NJA 2013 s. 1121
En försäkringsförmedlares skyldighet att iaktta god försäkringsförmedlingssed gäller också i förhållande till försäkringsgivaren. En förmedlare som åsidosätter skyldigheten kan bli skadeståndsskyldig gentemot försäkringsgivaren.
Stockholms tingsrätt
Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv förde vid Stockholms tingsrätt talan mot If Skadeförsäkring AB och Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag såsom framgår av tingsrätten mellandom.
Tingsrätten (rådmannen Axel Taliercio) anförde i mellandom den 2 maj 2011 följande.
Bakgrund
Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv (SEB) har i ansökan om stämning yrkat att tingsrätten ska förplikta If Skadeförsäkring AB (If) och Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag (Länsförsäkringar) att till SEB utge skadestånd. Som grund för talan har SEB i huvudsak anfört följande. SEB har under åren 2003-2006 sålt försäkringar genom försäkringsmäklarfirman Drené Försäkringsmäklare AB (Drené) till olika kunder. Drené har varit ansvarsförsäkrat hos If under tiden den 1 april 2003-31 mars 2004 och hos Länsförsäkringar under tiden den 1 april 2004-31 maj 2006. Drené har genom att under den aktuella tiden tillgodogöra sig förskottsprovision i strid med förmedlingsavtalet mellan Drené och SEB brutit mot god försäkringsmäklarsed som avses i 13 och 14 §§ lagen (1989:508) om försäkringsmäklare (FML) respektive god försäkringsförmedlingssed som avses i 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling (LFF). Drené är därför skyldigt att utge skadestånd. Med anledning av att Drené under den aktuella tiden varit ansvarsförsäkrat hos If och Länsförsäkringar har SEB rätt att framställa sitt skadeståndskrav direkt mot dem.
If och Länsförsäkringar har bestritt talan i sin helhet. Som grund för bestridande har If och Länsförsäkringar i huvudsak anfört följande. Drené har inte tillgodogjort sig provision i strid med provisionsavtalet. Även om Drené tillgodogjort sig provision i strid med provisionsavtalet utgör detta inte ett åsidosättande av god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed. Försäkringsavtalen omfattar inte det framställda skadeståndskravet då förutsättning för skadeståndsskyldighet enligt såväl FML som LFF är att skada orsakats av förmedlarens åsidosättande av god försäkringsmäklarsed eller god försäkringsförmedlingssed. Den påstådda skadan har inte orsakats av ett åsidosättande av vad som åligger förmedlaren enligt FML eller LFF. Vidare har SEB varit medvållande till den skada man begär skadestånd för varför skadeståndet i vart fall ska jämkas. Slutligen har reklamation inte skett i rätt tid.
Tingsrätten har i samråd med parterna beslutat att följande fråga ska prövas genom mellandom.
Har Drené - om Drené tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av SEB - brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och därigenom orsakat skada som avses i 13 och 14 §§ FML och 5 kap. 4 och 7 §§ LFF?
Den aktuella frågan har prövats utan huvudförhandling.
Yrkanden m.m.
SEB har yrkat att tingsrätten ska förklara att Drené - om Drené tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av SEB - brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och därigenom orsakat skada som avses i 13 och 14 §§ FML och 5 kap. 4 och 7 §§ LFF.
If och Länsförsäkringar har yrkat att tingsrätten ska förklara att Drené - om Drené tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av SEB - inte brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och därigenom orsakat skada som avses i 13 och 14 §§ FML och 5 kap. 4 och 7 §§ LFF.
Grunder och utveckling av talan
Parterna har utöver vad som angetts ovan anfört i huvudsak följande.
SEB
Drené har med stöd av felaktiga uppgifter rörande försäkringars löptid tillgodgjort sig provision från SEB utan rätt därtill. Drené har i första hand genom brott mot förmedlingsavtalet och i andra hand genom straffbart beteende brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och orsakat SEB sådan skada som avses i 13 och 14 §§ FML respektive 5 kap. 4 och 7 §§ LFF. Ansvarsförsäkringarna täcker skadeståndsskyldighet enligt FML och LFF om det inte görs något särskilt undantag i lagen. Lagen gör inte något undantag för den skada som påstås eller för försäkringsgivaren, utan nämner i stället uttryckligen försäkringsgivare bland dem som kan tänkas lida skada av en mäklares brott mot god försäkringsmäklarsed eller god försäkringsförmedlingssed.
If och Länsförsäkringar
SEB:s påstående om att Drené i förhållande till SEB gjort sig skyldigt till kontraktsbrott genom att tillgodogöra sig provision i strid med provisionsavtalet utgör inte ett åsidosättande av skyldigheter som åligger Drené enligt de aktuella lagarna. SEB har uttryckligen förklarat att det inte görs gällande att Drené i förhållande till sina uppdragsgivare åsidosatt god försäkringsmäklarsed. Att en försäkringsmäklare åsidosätter sina skyldigheter mot annan än uppdragsgivaren innebär inte ett åsidosättande av god försäkringsmäklarsed eller god försäkringsförmedlingssed. Den av SEB påstådda skadan är således inte ersättningsgill enligt de åberopade reglerna.
Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.
Domskäl
SEB har gjort gällande att Drené genom att bryta mot det mellan SEB och Drené upprättade provisionsavtalet alternativt genom ett straffbart beteende brutit mot god försäkringsmäklarsed och god försäkringsförmedlingssed och därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot SEB enligt FML respektive LFF. SEB har inte gjort gällande att Drené i förhållande till sina uppdragsgivare åsidosatt god försäkringsmäklarsed. If och Länsförsäkringar har invänt att ett åsidosättande av skyldigheter mot annan än uppdragsgivaren inte innebär ett åsidosättande av god försäkringsmäklarsed eller god försäkringsförmedlingssed, varför den påstådda skadan inte är ersättningsgill enligt de åberopade reglerna.
Frågan som tingsrätten först har att ta ställning till är om 13 § FML och 5 kap. 4 § LFF över huvud taget är tillämpliga vid bedömningen av en försäkringsmäklares respektive försäkringsförmedlares agerande gentemot försäkringsgivaren.
Ett av syftena med LFF var att förbättra skyddet för de försäkrade, kunderna. En uppdragsgivare ska - för det fall en försäkringsförmedlare åsidosatt sina skyldigheter enligt god försäkringsförmedlingssed - ha möjligheten att kräva skadestånd för den uppkomna ekonomiska skadan ur försäkringsförmedlarens ansvarsförsäkring. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § LFF rörande en försäkringsförmedlares skadeståndsskyldighet stadgar emellertid, liksom 14 § FML, även - för det fall skyldigheterna åsidosatts uppsåtligen eller av oaktsamhet - en skadeståndsskyldighet för skada som drabbar försäkringsgivaren. Det är emellertid alltjämt skyldigheterna enligt 13 § FML och 5 kap. 4 § LFF som ska ha åsidosatts.
Enligt sistnämnda lagrum ska försäkringsmäklaren utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed (13 § FML) och försäkringsförmedlaren i sin verksamhet iaktta god försäkringsförmedlingssed och med tillbörlig omsorg ta till vara kundens intressen (5 kap. 4 § LFF). Begreppet god försäkringsmäklarsed förtydligades genom Finansinspektionens allmänna råd angående god försäkringsmäklarsed (FFFS 1995:52) vari det slogs fast att försäkringsmäklarverksamhet ska präglas av att mäklaren företräder uppdragsgivarens intressen gentemot försäkringsgivaren och ska bedrivas på sådant sätt att allmänhetens förtroende för försäkringsmäklarbranschen upprätthålls. Vidare bör rådgivningen vara opartisk och sund. Beträffande begreppet god försäkringsförmedlingssed anförs i förarbetena till LFF att med beaktande av variationen i försäkringsförmedlares verksamhet det varken är möjligt eller önskvärt att fastställa detaljerade normer för hur verksamheten ska utövas. I stället hänvisar regeringen till god sed, vilket beskrivs som ett dynamiskt begrepp vars innebörd får bero av utvecklingen i exempelvis branschen, allmänna råd från myndigheter och avgöranden hos domstolar. (Prop. 2004/05:133 s. 96 ff.)
Redan när försäkringsmäklarens skyldigheter diskuterades i förarbetena till FML ansågs det onödigt att reglera hur en mäklare skulle förhålla sig gentemot försäkringsgivaren, då detta lämpligen kunde lämnas till avtal mellan parterna (prop. 1988/89:136 s. 26). I förarbetena till LFF, såväl som i doktrinen, anförs att det i 5 kap. 4 § LFF regleras vilka skyldigheter en försäkringsförmedlare har i förhållande till kunden vid förmedling av försäkringar. Med kund avses försäkringsförmedlarens uppdragsgivare eller den fysiska eller juridiska person i förhållande till vilken förmedlingstjänsten tillhandahålls. (Prop. 2004/05:133 s. 154 och Sundberg m.fl., Lagen om försäkringsförmedling; En kommentar, 2007, s. 160.)
Med beaktande av det anförda är det enligt tingsrättens mening tydligt att bestämmelserna, vad avser en försäkringsmäklares respektive försäkringsförmedlares agerande enligt god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed, är avsedda att reglera försäkringsmäklarens respektive försäkringsförmedlarens agerande gentemot uppdragsgivaren, inte gentemot försäkringsgivaren. Tingsrätten finner således att 13 § FML och 5 kap. 4 § LFF inte är tillämpliga på Drenés agerande gentemot SEB. Då de aktuella lagrummen inte är tillämpliga i förevarande fall utesluter de att Drené kan bli skadeståndsskyldigt gentemot If och Länsförsäkringar enligt 14 § FML och 5 kap. 7 § LFF.
Den fråga som är föremål för mellandom ska besvaras i enlighet med det ovan sagda.
Domslut
Domslut
Tingsrätten förklarar att Drené - om Drené tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av SEB Trygg Liv - inte brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och därigenom orsakat skada som avses i 13 och 14 §§ lagen (1989:508) om försäkringsmäklare och 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.
Svea hovrätt
Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förklara att Drené - om Drené tillgodogjort sig provision på det sätt som påstods i målet av SEB - brutit mot god försäkringsmäklarsed respektive god försäkringsförmedlingssed och därigenom orsakat skada som avses i 13 och 14 §§ lagen (1989:508) om försäkringsmäklare och 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.
If skadeförsäkring AB och Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller och Lena Blixt samt tf. hovrättsassessorn David Harrby, referent) anförde i dom den 16 mars 2012:
Hovrättens domskäl
Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i allt väsentligt samma sätt som vid tingsrätten.
Utredningen i hovrätten föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort. Tingsrättens mellandom ska därför stå fast.
Hovrättens domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens mellandom.
Högsta domstolen
Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle, med ändring av hovrättens dom, förklara att Drené Försäkringsmäklare AB - om Drené hade tillgodogjort sig provision på det sätt som påstods i målet av SEB - hade brutit mot god försäkringsförmedlingssed respektive god försäkringsmäklarsed och därigenom orsakat skada som avses i 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling och 13 och 14 §§ lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.
If Skadeförsäkring AB och Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Cappelen-Smith, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Domskäl
Bakgrund
Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv har sålt försäkringar genom försäkringsmäklarfirman Drené Försäkringsmäklare AB. Drené har varit ansvarsförsäkrat först hos If Skadeförsäkring AB och sedan hos Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag.
SEB har vid tingsrätten yrkat att If och Länsförsäkringar ska förpliktas att betala skadestånd till SEB. Som grund för käromålet har SEB anfört i huvudsak följande. Drené har genom att tillgodogöra sig provision i strid med förmedlingsavtalet mellan Drené och SEB brutit mot god försäkringsförmedlingssed enligt 5 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling och - när det gäller tiden före den 1 juli 2005 - mot god försäkringsmäklarsed enligt 13 § i den numera upphävda lagen (1989:508) om försäkringsmäklare. Enligt 5 kap. 7 § i 2005 års lag och 14 § i 1989 års lag medför åsidosättande av god försäkringsförmedlingssed respektive god försäkringsmäklarsed skyldighet att betala skadestånd till försäkringsgivaren.
If och Länsförsäkringar har bestritt käromålet och invänt bl.a. att ett åsidosättande av skyldigheter mot någon annan än uppdragsgivaren inte innebär ett åsidosättande av god försäkringsförmedlingssed respektive god försäkringsmäklarsed och följaktligen inte heller kan medföra skadeståndsskyldighet enligt de aktuella lagarna.
Tingsrätten fann att den föreskrivna skyldigheten att iaktta god sed inte gäller i förhållande till försäkringsgivaren och att Drené därför inte kan vara skadeståndsskyldigt mot SEB enligt de aktuella bestämmelserna. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
Den fråga som är föremål för HD:s bedömning är den genom mellandom prövade frågan huruvida Drené - om Drené har tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av SEB - har brutit mot god försäkringsförmedlingssed respektive god försäkringsmäklarsed och därigenom orsakat skada som avses i 5 kap. 4 och 7 §§ i 2005 års lag samt 13 och 14 §§ i 1989 års lag.
Rättslig reglering m.m.
En svensk fysisk eller juridisk person får, som huvudregel, bedriva försäkringsförmedling i Sverige endast efter tillstånd av Finansinspektionen (2 kap. 1 § i 2005 års lag). Som en förutsättning för tillstånd gäller att förmedlaren ska omfattas av en försäkring för den skadeståndsskyldighet som kan åläggas förmedlaren om denne åsidosätter sina skyldigheter (2 kap. 5 § 4 och 6 § första stycket 2). 2005 års lag har sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling, som föreskriver att en försäkringsförmedlare ska ha en ansvarsförsäkring eller annan likvärdig garanti för ansvar till följd av fel eller försummelse i verksamheten (artikel 4.3 i direktivet). Motsvarande krav finns i 1989 års lag (4 § 2 och 5 § första stycket 3).
När det föreligger en lagstadgad skyldighet att ha ansvarsförsäkring, får den skadelidande rikta krav på ersättning ur försäkringen direkt mot försäkringsbolaget (9 kap. 7 § första stycket 1 försäkringsavtalslagen, 2005:104).
Som en grundläggande regel för försäkringsförmedlarens verksamhet gäller att denne ska iaktta god försäkringsförmedlingssed i verksamheten och med tillbörlig omsorg ta till vara kundens intressen (5 kap. 4 § första stycket i 2005 års lag). Om försäkringsförmedlaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §, ska förmedlaren ersätta ren förmögenhetsskada som på grund av detta drabbar en kund, en försäkringsgivare, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller någon som härleder sin rätt från kunden (5 kap. 7 §). Genom en lagändring, som trädde i kraft den 22 juli 2013, gäller skadeståndsskyldigheten numera också i förhållande till en förvaltare av alternativa investeringsfonder.
En motsvarande reglering finns i 13 och 14 §§ i 1989 års lag, som enligt övergångsbestämmelserna till 2005 års lag ska tillämpas på förmedlingsavtal som har ingåtts före den 1 juli 2005. En försäkringsmäklare ska sålunda utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. Om försäkringsmäklaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter dessa skyldigheter, ska mäklaren ersätta skada som drabbar en uppdragsgivare, en försäkringsgivare, ett fondbolag, ett utländskt fondföretag eller någon som härleder sin rätt från uppdragsgivaren.
Begreppet god sed är dynamiskt och dess innebörd kan ändras över tiden. Den närmare innebörden beror av utvecklingen i branschen, branschorganens riktlinjer och rekommendationer till sina medlemmar, överenskommelser mellan branschorgan och berörda myndigheter, allmänna råd från berörda myndigheter samt avgöranden från Finansinspektionen, domstolar och organ för utomrättslig tvistlösning (jfr prop. 1988/89:136 s. 38 f. och prop. 2004/05:133 s. 99).
Gäller lagens skadeståndsansvar i förhållande till försäkringsgivaren?
I förarbetena till 1989 års lag diskuterades i vilken utsträckning försäkringsmäklarens skyldigheter skulle regleras i lagen. Med hänvisning till att konsumentintresset var ett av de viktiga skälen för att reglera försäkringsmäklarnas verksamhet ansågs det naturligt att i lagen ta in vissa allmänna regler om försäkringsmäklarens åligganden mot uppdragsgivaren, dvs. försäkringstagaren (se prop. 1988/89:136 s. 25). Hur mäklaren skulle förhålla sig mot försäkringsgivaren ansågs däremot inte behöva regleras i lagen utan överlämnades till avtal mellan parterna (a. prop. s. 26).
Enligt lagtexten i 5 kap. 7 § i 2005 års lag och 14 § i 1989 års lag gäller dock skadeståndsansvaret vid åsidosättande av det grundläggande kravet på god sed inte bara i förhållande till försäkringstagaren utan även i förhållande till bl.a. försäkringsgivaren. Av förarbetena framgår att skälet till att det togs in en uttrycklig skadeståndsbestämmelse i 1989 års lag var att det inte ansågs självklart att allmänna skadeståndsrättsliga regler skulle medföra ett ansvar för mäklaren för ren förmögenhetsskada som drabbar någon annan än uppdragsgivaren (se prop. 1988/89:136 s. 26).
Angående den fråga som sålunda nämndes i förarbetena kan följande sägas. En försäkringsförmedlare är, liksom en försäkringsmäklare, en mellanman i förhållandet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Normalt får en försäkringsförmedlare sitt uppdrag från försäkringstagaren men får ersättning för sitt arbete genom avtalad provision från försäkringsgivaren. Gentemot sin uppdragsgivare är försäkringsförmedlaren underkastad kontraktsrättsliga skadeståndsprinciper, vilket innebär att förmedlaren blir skyldig att ersätta ren förmögenhetsskada som han har orsakat uppdragsgivaren genom oaktsamhet. I utomkontraktuella förhållanden är emellertid ansvaret för ren förmögenhetsskada som princip inskränkt till brottsliga förfaranden (se 2 kap. 2 § skadeståndslagen). I den mån det inte skulle anses föreligga någon form av avtalsförhållande mellan en försäkringsgivare och en försäkringsförmedlare, skulle förmedlarens skadeståndsansvar gentemot försäkringsgivaren därmed vara mycket begränsat. Samtidigt kan en försäkringsförmedlare sägas i väsentlig grad uppträda som en förtroendeman för båda parter i försäkringsavtalet, vilket talar för att förmedlaren bör ha samma ansvar för ren förmögenhetsskada i förhållande till dem båda.
Genom skadeståndsbestämmelserna i 2005 års lag och 1989 års lag har försäkringsförmedlaren och försäkringsmäklaren alltså ålagts ett utvidgat ansvar för ren förmögenhetsskada jämfört med vad som i vissa fall annars torde följa av allmänna skadeståndsrättsliga regler. Kravet på ansvarsförsäkring är inte heller begränsat till att gälla skador som drabbar försäkringstagaren, utan försäkringen ska omfatta all skadeståndsskyldighet som kan åläggas vid åsidosättande av skyldigheterna enligt lagen.
Slutsatsen av det anförda är att 2005 års lag utgör en reglering av försäkringsförmedlarens verksamhet, där lagens krav på iakttagande av god försäkringsförmedlingssed är uppställt också i försäkringsgivarens intresse. Om förmedlaren åsidosätter skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed och vållar försäkringsgivaren skada, kan han bli skadeståndsskyldig enligt lagen. Detsamma gäller i fråga om en försäkringsmäklares åsidosättande av god försäkringsmäklarsed enligt 1989 års lag.
Bedömningen i detta fall
Frågan om Drené har åsidosatt god försäkringsförmedlingssed och god försäkringsmäklarsed ska prövas utifrån vad SEB har påstått, nämligen att Drené genom felaktiga uppgifter om löptiderna för förmedlade försäkringar har tillgodogjort sig provision från SEB som Drené inte hade rätt till. Om Drené har förfarit på det sätt som SEB har påstått, måste Drené anses ha brutit mot god försäkringsförmedlingssed och god försäkringsmäklarsed och därigenom ha orsakat skada som avses i 5 kap. 4 och 7 §§ i 2005 års lag och 13 och 14 §§ i 1989 års lag. Hovrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom förklarar HD att Drené Försäkringsmäklare AB - om Drené har tillgodogjort sig provision på det sätt som påstås i målet av Fondförsäkringsaktiebolaget SEB Trygg Liv - har brutit mot god försäkringsförmedlingssed respektive god försäkringsmäklarsed och därigenom orsakat skada som avses i 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling och 13 och 14 §§ lagen (1989:508) om försäkringsmäklare.
Domskäl
HD (justitieråden Ella Nyström, Göran Lambertz, Johnny Herre, Dag Mattsson, referent, och Anders Eka) meddelade den 19 december 2013 dom i enlighet med betänkandet.
HD:s dom meddelad: den 19 december 2013.
Mål nr: T 1831-12.
Lagrum: 2 kap. 5 § 4 och 6 § första stycket 2 samt 5 kap.4 och 7 §§ lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen (2005:104).