lagen.nu

NJA 2014 s. 996

En arvinge får del av ett testamente på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet. Så har inte ansetts vara fallet när (I) arvinge har fått del av ett testamente i ett ärende om förordnande av boutredningsman eller när (II) ett testamente har kvitterats med mottagningsbevis men försändelsen innehåller instruktioner som anger att arvingen ska vidta ytterligare åtgärd för att klanderfristen ska börja löpa.

I

Eskilstuna tingsrätt

I.L., A.N. och E.N. väckte vid Eskilstuna tingsrätt den talan mot K.S. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (lagmannen Lars Lindhe) anförde i dom den 12 april 2012 följande.

Bakgrund

K.J. avled den 20 mars 1985. Bouppteckning efter henne registrerades vid Eskilstuna tingsrätt den 30 augusti 1985. Som dödsbodelägare upptogs maken E.J. och som efterarvingar syskon och syskonbarn.

Vidare upptogs i bouppteckningen att K.S. var testamentarisk efterarvinge.

Till bouppteckningen fanns bifogad en handling angiven som testamente. Denna handling var ett intyg upprättat den 11 maj 1985, det vill säga efter det att K.J. avlidit.

E.J. avled den 20 mars 2009. Bouppteckningen efter honom registrerades hos Skatteverket den 26 juli 2011.

Det som är tvistigt mellan parterna är huruvida kärandena har blivit delgivna intyget under 2009 i samband med ett ärende om förordnande av boutredningsman eller först den 23 mars 2011 vilket datum är ostridigt mellan parterna.

Yrkanden och grunder

Kärandena har i egenskap av efterarvingar yrkat att tingsrätten ska förklara intyget upprättat den 11 maj 1985 ogiltigt då det inte är att anse som ett muntligt testamente.

K.S. har bestritt talan och yrkat att käromålet avvisas då kärandena klandrat intyget efter klandertidens utgång.

Som grund har kärandena angett att intyget delgavs kärandena först den 23 mars 2011. De har därmed väckt klandertalan mot intyget inom lagstadgad tidsfrist. Ett testamente ska delges arvingarna genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift enligt 14 kap. 4 § ÄB. Detta skedde först den 23 mars 2011.

Som grund för avvisning har K.S. anfört: Tiden för klander mot intyget har väckts för sent då kärandena delgavs intyget redan 2009. Om tingsrätten kommer fram till att klandertalan ägt rum inom rätt tid medges käromålet.

Utvecklande av talan

Kärandena

Det är riktigt att aktuellt intyg och övriga handlingar fanns med när K.S. ansökte om förordnande av boutredningsman den 27 april 2009. Kärandena fick del av intyget eftersom de inte tidigare godkänt handlingen. Det så kallade muntliga testamentet tillsammans med övriga handlingar delgavs kärandena. Intyget delgavs dock kärandena i laga form med tillämpning av ärvdabalkens regler först den 23 mars 2011. Kärandena väckte talan mot testamentet vid Eskilstuna tingsrätt i början av september 2011. Klander har därmed skett inom rätt tid. Parterna är överens om att intyget inte kan betraktas som ett giltigt muntligt testamente.

K.S.

De flesta arvingar förutom kärandena har godkänt intyget som testamente. I samband med att K.S. under 2009 ansökte hos tingsrätten om boutredningsman fanns intyget med som bilaga och kärandena förelades att yttra sig över ingivna handlingar. Kärandena uttalade sig också om intygets giltighet som muntligt testamente. Kärandena får anses ha blivit delgivna intyget i slutet av 2009 eller i början av 2010. Deras klandertalan mot intyget har alltså skett för sent. Käromålet bör därför avvisas. Delgivning av bestyrkt avskrift av ett testamente gäller inte vid muntliga testamenten utan i dessa fall är det tillfyllest att man blir delgiven handlingen.

Tingsrättens bedömning

Hur ett testamente ska delges för att bli gällande regleras i 14 kap. 4 § ÄB.

Intyget (muntliga testamentet) delgavs kärandena tillsammans med övriga handlingar i samband med en process angående utseende av boutredningsman 2009. Delgivningen skedde således inte i den ordning som är föreskriven i 14 kap. 4 § ÄB.

Som följer av bestämmelserna i 14 kap. 4 § ÄB ska ett testamente delges arvingarna genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift, vilket ostridigt ägt rum den 23 mars 2011. Frågan blir då om kärandena kan anses ha blivit delgivna nämnda handling under en domstolsprocess angående förordnande av boutredningsman. Det får anses ostridigt att kärandena fått del av bland annat intyget och att de uttalade sig om dess giltighet som ett muntligt testamente. Formkravet enligt ärvdabalken för att delgivning av testamente ska ha ägt rum är formellt och något stöd i praxis för att delgivning i laga form kan anses ha ägt rum redan 2010 finns inte. Att det som K.S. gjort gällande skulle finnas andra regler för delgivning av ett muntligt testamente har tingsrätten inte funnit något stöd för.

Av det sagda följer att klanderfristen inte gått ut. Det är ostridigt att intyget daterat den 11 maj 1985 inte är upprättat i laga form. Klandertalan ska därför bifallas.

Domslut

Tingsrätten fastställer att intyget daterat den 11 maj 1985 inte är att betrakta som ett muntligt testamente och därmed inte kan göras gällande mot I.L., A.N. och E.N.

Svea hovrätt

K.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avvisa eller ogilla I.L:s, A.N:s och E.N:s talan.

I.L., A.N. och E.N. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

K.S. åberopade ett rättsutlåtande av professor Folke Grauers.

Hovrätten (hovrättsråden Per Sundberg och Maria Wetterstrand Hagström, referent, samt tf. hovrättsassessorn Klara Lidman Kittel) anförde i dom den 19 juni 2013:

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten är densamma som i tingsrätten.

K.S. har i hovrätten vidhållit sin inställning att I.L. m.fl. har blivit delgivna det aktuella intyget på ett godtagbart sätt redan i slutet av 2009 eller i början av 2010. Klandertalan har därmed, enligt hennes mening, väckts efter utgången av den i 14 kap. 5 § ÄB angivna fristen om sex månader från delgivning.

I.L. m.fl. har vidhållit att de delgavs intyget i laga form med tillämpning av bestämmelserna i 14 kap. 4 § ÄB först den 23 mars 2011. Klandertalan väcktes den 15 september 2011, alltså inom den i 14 kap. 5 § ÄB angivna tiden.

Det är ostridigt att I.L. m.fl. delgavs intyget med iakttagande av bestämmelserna i 14 kap. 4 § ÄB den 23 mars 2011, i samband med bouppteckningen efter E.J. Det är också ostridigt att I.L. m.fl. tog del av intyget när K.S. ansökte om förordnande av boutredningsman under 2009. Frågan är om I.L. m.fl. redan då fick del av intyget på ett sådant sätt att en delgivning enligt 14 kap. 4 § ÄB kan anses ha skett.

Det finns inga föreskrifter i ärvdabalken om hur delgivning ska ske för att klanderfristen i 14 kap. 5 § ÄB ska börja löpa. Delgivning anses ha skett genom att den som söks för delgivning själv tar emot handlingen, oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. Detta följer av 19 § i den tidigare gällande delgivningslagen (1970:428), respektive 18 § i den nya delgivningslagen (2010:1932), som trädde i kraft den 1 april 2011. I praxis har dock i vissa fall delgivning inte ansetts ha skett även om en person mottagit en handling. Exempelvis har mottagande av ett beslut om avhysning som skickats såsom en serviceåtgärd inte inneburit att mottagaren ansetts delgiven handlingen, med påföljd att besvärstid inte ansetts börja löpa (se NJA 1979 s. 481). Vidare har ett översändande av en tredskodom som inte skett i syfte att utgöra delgivning inte medfört att återvinningsfristen i 44 kap. 9 § RB börjat löpa, även om den enskilde därigenom fått kännedom om innehållet i domen (se NJA 1981 s. 988). Av rättsfallen kan utläsas att ett krav för att en delgivning ska anses ha skett är att det på ett rimligt sätt framgått för mottagaren att syftet med översändandet av en handling har varit just att delge handlingen.

När I.L., A.N. och E.N. tillställdes intyget i samband med K.S:s ansökan om förordnande av boutredningsman år 2009 skedde det inte i syfte att de skulle delges handlingen. De har genom mottagandet av intyget alltså inte delgetts detta på det sätt som avses i 14 kap. 4 § ÄB. Hovrätten anser därför att klanderfristen enligt 14 kap. 5 § ÄB inte började löpa i och med att de tog emot intyget under 2009. Klanderfristen började i stället att löpa först den 23 mars 2011 när formell delgivning ostridigt skedde. Klandertalan har alltså väckts inom rätt tid. Eftersom det vidare är ostridigt i målet att intyget inte är upprättat i enlighet med bestämmelserna om upprättande av testamente i ärvdabalken, ska klandertalan bifallas. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

Hovrättens domslut

Hovrätten avslår K.S:s yrkande om avvisning av I.L:s, A.N:s och E.N:s talan. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

K.S. överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av hovrättens dom avvisa eller ogilla I.L:s, A.N:s och E.N:s talan.

I.L., A.N. och E.N. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Helene Bergström, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Bakgrund

1. K.J. avled år 1985. I bouppteckningen efter henne upptogs maken E.J. som ensam dödsbodelägare samt syskon och syskonbarn som efterarvingar. K.S. antecknades som testamentarisk efterarvinge på grundval av ett intyg om muntligt testamente enligt vilket K.S. skulle erhålla K.J:s kvarlåtenskap. E.J. avled år 2009. K.S. ansökte därefter om förordnande av boutredningsman i dödsboet efter E.J. Inom ramen för det ärendet skickade tingsrätten intyget om det muntliga testamentet till arvingarna.

2. I.L., A.N. och E.N. väckte den 15 september 2011 talan om klander av testamentet.

3. K.S. har gjort gällande att I.L. och medparter genom tingsrätten delgavs testamentet tillsammans med hennes ansökan om förordnande av boutredningsman. Klanderfristen ska enligt henne räknas från den tidpunkten. I.L. och medparter har invänt att den omständigheten att de i ärendet om förordnande av boutredningsman fick del av intyget inte innebär att de är delgivna på sätt som krävs för att klanderfristen ska börja löpa; så skedde först vid bouppteckningsförrättningen efter E.J. den 23 mars 2011.

Rättslig reglering

4. Enligt 14 kap. 4 § ÄB ska testamente delges arvinge genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. I paragrafens tredje stycke anges att delgivning som verkställts av en av flera testamentstagare gäller även för de övriga. Av 14 kap. 5 § framgår att en arvinge som vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt 13 kap. ska väcka klandertalan inom sex månader efter det att han eller hon erhöll del av testamentet såsom i 4 § är stadgat. Det är alltså delgivningen av testamentet som är startpunkten för klanderfristen.

5. Enligt allmänna författningsregler har delgivning skett när den som söks för delgivning har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den har kommit henne eller honom till handa (se 1, 19 och 22 §§ 1970 års delgivningslag, som gällde under i målet aktuell tid, jfr 1 och 18 §§ delgivningslagen, 2010:1932). I vissa situationer har emellertid kraven på delgivning anpassats efter den särskilda risk för rättsförlust som kan finnas och ett mer formellt synsätt på delgivning har anlagts (jfr NJA 1979 s. 481, NJA 1980 s. 630 och NJA 1981 s. 988).

6. Nu aktuella regler i ärvdabalken om testamente är överförda från 1930 års testamentslag utan några ändringar i sak. Av förarbetena till testamentslagen framgår att det är testamentstagaren som har ålagts skyldighet att delge testamentet med arvingarna. En regel om detta ansågs ligga i sakens natur på ett sådant sätt att det inte behövde sägas i lagtexten. (Se NJA II 1930 s. 376.)

7. Det är först genom testamentstagarens delgivning som han eller hon framställer ett formellt krav på att testamentet ska följas. Arvingarna anses genom delgivningen uppmanade att framställa de invändningar mot testamentets verkställande som de anser befogade. (Se NJA II 1930 s. 367 och prop. 1988/89:88 s. 12.)

8. Genom att klanderfristen börjar löpa vid delgivningen är det av vikt att det inte råder några oklarheter i fråga om delgivning har skett. Av rättssäkerhetsskäl bör en arvinge därför anses ha fått del av testamentet på sådant sätt att klanderfristen börjar löpa endast om det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet.

Bedömningen i detta fall

9. I.L. och medparter fick genom tingsrättens försorg del av intyget om testamentet genom att K.S. hade ansökt om förordnande av boutredningsman. K.S. kan inte därigenom anses ha delgivit arvingarna testamentet i den mening som avses i 14 kap. 4 § ÄB, oavsett om arvingarna förstod att hon avsåg att påkalla att testamentet verkställdes. I.L. och medparter har således inte delgivits testamentet före den 23 mars 2011. Klandertalan är därmed väckt i rätt tid. Vid denna bedömning har K.S. medgett klandertalan. Hovrättens domslut ska därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD (justieråden Ella Nyström, Gudmund Toijer, Lena Moore, Svante O. Johansson, referent, och Lars Edlund) meddelade den 29 december 2014 dom i enlighet med betänkandet.

II

Mora tingsrätt

S.H. väckte den 23 maj 2011 talan vid Mora tingsrätt mot M.J. angående klander av testamente upprättat av avlidne L.H. S.H. yrkade att tingsrätten skulle ogiltigförklara testamentet.

M.J. bestred käromålet och yrkade att S.H:s talan skulle avvisas på grund av att klandertalan hade väckts för sent.

Tingsrätten antecknade i protokoll följande:

S.H. har bestritt M.J:s avvisningsyrkande på, såsom det får förstås, den grunden att hon inte kan anses delgiven i behörig ordning genom utkvittering av handlingen på posten, att mottagandet av försändelsen inte skett i delgivningssyfte samt att hon i vart fall har blivit vilseledd av testamentstagaren när det gäller upplysningen i följebrevet, vilken gett henne beskedet att klagotiden börjar löpa vid underskrift av testamentet.

Det är i målet ostridigt att S.H. tagit del av en bestyrkt kopia av testamentet den 26 september 2010 samt ett av M.J. upprättat följebrev sedan S.H. kvitterat ut handlingarna från posten genom att underteckna postens mottagningsbevis. I följebrevet uppmanas S.H. sedan hon tagit ställning till om hon ska godkänna testamentet eller erkänna mottagandet av bestyrkta kopior av testamentet underteckna det alternativ hon valt samt att återsända en kopia av det bestyrkta testamentet med endera ett testamentsgodkännande eller ett bevis om att testamentsdelgivning skett. I följebrevet påpekas att det är viktigt att S.H. daterar handlingen. S.H. återsände inte någon undertecknad bestyrkt kopia av testamentet till M.J. utan väckte ovan nämnda talan istället.

M.J. har anfört att S.H. delgavs testamentet i bestyrkt kopia den 26 september 2010 genom att hon hämtade ut försändelsen på posten i Mora. I det brev som tillställts S.H. angavs att hon delgavs L.H:s testamente i två bestyrkta kopior av originalet.

S.H. har anfört att följebrevets utformning ger klart uttryck för att testamentstagaren M.J., i enlighet med ordalydelsen, begärt att S.H. skulle godkänna testamentet eller erkänna mottagandet därav. Att tolka följebrevet på annat sätt finns det inte utrymme för. Ett krav för att en delgivning ska godtas måste vara att detta syfte på ett rimligt sätt framgår för mottagaren. M.J. har genom en utfästelse förlängt klanderfristen utöver vad som gäller vid en strikt tillämpning av delgivningslagen. Ett krav för att delgivning ska godtas är också att detta syfte framgår med all önskvärd tydlighet för S.H.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Edsfors) anförde i beslut den 24 juni 2013 följande.

Skäl

Om en arvinge vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt 13 kap. ÄB ska han enligt 14 kap. 5 § samma balk väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet. Ett skriftligt testamente ska enligt 14 kap. 4 § första stycket ÄB delges arvinge genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift. Det är testamentstagare som ska verkställa delgivningen. Delgivning behöver dock enligt 14 kap. 4 § första stycket inte ske med en arvinge som har godkänt testamentet. Genom godkännandet anses arvingen ha avstått sin rätt att föra talan om ogiltighetsgrunderna enligt 13 kap.; testamentet vinner således omedelbart laga kraft mot den som har godkänt det.

Bortsett från de nu redovisade bestämmelserna saknas det föreskrifter för hur själva delgivningen ska gå till för att klanderfristen ska börja löpa. Det har inte heller gjorts några uttalanden i detta avseende i förarbetena till ärvdabalken. Ledning får i stället sökas i delgivningslagen, i dess tidigare lydelse nämligen delgivningslagen (1970:428) vilken var gällande vid det aktuella tillfället, som i tillämpliga delar gäller också när någon på grund av föreskrift i författning ska ombesörja delgivning (22 § andra stycket). Av 19 § första stycket delgivningslagen framgår att delgivning har skett genom att den som söks för delgivning själv har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa.

Tingsrätten noterar att 18 § i nu gällande delgivningslag enligt förarbetena (prop. 2009/2010:237 s. 239) i huvudsak motsvarar 19 § första stycket i 1970 års delgivningslag.

Av rättsfallen NJA 1979 s. 481 och NJA 1981 s. 988 framgår att ett krav för att en delgivning ska godtas måste vara att detta syfte på ett rimligt sätt framgår för mottagaren.

I aktuellt fall begärdes av M.J. i det medföljande brevet ett ställningstagande av S.H. att endera godkänna testamentet eller skriftligen erkänna att hon mottagit en bestyrkt kopia av testamentet.

Följebrevets utformning lämnar enligt tingsrättens mening inte utrymme för annan tolkning än att klagotiden började löpa först efter dateringen och undertecknandet av en av kopiorna av det bestyrkta testamentet. Av följebrevet framgår att man kan ”erkänna skriftligen att man har emottagit en bestyrkt kopia av testamentet och datera undertecknandet varefter en klagotid börjar löpa i 6 månader”. Vidare framgår att ”Sedan beslut tagits om vilket alternativ som skall undertecknas så skall en kopia av det bestyrkta testamentet återsändas med endera ett testamentsgodkännande eller med ett bevis om att testamentsdelgivning skett. Det är viktigt att det dateras.”

Till detta kommer att det av kvittot från posten framgår att handlingen som rekommenderats gällde ”Testamentsutdel. L.H.”. Ordalydelsen på kvittot ger inget stöd åt påståendet att det var fråga om delgivning av en testamentshandling utan endast utdelning av en sådan handling.

För att en utkvittering på posten ska kunna tjäna som utgångspunkt för beräkningen av klanderfristen bör det - i ett fall som detta - av följebrevet framgå, att om mottagaren inte gör något ställningstagande och vare sig godkänner testamentet eller skriftligen erkänner mottagandet av en bestyrkt kopia av testamentet räknas klanderfristen från den dag då utkvitteringen av handlingen ägde rum. Någon sådan information har det aktuella följebrevet ostridigt inte innehållit.

Tingsrätten anser vid en sammantagen bedömning av vad som ovan anförts att otydligheten i följebrevet bör drabba den som utformat brevet och inte den som mottagit och tolkat brevet. S.H. kan följaktligen inte anses delgiven testamentet genom utkvittering på posten. Eftersom hon inte daterat, undertecknat och återsänt en styrkt kopia av testamentet har klanderfristen följaktligen inte börjat löpa ens idag. Klandertalan har således anhängiggjorts i rätt tid och ska inte avvisas.

Slut

M.J:s yrkande om avvisning lämnas utan bifall.

Svea hovrätt

M.J. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avvisa S.H:s talan. Som skäl för sitt yrkande vidhöll hon sin inställning att S.H. blev delgiven en bestyrkt kopia av testamentet sedan hon kvitterat ut handlingarna från posten genom att underteckna postens mottagningsbevis den 26 september 2010 med tillhörande följebrev. Då S.H. väckte talan först den 23 maj 2011 har klandertalan därmed, enligt M.J:s mening, väckts efter utgången av den i 14 kap. 5 § ÄB angivna fristen om sex månader från delgivning.

S.H. bestred ändringsyrkandet. Hon vidhöll i hovrätten att hon inte kunde anses delgiven testamentshandlingen genom utkvitteringen på posten i huvudsak på de skäl som tingsrätten hade anfört i sitt beslut.

Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Birgitta Trägårdh samt tf. hovrättsassessorn Martin Prosell, referent) anförde i beslut den 9 december 2013:

Skäl

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att S.H. väckt klandertalan i rätt tid. M.J:s överklagande ska därför avslås.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

M.J. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle med undanröjande av hovrättens och tingsrättens beslut avvisa S.H:s talan.

S.H. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Helene Bergström, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Bakgrund och frågan i målet

1. L.H. avled år 2009. Enligt ett testamente hade han förordnat att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla sambon M.J. S.H. väckte talan om klander av testamentet och yrkade att det skulle ogiltigförklaras. M.J. bestred käromålet och yrkade att klandertalan skulle avvisas på grund av att den hade väckts för sent.

2. Det är utrett att S.H. den 26 september 2010 har kvitterat mottagandet av en postförsändelse från M.J. som innehöll testamentet och ett följebrev. I följebrevet angavs bl.a. följande:

Testamentet skall vinna laga kraft innan det kan verkställas. Laga kraft kan ske på två sätt.

1) Testamentet vinner laga kraft direkt om berörd part godkänner genom att underteckna detta på vederbörligt sätt på alternativ 1 på bilagda bestyrkta kopia av L.H:s efterlämnade testamente.

2) Alternativt man erkänna skriftligen att man har emottagit en bestyrkt kopia av testamentet och datera undertecknandet varefter en klagotid börjar löpa i 6 månader.

Om inget klander inkommer till tingsrätten inom klagotiden vinner testamentet laga kraft därefter.

För att förvissa dig om ovanstående kan kontakt tas med någon sakkunnig som är bevandrad i sådana testamentsfrågor.

Sedan beslut tagits om vilket alternativ som skall undertecknas så skall en kopia av det bestyrkta testamentet återsändas med endera ett testamentsgodkännande eller med ett bevis om att testamentsdelgivning skett. Det är viktigt att det dateras.

3. Frågan i målet är om S.H. ska anses delgiven testamentet på det sätt som krävs för att klanderfristen ska börja löpa redan när hon mottog försändelsen med testamentet och följebrevet.

Rättslig reglering

4-8. Se under I.

Bedömningen i detta fall

9. Det är klarlagt att M.J. har skickat testamentet till S.H. i syfte att delge det samt att S.H. har mottagit det genom att kvittera ut det på posten. Normalt får detta anses uppfylla vad som krävs enligt 14 kap. 4 § ÄB för att testamente ska anses delgivet en arvinge. Emellertid innehöll följebrevet till testamentet uppgifter som gav S.H. anledning att anta att hon skulle vidta ytterligare åtgärder innan klanderfristen började löpa. Det kan därför inte anses klart ha framgått för henne att hon delgavs testamentet genom att kvittera ut det på posten. Vid sådant förhållande kan S.H. inte redan vid mottagandet av försändelsen med testamentet anses ha blivit delgiven på det sätt som krävs enligt 14 kap. 4 §.

10. Av det ovan anförda följer att S.H. har väckt klandertalan inom rätt tid och att hennes talan inte ska avvisas. Hovrättens beslut ska därför fastställas.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD (samma ledamöter som under I) meddelade den 29 december 2014 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s dom och beslut meddelade: den 29 december 2014.

Mål nr: T 3743-13 (I) och Ö 208-14 (II).

Lagrum: 14 kap. 4 och 5 §§ ÄB samt 18 § delgivningslagen (2010:1932).

Rättsfall: NJA 1979 s. 481, NJA 1980 s. 630 och NJA 1981 s. 988.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2014-12-29
Målnummer
Ö208-14
Lagrum
14 kap. 4 § och 5 § ärvdabalken (1958:637)
18 § delgivningslagen (2010:1932)
Rättsfall
NJA 1979 s. 481
NJA 1980 s. 630
NJA 1981 s. 988
Sökord
Testamente
Delgivning
Klanderfrist
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation