NJA 2014 not 5

1. Justitiedepartementet i Islamiska republiken Iran har begärt att S.S. ska utlämnas för lagföring.

2. Sedan ärendet överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, har riksåklagaren enligt 17 § utlämningslagen överlämnat ärendet till HD tillsammans med ett eget yttrande.

3. Riksåklagaren har anfört följande. Utlämningsframställningen grundar sig på ett påstående om att S.S. har gjort sig skyldig till våldtäkt. Det föreligger emellertid inte sannolika skäl för att S.S. har gjort sig skyldig till brott. Det råder därför hinder enligt 9 § 2 st. utlämningslagen mot utlämning. En utlämning skulle också vara oförenlig med artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen.

4. S.S. har motsatt sig utlämning och instämt i riksåklagarens bedömning att det föreligger hinder mot utlämning.

5. S.S. har inte varit frihetsberövad i utlämningsärendet.

6. Till stöd för framställningen har åberopats en arresteringsorder, daterad den 4 mars 2012, som har utfärdats av en chef för Straffdomstolen i Teherans län. Av arresteringsordern och av till utlämningsbegäran bifogad utredning framgår att S.S. misstänks för våldtäkt under tiden den 4 april–14 maj 2012. Som ett särskilt brottsdatum är den 16 april 2012 angivet. (Med tanke på de angivna tiderna för den påstådda brottsligheten framstår arresteringsordern som feldaterad.)

7. Den utredning som har bifogats utlämningsframställningen består huvudsakligen av ett protokoll från förhör med målsäganden M.K. Enligt vad som har antecknats i protokollet har M.K. berättat bl.a. följande. Hon kom i kontakt med S.S. genom gemensamma bekanta. S.S. lovade att hjälpa henne att få jobb. Han kom och hämtade henne med bil för att ta henne till ett möte med en bekant till honom. I stället körde han henne till ett hus i byn Mygon. Där utsatte han henne för sexuella övergrepp. Efteråt sade S.S. att han hade fotograferat och filmat henne, och han hotade med att visa bilderna för hennes vänner och hennes familj om hon inte gjorde som han sade. På så sätt tvingade han henne att komma tillbaka till huset i Mygon flera gånger. När hon berättade för sin mor om vad som hade hänt, kallade modern till ett möte med S.S. Vid mötet sade modern att S.S. skulle gifta sig med M.K. och att han inte hade rätt till brudgåva på grund av vad han hade gjort. Detta ville emellertid S.S. inte gå med på.

8. S.S. har förnekat att han har gjort sig skyldig till den brottslighet som utlämningsframställningen avser. Han har anfört bl.a. följande. Han och M.K. kom i kontakt med varandra i Iran, men de träffades endast på familjefester. Han blev inbjuden till ett möte hos M.K:s familj, och det visade sig att de önskade att han skulle gifta sig med henne. De hotade med att svärta ned hans rykte om han inte gick med på det. Han kände sig tvingad och skrev på äktenskapsavtalet, men tog i efterhand kontakt med familjen för att få avtalet hävt. Han blev då misshandlad av M.K:s bror. Familjen ringde efter polisen och anmälde honom för att ha tagit sig in hos dem olovligen. Först i efterhand fick han höra att M.K:s far hade anmält honom för att ha haft sexuellt umgänge med M.K. Något sexuellt umgänge har inte förekommit mellan honom och M.K.

9. Mellan Sverige och Iran föreligger inte någon sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen. En förutsättning för att utlämning ska kunna ske är därmed att det finns sannolika skäl för att S.S. har gjort sig skyldig till den påstådda brottsligheten (se 9 § 2 st.).

10. Vid bedömningen av om det föreligger sannolika skäl för att någon som begärs utlämnad har gjort sig skyldig till den brottslighet som han eller hon begärs utlämnad för, måste en värdering ske av häktningsbeslutet och av det utredningsmaterial som åberopas till grund för framställningen. Vad som är känt om rättsväsendet i det land som har begärt utlämning är av betydelse för hur en sådan värdering utfaller (se t.ex. NJA 2008 N 21 och NJA 2013 s. 88).

11. Enligt Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Iran år 2011 är rättssystemet i Iran mycket politiserat och präglat av oförutsebarhet och korruption. I praktiken saknas ett självständigt rättsväsende. Det legala ramverket är svagt och tvetydigt. Brottsrubriceringarna, t.ex. brott mot Gud, lämnar ett godtyckligt tolkningsutrymme och öppnar för missbruk. Ett grundläggande problem är att enskilda domare, som inte sällan saknar formell juridisk utbildning, inte enbart förväntas döma utifrån kodifierad lag. I många fall baseras domarna på tolkningar av religiösa skrifter och uttalanden av religiösa auktoriteter. Detta skapar inkonsekvens, osäkerhet och sammanblandning av rättskällor. Det finns dock en huvudprincip och den är att islamisk rätt (shari´ah) har företräde framför annan lag. Ingenting tyder på att förhållandena i något avgörande hänseende har förändrats efter år 2011.

12. Den arresteringsorder som ligger till grund för utlämningsframställningen får godtas som ett beslut om häktning. Arresteringsordern har utfärdats av en person som anges vara chef för Straffdomstolen i Teherans län, sektion 79. Den utredning som har bifogats begäran om utlämning består i huvudsak av ett protokoll som innehåller uppgifter som M.K. ska ha lämnat. M.K:s berättelse, såsom den har återgivits i förhörsprotokollet, är varken särskilt detaljerad eller klargörande. Det framgår inte om åklagaren i Iran förfogar över någon annan bevisning. Såvitt framgår av utredningen har S.S. inte varit representerad av ombud under det rättsliga förfarandet.

13. Den åberopade utredningen har inte den utförlighet, precision och tillförlitlighet som måste krävas för att det, mot S.S:s förnekande, ska kunna anses föreligga sannolika skäl för att han har gjort sig skyldig till den påstådda brottsligheten. Detta gäller särskilt med hänsyn till vad som är känt om Irans rättsväsende. Det föreligger därför hinder enligt 9 § 2 st. utlämningslagen mot utlämning av S.S.

14. Eftersom det föreligger hinder redan enligt 9 § andra stycket utlämningslagen mot utlämning av S.S. behöver HD inte uttala sig beträffande frågan om det finns andra hinder mot utlämning.