden skall i denna skiljedom pröva frågan om särregelns tilllämplighet i det aktuella inlösenförfarandet och har alltså att ta ställning till om de i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen angivna rekvisiten är uppfyllda, och om det i så fall finns särskilda skäl som motiverar att lösenbeloppet inte skall motsvara det erbjudna vederlaget.

Bestämmelsen i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen har följande lydelse:

Har ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och har detta erbjudande antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser, skall lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.

Erbjudandet till aktieägarna i Skandia var enligt Prospektet försett med följande undantag:

- - - (Se ovan under Bakgrund.)

Skiljenämnden finner Prospektet motsägelsefullt såtillvida som Old Mutual först förklarar sig att erbjuda ”samtliga Skandiaaktieägare” ett vederlag för deras aktier men därefter anger att Erbjudandet inte lämnas i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion och, med vissa undantag, inte heller kan accepteras utifrån dessa jurisdiktioner. Innebörden måste emellertid anses vara, att Erbjudandet inte var riktat till aktieägare med hemvist i de berörda jurisdiktionerna och inte heller kunde accepteras av dem. Att en strikt tillämpning var avsedd visas också av att det speciellt angavs att eventuella accepter från de undantagna jurisdiktionerna kunde anses ogiltiga.

Klausuler med liknande undantag är vanliga vid uppköpserbjudanden. Skälen till detta framgår bl.a. av följande beskrivning av Aktiemarknadsnämnden i ett uttalande angående tolkningen av Stockholmsbörsens regler rörande offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

Det är sedan länge fast praxis bland budgivare på den svenska aktiemarknaden att endast undantagsvis låta uppköpserbjudanden avseende aktier i bolag primärnoterade i Sverige omfatta aktieägare i Förenta Staterna och andra länder med komplicerad värdepappersmarknadslagstiftning, såsom Kanada, Australien, Japan och Sydafrika, samt eventuella andra länder som kräver ytterligare dokumentation, registrering eller andra åtgärder utöver de som följer av svenska regler.

Skälen till denna ordning är flera. Om ett erbjudande skulle omfatta aktieägare i exempelvis Förenta Staterna skulle det innebära att budgivaren, utöver de svenska reglerna, tvingades följa även amerikanska regler som i vissa fall kan vara stridande mot de svenska principerna. Detta kan gälla exempelvis frågor avseende acceptperiodens längd, rätt till återkallelse av accept, rättsverkan av att frånfalla villkor samt förvärv av aktier i marknaden före och under erbjudandet. Reglerna påverkar vidare kraven på vilken information erbjudandehandlingen skall eller bör innehålla.

Redan att fastställa vad som gäller, inte enbart vid offentliggörandet av erbjudandet, utan genom hela budprocessen anses många gånger kunna vara mycket betungande och kräva ingående, tidsödande och kostsamma utredningar. Dessutom anses det allmänt innebära en ökad legal riskexponering att låta exempelvis amerikanska aktieägare delta i erbjudandet. Vad nu sagts gäller på motsvarande vis, om än i olika utsträckning, de övriga nyss berörda länderna.

Svensk praxis på detta område har sin motsvarighet och till viss del sin förebild i andra europeiska länder. Motsvarande ordning gäller i bl.a. Storbritannien. I flertalet länder synes också gälla att en budgivare av nämnda skäl och på detta sätt kan särbehandla aktieägare i Förenta staterna och vissa andra länder utan särskilt tillstånd från berörd övervakningsmyndighet, så länge andelen berörda aktier eller aktieägare är begränsad. I Storbritannien krävs i korthet inte någon dispens från Takeover-panelens sida, om mindre än tre procent av antalet aktieägare i bolaget är hemmahörande i sådana, utanför EES belägna, länder.

Hittillsvarande svenska praxis är alltså grundad på starka sakliga skäl och har kunnat upprätthållas utan några särskilda dispensbeslut av Aktiemarknadsnämnden med hänsyn till det förut berörda uttalandet i kommentaren till NBK:s regler (jfr t.ex. AMN 2005:38). Själva den aktuella bestämmelsen är oförändrad i börsens regelverk, och avsikten med uttalandet i börsens kommentar kan inte ha varit att åstadkomma någon ändring i den hittills tillämpade ordningen för sådana fall som framstår som självklara. Detta skulle i praktiken kunna leda till att en dispens från Aktiemarknadsnämndens sida skulle behövas i de allra flesta fall då ett offentligt erbjudande läggs fram avseende ett aktiemarknadsbolag.

Aktiemarknadsnämnden anser mot nu angivna bakgrund att Stockholmsbörsens kommentar till punkten I.1 skall förstås så att någon dispens inte behöver sökas om, i anslutning till erbjudandets lämnande, antalet aktieägare i ett sålunda berört land kan antas representera endast en obetydlig andel av totalantalet aktieägare i bolaget, aktierna ifråga inte är noterade på någon marknadsplats i landet och inte några särskilda omständigheter i övrigt föreligger som talar för en annan ordning. (Aktiemarknadsnämndens uttalande 2006:22.)

Den princip som fastslogs av Aktiemarknadsnämnden i ovan refererade uttalande från 2006 bekräftades år 2008 av Aktiemarknadsnämnden genom följande uttalande:

Det är numera vanligt att utländska rättssubjekt äger aktier i svenska bolag. Om det riktas ett offentligt uppköpserbjudande till aktieägarna i ett svenskt bolag med utländska aktieägare, måste budgivaren följa de svenska reglerna men dessutom ta hänsyn till reglerna i det land eller de länder där de utländska aktieägarna har sin hemvist. Att utforma ett erbjudande så att det uppfyller kraven i samtliga berörda länder kan vara mycket tidsödande och kostnadskrävande. Vid frivilligt lämnade uppköpserbjudanden är det därför vedertagen svensk och internationell praxis att erbjudandet inte riktas till aktieägare i ett visst land, om antalet aktier som innehas av aktieägare i det landet kan antas representera endast en obetydlig andel av totalantalet aktier i bolaget, aktierna inte är noterade på någon marknadsplats i det landet och det inte heller i övrigt föreligger några särskilda omständigheter som talar emot det. Ett sådant avsteg från likabehandlingsprincipen har också stöd i Takeover-reglerna (kommentaren till punkten I.1). (Aktiemarknadsnämndens uttalande 2008:31.)

I Näringslivets Börskommittés regler rörande offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, till vilka Aktiemarknadsnämnden hänvisar, godtas också att undantag görs vid uppköp som omfattar aktier i vissa utländska jurisdiktioner. I kommentaren till punkten I.1 i kommitténs reviderade regler, som gäller sedan den 1 oktober 2009, anges i denna del bl.a.:

I takt med ett ökat inslag av utländskt ägande av aktier i svenska bolag förekommer det vid offentliga uppköpserbjudanden till aktieägarna i sådana bolag, att budgivaren inte endast har att iaktta förevarande svenska regler utan även måste ta hänsyn till regler i ett eller flera andra länder. Att utforma ett erbjudande så att det uppfyller kraven i samtliga berörda länder kan vara mycket tidsödande och kostnadskrävande. Budgivaren kan då, med stöd av punkten 1.2 hemställa om Aktiemarknadsnämndens tolkning av reglerna och, vid behov därav, dispens från skyldigheten att rikta erbjudandet till aktieägare i alla länder och från skyldigheten att tillämpa de svenska reglerna fullt ut i alla avseenden. I enlighet med vedertagen praxis behöver, såvitt avser aktieägare i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dispens inte sökas om, i anslutning till erbjudandets lämnande, antalet aktier som innehas av aktieägare i ett sålunda berört land kan antas representera endast en obetydlig andel av totalantalet aktier i bolaget (högst tre procent), aktierna ifråga inte är noterade på någon marknadsplats i landet och inte några andra omständigheter med tillräcklig styrka talar för en annan ordning.

I fråga om Old Mutuals uppköpserbjudande har Aktiemarknadsnämnden uttalat bl.a.:

I praktiken är det vanligt att en budgivare mot denna bakgrund riktar erbjudandet till alla aktieägare utom sådana ägare som har hemvist i vissa angivna länder, däribland som regel Förenta Staterna. I vissa fall representerar de på detta sätt uteslutna aktieägarna en marginell andel av antalet aktier i bolaget, i andra fall en större andel.

Aktiemarknadsnämnden, som konstaterar att motsvarande förfarande tillämpas också i många andra länder - i exempelvis den tyska lagen om uppköpserbjudanden finns en uttrycklig regel i ämnet - anser det inte vara i strid med god sed på aktiemarknaden att på detta sätt särbehandla vissa aktieägare, under förutsättning att detta inte sker slentrianmässigt utan grundar sig på en noggrann analys av rättsreglerna och omständigheterna i det enskilda fallet. Hur stor andel av aktierna som i ett sådant fall exkluderas från erbjudandet är inte av avgörande betydelse, åtminstone så länge det rör sig om en klar minoritet. (Aktiemarknadsnämndens uttalande 2005:38.)

Det kan således konstateras att undantag vid uppköpserbjudanden för aktier vilkas ägare har hemvist i vissa utländska jurisdiktioner är en väl etablerad praxis på aktiemarknaden och att sådana undantag i börsetiskt hänseende inte ses som problematiska, i vart fall så länge aktierna utgör endast en obetydlig del av det totala antalet utestående aktier.

Aktiemarknadsnämndens uppgift är att klargöra vad som är god sed på aktiemarknaden. Nämndens uttalanden kan därmed ge vägledning vid tolkning och tillämpning av aktiebolagsrättsliga bestämmelser som tar sikte på god sed och skälighetsbedömningar. Däremot kan nämndens uttalanden inte vara avgörande för hur särregeln i försäkringsrörelselagen skall tolkas.

I förevarande fall är upplyst att cirka 17,7 % av det totala antalet aktier i Skandia, när Erbjudandet offentliggjordes, hade ägare med hemvist i de undantagna jurisdiktionerna. Den allra största delen av dem - cirka 17,1 % - hade hemvist i Förenta Staterna. Skiljenämnden konstaterar således att det var en betydande del av aktieägarna som uteslöts från Erbjudandet genom undantaget i Prospektet.

Skiljenämnden har ändå ställt sig frågan om det förhållandet att Erbjudandet, enligt vad Old Mutual upplyst, accepterades av ägarna till cirka 98,25 % av det totala antalet aktier bör tillmätas särskild betydelse i detta sammanhang. Att Erbjudandet, som endast riktade sig till ägarna av cirka (100 - 17,7 =) 82,3 % av det totala antalet aktier, föranledde accepter från ägare till cirka 98,25 % av aktierna kan framstå som märkligt men skulle kunna förklaras antingen av att accepter, trots vad som angavs i Prospektet, inkom från aktieägare i de undantagna jurisdiktionerna, framför allt Förenta Staterna, eller av att aktieägarna i dessa jurisdiktioner i stor utsträckning överlät sina aktier till nya ägare, vilka därefter accepterade Erbjudandet. Några närmare förklaringar till att den allra största delen av de aktier som tillhörde aktieägare i de undantagna jurisdiktionerna blev föremål för accepter har inte tillhandahållits i inlösenärendet, låt vara att Old Mutual uttalat att det inte är unikt för detta ärende att aktieägare i jurisdiktioner som inte omfattas av ett offentligt uppköpserbjudande väljer att sälja sina aktier på marknaden och att de nya ägarna väljer att acceptera erbjudandet. Vad som kan ha förekommit i sådant hänseende kan inte i och för sig anses avgörande för om särregeln är tillämplig.

Av vikt är däremot att det i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen uppställs två separata krav, nämligen dels att det offentliga erbjudandet skall ha gällt förvärv av samtliga utestående aktier, dels att det accepterats av ägare till mer än nio tiondelar av dessa aktier. Det första villkoret, som måste uppfyllas, är alltså att det offentliga erbjudandet har omfattat alla aktier som inte redan tillhör anbudsgivaren, och så kan enligt skiljenämndens mening inte vara fallet när ägare till cirka 17,7 % av det totala antalet aktier inte omfattades av Erbjudandet och inte heller tillläts att acceptera detta.

Skiljenämnden finner alltså att redan det första av de villkor som enligt lagens klara och kategoriska ordalydelse utgör en förutsättning för tillämpning av särregeln inte är uppfyllt i detta fall.

Skiljenämnden har därmed inte tagit ställning till om särregeln kan tillämpas i fall då aktieägare i vissa länder visserligen är undantagna i ett uppköpserbjudande men dessa aktieägare är fåtaliga eller har ett ringa aktieinnehav.

Skiljenämnden finner vidare att det inte kan komma i fråga att genom en analog rättstillämpning utsträcka särregelns tillämpning utöver de tydliga gränser som dragits upp i lagen.

Under dessa förhållanden saknas anledning att pröva de övriga frågor som behandlas i parternas inlagor. Eftersom någon slutlig skiljedom under dessa förhållanden inte kan meddelas på detta stadium, har skiljenämnden inte heller anledning att nu ta ställning till de kostnadsyrkanden som framförts av gode mannen och de enskilda parterna.

Stockholms tingsrätt

Old Mutual klandrade skiljedomen genom att vid Stockholms tingsrätt väcka talan mot frånvarande minoritetsaktieägare i Skandia, K.B., C.B:s dödsbo, C.M., L.M. och E.M.D. med yrkande att tingsrätten skulle fastställa att den s.k. särregeln var direkt eller analogt tillämplig i ärendet.

Motparterna bestred yrkandet.

Till stöd för sin talan åberopade parterna i huvudsak de grunder och omständigheter som framgår av skiljedomen. Old Mutual anförde därutöver bl.a. följande.

Av ordalydelsen i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen framgår att den avgörande frågan är, inte om erbjudandet avsett samtliga aktieägare, utan om samtliga aktier omfattats av erbjudandet. Det aktuella erbjudandet har enligt Old Mutuals bestämda uppfattning avsett samtliga aktier i Skandia. För att särregeln ska vara tillämplig krävs, för det första att erbjudandet ska ha avsett samtliga aktier, och för det andra att aktieägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser ska ha accepterat erbjudandet. I det nu aktuella fallet har aktieägare med ett innehav om 98,25 procent av det totala antalet aktier i Skandia accepterat erbjudandet. Även om särregeln i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen, i strid med bestämmelsens ordalydelse, ska tolkas så att erbjudandet måste rikta sig till samtliga aktieägare, är särregeln enligt Old Mutual direkt tillämplig i detta fall eftersom erbjudandet inte har uteslutit någon aktieägare. Den avgränsning som gjorts i erbjudandet har inneburit att erbjudandet inte lämnats - och, med vissa undantag, inte kunnat accepteras - i vissa jurisdiktioner, vilket inte är detsamma som att vissa aktieägare uteslutits från erbjudandet. Enligt Old Mutual saknas också stöd för att, såsom skiljenämnden gjort, fästa avseende vid hur många aktieägare som vid tidpunkten för erbjudandets offentliggörande kan ha haft sin hemvist i jurisdiktioner som var undantagna från erbjudandet. Som angivits har 98,25 procent av aktierna i Skandia lämnats in, och alltså förvärvats av Old Mutual inom ramen för erbjudandet, av aktieägare som har kunnat acceptera erbjudandet. Särregeln är enligt Old Mutual således direkt tillämplig även för det fall särregeln skulle tolkas så att erbjudandet måste ha riktats till samtliga aktieägare. För det fall tingsrätten skulle finna att särregeln inte är direkt tillämplig till följd av att vissa jurisdiktioner har undantagits från erbjudandet, är Old Mutual av uppfattningen att särregeln ska tillämpas analogt. För en analog tillämpning av särregeln talar enligt Old Mutual bl.a. de bakomliggande skälen för särregeln samt det faktum att aktieägare med ett innehav om 98,25 procent av det totala antalet aktier i Skandia har valt att acceptera erbjudandet.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Peter Wiking-Johnsson) anförde i beslut den 13 december 2010:

Tingsrätten beslutar, med parternas samtycke, att frågan om särregelns tillämpning vad gäller de matematiska rekvisiten jämlikt 56 kap. 13 § RB ska hänskjutas till prövning av HD.

Målet förklaras vilande i avbidan på HD:s prövning.

I skrivelse till HD anförde tingsrätten:

Tingsrätten får härmed i enlighet med sitt beslut den 13 december 2010 för prövning av HD hänskjuta frågan om tolkningen av 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen såvitt avser de matematiska rekvisiten i den angivna särregeln, och sålunda huruvida regeln är tilllämplig på den i målet aktuella frågan om inlösen av aktier i Skandia, allt i enlighet med vad Old Mutual å ena sidan samt frånvarande minoritetsaktieägare genom gode mannen och medparter å den andra angivit.

Högsta domstolen

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Susanne Österlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Efter en inledande bakgrundsbeskrivning som i huvudsak motsvarar punkterna 1-5 i HD:s beslut fortsatte föredraganden:

Old Mutual överklagade den särskilda skiljedomen och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att särregeln var direkt eller analogt tillämplig. Motparterna bestred ändring. Parterna hemställde om att frågan om särregelns tillämplighet skulle underställas HD:s prövning.

Tingsrätten beslutade, med stöd av 56 kap. 13 § RB, att frågan om särregelns tillämpning vad gäller de matematiska rekvisiten skulle hänskjutas till HD. Särregelns tillämpning vad gäller rekvisitet särskilda skäl hänsköts alltså inte. HD har meddelat prövningstillstånd.

Av 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen framgår att om ett yrkande om inlösen av aktie enligt detta kapitel föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar och detta erbjudande har antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser, ska lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat. I föreliggande fall har det offentliga erbjudande som Old Mutual utfärdat inte lämnats i vissa jurisdiktioner. Frågan som uppkommer är hur rekvisitet samtliga aktier ska tolkas i denna situation. Bedömningen av om erbjudandet omfattat samtliga aktier ska - mot bakgrund av att det i förarbetena står att anbudsgivaren riktar erbjudandet, (se prop. 2004/05:85 s. 453), samt då bestämmelsen annars svårligen kan tillämpas - göras utifrån förhållandena då erbjudandet offentliggjordes.

I lagtexten, vars ordalydelse är klar, anges ”samtliga aktier”. Av förarbetena framgår dels att erbjudandet måste ha omfattat alla återstående aktier, dels att särregeln bör vara tillämplig i samtliga fall då anbudsgivaren riktar sitt erbjudande till samtliga övriga aktieägare (se prop. 2004/05:85 s. 453 och s. 813). Ett erbjudande kan rimligtvis inte omfatta samtliga aktier om inte ägarna till dessa aktier har haft möjlighet att acceptera erbjudandet. I föreliggande fall innehåller erbjudandet dels formuleringen ”Old Mutual erbjuder samtliga Skandiaaktieägare […]”, dels formuleringen ”[…] ett erbjudande (”Erbjudandet”) att förvärva samtliga aktier i Försäkringsbolaget Skandia […] ”. Eftersom erbjudandet undantar vissa jurisdiktioner kan det, trots formuleringen ”samtliga Skandiaaktieägare” inte anses omfatta samtliga aktieägare då samtliga aktieägare inte kunnat acceptera erbjudandet. Mot bakgrund härav har det inte varit fråga om ett erbjudande att förvärva samtliga aktier. Särregeln är således inte direkt tillämplig i föreliggande fall.

Det finns dock argument - både av praktisk och av principiell karaktär - som med varierande styrka talar för att särregeln ändå bör tillämpas analogt. Denna typ av undantag för vissa jurisdiktioner synes vara relativt vanliga vid offentliga erbjudanden. Före 2006 innehöll särregeln inte rekvisitet ”samtliga aktier”. Om särregeln numera inte skulle kunna tillämpas då undantag görs för vissa jurisdiktioner skulle dess praktiska betydelse minska. Detta överensstämmer emellertid inte med att en anledning till lagändringarna, som trädde i kraft 2006, var att kravet på att moderbolaget skulle ha förvärvat större delen av sina aktier i målbolaget på grund av erbjudandet inte ansågs motiverat. (Se prop. 2005/06:196 s. 19 samt prop. 2004/05:85 s. 452.) Det var således fråga om att utvidga särregelns tillämpningsområde, inte inskränka detta.

Av förarbetena framgår vidare att det pris som accepterats av de allra flesta minoritetsaktieägare bör kunna godtas även av de återstående aktieägarna (se prop. 2004/05:85 s. 452). Även Näringslivets Börskommittés regler om offentliga erbjudanden om aktieförvärv bygger på tanken att aktieägarna i målbolaget ska behandlas på ett likvärdigt sätt. Ingen aktieägare får på ett otillbörligt sätt gynnas i förhållande till andra aktieägare, exempelvis i fråga om det erbjudna vederlaget. När ett offentligt erbjudande har utfärdats och endast en mindre del av aktierna ägts av aktieägare som varit undantagna erbjudandet, torde förarbetsuttalandet och Näringslivets Börskommittés regler tala för en analog tillämpning av särregeln. Själva erbjudandet har dessutom av Aktiemarknadsnämnden bedömts utgöra god sed på aktiemarknaden, trots att erbjudandet undantagit vissa jurisdiktioner (se Aktiemarknadsnämndens uttalande 2005:38). Vidare har det, såvitt avser särregeln i dess tidigare lydelse, både av HD och i doktrin framförts att bestämmelsen torde kunna tillämpas analogt (se NJA 1996 s. 293 samt Widhagen, Om tvångsinlösen av aktier - några reflektioner, Festskrift till Gotthard Calissendorff, s. 316). Att särregeln i dess nuvarande lydelse kan vara tillämplig även om erbjudandet inte lämnats i en viss jurisdiktion har stöd i doktrin (se Andersson, Johansson, Skog, Aktiebolagslagen En kommentar s. 22:10).

Eftersom det av förarbetena (prop. 2004/05:85 s. 452) framgår att tanken bakom särregeln bygger på att det pris som accepterats av de allra flesta minoritetsaktieägare representerar aktiens verkliga värde så medför det att skälen att tillämpa särregeln analogt inte gör sig gällande med samma styrka om en stor andel av aktierna ägs av aktieägare som befinner sig i de undantagna jurisdiktionerna - de kommer ju i denna situation inte ha möjlighet att acceptera erbjudandet. När det gäller frågan hur stor andel aktier som kan ägas av de minoritetsaktieägare som befinner sig i de undantagna jurisdiktionerna innan särregeln inte längre bör tillämpas analogt går viss vägledning att finna hos Aktiemarknadsnämnden som, när det gäller fråga om god sed, har uttalat att det ska vara fråga om en klar minoritet (se Aktiemarknadsnämndens uttalande 2005:38). Mot bakgrund härav, och då en viss försiktighet är påkallad vid en analog tillämpning, utgör 17,7 % en alltför stor del för att särregeln ska tillämpas analogt. I föreliggande fall är särregeln således inte - vare sig direkt eller analogt - tillämplig såvitt avser de matematiska rekvisiten. Den ställda frågan ska besvaras i enlighet härmed.

Domslut

HD:s avgörande

HD förklarar att den s.k. särregeln i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) inte är - varken direkt eller analogt - tillämplig såvitt avser de matematiska rekvisiten.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Göran Lambertz och Martin Borgeke) meddelade den 29 december 2011 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

Old Mutual plc utfärdade den 2 september 2005 ett prospekt med ett offentligt erbjudande enligt vilket aktieägarna i Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ) gavs tillfälle att överlåta sina aktier till Old Mutual mot vederlag i dels kontanter, dels aktier i Old Mutual. Enligt prospektet erbjöds ”samtliga Skandiaaktieägare” att överlåta sina aktier mot ett vederlag som motsvarade ”16,50 kronor kontant och 1,372 Nya Old Mutualaktier per Skandiaaktie”.

2.

Under rubriken VIKTIG INFORMATION i prospektet angavs bl.a. följande.

Erbjudandet lämnas, med vissa undantag, varken direkt eller indirekt, i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, eller genom post eller annat nationellt eller internationellt kommunikationsmedel (såsom fax, telefon och Internet) eller inrättning tillhörande börs eller marknadsplats i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, och Erbjudandet kan inte, med vissa undantag, accepteras på sådant sätt, med sådant kommunikationsmedel eller genom sådan inrättning från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion. Således skickas inte, och får inte skickas, med vissa undantag, varken direkt eller indirekt, exemplar av detta Prospekt och relaterad dokumentation med post eller på annat sätt inom, till eller från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion. Den som mottager sådana dokument (innefattande men inte begränsat till förvaltare och andra uppdragshavare) måste observera dessa restriktioner och får inte, med vissa undantag, distribuera eller vidareförsända dem till, inom eller från USA eller någon Begränsad Jurisdiktion eller utnyttja sådant kommunikationsmedel eller inrättning i samband med Erbjudandet; om så ändå sker kan varje relaterad viljeförklaring avsedd som accept av Erbjudandet anses som ogiltig. Personer (innefattande men inte begränsat till förvaltare och andra uppdragshavare) som avser att vidarebefordra detta Prospekt eller sammanhängande dokument till USA eller någon Begränsad Jurisdiktion, eller har avtalsrättslig eller annan juridisk skyldighet att förfara på så vis, måste först söka erforderlig rådgivning.

Med Begränsad Jurisdiktion avsågs enligt prospektet ”Australien, Kanada och Japan, samt varje jurisdiktion vari Erbjudandet eller Transaktionen skulle strida mot tillämplig lag”. Undantaget för vissa jurisdiktioner berörde, när erbjudandet gavs, aktieägare med ett innehav av ca 17,7 % av aktierna.

3.

Vid anmälningstidens slut hade Old Mutual förvärvat 98,25 % av samtliga aktier i Skandia inklusive sådana som hade innehafts i de jurisdiktioner som hade undantagits enligt prospektet.

4.

Old Mutual påkallade skiljeförfarande för att enligt 14 a kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713) lösa in övriga aktier i Skandia. Frågan uppkom om lösenbeloppet för aktierna skulle, som Old Mutual menade, bestämmas enligt den s.k. särregeln i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen. Enligt särregeln ska lösenbeloppet normalt motsvara vederlaget i ett offentligt erbjudande att förvärva ”samtliga aktier” som budgivaren inte redan innehar, om erbjudandet har antagits ”av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser”.

5.

Skiljenämnden fann att erbjudandet inte kunde anses omfatta samtliga aktier som inte redan tillhörde budgivaren eftersom ägare till ca 17,7 % av det totala antalet aktier inte omfattades av erbjudandet och inte heller tilläts att acceptera detta. Skiljenämnden fastställde därför att särregeln i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen inte var - vare sig direkt eller analogt - tillämplig i ärendet.

6.

Old Mutual väckte talan vid Stockholms tingsrätt med yrkande bl.a. att särregeln skulle förklaras tillämplig. Motparterna motsatte sig yrkandet. Med parternas medgivande har tingsrätten med stöd av 56 kap. 13 § fjärde stycket RB till HD hänskjutit ”frågan om tolkningen av 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen såvitt avser de matematiska rekvisiten i den angivna särregeln, och sålunda huruvida regeln är tillämplig på den i målet aktuella frågan om inlösen av aktier i Skandia”, allt i enlighet med vad parterna angett. HD har meddelat prövningstillstånd.

Rättslig reglering och frågorna i målet

7.

Enligt 14 a kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen har en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett försäkringsaktiebolag rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har samtidigt rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsägaren. Om frågan om lösenbeloppet för en aktie som ska lösas in är tvistig, ska beloppet enligt 14 a kap. 2 § första stycket bestämmas med tillämpning av bestämmelserna i andra-fjärde styckena i paragrafen. Huvudregeln är enligt andra stycket att lösenbeloppet ska bestämmas så att det motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. I fjärde stycket finns dock, som redan har berörts, en särregel för det fallet att dels ett yrkande om inlösen av aktier har föregåtts av ett offentligt erbjudande att förvärva samtliga aktier som budgivaren inte redan innehar, dels erbjudandet har antagits av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser. I sådana fall ska lösenbeloppet motsvara det erbjudna vederlaget, om inte särskilda skäl motiverar något annat.

8.

I enlighet med det meddelade prövningstillståndet har HD att pröva om särregelns båda ”matematiska” rekvisit är uppfyllda. I så fall ska bestämmelsen tillämpas vid bestämmande av lösenbeloppet. Frågan är alltså dels om kravet på ”samtliga aktier” är uppfyllt, dels om erbjudandet har antagits ”av ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet avser”.

HD:s bedömning

9.

Erbjudandet avsåg enligt sin ordalydelse ”samtliga Skandiaaktieägare”. I prospektet förklarades samtidigt att erbjudandet inte lämnades ”i USA eller någon Begränsad Jurisdiktion”. Enligt Old Mutual var anledningen till begränsningen i fråga om jurisdiktioner att man annars hade tvingats följa även värdepappersmarknadslagstiftningen i de ifrågavarande länderna, vilken i vissa fall kan strida mot de svenska reglerna. I målet är klarlagt att en sådan begränsning överensstämmer med en sedan länge etablerad praxis bland budgivare på den svenska aktiemarknaden. Endast undantagsvis låter man uppköpserbjudanden avseende aktier i bolag som är primärnoterade i Sverige omfatta aktieägare i USA och andra länder med komplicerad värdepappersmarknadslagstiftning, såsom bl.a. Kanada, Australien och Japan (se Aktiemarknadsnämndens uttalande 2006:22).

10.

Även om vissa jurisdiktioner undantas från ett uppköpserbjudande har aktieägare som befinner sig där möjlighet att låta sina aktier omfattas av erbjudandet exempelvis genom att de lämnar dem till försäljning så att de kan överlåtas till budgivaren i en jurisdiktion som inte är undantagen från erbjudandet. Budgivaren kan inte vägra att lösa in sådana aktier. Såtillvida omfattas alltså ”samliga aktier” av erbjudandet.

11.

Den aktuella bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2006, då bl.a. uttrycket ”samtliga aktier” infördes i bestämmelsen efter att det tidigare hade talats om ”en inbjudan till en vidare krets”. Av förarbetena framgår att ändringen berodde på att man ville samordna bestämmelserna för försäkringsaktiebolag med de regler som gällde för aktiebolag i allmänhet (se prop. 2005/06:196 s. 19 f.). I aktiebolagslagen skedde motsvarande ändring genom tillkomsten av aktiebolagslagen (2005:551). I förarbetena framgår inte varför bestämmelsens ordalydelse skärptes genom kravet på ”samtliga aktier”, och inte heller diskuterades hur uttrycket borde tolkas i det fallet att vissa jurisdiktioner har undantagits från ett uppköpserbjudande (se prop. 2004/05:85 s. 437 ff.).

12.

Frågan har berörts endast kortfattat i litteraturen. I Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen En kommentar (1 januari 2011, Zeteo, kommentaren till 22 kap. 2 § under 5. Särregeln), nämns att det vid offentliga uppköpserbjudanden regelmässigt föreskrivs att aktieägare med viss domicil inte utan vidare får acceptera erbjudandet. Härefter sägs, utan hänvisning eller närmare motivering: ”En sådan begränsning förhindrar inte tillämpningen av särregeln.” Ett liknande uttalande angående budgivarens restriktioner för enskilda aktieägare, beroende på var de har sitt hemvist, att acceptera erbjudandet görs av Göran Nyström m.fl. i Takeover-reglerna En kommentar, 2010, s. 23 f.: ”Sådana restriktioner medför inte att ett erbjudande om förvärv av samtliga aktier i ett bolag blir att betrakta som partiellt bud - erbjudandet avser samtliga aktier i målbolaget och en aktieägare som på grund av sitt hemvist omfattas av restriktioner kan välja att sälja sina aktier över börs, på annat sätt överföra sina aktier till någon annan, eller vidta någon annan åtgärd som innebär att aktierna därefter kan lämnas in i erbjudandet.”

13.

Om särregeln inte skulle vara tillämplig i fall då vissa jurisdiktioner, av skäl som angetts i det föregående, behöver undantas från ett uppköpserbjudande, skulle dess tillämplighet uppenbarligen vara starkt beskuren. Det kan inte antas att det har varit lagstiftarens avsikt att begränsa regelns tillämplighet på det sättet. Detta ger stöd åt de i punkt 12 nämnda litteraturuttalandena. Även ändamålsskäl talar för den tolkning som uttalandena ger uttryck för. Några vägande skäl emot en sådan tolkning kan inte anföras. Det kan tilläggas att man i Förenade Kungariket har uttryckliga bestämmelser om att reglerna för s.k. takeover offers gäller även när erbjudandet, i syfte att det inte ska komma i konflikt med lagen i det berörda landet, inte kommuniceras med aktieägare utanför Förenade Kungariket (se Companies Act 2006, Section 978.1).

14.

Slutsatsen är att särregelns krav att erbjudandet ska omfatta ”samtliga aktier” är uppfyllt när det gäller Old Mutuals erbjudande om övertagande av aktierna i Skandia.

15.

Det andra ”matematiska” kravet i särregeln är att erbjudandet ska ha antagits av mer är nio tiondelar av ägare till de aktier som erbjudandet avser. Det är upplyst att Old Mutual vid anmälningstidens slut hade förvärvat ca 98,25 % av aktierna i Skandia, inklusive sådana som hade innehafts i de jurisdiktioner som hade undantagits enligt prospektet. Utifrån vad som nyss har sagts, att erbjudandet får anses ha avsett samtliga aktier i Skandia i särregelns mening, står det klart att även det nu angivna kravet för bestämmelsens tillämpning är uppfyllt.

16.

Bestämmelsen i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen är alltså tillämplig på Old Mutuals offentliga erbjudande om övertagande av aktierna i Skandia.

Domslut

HD:s avgörande

HD förklarar att bestämmelsen i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) är tillämplig på det erbjudande som är aktuellt i målet.

Skiljaktig

Justitieråden Ella Nyström, referent, och Gudmund Toijer var skiljaktiga på det sätt som framgår av följande yttrande.

Vi ansluter oss till vad majoriteten anför under punkterna 1-9. Härefter anför vi följande.

10.

Särregelns krav på att erbjudandet ska ha avsett samtliga aktier infördes den 1 juli 2006 och ersatte det tidigare gällande kravet på ”inbjudan till en vidare krets”. I förarbetena motiverades inte ändringen på annat sätt än att det uttalades att samma regler borde gälla för försäkringsaktiebolag som för aktiebolag i allmänhet (prop. 2005/06:196 s. 19). I aktiebolagslagen hade motsvarande ändring skett i samband med införandet av den nya aktiebolagslagen (2005:551). I förarbetena till bestämmelsen i 22 kap. 2 § fjärde stycket sistnämnda lag uttalades att regeln är tillämplig då anbudsgivaren riktar sitt erbjudande till ”samtliga övriga aktieägare” och ägare till mer än nio tiondelar av de aktier som erbjudandet har avsett accepterar erbjudandet (prop. 2004/05:85 s. 453). Det hänvisades till att tvångsinlösenreglerna i artikel 15 i EG:s direktiv om uppköpserbjudanden (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004) har denna innebörd.

11.

En grundläggande princip i direktivet är att alla innehavare av värdepapper av samma slag i ett s.k. målbolag (det bolag vars värdepapper är föremål för ett erbjudande) ska behandlas lika (artikel 3). Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om skydd av minoritetsaktieägare (artikel 5). I artikel 15, som innehåller bestämmelser om rimligt pris vid tvångsinlösen av värdepapper, anges att medlemsstaterna ska säkerställa att dessa bestämmelser tillämpas efter det att ett erbjudande har ”tillställts alla innehavare av värdepapper” i målbolaget och erbjudandet omfattar samtliga deras värdepapper.

12.

Bestämmelser rörande offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden finns i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och i de s.k. takeover-reglerna som numera fastställs av börsen (se 13 kap. 8 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Regleringen avses uppfylla kraven i direktivet om uppköpserbjudanden. Aktiemarknadsnämnden, som ska verka för god sed på aktiemarknaden, uttalar sig i frågor om tolkning av och dispens från takeover-reglerna.

13.

Enligt uttalande av Aktiemarknadsnämnden angående uteslutande av målbolagsaktieägare i vissa länder behöver någon dispens inte sökas om, i anslutning till erbjudandets lämnande, antalet aktieägare i ett sålunda berört land kan antas representera endast en obetydlig andel av totalantalet aktieägare i bolaget, aktierna i fråga inte är noterade på någon marknadsplats i landet och några omständigheter i övrigt inte föreligger som talar för en annan ordning. Härvid kan enligt nämnden viss vägledning hämtas från den brittiska regleringen, som innebär att dispens inte krävs om mindre än tre procent av antalet aktieägare i bolaget är hemmahörande i sådana utanför EES belägna länder. I övriga fall måste dispens sökas hos nämnden. (Aktiemarknadsnämndens uttalande 2006:22, se även uttalande 2008:31.)

14.

Aktiemarknadsnämndens nu berörda uttalanden tar sikte på förfarandet vid offentliga uppköpserbjudanden och inte på bestämmandet av lösenbelopp. Såväl de regler som Aktiemarknadsnämnden har att tillämpa som reglerna om lösenbelopp får emellertid anses ge uttryck för direktivets grundläggande princip om likabehandling av alla aktieägare. Nämndens uttalande bygger på ståndpunkten att ett uppköpserbjudande som utesluter vissa jurisdiktioner är ett avsteg från likabehandlingsprincipen, varför dispens som huvudregel krävs utom när endast en obetydlig andel av aktieägarna är uteslutna. Det kan tilläggas att även Aktiemarknadsnämndens uttalande 2005:38, som gällde det i målet aktuella erbjudandet från Old Mutual, utgår från bedömningen att ett på detta sätt formulerat uppköpserbjudande innebär en särbehandling av vissa aktieägare. Aktieägarna i de undantagna jurisdiktionerna har visserligen möjlighet att avyttra sina aktier i en jurisdiktion som inte är undantagen från erbjudandet. Vilka villkor som kommer att gälla för en sådan avyttring framstår emellertid som oklart.

15.

Den ställda frågan gäller om det föreligger förutsättningar för att tilllämpa ett undantag från huvudregeln om att lösenbeloppet ska bestämmas till aktiens marknadsvärde. Mot bakgrund av förarbetsuttalandena och bestämmelserna i direktivet om uppköpserbjudanden bör särregeln tolkas så att kravet på att uppköpserbjudandet ska avse samtliga aktier inte är uppfyllt om vissa jurisdiktioner är undantagna från erbjudandet. Att trots detta tillämpa särregeln under åberopande av analogisk lagtolkning bör inte komma i fråga. Vid bestämmandet av aktiens marknadsvärde enligt huvudregeln kan det dock inte uteslutas att det, beroende på omständigheterna, kan få betydelse att en stor andel av aktieägarna har accepterat erbjudandet.

16.

Frågan bör således besvaras med att bestämmelsen i 14 a kap. 2 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen inte är tillämplig på det erbjudande som är aktuellt i målet.

HD:s beslut meddelat: den 29 december 2011.

Mål nr: Ö 245-11.

Lagrum: 14 a kap. 2 § försäkringsrörelselagen (1982:713) och 22 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551).