NJA 2012 s. 269

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Kajsa Bergkvist) anförde i beslut den 16 november 2011:

Grunder

T.H.

T. och K. kvarhålls olovligen av S.H. i Sverige. Barnen hade hemvist i Tjeckien vid den tidpunkt som det olovliga kvarhållandet tog sin början, den 11 juni 2011. Det olovliga kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnen som T.H. har enligt tjeckisk rätt och som han skulle ha utövat om inte det olovliga kvarhållandet hade ägt rum.

Det finns inte några hinder mot överflyttning. Barnen ska därför skyndsamt överflyttas till T.H.

Det finns risk för att S.H. vid ett beslut om överflyttning inte kommer att medverka till en överflyttning.

S.H.

Barnen har hemvist i Sverige.

I vart fall är det inte fråga om ett olovligt kvarhållande av barnen i Sverige.

Barnens boende i Sverige strider inte mot den rätt till vårdnad som T.H. har enligt tjeckisk rätt eller som han skulle ha utövat om barnen inte hade bott här.

T.H. har samtyckt till att S.H. flyttade till Sverige med barnen.

Om tingsrätten skulle finna att det finns förutsättningar att bifalla talan enligt 11 § verkställighetslagen åberopar S.H. 12 § första stycket punkterna 1 och 2 i nämnda lag.

Utveckling av talan

T.H.

Parterna träffades år 1994 i Tjeckien och gifte sig år 2000. De bosatte sig i Tyskland där barnen T. och K. föddes. I början av 2006 flyttade de tillbaka till Tjeckien. De köpte ett hus i Paskov, där T.H. fortfarande bor. Parterna separerade år 2009. S.H. flyttade från den gemensamma bostaden och parterna kom överens om att barnen skulle bo hos henne. Barnen umgicks med T.H. två vardagar i veckan och varannan helg samt på lov och storhelger. Ibland var S.H. på affärsresor och då hade T.H. hand om barnen. S.H. ansökte om äktenskapsskillnad genom att väcka talan vid tjeckisk domstol. Parterna var överens om att barnen skulle anförtros i S.H:s uppfostran och att T.H. skulle betala underhållsbidrag för barnen. Domstolen dömde den 30 mars 2010 i enlighet med parternas överenskommelse. Enligt den översättning av domen som har gjorts i Tjeckien innebär domen att barnen ”anförtros in i moderns uppfostran”. Parterna överenskom muntligen om umgänget mellan barnen och T.H., vilket i huvudsak innebar att umgänget skulle vara i den omfattning som gällde sedan separationen mellan föräldrarna.

Domen innebär inte att T.H. har förlorat vårdnaden om barnen. Han har fortfarande vad som enligt tjeckisk rätt kallas ”parental responsibility”, vilket bl.a. innebär att han har rätt att delta i viktiga beslut rörande barnen. Frågan om barnen ska bo i ett annat land är en sådan fråga som T.H. har inflytande över. Det som domen innebär är att den dagliga, fysiska omvårdnaden om barnen har anförtrotts åt S.H. Hon har inte rätt att bestämma att barnen ska bo i Sverige utan T.H:s samtycke eller domstols beslut.

I april 2010 meddelade S.H. att hon hade erbjudits en ettårig anställning i Sverige. Hon meddelade också T.H. att hon avsåg att ta anställningen, som skulle inledas i maj 2010. Hon ville ta med sig barnen till Sverige. T.H. var till en början skeptisk men gick med på att barnen skulle få vistas med S.H. i Sverige och gå i skola här läsåret 2010/11. Därefter skulle barnen återvända till Tjeckien.

I maj 2010 åkte S.H. till Sverige. Barnen bodde kvar i Tjeckien till i augusti 2010 och bodde hos T.H. T. och K. åkte till Sverige i slutet av juni 2010 och kom tillbaka till Tjeckien efter två veckor. T. fick tillstånd från skolan i Paskov att genomföra ett läsår i svensk skola. Hon är fortfarande inskriven i skolan i Paskov. Även K., som gick i förskola våren 2010, är numera inskriven i den skolan.

Barnen reste den 13 augusti 2010 till Sverige. Under hösten 2010 var de i Tjeckien vid flera tillfällen, liksom under våren 2011. Sammanlagt vistades de 127 dagar i Tjeckien från augusti 2010 och framåt.

Den 5 maj 2011 meddelade S.H. att hon tänkte stanna i Sverige med barnen. T.H. förklarade att han inte gick med på det och hänvisade till den överenskommelse som parterna hade rörande barnens vistelse i Sverige. I juni 2011 tog T.H. kontakt med Centralmyndigheten i Tjeckien och ansökte om överflyttning av barnen.

Sommaren 2011 befann sig S.H. och döttrarna i Tjeckien, inledningsvis utan att T.H. hade fått reda på det. T.H. ansökte i tjeckisk domstol om ett interimistiskt förbud för S.H. att resa utomlands med barnen. Hans begäran avslogs av domstolen i ett beslut den 27 juli 2011.

Barnen hade vid tidpunkten för det olovliga kvarhållandet, som inleddes den 11 juni 2011 (dagen efter vårterminens slut), hemvist i Tjeckien. Barnen har fortfarande hemvist i Tjeckien. De har sina far- och morföräldrar samt kusiner och andra släktingar i Tjeckien. T. och K. har en nära relation till T.H. och har haft kontinuerlig kontakt med honom. De var i Tjeckien hos honom under höstlovet i slutet av oktober 2011.

S.H.

Barnen folkbokfördes i Sverige den 27 juni 2010 och är alltjämt folkbokförda här. De går i skolan och har funnit sig väl till rätta. De pratar svenska och lever med S.H. och hennes sambo N.K. Barnen vill stanna i Sverige.

De uppgifter som T.H. har lämnat om bakgrunden kan i allt väsentligt vitsordas. Det intyg från skolan i Paskov som T.H. har åberopat avser enbart T. K. hade inte börjat skolan när hon flyttade till Sverige. T.H. har i efterhand och på eget bevåg skrivit in K. i skolan i Paskov.

S.H. bestrider att överenskommelsen våren 2010 innebar att barnens vistelse i Sverige var tidsbegränsad. Överenskommelsen innebar att en utvärdering skulle ske efter ett år för att se hur barnen hade anpassat sig i Sverige. S.H. bestrider påståendet om att det olovliga kvarhållandet inleddes den 11 juni 2011 och hävdar att tiden ska räknas i första hand från den 27 juni 2010 och i andra hand från den 13 augusti 2010.

T.H. har samtyckt till att barnen flyttade till Sverige. Tjeckisk domstol har i beslutet den 27 juli 2011 avslagit T.H:s yrkanden om att förhindra att S.H. skulle resa tillbaka till Sverige med barnen och om att han ska ha vårdnaden om barnen.

Det har gått mer än ett år sedan det påstått olovliga bortförandet tog sin början. Barnen har funnit sig till rätta. Oavsett förutsättningarna i övrigt för en överflyttning föreligger därmed hinder mot överflyttning enligt 12 § första stycket 1 verkställighetslagen. S.H. gör vidare gällande att en överflyttning skulle innebära en allvarlig risk för barnens psykiska hälsa, varför hinder även föreligger enligt andra punkten.

Domen den 30 mars 2010 innebär att S.H. har ensam vårdnad om barnen. S.H. har rätt att besluta var barnen ska bo. Den tjeckiska domstolens beslut den 27 juli 2011 att avslå T.H:s yrkanden innebär att domstolen har slagit fast att S.H. hade denna rätt och att T.H. inte har del i vårdnaden om barnen.

Skäl

Utredningen i ärendet

Medlaren M.R.D. har fått tingsrättens uppdrag att verka för ett frivilligt fullgörande samt inhämta T:s och K:s mening. Han har redovisat sitt uppdrag i ett yttrande den 15 oktober 2011.

Parterna har hörts genom fria partsförhör. Vittnesförhör har på T.H:s begäran hållits med J.H. och M.V. På S.H:s begäran har N.K. hörts som vittne.

S.H. har åberopat vittnesattest från sina föräldrar samt från barnens klasslärare.

Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Tingsrättens bedömning rörande frågan om överflyttning

Frågan i målet rör överflyttning av barn enligt Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen). Konventionen har införlivats med svensk rätt genom verkställighetslagen. För den i målet aktuella frågan är även Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) tillämplig.

Sverige och Tjeckien har anslutit sig till Haagkonventionen. Länderna är genom medlemskap i EU bundna av Bryssel II-förordningens bestämmelser. Denna har för medlemsstaterna i EU företräde framför Haagkonventionen och innehåller bestämmelser som i vissa avseenden innebär en utökad möjlighet för återförande av barn som olovligen bortförts eller kvarhålls.

Enligt 11 § första stycket verkställighetslagen ska barn, som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här, på ansökan överflyttas till den från vilket barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som tillträtt Haagkonventionen. Ett bortförande eller kvarhållande är enligt andra stycket olovligt, om bortförandet eller kvarhållandet strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum. Av bestämmelsen följer att ett kvarhållande av ett barn i Sverige inte kan anses vara olovligt i lagens mening om barnet hade hemvist i Sverige omedelbart före det olovliga kvarhållandet.

Avgörande för bedömningen av T.H:s talan är därför var T. och K. hade hemvist omedelbart före kvarhållandet. Parterna är inte ense om när ett kvarhållande i den mening som avses i 11 § verkställighetslagen tog sin början. Vid prövning av frågan om var barnen har hemvist måste emellertid, som framgår nedan, en prövning göras av de faktiska förhållandena.

Vid tolkning av begreppet hemvist ska, då det rör sig om s.k. traktatstyrd lagstiftning, särskild hänsyn tas till den bakomliggande Haagkonventionens terminologi och syfte. Begreppet ”habitual residence”, som i bl.a. verkställighetslagen översatts till hemvist på svenska, är ett faktiskt begrepp som tar sikte på de rådande faktiska omständigheterna.

Enligt överrättspraxis är det i första hand fråga om en helhetsbedömning av objektivt konstaterbara förhållanden som vistelsens längd, föreliggande sociala bindningar och andra förhållanden av personlig eller yrkesmässig karaktär som kan peka på en mer stadigvarande anknytning till det ena eller andra landet (se bl.a. RÅ 1995 ref. 99 och RÅ 2001 ref. 53).

Barnen T. och K. flyttade till S.H. i Sverige senast i augusti 2010. De är folkbokförda här sedan den 27 juni 2010 och bosatta i Stockholm. De går i svensk skola sedan höstterminen 2010 och alltjämt. S.H. har enligt egen uppgift fast anställning i Sverige och är sedan i januari 2011 sammanboende med N.K. Enligt S.H. avser hon att bo kvar i Sverige. Det råder inte någon tvekan om att barnen, även med beaktande av att de vistats i Tjeckien i inte obetydlig omfattning, måste anses ha sitt stadigvarande boende i Sverige.

Det har inte framkommit något som motsäger S.H:s påstående att barnen funnit sig väl till rätta i Sverige.

Tingsrätten finner att T. och K. utifrån de rådande faktiska omständigheterna får anses ha förvärvat hemvist i Sverige vid den för frågans bedömande avgörande tidpunkten den 11 juni 2011.

T.H. gör emellertid gällande att T. och K. likväl inte ska anses ha förvärvat hemvist i Sverige, eftersom T.H. inte har samtyckt till att barnen skulle bosätta sig i Sverige annat än tillfälligt. T.H. har hänvisat till den överenskommelse som parterna träffade muntligen inför S.H:s flytt till Sverige, vilken enligt T.H. innebar att barnens vistelse i Sverige var tidsbegränsad till ett år.

Det ankommer på T.H. att styrka att innehållet i överenskommelsen innebar att barnen endast tillfälligt skulle vistas i Sverige. Den bevisning som T.H. därvid har åberopat är uppgifter från hans far J.H. och hans vän M.V. De uppgifter som nämnda personer i denna del har lämnat ger emellertid inte stöd för annat än att T.H. för dem redovisat sin syn på innehållet i överenskommelsen, som enligt vad som framkommit inte överensstämmer med S.H:s uppfattning om överenskommelsens innehåll. T.H. har därför inte förmått styrka sitt påstående om överenskommelsens innebörd. Tingsrätten kommer alltså inte att pröva frågan om barnens hemvist utifrån ett antagande om att det funnits en överenskommelse om att vistelsen skulle vara tidsbegränsad.

Tingsrättens ovan redovisade bedömning i fråga om barnens hemvist innebär att T.H:s yrkande om överflyttning av T. och K. ska lämnas utan bifall.

- - -

Beslut

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz samt hovrättsråden Anne Kuttenkeuler, referent, och Dan Öwerström) anförde i beslut den 16 februari 2012:

Hovrättens skäl

Parternas talan i hovrätten

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak detsamma här som vid tingsrätten.

Utredningen

Hovrätten har hållit sammanträde. Tingsrättens ljud- och bildinspelning av förhören där med S.H., T.H. och N.K. har spelats upp och kompletterande frågor har ställts till S.H. Tingsrättens ljudinspelning av förhören där med M.V. och J.H. har spelats upp. Vittnesförhör har hållits med K.K. och L.D. Skriftlig bevisning har åberopats.

Hovrättens bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Målet gäller överflyttning av barn i enlighet med Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen), som har tillträtts av bl.a. Sverige och Tjeckien, och den i anslutning till konventionen utfärdade svenska lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (verkställighetslagen).

Enligt 11 § första stycket verkställighetslagen ska ett barn, som olovligen har förts hit till landet eller som olovligen hålls kvar här, på ansökan överflyttas till den från vilken barnet undanhålls, om barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet hade hemvist i en stat som tillträtt Haagkonventionen. Ett bortförande eller kvarhållande är enligt andra stycket olovligt, om det strider mot den rätt att ta vård om barnet som dess vårdnadshavare eller någon annan har i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet och denna rätt också utövades vid den tidpunkt då barnet bortfördes eller kvarhölls eller skulle ha utövats vid denna tidpunkt om inte bortförandet eller kvarhållandet hade ägt rum.

Enligt 12 § verkställighetslagen får överflyttning av barn vägras bl.a. om det när ansökan om överflyttning gjordes har förflutit minst ett år från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet och barnet har funnit sig till rätta i sin nya miljö. Överflyttning får vidare vägras om det finns allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en situation som inte är godtagbar.

T:s och K:s hemvist

Av utredningen framgår att S.H. flyttade till Sverige i maj 2010. K. och T. har sedan mitten av augusti 2010 bott tillsammans med S.H. här. T.H. har gjort gällande att S.H. från den 11 juni 2011 olovligen har kvarhållit barnen i Sverige. En första förutsättning för bifall till hans talan är att barnen omedelbart före den tidpunkten hade hemvist i Tjeckien.

Vid tolkningen av begreppet hemvist ska särskild hänsyn tas till den bakomliggande Haagkonventionens terminologi och syfte. Begreppet ”habitual residence” i konventionen - som i verkställighetslagen översatts till hemvist - tar sikte på de rådande faktiska omständigheterna. Enligt överrättspraxis är det i första hand fråga om en helhetsbedömning av objektivt konstaterbara förhållanden som vistelsens längd, sociala bindningar och andra förhållanden av personlig eller yrkesmässig karaktär som kan peka på en mer stadigvarande anknytning till det ena eller andra landet (se bl.a. RÅ 1995 ref. 99 och RÅ 2001 ref. 53).

I Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) finns kompletterande bestämmelser till Haagkonventionen. Begreppet hemvist (habitual residence) förekommer även i förordningen. Enligt artikel 8 i förordningen är domstolarna i en medlemsstat behöriga i mål om föräldraansvar för ett barn som har hemvist i den medlemsstaten vid den tidpunkt då talan väcks. När det gäller hemvistbegreppet i det sammanhanget har EU-domstolen klargjort att bedömningen ska göras mot bakgrund av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet. Förutom barnets fysiska närvaro i en medlemsstat ska hänsyn även tas till andra omständigheter som kan visa att denna närvaro inte är tillfällig eller sporadisk. Hemvistet ska motsvara den plats som avspeglar det förhållandet att barnet i viss utsträckning är integrerat i socialt hänseende och i familjehänseende. Hänsyn ska tas till hur varaktig och regelbunden vistelsen är, förhållandena för vistelsen, skälen för vistelsen, förhållandena och skälen till att familjen flyttat, barnets nationalitet, platsen och förutsättningarna för skolgången, barnets språkkunskaper samt barnets familjeförhållanden och sociala band i medlemsstaten (se EU-domstolens dom den 2 april 2009 i mål C-523/07). Även denna praxis har betydelse för bedömningen av T:s och K:s hemvist.

Av utredningen framgår att T. och K. har bott i Sverige sedan augusti 2010. Vid tidpunkten för det påstådda olovliga kvarhållandet, dvs. den 11 juni 2011, hade de alltså bott här i cirka tio månader. När det gäller barnens anknytning till Sverige framgår att de vid tidpunkten för kvarhållandet hade gått ett läsår i svensk skola och lärt sig svenska. S.H. hade - och har fortfarande - fast anställning i Sverige och är sedan januari 2011 sambo med N.K. Barnen folkbokfördes i Sverige i juni 2010.

När det gäller barnens anknytning till Tjeckien framgår att de är tjeckiska medborgare. De är folkbokförda i Tjeckien och inskrivna i tjeckisk skola. De har vuxit upp i Tjeckien och har släkt och vänner där. De har sedan augusti 2010 besökt sin hemort i Tjeckien och umgåtts med T.H. i relativt stor utsträckning. Han har även besökt dem i Sverige. Under tiden augusti 2010 till juni 2011 vistades de sammanlagt cirka två månader i Tjeckien.

När det gäller skälet till vistelsen i Sverige och vistelsens varaktighet har T.H. berättat att S.H. i april 2010 talade om för honom att hon hade erbjudits en ettårig anställning i Sverige. Hon avsåg att tacka ja till anställningen som skulle inledas i maj 2010 och ville ta med sig barnen till Sverige. Han var till en början skeptisk men tyckte att det var bra att barnen förkovrade sig i engelska språket. De hade nämligen talat om att barnen skulle gå i internationell skola. De kom överens om att barnen skulle bo i Sverige under läsåret 2010/11 och återvända till Tjeckien efter skolavslutningen i juni 2011. S.H. har förnekat att en sådan överenskommelse träffats och i stället gjort gällande att det efter ett år skulle göras en utvärdering av hur barnen anpassat sig i Sverige.

T.H:s uppgifter om överenskommelsen mellan honom och S.H. stöds av det som framkommit vid vittnesförhören. T.H:s far J.H. har berättat att T.H. i juli 2010 berättade för honom att S.H. hade erbjudits anställning under ett år i Sverige och att T.H. hade gått med på att barnen fick avsluta skolåret där och sedan återvända. M.V. har uppgett att T.H. berättat för honom att S.H. skulle arbeta i Sverige i sex månader till ett år. K.K. har berättat att hon vid ett tillfälle i april 2010 träffade S.H. när de skulle hämta sina barn från förskolan, att S.H. då berättade för henne att hon hade fått ett arbete i Sverige och att hon och T.H. hade kommit överens om att hon skulle få ta med sig barnen under ett år så att de kunde förkovra sig i engelska språket. L.D. har berättat att även hon var med vid mötet utanför förskolan och att hon hörde S.H. säga att hon skulle ta med sig barnen till Sverige. L.D. har tillagt att hon blev överraskad och särskilt frågade om T.H. var med på det. S.H. svarade att hon skulle bo i Sverige endast under ett år och att T.H. därför hade gått med på att hon tog med sig barnen.

Hovrätten finner att vittnena har gett ett trovärdigt intryck. T.H:s påstående om överenskommelsen med S.H. stöds även av ett e-postmeddelande från S.H. till honom den 17 oktober 2011. I meddelandet nämner S.H. att parterna träffat ett muntligt avtal om att barnen skulle vara i Sverige under ett år. Vidare beaktar hovrätten att det av en rapport från T:s skola i Tjeckien den 18 maj 2010 framgår att ett år av den obligatoriska skolgången skulle genomföras utomlands och att hon efter detta skulle återvända för att genomföra ett prov vid skolan i Tjeckien. Med hänsyn till vad som således framkommit finner hovrätten att det är visat att parterna kommit överens om att barnen skulle vistas i Sverige endast fram till skolavslutningen i början av juni 2011.

Sammantaget konstaterar hovrätten att T. och K. vid tidpunkten för det påstådda olovliga kvarhållandet hade vistats i Sverige under relativt lång tid. Vid bedömningen av barnens hemvist bör dock föräldrarnas överenskommelse om vistelsens avsedda varaktighet få stor betydelse, detta särskilt då S.H. och T.H. har gemensam beslutanderätt i frågor om barnens bosättning (se nedan under rubriken olovligt bortförande). Med hänsyn till att syftet var att barnen skulle återvända till Tjeckien efter cirka tio månader och barnens starka sociala anknytning till Tjeckien finner hovrätten att de vid den nämnda tidpunkten måste anses ha haft sitt hemvist i Tjeckien.

Olovligt kvarhållande

Frågan är då om kvarhållandet strider mot T.H:s rätt att ta vård om barnen i Tjeckien.

I målet har ingetts ett intyg från den tjeckiska centralmyndigheten om innehållet i tjeckisk lag. Av intyget framgår att ”parental responsibility” som huvudregel tillkommer båda föräldrarna (art. 34 i familjelagen). Av i målet ingivna skrifter från den tjeckiska centralmyndigheten och en domare vid Högsta domstolen i Tjeckien framgår att detta innebär att föräldrarna har gemensam beslutanderätt när det gäller viktiga frågor som rör barnet, bl.a. om barnets bosättning utomlands och att det gemensamma föräldraansvaret även gäller om en av föräldrarna har tillerkänts vården om barnet.

Tingsrätten i Frýdek-Mistek förklarade genom en dom den 30 mars 2010 att T. och K. skulle lämnas i moderns vård. Den 27 juli 2011 avslog samma domstol T.H:s begäran om att barnen interimistiskt skulle överlämnas i hans vård. Beslutet fastställdes av Distriktsdomstolen i Ostrava den 31 oktober 2011. Den tjeckiska centralmyndigheten har i en skrift den 17 januari 2012 konstaterat att beslutet från Distriktsdomstolen i Ostrava inte innebär att T.H. fråntagits sitt föräldraansvar.

Sammantaget konstaterar hovrätten att T.H. och S.H. enligt tjeckisk lag vid tidpunkten för kvarhållandet hade - och fortfarande har - gemensam beslutanderätt i frågor om bl.a. i vilket land barnen ska vara bosatta. T.H. måste alltså anses ha haft rätt att ta vård om barnen i den mening som avses i 11 § andra stycket verkställighetslagen. Han utövade denna rätt omedelbart före det att barnen kvarhölls i Sverige och skulle ha återupptagit vården om inte barnen hade kvarhållits i Sverige. S.H:s kvarhållande var därför olovligt.

Verkställighetshinder

T.H. ansökte i juni 2011 om överflyttning av barnen. Det finns därför inte skäl att vägra överflyttning på grund av att det förflutit minst ett år från det olovliga kvarhållandet.

Att T. och K. nu har vistats i Sverige under cirka ett och ett halvt år innebär att en överflyttning kan påverka deras trygghet för en tid. Detta kan dock i allmänhet inte anses utgöra ett skäl mot att i enlighet med Haagkonventionen återföra olovligen bortförda barn (se NJA 2008 s. 963). I målet har inte framkommit något som innebär att det skulle finnas en allvarlig risk för att överflyttningen skulle skada barnens kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätta dem i en situation som inte är godtagbar.

Det saknas även i övrigt skäl att vägra överflyttning.

Sammanfattande bedömning

På grund av det anförda ska T.H:s överklagande bifallas och tingsrättens beslut ändras. Beslutet bör gälla omedelbart.

För att säkerställa att överflyttningen sker utan dröjsmål bör S.H:s skyldighet förenas med ett vite. Vitet bör bestämmas till 30 000 kr.

- - -.

Domslut

Hovrättens avgörande

a) Hovrätten beslutar att T. och K. ska överflyttas till T.H.

b) S.H. föreläggs vid äventyr av vite om 30 000 kr att se till att T. och K. senast den 2 mars 2012 överlämnas till T.H. på den plats som han anvisar.

- - -.

Hovrätten erinrar om att beslutet under punkterna 1a och b gäller omedelbart enligt 21 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn jämförd med 21 kap. 14 § FB.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, referent, Lena Moore, Göran Lambertz och Svante O. Johansson) meddelade den 27 april 2012 följande beslut:

Skäl

Bakgrund

Regleringen

Bedömningen i detta fall

- - -.

Domslut

HD:s avgörande

Med upphävande av hovrättens beslut under punkterna 1 a) och 1 b) avslår HD T.H:s yrkande om att parternas barn T. och K. ska överflyttas till honom.

- - -.