NJA 2013 s. 88

Justitie- och polisdepartementet i Schweiz har i en framställning daterad den 8 november 2012 begärt att M.C. ska utlämnas till Schweiz för lagföring.

Till stöd för framställningen har departementet åberopat ett häktningsbeslut som har meddelats den 19 april 2012 av en åklagare i domkretsen Lausanne i kantonen Vaud. Av häktningsbeslutet framgår att M.C. är misstänkt för kvalificerat rån, penningtvätt och brott mot den nationella lagen om vapen, vapentillbehör och ammunition. Brotten ska ha begåtts den 20 april 2011 i Lausanne.

Riksåklagaren har i ett yttrande angett att det föreligger hinder mot utlämning avseende påstådda brott mot vapenlagstiftningen, men inte hinder mot utlämning för övriga brott.

M.C. har motsatt sig utlämning.

M.C. har i utlämningsärendet varit berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 1 november 2012-den 31 januari 2013. Den sistnämnda dagen hävde HD häktningen.

HD har den 30 januari 2013 hållit förhandling i ärendet.

M.C. har invänt i första hand att det schweiziska häktningsbeslutet inte är utfärdat av behörig myndighet i den mening som avses i 1957 års europeiska utlämningskonvention och att det därför inte kan läggas till grund för ett beslut om utlämning.

I andra hand har hon förnekat all inblandning i den påstådda brottsligheten. Hon har förklarat att hon den 20 april 2011, dvs. vid den tidpunkt då brotten ska ha begåtts, befann sig på sjukhus i Serbien. Hon sökte läkarvård eftersom hon hade ont i magen och mådde mycket dåligt med hög feber och allvarlig diarré. För att styrka sina uppgifter har hon åberopat en handling från Sjukvårdscentret ”Hälsans hus”, i Užice i Serbien, enligt vilken en M.C., ska ha läkarundersökts där den 20 april 2011 kl. 21.00. Enligt M.C. måste de schweiziska myndigheterna ha förväxlat person. Det finns flera som bär samma namn som hon och det måste vara någon annan M.C. som misstankarna avser. Hon känner inte till någon av de andra personer som har angetts som gärningsmän.

Riksåklagaren har förklarat att häktningsbeslutet har fattats av behörig schweizisk myndighet.

Riksåklagaren har förklarat att handlingen från Hälsans hus i Užice inte utgör ett tillräckligt stöd för att M.C. befann sig i Serbien den 20 april 2011 och att bevisvärdet av handlingen i vart fall är en fråga som får avgöras av schweizisk domstol och inte ska påverka HD:s bedömning i utlämningsärendet.

Det har inte kommit fram något annat än att häktningsbeslutet har fattats av behörig myndighet i Schweiz.

De gärningar som avses med utlämningsbegäran motsvaras i svensk rätt av grovt rån, penninghäleri och vapenbrott. För dessa brott är enligt svensk lag föreskrivet fängelse i ett år eller mer. De påstådda brotten är därmed sådana att de kan ligga till grund för ett beslut om utlämning (se 4 § lagen [1957:668] om utlämning för brott).

Det finns inte något hinder mot utlämning enligt 1, 2, 5-8 eller 10 § utlämningslagen.

Schweiz har liksom Sverige tillträtt 1957 års utlämningskonvention.

Eftersom häktningsbeslutet har fattats av en åklagare och inte av en domstol eller en domare är det enligt 9 § utlämningslagen en förutsättning för utlämning att det föreligger sannolika skäl för att M.C. har begått de gärningar för vilka hon begärs utlämnad.

Vid bedömningen av om det föreligger sannolika skäl för att någon som begärs utlämnad har begått den gärning som han eller hon begärs utlämnad för måste en värdering ske av häktningsbeslutet och av det utredningsmaterial som åberopas som grund för framställningen. Vad som är känt om rättsväsendet i det land som har begärt utlämning är av betydelse för hur en sådan värdering utfaller (jfr t.ex. NJA 2008 N 21). I uppgiften att avgöra om förutsättningarna för utlämning är uppfyllda ingår självfallet också att bedöma de invändningar mot utlämning som görs i ärendet.

Enligt handlingarna har en av de misstänkta medgärningsmännen uppgett att han deltog i rånet tillsammans med bl.a. en person vid namn M.C. Det framgår också att en annan person, som i sammanhanget är misstänkt för häleri, har berättat att han samma kväll som det angivna brottet ska ha begåtts begav sig till en lägenhet i vilken M.C. och två av de andra brottsmisstänkta befann sig. I utlämningsframställningen anges vidare att bl.a. M.C:s delaktighet stöds fullständigt av resultatet av den telefonavlyssning som har förekommit. I detta avseende nämns särskilt ett telefonsamtal den 1 augusti 2011 under vilket en av de andra brottsmisstänkta och M.C. påstås ha talat om hur rånbytet skulle delas.

De nu redovisade uppgifterna innebär att det föreligger sannolika skäl för att någon som heter M.C. har varit delaktig i den angivna brottsligheten.

Handlingen från Hälsans hus i Užice innebär emellertid, om den är äkta och har ett riktigt innehåll, att den M.C. som utlämningsbegäran avser knappast kan vara en av gärningsmännen.

Det har inte kommit fram något i ärendet som tyder på att handlingen från Hälsans hus i Užice är falsk. Riksåklagaren har visserligen inte godtagit dess innehåll, men varken genom frågor till M.C. eller på annat sätt tagit fram någon utredning som talar emot att handlingen är äkta. I stället har riksåklagaren, som har nämnts i det föregående, gjort gällande att bevisvärdet av handlingen är en fråga som får avgöras av schweizisk domstol.

Som har framgått krävs det för utlämning i detta fall att det föreligger sannolika skäl för att M.C. har begått de gärningar för vilka hon begärs utlämnad. Med hänsyn till innehållet i handlingen från Hälsans hus i Užice och det bevisvärde som den i vart fall för närvarande får tillmätas föreligger det inte sådana skäl för att M.C. har gjort sig skyldig till gärningarna. Förutsättningar för utlämning finns alltså inte.

Sammanfattningsvis föreligger det hinder enligt 9 § andra stycket utlämningslagen mot utlämning av M.C.