NJA 2013 s. 980

Lantmäteriet debiterade i september 2010 E.S. förrättningskostnader för fastighetsbildningsåtgärder år 2006. E.S. överklagade debiteringarna till Umeå tingsrätt, mark- och miljödomstolen.

Mark- och miljödomstolen (rådmannen Nils-Gunnar Elisson och tekniska rådet Lars-Göran Boström) anförde i dom den 20 september 2011 följande.

Bakgrund

E.S. har ansökt om avstyckning av två tomter från fastigheten Kalix Ryssbält 5:13 med en storlek på 4 295 respektive 49 050 kvm samt utökning av fastigheten Ryssbält 5:82 med mark från 5:13. Beslut om fastighetsbildning meddelades den 25 oktober 2006. I beslutet anges att E.S. ska betala hela förrättningskostnaden. Lantmäteriet har först den 16 september 2010 sänt ut en faktura avseende kostnaderna för förrättningen på totalt 48 950 kr.

Yrkanden m.m.

E.S. har bestritt fakturan. Som skäl för bestridandet har anförts i första hand att fordran ska anses preskriberad och i andra hand att beloppet är oskäligt högt och bör sättas ned till hälften.

E.S. har uppgett att hon avyttrade sin fastighet under 2006. I samband med och inför försäljningen utfördes ett antal fastighetsregleringar. Att det utfördes flera regleringar innebar att hon själv i samband med försäljning och flytt uppmärksammade att den nu aktuella regleringen inte fakturerats. När stora och små företag utför tjänster åt privatpersoner har man tre år på sig att fakturera. Hon tycker att det är anmärkningsvärt och orimligt att en stor statlig myndighet av misstag kan underlåta att fakturera och efter mer än tre år komma på att de ska skicka en faktura. Det är inte rimligt att en statlig myndighet ska kunna hänvisa till andra preskriptionsregler än vad som faller under gällande konsumentregler. Hon har sedan lång tid deklarerat för försäljningen av den aktuella fastigheten. Den extremt sena faktureringen innebär att hon berövats en reell möjlighet att i sak bemöta den stora timåtgången för förrättningen.

Lantmäteriet har bestritt ändring och anfört i huvudsak följande. Handläggning av en lantmäteriförrättning är myndighetsutövning som inte faller under gällande konsumentregler. Preskriptionstiden för en lantmäterifaktura är tio år och E.S. är därför skyldig att betala förrättningskostnaderna.

Nedlagd tid i ärendet framgår av fakturan. Tid för fältarbete, kartframställning och fastighetsutredning är normal utifrån ärendets omfattning. Återstående post förrättningshandläggning innefattar den juridiska prövningen, kontakten med sakägare och myndigheter samt upprättande av beskrivning och beslutsprotokoll. I ärendet har upprepade kontakter skett med plan- och miljönämnden kring strandskydd och förhandsbesked och med sakägarna för att förtydliga innebörden av köpehandlingarna. Inför plan- och miljönämndens prövning krävdes omfattande utredning kring fastighetsindelning, ägande av vatten och servitut avseende vägar och rätt till strand. Ett av köpeavtalen har varit ofullständigt och krävt komplettering med köparens godkännande. Handläggningen har i övrigt innefattat nybildning och omprövning av ett stort antal servitut. Mot den bakgrunden bedöms nedlagd arbetstid vara rimlig.

E.S. överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen, och yrkade i första hand att Lantmäteriets fordran skulle anses vara preskriberad, i andra hand att beloppet skulle sättas ned till hälften.

Lantmäteriet bestred ändring.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsrådet Lars Dirke, tekniska rådet Per-Gunnar Andersson samt hovrättsråden Peder Munck, referent, och Eywor Helmenius) anförde i dom den 29 februari 2012 följande.

Utveckling av talan i mark- och miljööverdomstolen

E.S. har anfört bl.a. följande. År 2006 avyttrade hon sin fastighet och i samband därmed utfördes ett antal fastighetsregleringar. Det var först i september 2010 som Lantmäteriet skickade en faktura till henne om 48 950 kr. För fordringar mot konsumenter är preskriptionstiden tre år om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. HD har i NJA 1988 s. 503 (I) uttalat att den längre preskriptionstiden blir tilllämplig när rättsförhållandet uppvisar så påtagliga moment av offentlig maktutövning att det helt skiljer sig från en privaträttslig relation. Hon har vänt sig till Lantmäteriet för att få en tjänst utförd och Lantmäteriet har utfört tjänsten. Hon kan inte se att deras relation helt skiljer sig från en privaträttslig relation.

Lantmäteriet uppger att förrättningshandläggningen har varit omfattande, men någon dagboksredovisning eller annan detaljredovisning som styrker uppgiften har inte presenterats. Hon har på grund av den sena faktureringen i praktiken berövats reell möjlighet att bemöta timdebiteringen i sak.

Lantmäteriet har anfört bl.a. följande. Lantmäteriet vidhåller att E.S. är skyldig att betala fakturan samt att nedlagda kostnader i ärendet är rimliga. Det råder en tioårig preskriptionsfrist för fordringar i form av förrättningskostnader. Lantmäteriförrättningar är myndighetsutövning fullt ut i alla moment. Konsumentlagstiftningen gäller i förhållanden mellan näringsidkare och konsument, vilket inte är aktuellt här.

Mark- och miljööverdomstolens domskäl

Frågan i målet är vilken preskriptionstid som ska tillämpas på en fordran som avser en lantmäteriförrättning.

Enligt huvudregeln i 2 § preskriptionslagen (1981:130) preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten. Gäller det fordran mot en konsument är preskriptionstiden tre år om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk.

HD har i rättsfallet NJA 1988 s. 503 (I) konstaterat att utgångspunkten för bedömningen bör vara hur rättsförhållandet uppfattas ur en konsuments perspektiv samt att det inte är avgörande om det i detta ingår något inslag av myndighetsutövning eller hur avgiften har bestämts. Den längre preskriptionstiden blir enligt HD tillämplig när förhållandet uppvisar så påtagliga moment av offentlig maktutövning att det helt skiljer sig från en privaträttslig relation.

En fastighetsreglering kan endast utföras av Lantmäteriet. Förrättningsverksamheten är därför en form av myndighetsutövning och inte ett idkande av näring från Lantmäteriets sida. När det gäller bestämmandet av förrättningskostnaderna finns det dock privaträttsliga inslag. Lantmäteriet och sakägaren kan enligt 5 § förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar komma överens om förrättningskostnaden efter att Lantmäteriet lämnat ett skriftligt anbud. Vid bedömningen av skäligheten av en kostnadsräkning för lantmäteriförrättning tillämpas enligt hovrättspraxis konsumenttjänstlagens bestämmelser analogt (se t.ex. rättsfallet RH 2007:81)

Mot denna bakgrund finner Mark- och miljööverdomstolen det ligga närmast till hands att anse att treårspreskriptionen enligt 2 § andra stycket preskriptionslagen är tillämplig på en fordran som avser en lantmäteriförrättning. Den i målet aktuella fordran är således preskriberad och E.S:s överklagande ska bifallas.

Mark- och miljööverdomstolens domslut

Med ändring av mark- och miljödomstolens dom förklarar Mark- och miljööverdomstolen att Lantmäteriets fordran på E.S. för avstyckning och fastighetsreglering rörande Ryssbält 5:13 och 5:82 i Kalix kommun är preskriberad.

Lantmäteriet överklagade och yrkade att HD skulle fastställa mark- och miljödomstolens dom.

E.S. motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.

I HD uppkom frågan om Lantmäteriet kunde överklaga domen.

HD fann i beslut den 18 januari 2013 (NJA 2013 s. 3) att Lantmäteriet hade rätt att överklaga Mark- och miljööverdomstolens dom.

Betänkande