NJA 2014 s. 788

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Sofia Jungstedt) anförde följande i beslut den 5 juli 2013.

Skäl

Enligt 14 kap. 4 § andra stycket konkurslagen har förvaltaren rätt till skälig ersättning för uppdraget. Vid skälighetsbedömningen ska hänsyn tas till det arbete som uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har utförts samt boets omfattning. Det åligger förvaltaren att visa att det begärda arvodesbeloppet är skäligt. TSM har, näst efter förvaltaren, den bästa kunskapen om de enskilda konkurserna. Vid rättens prövning av arvodesanspråket bör därför stor betydelse tillmätas TSM:s yttrande.

TSM menar att förvaltaren, genom att inte underrätta TSM om jävsgrundande omständigheter, brustit i sin omsorg och skicklighet vid utförandet av förvaltaruppdraget och att förvaltarens arvode därför kraftigt bör sättas ned. Tingsrätten har sålunda att pröva huruvida jävsgrundande omständigheter har förelegat, och i så fall huruvida förvaltarens arvode därför bör sättas ned.

Har jäv förelegat?

Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket konkurslagen får den inte vara förvaltare som står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet. Detsamma gäller om det i övrigt finns någon omständighet som medför att förtroendet för hans eller hennes opartiskhet kan rubbas. Syftet med bestämmelsen om jäv är att skapa skydd för såväl gäldenären som borgenärerna. Avsikten är också att allmänhetens förtroende för konkursinstitutet ska upprätthållas.

Särskilt förvaltarens relation till gäldenären är känslig. I förarbetena till jävsbestämmelsen har uttalats att det är direkt olämpligt att till förvaltare utse någon som har varit bokförare eller deklarationsmedhjälpare till gäldenären eller har varit revisor i ett aktiebolag som har försatts i konkurs. En rådgivare till gäldenären får anses olämplig som förvaltare om det kan råda tvekan om hans objektivitet, t.ex. när rådgivaren har biträtt gäldenären under en längre tid före konkursutbrottet. En viktig uppgift för förvaltaren är att kritiskt granska gäldenärens förehavanden före konkursen och efterforska om denne har gjort sig skyldig till något brott enligt 11 kap.brottsbalken liksom att lämna uppgift om bl.a. huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om hur bokföringsskyldigheten fullgjorts (prop. 1988/89:31 s. 11). Om en förvaltare tidigare har företrätt eller hjälpt gäldenären på något sätt finns det risk för att förvaltaren granskar sitt eget förehavande. Sådan misstanke om att förvaltaren inte skulle vara obunden får inte uppstå. HD har ansett att det förelegat hinder att till förvaltare förordna en advokat som konsulterats av gäldenären med anledning av dennes insolvenssituation, varvid gäldenären fått rådet att begära sig i konkurs (NJA 1981 s. 764).

I nu aktuellt fall är det utrett att L.W. två år före konkursutbrottet har varit företagsrekonstruktör i M2 Engineering och att företagsrekonstruktionen pågått i nästan ett år. Vad som generellt kan skilja en rekonstruktör från andra möjliga konkursförvaltare är närmast dennes förhållande till gäldenären. Enligt förarbetena till lagen om företagsrekonstruktion kan en rekonstruktör inte betraktas som uppdragstagare eller biträde till gäldenären. Däremot är det tydligt att uppdraget normalt förutsätter att rekonstruktören engagerar sig i gäldenärens verksamhet. Rekonstruktören ska bl.a. ge gäldenären råd och anvisning beträffande företagets löpande förvaltning samt bedöma och eventuellt ge sitt samtycke till viktigare rättshandlingar. Förvaltaren i en efterföljande konkurs kan komma att pröva transaktioner som rekonstruktören tillrått samt skäligheten i det av rekonstruktören begärda arvodet för det fall arvodet inte fastställts av rätten. I de flesta fall får man därför utgå från att en rekonstruktör inte bör förordnas till förvaltare i en efterföljande konkurs. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet ska detta dock inte, enligt regeringens mening, alltid hindra att domstolen utser en rekonstruktör till konkursförvaltare. Om t.ex. ett rekonstruktionsförsök avslutas mycket tidigt och rekonstruktören inte har kommit att involveras i gäldenärens ekonomiska transaktioner kan det ändå vara möjligt (prop. 1995/96:5, s. 106).

Tingsrätten konstaterar att företagsrekonstruktionen i M2 Engineering, som pågått under nästan ett år, får anses ha pågått under en förhållandevis lång tid. TSM har anfört att flera omfattande åtgärder vidtagits under M2 Engineerings företagsrekonstruktion, vilka kraftigt förbättrat bolagets ekonomiska ställning. L.W. menar att han inte har deltagit i några beslut överhuvudtaget som har rört bolaget under rekonstruktionen. Tingsrätten finner dock att uppdraget som företagsrekonstruktör i sig allt som oftast innebär ett engagemang i gäldenärens verksamhet. Även om L.W. i detta konkreta fall skulle ha intagit en passiv hållning under rekonstruktionen finns det en väsentlig risk för att hans förtroende som förvaltare är rubbat. Enligt förarbetena till jävsbestämmelsen är det inte nödvändigt för att jäv ska anses föreligga att förtroendet för förvaltaren faktiskt är rubbat. Det räcker att det finns en beaktansvärd risk för att det kan bli det. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten att det är en jävsgrundande omständighet att L.W. tidigare varit företagsrekonstruktör för M2 Engineering. Detta innebär att jäv har förelegat.

Ska förvaltarens arvode sättas ned?

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att L.W. inte har underrättat TSM om att han tidigare har varit rekonstruktör i M2 Engineering. Enligt 7 kap. 1 § fjärde stycket konkurslagen ska en förvaltare omedelbart underrätta TSM om omständigheter som kan medföra jäv för honom. Enligt ett uttalande av Lagrådet i förarbetena till jävsbestämmelsen (som lämnats utan erinran av departementschefen, se prop. 1988/89:31 s. 15) kan en förvaltares underlåtenhet att i tid underrätta TSM om jävsgrundande omständighet medföra att hans arvode sätts ned eller inverka på bedömningen av hans lämplighet för nya förvaltaruppdrag. Bestämmelsen om att förvaltare ska underrätta TSM om en eventuell jävsgrundande omständighet kan jämföras med bestämmelsen i 7 kap. 10 § konkurslagen. Enligt den är förvaltaren även skyldig att höra TSM i viktigare frågor som berör förvaltningen av boet. Ett åsidosättande av den regeln bör enligt praxis medföra viss nedsättning av arvodet (se bl.a. NJA 2003 s. 99).

En bedömning ska emellertid göras i varje enskilt fall om det finns någon rimlig anledning till att sätta ned arvodet. I förevarande fall har TSM ingenting att anmärka på de åtgärder med tillgångarna eller hur verifikationerna har skötts av L.W. Utöver den omständigheten att konkursförvaltaren inte underrättat TSM om att han varit rekonstruktör i konkursen, och att han därför inte borde ha åtagit sig uppdraget, har TSM inte haft någon erinran hur L.W. har skött sitt arbete. Vidare har det inte framkommit att boet, någon borgenär, eller gäldenären tillfogats någon skada. Det är dock mycket viktigt att förvaltaren i en konkurs är fullkomligt opartisk. Endast en tveksamhet till om det finns anledning till jäv medför en skyldighet att snarast underrätta TSM. Även om förvaltaren själv inte anser jäv föreligga är det viktigt att förvaltaren anmäler frågan till TSM. Det blir sedan TSM som får bedöma om saken ska underställas tingsrättens prövning. Syftet med jävsbestämmelsen är, som tidigare nämnts, att skapa skydd för såväl gäldenären som borgenärerna samt att upprätthålla allmänhetens förtroende för konkursinstitutet. Tingsrätten anser att L.W. genom att dels åta sig uppdraget som förvaltare, dels underlåta att underrätta TSM under de ca två och ett halvt år som konkursen pågått, brustit i sin omsorg och skicklighet vid utförandet av uppdraget. Underlåtenheten att underrätta TSM är inte oväsentlig. Mot bakgrund av vad som ovan redovisats finner tingsrätten att förvaltarens arvode ska sättas ned med drygt en fjärdedel, dvs. 335 000 kr. Arvodet fastställs därför till skäliga 1 000 000 kr, varav 250 000 kr avser mervärdesskatt.

Slut

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Sven Jönsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Martin Prosell) anförde följande i beslut den 16 oktober 2013.

Skäl

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att L.W., som tidigare under förhållandevis lång tid varit förordnad som företagsrekonstruktör i M2 Engineering AB:s företagsrekonstruktion, på grund av jäv varit förhindrad att åta sig uppdraget som konkursförvaltare i M2 Engineering AB:s konkurs. Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning att L.W. - även om han själv gjort en annan bedömning av jävsfrågan - borde ha meddelat Tillsynsmyndigheten om sitt tidigare uppdrag som företagsrekonstruktör. Detta är sådana omständigheter som kan föranleda att en konkursförvaltares arvode ska sättas ned vid den bedömning som ska göras av arvodets skälighet enligt 14 kap. 4 § konkurslagen (se uttalande av Lagrådet, vilket lämnades utan erinran av departementschefen, i förarbetena till jävsbestämmelsen, prop. 1988/89:31 s. 15). Hovrätten anser att det finns anledning att se mycket allvarligt på L.W.:s agerande och att det således finns skäl att sätta ned hans arvode på grund av att han brustit i sin omsorg och skicklighet vid fullgörande av sitt uppdrag.

Vid bedömning av med hur stort belopp arvodet ska sättas ned måste enligt hovrätten främst beaktas syftet med jävsreglerna. I förarbetena till jävsbestämmelsen anges att syftet allmänt sett kan sägas vara att ge garantier för att den som utövar en viss funktion är obunden av egna personliga eller ekonomiska intressen rörande den fråga eller de personer det gäller. Vidare anges att det är viktigt att jävsreglerna medverkar till att det inte ens uppstår misstanke om jäv (prop. 1988/89:31 s. 7). Det centrala momentet i jävsregeln ansågs mot denna bakgrund böra vara att jäv skulle anses vara för handen redan när det föreligger sådant förhållande som är ägnat att rubba förtroendet för förvaltarens opartiskhet, vilket även framgår av bestämmelsens lydelse (samma prop. s. 8). Syftet är således både att skapa skydd för gäldenären och för borgenärerna samt att upprätthålla allmänhetens förtroende för konkursinstitutet.

Vid bedömning av hur allvarligt ett jävsförhållande ska anses vara är det naturligt att utgå från vilken jävsgrundande omständighet som varit för handen och hur allvarligt detta förhållande är. Det finns även skäl att allmänt sett se allvarligare på de fall där konkursboet är av större omfattning i jämförelse med fall då konkursen relativt sett är mindre. Med hänsyn härtill och med beaktande av jävsbestämmelsens centrala betydelse för konkursinstitutets trovärdighet anser hovrätten att det saknas skäl att frångå tingsrättens bedömning avseende avdragets storlek. Tingsrättens beslut i denna del ska därför fastställas.

Vid denna utgång borde tingsrätten däremot inte ha fastställt det utdelningsförslag som konkursförvaltaren hade lagt fram. Utdelningsförslaget var beräknat utifrån förutsättningen att arvodesyrkandet skulle fastställas. Genom nedsättningen av förvaltararvodet har dock ytterligare medel blivit tillgängliga för fordringsägarna i konkursen. Enligt 11 kap. 7 § tredje stycket konkurslagen skulle tingsrätten vid denna bedömning gjort behövliga ändringar i utdelningsförslaget (eller - vilket inte är aktuellt i detta fall - återförvisat ärendet till förvaltaren). När så inte skett föreligger, i enlighet med grunderna för bestämmelsen i 14 kap. 9 § andra stycket konkurslagen, skäl för att återförvisa målet i denna del till tingsrätten. Det ankommer på tingsrätten att vidta de åtgärder som krävs med anledning av detta beslut.

Beslut

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, referent, Göran Lambertz, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 3 december 2014 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Frågorna om jäv och underrättelseskyldighet

Frågan om arvodesbestämningen

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut under punkten 2 fastställer HD arvodet till L.W. till 1 335 000 kr, varav 267 000 kr utgör mervärdesskatt.

HD upphäver hovrättens beslut under punkten 3, till följd varav det av tingsrätten fastställda utdelningsförslaget står fast.