NJA 2012 s. 414
Trafikförsäkringsföreningens fordran på trafikförsäkringsavgift preskriberas tio år efter sin uppkomst. 2 § preskriptionslagen (1981:130).
Trafikförsäkringsföreningen ansökte den 24 augusti 2009 hos Kronofogdemyndigheten, Örebrokontoret, om verkställighet av ett utslag i mål om betalningsföreläggande den 29 oktober 2004, enligt vilket T.R. ålagts att till föreningen betala trafikförsäkringsavgift med 14 603 kr jämte ränta och ersättning för kostnader.
T.R. invände att föreningens fordran var preskriberad.
Kronofogdemyndigheten lämnade i beslut den 22 oktober 2009 T.R:s invändning om preskription utan bifall.
Örebro tingsrätt
T.R. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut i Örebro tingsrätt.
Tingsrätten (tingsfiskalen Andreas Rung) anförde i slutligt beslut den 28 december 2009:
Yrkanden m.m.
T.R. har överklagat Kronofogdemyndighetens (”KFM:s”) beslut och har, som det får förstås, yrkat att tingsrätten ska fastställa att hinder mot verkställighet föreligger på grund av preskription. T.R. har i huvudsak anfört följande. Hon ifrågasätter krävda belopp samt varför hon krävs på betalning för samma bil hos både föreningen och Intrum Justitia. Hon anser att ifrågavarande krav rör en tjänst eftersom Trafikförsäkringsföreningen inte är en myndighet eller sysslar med myndighetsutövning och att preskriptionstiden härför bör vara tre år.
KFM har vid tingsrätten vidhållit att fordran inte har preskriberats och har som grund härför anfört i huvudsak följande. Fordran fastställdes den 29 oktober 2004 genom ett sedermera lagakraftvunnet utslag. Preskriptionstiden för fordran avseende trafikförsäkringsavgift anses enligt gällande rättspraxis vara en sådan fordran som löper med en preskriptionstid om tio år. Den 24 augusti 2009 ansökte föreningen om verkställighet för uttagande av fordran. Ansökan har inkommit till KFM inom tio år från dagen för utslaget varför fordran inte är preskriberad. Det råder inga oklarheter om vem som är sökande i målet, eftersom Intrum Justitia endast är ombud för Trafikförsäkringsföreningen. De aktuella beloppen har fastställts genom verkställbar exekutionstitel, varför det inte heller i övrigt föreligger några hinder mot verkställighet i målet.
Skäl
Av 2 § 1 och 2 st. preskriptionslagen (1981:130) framgår att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan, samt att preskriptionstiden är tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk.
Den längre preskriptionstiden blir emellertid tillämplig när förhållandet uppvisar så påtagliga moment av offentlig maktutövning att det helt skiljer sig från en privaträttslig relation (NJA 1988 s. 503 I). För-eningens krav på trafikförsäkringsavgift har i rättspraxis funnits vara en sådan fordran som med anledning av ovanstående är underkastad den allmänna tioårspreskriptionen (RH 2007:6).
Förevarande fordran fastställdes genom KFM:s utslag den 29 oktober 2004, vilket sedermera vann laga kraft. Vad T.R. anfört ger inte anledning att ifrågasätta riktigheten av den fastställda fordringens belopp eller föreningens ställning som borgenär och sökande. Föreningen ansökte om verkställighet av fordran den 24 augusti 2009, sålunda inom den tioåriga preskriptionsfristen som enligt vad som anförts ovan gäller för dylika fordringar. Mot bakgrund av ovanstående finner tingsrätten att preskriptionstiden inte har löpt ut, varför fordran inte kan anses preskriberad. Vad T.R. har anfört i övrigt föranleder ingen annan bedömning. Tingsrätten lämnar således T.R:s överklagande utan bifall.
Tingsrättens beslut
Tingsrätten lämnar överklagandet utan bifall.
Göta hovrätt
T.R. överklagade i Göta hovrätt.
Hovrätten beslöt den 27 januari 2010 att inte meddela prövningstillstånd.
Sedan T.R. överklagat detta beslut meddelade HD den 13 maj 2011, med ändring av hovrättens beslut, tillstånd till ärendets prövning i hovrätten (NJA 2011 N 13).
T.R. vidhöll i hovrätten sin invändning om preskription.
Trafikförsäkringsföreningen bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, hovrättsrådet Lars Friedner, referent, och tf. hovrättsassessorn Maria Andersson) anförde i beslut den 14 juni 2011:
Hovrättens skäl för beslutet
T.R. har gjort gällande att fordran är preskriberad.
Allmänna regler om preskription av fordringar finns i preskriptionslagen (1981:130). I den mån det finns specialregler som avviker från preskriptionslagens regler gäller dock dessa. I 34 § fjärde stycket jämfört med 31 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) finns bestämmelser om att Trafikförsäkringsföreningens rätt till trafikförsäkringsavgift preskriberas efter tre år om föreningen inte väckt talan inom den tiden. Trafikförsäkringsföreningen har väckt talan i rätt tid och betalningsskyldigheten är fastställd i Kronofogdemyndighetens utslag den 29 oktober 2004. Trafikskadelagen reglerar inte vad som ska gälla i fråga om preskription i den situation som nu är aktuell, dvs. för tiden efter det att utslag om betalningsskyldigheten meddelats. I stället ska då preskriptionslagen tillämpas.
Av 2 § första stycket preskriptionslagen följer att en fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen bryts dessförinnan. Enligt bestämmelsens andra stycke är dock preskriptionstiden tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk.
HD har i rättsfallen NJA 1988 s. 503 I och II samt NJA 1993 s. 724 prövat vad som ska anses utgöra en konsumentfordran. Domstolen har därvid konstaterat bl.a. följande. Bestämmelsen om treårspreskription förutsätter inte att ett avtalsförhållande föreligger. Det förhållandet att betalningsförpliktelsen grundar sig på tvångsanslutning utesluter alltså inte att treårsregeln kan vara tillämplig. Detta gäller även om avgiften är fastställd i lag eller annan författning. Bestämmelsen om treårspreskription ska ges en vidsträckt tillämpning och utgångspunkten för bedömningen bör vara hur rättsförhållandet uppfattas ur en konsuments perspektiv. Klart är dock att den längre preskriptionstiden blir tillämplig när förhållandet uppvisar så påtagliga moment av offentlig maktutövning att det helt skiljer sig från en privaträttslig relation.
HD har inte tagit ställning till vad som ska gälla beträffande trafikförsäkringsavgifter. Frågan har dock prövats av hovrätter vid flera tillfällen (se bl.a. Göta hovrätts beslut den 28 december 1988 i mål Ö 698/88, Hovrättens över Skåne och Blekinge beslut den 14 april 2000 i ärende ÖÄ 238-00, Hovrättens för Västra Sverige beslut den 21 juli 2006 i ärende ÖÄ 3315-06 samt Göta hovrätts beslut den 4 januari 2011 i ärende ÖÄ 3300-10). I samtliga dessa fall har hovrätterna funnit att tioårig preskription ska tillämpas på trafikförsäkringsavgifter.
När de nuvarande reglerna om trafikförsäkringsavgift infördes anförde regeringen att avgiften inte i första hand bör ses som ett alternativ till den premie som skulle ha erlagts, utan mer som en sanktion mot dem som inte lojalt bidrar till det skydd för trafikanterna som systemet med obligatorisk trafikförsäkring ger (se prop. 1998/99:42 s. 20). Vidare gäller att det inte finns någon koppling mellan avgiften och vad som erhålls. Enligt hovrättens mening skiljer sig således regleringen av trafikförsäkringsavgifter så påtagligt från ett privaträttsligt förhållande att treårsregeln inte är tillämplig. Fordringar av detta slag är alltså underkastade tioårig preskription. Preskription har således i förevarande fall inte inträtt. Det saknas därmed skäl att pröva huruvida preskriptionsavbrott har skett inom en period av tre år. Överklagandet ska således lämnas utan bifall.
Beslut
Hovrätten lämnar överklagandet utan bifall.
Högsta domstolen
T.R. överklagade och yrkade att HD skulle förklara att hinder mot verkställighet förelåg på grund av preskription.
Trafikförsäkringsföreningen motsatte sig ändring av hovrättens beslut.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Magdalena Petersson, föreslog i betänkande följande beslut.
Domskäl
Skäl
Frågan i målet är om den treåriga preskriptionstid som enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) gäller för konsumentfordringar ska tillämpas på fordringar avseende trafikförsäkringsavgift.
Trafikförsäkringsavgiften ersatte år 1978 det i trafikskadelagen (1975:1410) föreskrivna bötesstraffet för den som underlät att fullgöra sin försäkringsplikt. Anledningen var att det tidigare sanktionssystemet inte ansågs tillräckligt effektivt. Avgiftsordningen syftar dels till att ha en preventiv effekt genom att fordonsägarna har intresse av att teckna trafikförsäkring för att undgå avgifter överstigande premierna, dels till att Trafikförsäkringsföreningen får viss täckning för ansvaret för skador orsakade av oförsäkrade fordon samt ersättning för kostnader för administrering av avgiftssystemet (prop. 1977/78:16 s. 51 ff.).
Som framgår av förarbetena till ändringar år 1999 i trafikskadelagen bör trafikförsäkringsavgiften inte ses som ett alternativ till den premie som skulle ha erlagts, utan mer som en sanktion mot dem som inte lojalt bidrar till det skydd för trafikanterna som systemet med obligatorisk trafikförsäkring ger (prop. 1998/99:42 s. 20).
Huvudregeln är att en fordran preskriberas tio år efter sin uppkomst. Enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen är preskriptionstiden (frånsett fordringar enligt löpande skuldebrev) dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk.
HD har i rättsfallen NJA 1988 s. 503 I och II samt NJA 1993 s. 724, som rörde fordringar som en kommun respektive Televerket hade mot enskilda, tagit ställning till vad som ska anses utgöra konsumentfordringar. Bland annat uttalas att bestämmelsen om treårspreskription inte förutsätter att ett avtalsförhållande föreligger och att särregeln om konsumentfordringar bör ges en vidsträckt tillämpning mot bakgrund av det intresse som uppbär regeln.
Trafikförsäkringsavgifterna debiteras av Trafikförsäkringsföreningen enligt en schabloniserad beräkning som i många fall medför avsevärt högre avgifter än de trafikförsäkringspremier som skulle ha varit aktuella. Grunden för rätten att ta ut trafikförsäkringsavgift är främst att säkra efterlevnaden av trafikförsäkringsplikten och avgiften utgör en sanktion mot dem som inte bidrar till trafikförsäkringssystemet. Någon motprestation kopplad till avgiften erhålls inte av den avgiftsskyldige. Det kan därmed inte anses att en fordran på trafikförsäkringsavgift avser en nyttighet som tillhandahålls fordonsägare för huvudsakligen enskilt bruk. Föreningens fordran på trafikförsäkringsavgift utgör således inte en konsumentfordran utan är underkastad den allmänna tioårspreskriptionen.
Trafikförsäkringsföreningens fordran mot T.R. är därmed inte preskriberad. Överklagandet ska följaktligen avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Leif Thorsson, referent, Ella Nyström, Göran Lambertz och Agneta Bäcklund) meddelade den 15 juni 2012 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 15 juni 2012.
Mål nr: Ö 3142-11.
Lagrum: 2 § preskriptionslagen (1981:130).