Prop. 1988/89:88

om upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Typ: Proposition
Datum: 1988-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Regeringens proposition -— 1988/89:88 [2

om upphävande av reglerna om bevakning | Prop. av testamente 1988/89: 88

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 februari 1989. På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna i ärvdabalken om bevakning av testamente upphävs.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 88

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken!

dels att 14 kap. 1—3 §§ skall upphöra att gälla, dels att 14 kap. 4 § och rubriken till 14 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

Om bevakning, delgivning och Om delgivning och klander av klander av testamente testamente

Testamente skall sedan bevak- Testamente skall delges arvinge ning ägt rum delgivas arvinge ge- genom överlämnande av testanom överlämnande av, förutom be- mentshandlingen i bestyrkt avskrift vis om bevakningen, testaments- eller, i fråga om muntligt testamenhandlingen i bestyrkt avskrift eller, te, protokoll över förhör med testai fråga om muntligt testamente, mentsvittnena eller annan skriftlig protokoll över förhör med testa- uppgift om testamentets innehåll. mentsvittnena eller annan skriftlig Delgivning behövs dock inte med en uppgift om testamentets innehåll. arvinge som har godkänt testa-

mentet.

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 28, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har någon testamentstagare vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet inte har bevakats enligt äldre bestämmelser, skall den rättsförlusten kvarstå.

! Balken omtryckt 1981:359. > Senaste lydelse 1987:231.

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48!

Testamente till annan än fonden Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet, om anledning till kammarkollegiet, om anledning till klander ej föreligger. Testamente, klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ett riktigt ut- som kan antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, tryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning må godkännas även om anledning till klander föreligger eller testa- till klander föreligger. mentet icke blivit bevakat i föreskriven ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har tiden för bevakning av ett testamente löpt ut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

! Senaste lydelse 1972:640.

3 Förslag till Prop . 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella

rättsförhållanden rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

I avseende å rätt att vid boutredning I fråga om testamentstagares rätt och arvskifte här i riket tillgodonju- vid boutredning och arvskifte som ta testamente gälle vad i svensk lag sker här i riket gäller svensk lag beär stadgat om bevakning, delgivning träffande delgivning och klander och klander, dock att, där den avlid- av testamente. ne vid sin död ej här hade hemvist, tid för bevakning ej skall börja löpa, innan den dödes egendom blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt!

dels att 63 § skall upphöra att gälla, dels att 45 och 51 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket:

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död. dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8a§ ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats; C) angående sådan i 32 8 a—c och C) angående sådan i 328 a)—c) c—h samt 1 33§ 2 mom. angiven och e) —h) samt i 33 § 2 mom. angiomständighet, som =: föranleder ven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall efterbeskattning, dock ej när sådan som avses i 32 § a) testamente, var- delning som avses i 32 § h) har ägt om kännedom erhållits, blivit beva- rum innan beslut meddelats om kat och ej heller när sådan delning fastställande av skatt; som avses i 32§ h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

Ärende rörande fastställande av Ärende rörande fastställande av

skatt, som ej skall uttagas efter de- skatt, som ej skall uttagas efter deklaration. upptages till avgörande klaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteck- vid inregistrering av bouppteck-

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. ? Senaste lydelse 1987: 1206. > Senaste lydelse 1987:1206.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning eller tilläggsbouppteckning, el- ning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § ler när handling som avses i 49 a 8 inkommit till beskattningsmyndig- inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17§ an- heten eller, där jämlikt 1783 anstånd med skattens fastställande stånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattnings- blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för myndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke in- eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid ut- gives inom anståndstiden, vid ut-

gången av sistnämnda tid eller, då gången av sistnämnda tid.

Jämlikt 32§ a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skat- Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på ten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteck- bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses I ning eller handling, som avses i 49 49 a§. När efterbeskattning enligt a$d 32§ a) skall ske till följd av bevakning av testamente, skall sådant bevis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

Har jämlikt 17 § beviljats anstånd med fastställande av skatten, åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats, och den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har bevakning av testamente skett före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds och Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om upphävande av reglerna om bevakning av testamente

1 Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under åren 1969—1987 setts över av särskilda sakkunniga, som har bedrivit sitt arbete under namnet familjelagssakkunniga.

De sakkunniga (f.d. hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, och professorn Lennart Pålsson) avgav i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor. Betänkandet har remissbehandlats. De förslag till ändringar av den internationella familjerättsliga lagstiftningen som betänkandet innehåller övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Betänkandet innehåller förslag om att — även för rent inhemska förhållanden — avskaffa institutet bevakning av testamente. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del fått ett i huvudsak positivt mottagande. Stockholms tingsrätt har i oktober 1988 i en särskild skrivelse till justitiedepartementet (dnr 88— 3567) begärt att frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente behandlas med förtur.

Familjelagssakkunnigas förslag beträffande de internationella familjerättsfrågorna kräver mera ingående överväganden. Den mera begränsade frågan om upphävande av reglerna om bevakning av testamente kan däremot tas upp till prövning redan nu.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 de förslag till lagändringar i denna del som läggs fram i betänkandet, dels som bilaga 2 en förteckning över remissinstanserna och en remissammanställning avseende de berörda förslagen till lagändringar.

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med företrädare för justittedepartementen i de andra nordiska länderna.

Bestämmelser om bevakning, delgivning och klander av testamente finns i ärvdabalken.

Ett testamente skall bevakas vid domstol inom sex månader från det att testamentstagaren har fått kännedom om testators död och det förordnande som har gjorts till hans förmån (14 kap. 1 § första stycket). Om någon enligt testamentet skall få något först efter det att någon annans rätt till egendomen har upphört, räcker det emellertid att bevakning äger rum inom samma tid efter det att testamentstagaren har fått reda på att den föregående testamentstagarens rätt har upphört (14 kap. 1 § andra stycket, ifr NJA 1938 s. 309).

En bevakning gäller till förmån för samtliga testamentstagare, för vilka tiden inte har gått till ända (14 kap. 1 § tredje stycket). En bevakande kan inte göra förbehåll om att bevakning sker endast för egen eller vissa testamentstagares räkning (jfr NJA 1933 s. 553).

Bevakningen skall äga rum vid den tingsrätt där testator skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet eller, om sådan behörig domstol inte finns, vid Stockholms tingsrätt (14 kap. 2 § första stycket, jfr NJA 1939 s. 374 där en praktiserande jurist blev skadeståndsskyldig eftersom han hade bevakat ett testamente vid testators kyrkobokföringsort i stället för vid mantalsskrivningsorten).

Bevakningen sker genom att testamentet uppvisas i original. Om testamentstagaren inte har tillgång till testamentet eller om det rör sig om ett muntligt testamente, sker bevakningen i stället genom att förordnandets innehåll tillkännages inför rätten (14 kap. 2 § andra stycket).

Om testamentet har uppvisats för rätten, förringas inte bevakningen av att åtgärden av någon anledning inte antecknats som bevakning i rättens protokoll. Det krävs emellertid att uppvisandet av testamentet har skett i bevakningssyfte. Det räcker således inte att testamentet biläggs bouppteckningen. I rättsfallet NJA 1961 s. 183 föranstaltades om testamentsvittnesförhör efter testators död, vilket är förhållandevis ovanligt. Det ansågs inte visat att testamentsuppvisandet då hade skett i bevakningssyfte, varför bevakning inte ansågs ha ägt rum.

Den som bevakar ett testamente behöver inte själv vara testamentstagare, och tingsrätten skall inte pröva sökandens behörighet. Tingsrätten skall inte heller avslå en begäran om testamentsbevakning därför att testamentet lider av formfel eller är ogiltigt på någon annan grund som anges i 13 kap. ärvdabalken.

Påföljden för underlåten bevakning är att testamentstagaren har förlorat sin rätt mot arvingar som inte har avstått från klandertalan (14 kap. 3 §).

En arvinges godkännande av ett testamente betyder att detta inte behöver bevakas i förhållande till den arvingen. Godkännandet behöver inte avges i viss form.

Sedan bevakning har ägt rum skall testamentet delges arvingarna. Det sker genom att till var och en överlämnas en avskrift av testamentet med bevis om att bevakning har ägt rum. Är det ett muntligt testamente, överlämnas i stället protokoll över förhör med testamentsvittnena eller

annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll (14 kap. 43 första styc- Prop. 1988/89: 88 ket). Om testator efterlämnar både make och sådana arvingar som avses i 3 kap. 2§ ärvdabalken (s.k. efterarvingar), får testamentet såvitt angår de sistnämnda delges dem som vid tiden för delgivningen är närmast till arv efter testator (14 kap. 4 § andra stycket).

Om det finns flera testamentstagare, gäller delgivning som verkställts av en av testamentstagarna också för de övriga (14 kap. 4 § tredje stycket).

Om en arvinge vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken, måste arvingen väcka klandertalan därom inom sex månader efter delgivningen (14 kap. 5§ ). Om tiden försitts kan alltså arvingen inte längre hävda att testamentet är ogiltigt av sådan orsak som anges i 13 kap. ärvdabalken. Det kapitlet innehåller de viktigaste anledningarna till att ett testamente kan underkännas (bristande behörighet, formfel, psykisk sjukdom o.d. samt tvång, svek eller annan otillbörlig påverkan).

Delgivningen av testamentet bildar också utgångspunkt för den frist som gäller för en bröstarvinge som vill påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Bröstarvingen har förlorat sin rätt till laglott. om han eller hon inte inom sex månader från delgivningen har gett testamentstagaren till känna sitt anspråk eller väckt talan mot denne (7 kap. 3§ tredje stycket).

Ger en testamentstagare inte till känna om han eller hon vill göra gällande någon rätt enligt testamentet, kan ett ställningstagande framtvingas. Tingsrätten utfärdar på ansökan av den som berörs ett föreläggande för testamentstagaren att göra gällande sin rätt inom sex månader (16 kap. 58). Iakttas inte den tiden, har testamentstagaren förlorat sin rätt enligt testamentet (16 kap. 7 §).

En universell testamentstagare, dvs. någon som erhållit hela kvarlåtenskapen, en kvotdel därav eller vad som finns kvar när övriga testamentstagare har fått sitt, är dödsbodelägare. Innan det blivit klarlagt om testamentet skall tillämpas är både en universell testamentstagare och cen arvinge som genom testamentet har uteslutits från arv dödsbodelägare (18 kap. I 8 fjärde stycket).

Ett testamente skall tas in i bouppteckning efter den avlidne eller i bestyrkt avskrift fogas till denna (20 kap. 5 § första stycket).

3 Internationella förhållanden

Enligt lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag, om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige (2 kap. 138). Då tillämpas även de svenska reglerna om bevakning, delgivning och klander av testamente utan modifikationer (2 kap. 88). Hade den avlidne hemvist utomlands, kan boutredning komma till stånd enligt svensk lag genom att egendom avträds till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 2 och 3 §§). Även då tillämpas

tl Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 88

Tiden för bevakning av testamente börjar dock inte löpa innan den avlidnes egendom har avträtts till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 8 §).

Den nordiska regleringen bygger också på hemvistprincipen. Om en avliden medborgare i ett annat nordiskt land vid dödsfallet hade hemvist i "Sverige, skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag, varvid även de svenska bestämmelserna om bevakning och klander av testamente skall tillämpas (12, 19 och 20 §§ lagen 1935:44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.). Om en medborgare i en av staterna vid dödsfallet hade hemvist i ett annat nordiskt land, omfattar boutredningen i det landet även egendom som finns 1 Sverige (13 lagen 1935:45 om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eiler Norge). Det blir då inte aktuellt att tillämpa de svenska bestämmelserna om testamentsbevakning.

Om en testamentstagare gör en felaktig bedömning av den avlidnes hemvist, kan detta leda till att han eller hon förlorar sin rätt enligt testamentet. Detta illustreras av rättsfallet NJA 1964 s. 315, där ett testamente efter en avliden finsk medborgare bevakades vid Helsingfors rådhusrätt av testamentstagaren, den avlidnes hustru. Arvingen, en adoptivdotter, gjorde gällande att den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige, att testamentet inte bevakats i Sverige samt att testamentstagaren därför hade förlorat sin rätt. Efter ett vidlyftigt processande där domstolarna kom till olika resultat vid hemvistbedömningen gick högsta domstolen på adoptivdotterns linje.

4 Allmän motivering

4.1 Upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Mitt förslag: Reglerna om bevakning av testamente upphävs.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 200 — 209).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Kammarkollegiet framhåller dock att bevakningsinstitutet fortfarande behövs, bl. a. för att bringa reda i frågor som har med testamente att göra. Svea hovrätt anser att institutet bevakning av testamente inte kan avskaffas utan att konsekvenserna av det belyses i ett vidare perspektiv.

Skälen för mitt förslag: Bevakning och delgivning av testamente är inhemska företeelser. Enligt familjelagssakkunniga förekommer direkta motsvarigheter endast i Finland. Att Finland har samma system på detta ' område som Sverige förklaras av ländernas gemensamma historiska bakgrund.

I 1686 års testamentsstadga, som byggde på den tidigare rättsutvecklingen, föreskrevs att testamentet skulle företes inför rätten i arvingarnas 10

närvaro. Dessa hade sedan ett år på sig att klandra testamentet. Bevakning Prop. 1988/89: 88 och delgivning av testamentet skedde sålunda samtidigt. Emellertid kom inte arvingarnas närvaro att uppfattas som obligatorisk. Om inte arvingarna var närvarande, skedde i stället delgivning med dem i efterhand. Ursprungligen synes bevakning ha uppfattats som ett offentligt tillkännagivande att testamentstagaren avsåg att göra gällande sin rätt enligt testamentet gentemot arvingarna. I linje härmed krävdes att var och en av testamentstagarna bevakade. Så torde även bestämmelserna i 1734 års lag från början ha uppfattats. Emellertid skedde sedermera en rättsutveckling i praxis som innebar att bevakning av en testamentstagare kom att gälla även för de övriga.

I förslaget till lag om testamente (se SOU 1929:22 s. 332 ff) redogjorde lagberedningen utförligt för den sålunda skisserade utvecklingen. Beredningen framhöll att bevakningen utgjorde inledningen till testamentsanspråk så till vida att bevakningen måste föregå testamentets delgivning, som i sin tur verkade som en uppfordran till arvingarna att inom viss tid ta ställning till frågan om förordnandets giltighet. Beredningen framhöll att genom bevakningen kunde inom kortare tid efter testators död visshet erhållas om de förordnanden som sedermera kunde komma att läggas till grund för testamentsanspråk. Härigenom skedde ett klarläggande av rättsförhållandena. Enligt beredningen var bevakningen också betydelsefull eftersom offentligheten avhöll testamentstagare från att åberopa tvivelaktiga testamenten. Offentligheten bidrog vidare till att inskärpa respekt för testamentet i det allmänna rättsmedvetandet, något som rättshandlingen krävde. Bevakningen var också av betydelse från fiskalisk synpunkt genom att man därmed fick fram testamenten som skulle utgöra underlag för arvsskattens rätta erläggande. Beredningens slutsats var att bevakningen, trots att den inte fastslog samtliga anspråk som kunde göras gällande på grund av testamentet, tillgodosåg så viktiga syften att den svårligen kunde avvaras. Man stannade sålunda för att föreslå att bevakningsinstitutet skulle behållas, vilket också blev fallet.

Reglerna om testamentsbevakning leder lätt till rättsförluster (jfr Beckman-Höglund, Svensk Familjerättspraxis C VII:2 och familjelagssakkunnigas betänkande, s. 205). Risken är mest påtaglig i internationella förhållanden. Om testamentstagaren har hemvist utomlands eller är utländsk medborgare, är det förståeligt om han eller hon inte får kännedom om de svenska bestämmelserna. Sker ingen bevakning, förlorar testamentstagaren sin rätt. Detta gäller även om testamentet är känt för arvingarna och inte har klandrats. Det hjälper inte ens att testamentet har bifogats bouppteckningen och bildat underlag för beräkning av arvsskatten.

Det är omvittnat att reglerna om bevakning lätt leder till rättsförluster även i rent interna förhållanden. Det är förståeligt om människor som är okunniga om vad lagen kräver tror att testamentet gäller, om det har presenterats vid bouppteckningsförrättningen och arvingarna har fått kännedom om det. I rättspraxis finns också andra exempel på att testamentstagaren har varit aktiv för att hävda sin rätt gentemot arvingarna men likväl förlorat denna. Som jag tidigare har nämnt föranstaltades sålunda i ett fall om förhör med testamentsvittnena för framtida säkerhet. Testa-

också förekommit att bevakning skett vid domstolen i den avlidnes kyrkobokföringsort i stället för vid den domstol där den avlidne var mantalsskriven.

Det händer att en testamentstagare underlåter att bevaka ett testamente därför att han tror sig ha träffat uppgörelse med samtliga arvingar. Ibland inträffar emellertid att en för testamentstagaren tidigare okänd arvinge ger sig till känna och inte godtar testamentet, och testamentstagaren har då förlorat sin rätt gentemot denne.

När ctt testamente är upprättat till förmån för make som har arvsrätt enligt reglerna i 3 kap. ärvdabalken, kan det lätt inträffa att bevakning framstår som en överflödig åtgärd. Underlåter den efterlevande att bevaka, går emellertid han eller hon miste om den starkare ställning som testamentet förutsätter. |

Frågan är då vilka fördelar som bevakningsinstitutet från andra synpunkter kan ha.

Som motiv för bevakning har anförts att den är ägnad att bringa reda i successionsfrågan. Inom kortare tid efter dödsfallet blir det klarlagt om det finns ett testamente och vad detta innebär. Arvingarna får sålunda känncedom om vilka anspråk som kan komma att ställas på kvarlåtenskapen.

Den funktion som bevakningen här sägs ha synes emellertid, åtminstone nu för tiden, inte ha någon större betydelse. Det torde vara ytterst sällsynt att arvingar frågar domstolen om något för dem tidigare okänt testamente har bevakats. Och även om en arvinge skulle göra sig det besväret, är värdet av den information som kan erhållas begränsad. Arvingen kan aldrig vara säker på att bevakningsfristen har löpt ut, eftersom denna börjar löpa först från det att testamentstagaren har fått kännedom om det upprättade testamentet. Och även om ett testamente har bevakats, kan en arvinge inte vara säker på att testamentstagaren kommer att framställa några anspråk på kvarlåtenskapen.

I praktiken får arvingar kännedom om testamenten på annat sätt än genom bevakningen, vilket sammanhänger med de berördas naturliga intresse av att få klarhet i hur kvarlåtenskapen skall fördelas. De flesta testamenten bifogas bouppteckningen, som skall upprättas redan inom tre månader trån dödsfallet. Enligt vad familjelagssakkunniga har inhämtat från tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö inträffar det bara några gånger per år att ett testamente, som inte har bifogats bouppteckningen, bevakas efter bouppteckningens inregistrering (se de sakkunnigas betänkande s. 207).

Redan när arvingarna får kännedom om testamentet bör de förstå att det kan komma att leda till att testamentstagaren gör anspråk på kvarlåtenskapen i enlighet med testamentets innehåll. Bevakningen spelar sålunda en underordnad roll när det gäller att bringa klarhet i hur kvarlåtenskapen skall fördelas. Om inte arvingarna godkänner testamentet, ställs frågan om testamentets tillämpning på sin spets först genom att det delges arvingarna. Det är genom denna åtgärd som testamentstagaren formellt framställer krav på att testamentet skall följas. Kravet på bevakning innebär i praktiken ofta endast att arvingarna kan spekulera i att testamentstagaren av 12

förhållandena i det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1961 s. 183).

De syften som bevakningen i övrigt har sagts fylla väger enligt min mening numera inte särskilt tungt.

Vad särskilt gäller argumentet att bevakningsinstitutet kan bidra till en riktig beskattning kan nämnas att testamenten som bifogas bouppteckningen beaktas vid skattläggningen oavsett om de bevakas eller ej. Har efter det att beslut om arvsskatt meddelats kännedom erhållits om ett förut inte känt testamente, skall efterbeskattning ske. Bevakas ett sådant testamente, skall tingsrätten självmant göra en efterbeskattning. Om bevakning inte sker, skall den skattskyldige i stället inge en deklaration till tingsrätten. Efterbeskattningen sker i så fall på grundval av deklarationen (32 § a, 45 8 C och 51 § första stycket lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, se även 63 § samma lag). Dessutom finns det enligt 20 kap. 10 § ärvdabalken en skyldighet att upprätta tilläggsbouppteckning, om det efter bouppteckningens förrättande yppas felaktigheter i denna. Om bevakningsinstitutet upphävs, skulle det för arvsskattelagstiftningens del endast betyda att efterbeskattning i stället fick ske efter deklaration eller på grundval av tilläggsbouppteckning.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att bestämmelserna om bevakning av testamente upphävs. De gällande reglerna om delgivning och klander av testamente bör däremot behållas i sin nuvarande utformning.

Vid de nordiska departementsöverläggningar som har nämnts i avsnitt I har framkommit att man i Finland är inställd på att genomföra en reform med samma innebörd.

4.2 Kostnadseffekter Ärenden om bevakning av testamenten sysselsätter såväl domstolsbiträden som jurister vid tingsrätterna. Vid flertalet tingsrätter är dock resursåtgången blygsam. Vid Stockholms tingsrätt, som torde ha flest ärenden av detta slag, uppgår den till en halvårsarbetskraft (domstolsbiträde). Därutöver kommer arbetet med att ta emot och redovisa ansökningsavgifter och för att granska protokollet över bevakningen.

Genom att avskaffa bevakningsinstitutet kommer alltså vissa resurser att frigöras vid domstolarna. Kostnadsbesparingen torde emellertid bli marginell, särskilt som kostnaderna för domstolarnas arbete med bevakning av testamenten i princip torde täckas av de avgifter som tas ut i bevakningsärendena.

4.3 Ikraftträdande m. m. Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den I juli 1989.

Vid ny arvsrättslig lagstiftning brukar som övergångsreglering normalt föreskrivas att äldre bestämmelser skall tillämpas, om arvlåtaren har avlidit före lagens ikraftträdande. En sådan övergångsbestämmelse är emellertid inte lämplig i detta sammanhang. Bevakningsfristen i gällande lag

räknas från den tidpunkt då testamentstagaren får kännedom om testators död och det förordnande som har gjorts till hans förmån. Om inte de äldre bestämmelsernas tillämpningsområde inskränks ytterligare, skulle följden kunna bli att testamenten behövde bevakas under lång tid efter lagens ikraftträdande.

Jag förordar därför att äldre bestämmelser skall tillämpas bara om en testamentstagare redan vid ikraftträdandet har förlorat sin rätt på grund av bristande bevakning. I de fall då bevakningsfristen löper vid ikraftträdandet eller ännu inte har börjat löpa på grund av att testamentstagaren inte har fått kännedom om dödsfallet eller testamentet behöver därmed bevakning inte ske för att testamentstagaren skall vara bevarad vid sin rätt.

En konsekvens av denna lösning blir att de nya reglerna inte behöver bli tillämpliga på samtliga testamentstagare enligt ett och samma testamente. Vid lagens ikraftträdande kan någon celler några av dem redan ha förlorat sin rätt på grund av bristande bevakning.

4.4 Följdändringar i annan lagstiftning Om en medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge vid sin död hade hemvist här i landet, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevakning och klander av testamente efter honom. Detta följer av 1283 lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Familjelagssakkunniga har föreslagit (se betänkandet s. 35 och 341) att 12§ ändras så att svensk lag i angivna fall skall tillämpas i fråga om delgivning och klander av testamente efter den döde.

En komplikation i sammanhanget är att bestämmelserna i 1935 års lag är konventionsbundna. Om en ändring skall ske i 12 § 1935 års lag måste även artikel 11 i 1934 års konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om arv, testamente och boutredning ändras på motsvarande sätt. En sådan ändring kan inte komma till stånd till den 1 juli 1989. I sammanhanget bör vidare beaktas att 1934 års konvention måste ses över i samband med att huvudförslagen i familjelagssakkunnigas betänkande behandlas.

Enligt min mening är det emellertid inte nödvändigt att nu göra någon ändring i 12 8 1935 års lag. Att svensk lag skall tillämpas i fråga om bl. a. bevakning får när bevakningsinstitutet har avskaffats i Sverige ges den innebörden att bevakning inte skall ske. Vid den större översyn av bl. a. 1935 års lag och 1934 års konvention som skall ske inför färdigställandet av en lagrådsremiss grundad på familjelagssakkunnigas huvudförslag får bestämmelsen i bl.a. 128 1935 års lag och artikel 11 i konventionen omarbetas.

I övrigt behövs följdändringar i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo samt tagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 14

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.! Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med chefen för finansdeparte-

mentet.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Ändringarna i ärvdabalken berör 14 kap. dels genom att 1—3 §§ upphävs, dels genom att 4 3 får ändrad lydelse.

Genom att I — 3 §§ upphävs avskaffas institutet bevakning av testamente. Detta medför vissa följdändringar i 4 §.

14 kap. 4§ Testamente skall de/ges arvinge genom överlämnande av testamentshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte med en arvinge som har godkänt testamentet .

Efterlämnar testator, jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 §, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland dem, jämväl för de övriga.

(Jfr 14 kap. 1 §i familjelagssakkunnigas lagförslag 7)

Genom ändringarna i 14 kap. avskaffas alltså institutet bevakning av

testamente. Däremot behålls hittillsvarande regler om delgivning av testamente med arvingar och om klander av testamente.

Det nya systemet innebär följande.

Om en testamentstagare vill göra gällande sin rätt enligt testamentet, kan han välja mellan två alternativ. Det ena är att han ser till att få arvingarnas godkännande av testamentet. Någon särskild form för det godkännandet är inte föreskriven. Av bevisskäl är det cmellertid oftast lämpligt rned ett skriftligt godkännande som undertecknas av arvingarna.

Det andra alternativet är att testamentet delges varje arvinge genom överlämnande av bestyrkt avskrift av testamentet. Är det fråga om ett muntligt testamente, skall i stället bestyrkt avskrift av protokoll över

! Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med propositionens. 15

förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll överlämnas.

Om det finns mer än en testamentstagare, räcker det med att en av dem vidtar nämnda åtgärder.

Om någon arvinge vill göra gällande att testamentet är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken, skall han celler hon väcka talan i domstol om klander av testamentet. Sådan klandertalan måste väckas inom sex månader efter det att arvingen delgavs testamentet genom testamentstagares försorg. Väcks inte klandertalan inom den tiden. har arvingen förlorat sin rätt att klandra testamentet.

En i sammanhanget betydelsefull fråga är vad som händer om en tcstamentstagarc, som inte har fått arvingarnas godkännande av testamentet, inte har delgett arvingarna testamentet. Svaret är att det inte medför några särskilda rättsföljder. De nya reglerna innehåller inte någon bestämmelse om att testamentstagaren i sådana fall förlorar sin rätt. Arvingarna kan emellertid framtvinga ett ställningstagande från testamentstagarens sida. Enligt 16 kap. 5§ ärvdabalken kan domstol på ansökan av arvingarna förelägga testamentstagaren att göra sin rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandet delgavs testamentstagaren. På vilka olika sätt testamentstagaren då kan göra sin rätt gällande framgår av 16 kap. 6§ ärvdabalken. Gör inte testamentstagaren sin rätt gällande inom den i föreläggandet angivna tiden, har han eller hon förlorat sin rätt (16 kap. 78 ärvdabalken).

I de flesta fall torde emellertid arvingarna inte komma att behöva anlita förfarandet med föreläggande för att få klarlagt om testamentstagaren gör sin rätt gällande. Vid boutredningen och inför arvskiftet torde testamentstagaren säkerligen i flertalet fall självmant vara aktiv för att hävda sin rätt. Liksom hittills torde det i de flesta fall redan vid bouppteckningen kunna klarläggas om testamentstagaren gör sin rätt gällande.

Om egendomen är avträdd till förvaltning av boutredningsman, bör denne verka för ett klarläggande. Boutredningsmannen kan nämligen knappast lämna ifrån sig egendomen innan det har klarlagts om testamentet skall tillämpas.

Vid delgivning av testamente med arvingar skall en bestyrkt avskrift användas. Genom att avskriften skall vara bestyrkt kan arvingarna normalt utgå från att den överenstämmer med originalet. Någon gång kan det dock finnas anledning för dem att begära att originalet företes. Om en testamentstagare som innchar testamentet vägrar att förete det, gör detta att det i allmänhet finns skäl för arvingarna att ifrågasätta lestamentsanspråket. I en rättegång rörande frågan om testamentet skall tillämpas kan vidare ett företeende av originalhandlingen framtvingas med stöd av reglerna om editionsföreläggande (se 38 kap. 1—5 8§ rättegångsbalken). Vida-

även i huvudsaken påverkas av huruvida testamentet företes i original eller ej. En vägran att förete originalet kan också påverka fördelningen av kostnaderna för ett rättsligt förfarande om saken.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

48§

Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet. om anledning till klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ctt riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning till klander föreligger.

(Jfr 4 §i familjelagssakkunnigas lagförlag 9)

Ändringen är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo 2kap. 8§ I fråga om testamentstagares rätt vid boutredning och arvskifte som sker här i riket gäller svensk lag beträffande delgivning och klander av testamente.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag)

Ändringen är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Ändringarna i arvs- och gåvoskattelagen innebär dels att 63 § upphävs, dels att 45 och 51 §§ får ny lydelse.

I 63 § finns regler om vissa åtgärder som beskattningsmyndigheten skall vidta när testamentsbevakning äger rum innan beslut har meddelats om fastställande av arvsskatt. Genom att institutet bevakning av testamente avskaffas kan dessa regler upphävas.

45§ Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 3 första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § I mom.;

C) angående sådan 1 32 § a)—c) och e)—h) samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringen — som innebär att viss del av första stycket C upphävs — är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

De äldre bestämmelserna innebär följande.

Har efter det beslut meddelats om fastställande av arvsskatt kännedom erhållits om ett förut inte känt testamente och hade, om hänsyn tagits till detta testamente, för någon lott skolat betalas högre skatt än vad som vid skattläggningen beräknats för lotten, skall efterbeskattning ske med det belopp som utgör mellanskillnaden (se 32 § arvs- och gåvoskattelagen). I sådana fall skall normalt särskild arvsskattedeklaration inges till beskattningsmyndigheten (sc förevarande 45 § samma lag). Om testamentet blivit bevakat vid tingsrätt, krävs dock inte deklaration. Bevakningen utlöser istället efterbeskattningen (se 51 § första stycket samma lag).

I och med att institutet bevakning av testamente avskaffas, får deklaration — om det inte skall ske tilläggsbouppteckning — nu tillgripas som beskattningsunderlag i samtliga efterbeskattningsfall som rör testamente. I förevarande paragraf har gjorts ändringar med denna innebörd.

51§

Ärende rörande fastställande av skatt, som cj skall uttagas efter deklaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a 3 inkommit till beskattningsmyndigheten eller, där jämlikt 17§ anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid.

bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringarna i förevarande paragraf — som innebär att vissa delar av första och andra styckena utgår — är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

I. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-01-31

Närvarande: justitierådet Nils Mannerfelt, justitierådet Bertil Freyschuss,

regeringsrådet Åke Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Anders Eriksson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet .

En konsekvens av remissförslaget att bevakningsinstitutet skall upphävas blir att testamentstagare inte längre drabbas av sådan preklusion av sin rätt på grund av testamente som enligt 14 kap. 3 § ärvdabalken (ÄB) följer 1 händelse av utebliven bevakning av ett icke godkänt testamente. Därmed bortfaller den sanktion vilken för närvarande är ägnad att åstadkomma att det normalt inom kortare tid efter testators död erhålls visshet om de förordnanden som sedermera kan komma att läggas till grund för testamentsanspråk. Att sanktionsmekanismen inte får effekt i alla lägen är visserligen klart. Såsom påpekas i remissprotokollet löper preklusionsfristen först från det testamentstagaren får kännedom om förordnandet, vilket i enstaka fall kan inträffa i ett sent skede, och såsom möjligt förutsätts också att en preklusionsavbrytande bevakning kan äga rum utan att arvingarna vet om det därför att efterföljande delgivning ej sker.

Av remissprotokollet framgår, att enligt departementschefens bedömning det även utan bevakning jämte nyss nämnd sanktion kan förutsättas att arvingarna redan under boutredningsskedet får kännedom om testamentet och de anspråk som grundas därpå. Sålunda påpekas framför allt att det ligger i testamentstagarens eget intresse att hävda sin rätt, att enligt gällande ordning testamente skall ingå i eller fogas till bouppteckning (20 kap. 5 8 ÄB) och att möjlighet föreligger att framtvinga ett testamentstagarens ställningstagande i frågan om han vill göra anspråk på rätt enligt ett

föreliggande (känt) testamente (16 kap. 5 § ÄB).

Lagrådet anser att vid angivna förhållanden det, bevakningsinstitutet förutan, får anses i rimlig grad säkerställt att, som sig bör, testamenten blir kända och kommer under bedömning i samband med boutredning. Ehuru något långsökt är det inte alldeles otänkbart att en testamentstagare äger kännedom om testamente, som arvingarna inte vet om, och därtill har ett intresse av att testamentet förblir okänt en tid (inom preskriptionstidens ram). Ett sådant intresse, bedömt såsom värt risktagandet att arvegodset efter längre tids förlopp kan vara svåråtkomligt, kan tänkas vara att

testamentstagaren av ren illvilja söker åstadkomma olägenheter för arvingekretsen eller, vid ett testamente med tvivelaktig giltighetshalt, har förhoppningar att riskerna för att testamentet skall angripas enligt 13 kap. ÄB skall minskas i följd av med tiden tilltagande bevissvårigheter. Dylika,

väsentligen teoretiska konsekvenser av att man tar bort bevakningsinstitu-

tet med därtill anknytande preklusionsfrist utgör dock inte vägande skäl mot den tilltänkta lagändringen, som uppbärs av det sakligt sett viktigare intresset att undanröja risker för rättsförluster för personer som saknat

kännedom om det gällande bevakningskravet. Parentetiskt kan tilläggas, att här lämnas därhän huruvida illojala hem- Llighållanden av nyss antydd natur kan falla under sådant olovligt undanhållande av testamente som åsyftas i 15 kap. 2 § ÄB och som kan leda till förverkande av testamentsrätt. I enlighet med det anförda godtas således remissens huvudförslag. Förslagen i övriga delar föranleder inte heller några erinringar från

lagrådets sida.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89: 88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist. Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1989-01-19) över förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

4, lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat förslagen utan erinran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra-

ganden har lagt fram.

[NS ta

Familjelagssakkunnigas lagförslag i betänkandet Prop. 1988/89: 88 (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor i = Bilagal

de delar som rör frågan om upphävande av reglerna

1 ärvdabalken om bevakning av testamente

Lagförslag 7

Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken

dels att 14 kap. 4—6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 14 kap. I —3 §§ och rubriken till 14 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 kap. Om bevakning, delgivning — 14 kap. Om delgivning och klanoch klander av testamente der av testamente 1§ Testamente skall vid domstol bevakas inom sex månader från det testamentstagaren fått kännedom om testators död och det till hans Jörmån gjorda förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt efter annan och har testamentet ej bevakats enligt vad i första stycket sägs, må bevakning med laga verkan äga rum inom tid, som där stadgas, efter det han fått veta att den föregående testamentstagarens rätt upphört.

Bevakning gäller till förmån för envar testamentstagare, för vilken tiden icke gått till ända. 23 Bevakning sker vid den rätt där testator skolat svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes. vid Stockholms tingsrätt.

Vid bevakning uppvisas testamentet i huvudskrift och intages i protokollet. Har den som vill bevaka icke testamentet i sin besittning eller är det muntligen upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tillkännagivande. 3§ Testamentstagare, för vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i I och 2 §§ är sagt, har förlorat sin rätt mot arvinge som ej avstått från klandertalan. 43 Testamente skall sedan bevak- 18 Ett testamente skall delges ar-

[AS] E

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Bilaga I ning ägt rum delgivas arvinge ge- vinge genom överlämnande av tesnom överlämnande av, förutom be- tamentshandlingen i bestyrkt avvis om bevakningen, testaments- skrift eller, i fråga om muntligt teshandlingen i bestyrkt avskrift eler, tamente, protokoll över förhör med i fråga om muntligt testamente, testamentsvittnena eller annan protokoll över förhör med testa- skriftlig uppgift om testamentets mentsvittnena celler annan skriftlig innehåll. Delgivning behövs dock uppgift om testamentets innehåll. inte med en arvinge som har god-

känt testamentet.

Efterlämnar = testator, — jämte Efterlämnar en testator, förutom make. arvingar som avses 1 3 kap. make, arvingar som sägs i 3 kap. 18. må testamentet, såvitt dessa 1 §, får testamentet, såvitt dessa anangår, delgivas dem som vid tiden går. delges dem som vid tiden för för delgivningen äro närmast till delgivningen är närmast till arv efarv efter testator. ter testator.

Aro flera testamentstagare, gäller Finns det flera testamentstagare,

delgivning, som verkställts av en gäller en delgivning, som har verkbland dem, jämväl för de övriga. ställts av en bland dem. också för

de övriga.

58 Kill arvinge göra gällande 2§ Anser en arvinge att testaatt testamentet är ogillt enligt mentet är ogiltigt enligt 13 kap., 13 kap... skall han därom väcka skall han eller hon klandra det geklandertalan inom sex månader ef- nom att väcka talan inom sex måter det han erhöll del av testamentet nader efter delgivningen. Underlåsäsom i 4§ är stadgat. Försittes ter arvingen att göra detta i tid, är denna tid, är rätt till talan förlorad. rätten till talan förlorad.

Om påkallande av jämkning i Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglott testamente för utfående av laglott stadgas i 7 kap. finns bestämmelser i 7 kap.

68 Arvinges rätt att väcka talan 38 En arvinges rätt att väcka om klander av testamente övergår talan om klander av testamente ej till hans borgenärer. övergår ej till hans eller hennes bor-

genärer.

Denna lag träder i kraft den

Har en testamentstagare vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet inte har bevakats, skall det fortfarande gälla.

Lagförslag 8 Prop. 1988/89: 88 Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk,

finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Härigenom föreskrivs att 9 och 12 §§ lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om formen för testamente I fråga om formen för testamente och återkallelse av testamente cfter och återkallelse av testamente efter den som vid sin död var medborga- den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade re i en fördragsslutande stat och hemvist i sådan stat ha bestämmel- hade hemvist i en sådan stat tilläm- Serna i lagen (1937:81) om interna- pas — bestämmelserna i lagen tionella rättsförhållanden rörande (1900:00) om internationella fadödsbo motsvarande tillämpning. miljerättsfrågor.

128 Hade medborgare i främmande Hade en medborgare i en främfördragsslutande stat vid sin död mande fördragsslutande stat vid sin hemvist här i riket, skall svensk lag död hemvist här i landet, skall vinna tillämpning i fråga om bevak- svensk lag tillämpas i fråga om del- King och klander av testamente ef- givning och klander av testamente ter honom. efter den döde.

Denna lag träder i kraft den

Lagförslag 9 Prop. 1988/89: 88

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den

Förteckning över remissinstanser Prop. 1988/89: 88

Bilaga ilaga 2

Svea hovrätt Hovrätten för Övre Norrland

Stockholms tingsrätt Domstolsverket Socialstyrelsen

Riksskatteverket!

Statens invandrarverk Kammarkollegiet Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd! Lunds domkapitel Socialnämnden i Botkyrka kommun Socialnämnden i Södertälje kommun Sveriges advokatsamfund Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer Svenska Bankföreningen Svenska Sparbanksföreningen

Begravningsföreningen Fonus!

Centerns Kvinnoförbund'! Folkpartiets Kvinnoförbund! Moderata Kvinnoförbundet! Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund! Svenska Kvinnors Vänsterförbund! Fredrika Bremer förbundet! Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige! Utlandsssvenskarnas förening!

Sammanställning av remissyttrandena över förslaget att avskaffa institutet bevakning av testamente

Svea hovrätt: ”Hovrätten anser sig inte kunna tillstyrka att institutet bevakning av testamente avskaffas i vår interna lagstiftning utan att konsekvenserna härav belyses i ett vidare perspektiv. För det fall att institutet avskaffas bör dock i 14 kap. eller 20 kap. ärvdabalken införas en bestämmelsc av följande innebörd. Om vid bouppteckningsförrättning testamente överlämnas till dödsbodelägare eller annan som äger företräda denne, skall detta antecknas i bouppteckningen och delgivning därigenom anses ha ägt rum.”

Hovrätten för Övre Norrland tillstyrker förslaget. Stockholms tingsrätt: ”Tingsrätten har ingen erinran mot familjelags-

sakkunnigas förslag att de nuvarande bestämmelserna i 14 kap. ärvdabalken om bevakning av testamente upphävs”.

Den föreslagna lydelsen av 14 kap. 2§ första stycket ärvdabalken har enligt tingsrätten fått en ofullständig utformning. Tingsrätten föreslår följande lydelse.

! Har inte yttrat sig i frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente. | 27

han eller hon klandra det genom att väcka talan inom sex månader cfter — Bilaga 2

Domstolsverket har inte haft något att erinra mot förslaget. Socialstyrelsen har tillstyrkt förslaget. Statens invandrarverk har inte haft något att erinra mot förslaget. Kammarkollegiet: ”Vad lagberedningen framhöll vid tillkomsten av

lagen om testamente har fortfarande sin giltighet. För den som i det praktiska livet sysslar med frågor av den här typen framkommer det ofta att allmänheten i fråga om testamenten har ett behov av en sorts officiell hantering. Bevakningen har i någon mån fyllt ett sådant behov. Det har blivit en viss reda i sammanhanget. Detta framträder framför allt när det gäller efterarven. Vi har numera efter årsskiftet nya former av sådana. När i dag en av två barnlösa makar avlider, finns det ofta ett inbördes testamente som ger den efterlevande full äganderätt och således utesluter den först avlidnes efterarvingar från arv när den efterlevande dör. När man skall söka avgöra med vilken rätt den efterlevande tillträtt cgendomen — genom testamente eller som arv enligt 3 kap. 18 ÄB — får frågan om testamentet bevakats vid den först avlidnes död eller ej en stor betydelse. Har det inte bevakats eller godkänts, är den först avlidnes efterarvingar bibehållna vid sin arvsrätt. Har det å andra sidan bevakats och delgivits, utgör detta en presumtion för att testamentet också tillämpats.

Tar man bort bevakningskravet, kommer detta nog att medföra en del svårigheter även i andra hänseenden. Således kan institutet vara av betydelse i fall då det finns flera testamenten. Slopas bevakning, kan detta leda till att testamentstagare i vissa situationer inte tar fram testamenten utan avvaktar och därigenom skapar osäkerhet och oreda. Bevakning av muntliga uttalanden och handlingar som inte getts testamentets form har varit ägnad att ge sådana viljeyttringar en ökad tyngd. Ett bevakningsförfarande underlättar att de blir ståndande som testamente. Följt av delgivning klargör det även i dessa fall att testamentstagaren gör anspråk enligt förordnandet.

Enligt kollegiets mening är de olägenheter som internationellt förbundits med testamentsbevakning överdrivna. I sammanhanget får man inte glömma att boutredning utomlands i allmänhet torde ske under offentlig kontroll. Det kan därför inte framstå som särskilt angeläget att här ta bort bevakningsinstitutet som har en offentlig karaktär. Enbart ett delgivningsförfarande förefaller inte att tillgodose vedertagna rättssäkerhetskrav. Kollegiet ifrågasätter därför mot bakgrunden av vad man sagt, om förslaget i denna del bör leda till lagstiftning.

Enligt nuvarande bestämmelser skall testamente, sedan bevakning ägt rum, delges arvinge genom att, förutom bevis om bevakningen, testamentshandlingen överlämnas i bestyrkt avskrift.

Har bevakning inte ägt rum kräver kollegiet för allmänna arvsfondens räkning att testamentet, om det finns i behåll efter dödsfallet, överlämnas i original för att delgivning skall anses ha ägt rum med arvsfonden.

Gentemot arvsfonden behöver det inte uppstå några rättsförluster på 28

grund av att testamentet inte har bevakats i föreskriven ordning, eftersom ett sådant testamente enligt 4 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden Bilaga 2 får godkännas av kollegiet på fondens vägnar om det kan antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja.

Enligt kollegiets mening fyller emellertid bevakningen en viktig funktion också på det sättet att man får klargjort om testamentet finns kvar i original efter dödsfallet. Det är viktigt för att kunna ta ställning till vilken utredning som skall ligga till grund för ett godkännande av ett testamente att veta om det har hittats i original efter dödsfallet. Det bör därför enligt kollegiets mening inte räcka med att en bestyrkt kopia av testamentet delges arvingen. Om bevakningsinstitutet slopas, bör det införas en möjlighet för arvingen att kräva ett officiellt intyg om att originalet har uppvisats efter dödsfallet för notarius publicus eller motsvarande för att delgivning skall kunna verkställas.”

Lunds domkapitel har inte någon erinran mot förslaget.

Socialnämnden i Botkyrka kommun och socialnämnden i Södertälje kommun tillstyrker förslaget.

Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslaget.

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer har inga invändningar mot förslaget.

Svenska Bankföreningen har inget att erinra mot förslaget.

Svenska Sparbanksföreningen: ”Kommittén har vidare självmant påtagit sig uppgiften att också vidta en översyn av bestämmelserna rörande bevakning av testamente vilket Sparbanksföreningen anser som positivt. Framför allt med tanke på de problem som de internationella reglerna rörande bevakning av testamente orsakat. I förslaget föreslås att kravet på bevakning av testamente upphävs. Detta avscende såväl nationella som internationella förhållanden. Föreningen kan inte se att några bärande skäl föreligger som talar för att man skall behålla regeln utan tillstyrker förslaget att kravet på bevakning slopas.”

Innehåll

sid. Bilaga 2

Propositionens huvudsakliga innehåll =sssoosoosssose esse s ere resa || Propositionens lagförsläg ..ssssesosseeereereeeersrre rer ere rens 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 . 7