Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna i ärvdabalken om bevakning av testa- mente upphävs. Lagändringen föreslåsträda i kraft den ljuli 1989.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag ] Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalkcnl dels att 14 kap. 1— 3 åå skall upphöra att gälla, dels att 14 kap. 4 & och rubriken till 14 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap.

Om bevakning. delgivning och klander av testamente

49'

Testamente skall sedan bevak- ning ägt rum delgivas arvinge ge- nom överlämnande awjörutom be- vis om bevakningen. testaments- handlingen i bestyrkt avskrift eller. i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testa- mentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll.

Om delgivning och klander av testamente

7

Testamente skall delges arvinge genom överlämnande av testa- mentshandlingen i bestyrkt avskrift eller, i fråga om muntligt testamen- te. protokoll över förhör med testa- mentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll. Delgivning behövs dock inte med en arvinge som har godkänt testa- mentet.

Efterlämnar testator, jämte make. arvingar som avses i 3 kap. 2 &, må testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivning- en äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare. gäller delgivning, som verkställts av en bland dem. jämväl för de övriga.

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1989. Har någon testamentstagare vid lagens ikraftträdande förlorat sin rätt mot en arvinge på grund av att testamentet inte har bcvakats enligt äldre bestämmelser, skall den rättsför- lusten kvarstå.

' Balken omtryckt l98|:359. 1 Senaste lydelse 1987z23l.

• Sida 3
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 4 _5 lagen (1928z28l) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

4å'

Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet, om anledning till klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ett riktigt ut— tryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning till klander föreligger eller testa- mentet icke blivit bevakat ifäreskri- ven ordning.

F öres/(Igen lydelse

Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammarkollegiet, om anledning till klander ej föreligger. Testamente, som kan antagas vara ett riktigt ut- tryck för arvlåtarens yttersta vilja, må godkännas även om anledning till klander föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har tiden för bevakning av ett testamente löpt ut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse l972_:640.

• Sida 4
•  Original

3. Förslag till Prop

Lag om ändring i lagen (1 937: 81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 5 lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 8 i? I avseende å rätt att vid boutredning Ifråga om testamentstagares rätt och arvskifte här i riket tillgodonju- vid boutredning och arvskifte som ta testamente gälle vad i svensk lag sker här i riket gäller svensk lag be- är stadgat om bevakning, delgivning trötfande delgivning och klander och klander, dock att. där den avlid— av testamente. ne vid sin död ej här hade hemvist, tid för bevakning ej skall börja löpa,

innan den dödes egendom blivit av- trädd till förvaltning av boutred-

ningsman.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1989.

• Sida 5
•  Original

4. Förslag till Prop. 1988/89:88

Lag om ändring i lagen (1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (194l:4l6) om arvsskatt och gåvoskatt'

dels att 63 5 skall upphöra att gälla, dels att 45 och 51 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 52

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott. när lotten utgöres av 1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag:

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket:

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 55 beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död. dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 5 första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo. som avträtts till konkurs. i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 335 1 mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a5 ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 5 a—c och e—h samt i 335 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall som avses i 32 _é' a) testamente. var- om kännedom erhållits, blivit beva- kat och ej heller när sådan delning som avses i 325 h) har ägt rum innan beslut meddelats om faststäl- lande av skatt;

C) angående sådan i 325 a)—c) och e) —h) samt i 33 5 2 mom. angi- ven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 325 h),har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 375 därmed i beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar döds- boets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

5153

Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter de- klaration. upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteck-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974z857. 3 Senaste lydelse 1987: 1206. 3 Senaste lydelse 198711206.

Ärende rörande fastställande av skatt. som ej skall uttagas efter de- klaration, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteck-

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse

ning eller tilläggsbouppteckning, el- ler när handling som avses i 49 a5 inkommit till bcskattningsmyndig- heten eller, där jämlikt 175 an- stånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattnings- myndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke in- gives inom anståndstiden. vid ut- gången av sistnämnda tid eller, då jämlikt 325 a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av där om/örmält testamente. vid bevakningen.

Bevis om det belopp, vartill skat- ten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteck- ning eller handling, som avses i 493 5. När efterbeskattning enligt 325911) skall ske till följd av bevak- ning av testamente. skall sådant be- vis tecknas på utgående expedition angående bevakningen.

Föreslagen lydelse

ning eller tilläggsbouppteckning, el- ler när handling som avses i 49 a 5 inkommit till bcskattningsmyndig- heten eller. där jämlikt 175 an- stånd med skattens fastställande blivit beviljat. när till beskattnings- myndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke in- gives inom anståndstiden, vid ut- gången av sistnämnda tid.

Bevis om det belopp, vartill skat- ten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteck- ning eller handling, som avses i 49 35.

Harjämlikt 17 5 beviljats anstånd med fastställande av skatten. åligger det dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bo- uppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats. och den enligt 645 1 mom. förordnade gransknings- myndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har bevakning av testamente skett före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

• Sida 7
•  Original

J ustitiedepartementet Prop. 1988/89: 88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19januari 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén. Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson. Johansson, Hulterström, Lindqvist. Lönnqvist, Thalén. Nordberg, Eng- ström. Freivalds o'ch Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om upphävande av reglerna om bevakning av testamente 1 Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under åren 1969.— 1987 setts över av särskilda sakkunniga, som har bedrivit sitt arbete under namnet fa- miljelagssakkunniga.

De sakkunniga (f. d. hovrättspresidenten Björn Kjellin, ordförande, och professorn Lennart Pålsson) avgav i mars 1987 sitt slutbetänkande (SOU 1987: 18) Internationella familjerättsfrågor. Betänkandet har remissbe- handlats. De förslag till ändringar av den internationella familjerättsliga lagstiftningen som betänkandet innehåller övervägs för närvarande i justi- tiedepartementet.

Betänkandet innehåller förslag om att — även för rent inhemska förhål- landen — avskaffa institutet bevakning av testamente. Vid remissbehand- lingen har förslaget i denna del fått ett i huvudsak positivt mottagande. Stockholms tingsrätt har i oktober 1988 i en särskild skrivelse till justitie- departementet (dnr 88—3567) begärt att frågan om att avskaffa institutet bevakning av testamente behandlas med förtur.

Familjelagssakkunnigas förslag beträffande de internationella familje- rättsfrågorna kräver mera ingående överväganden. Den mera begränsade frågan om upphävande av reglerna om bevakning av testamente kan däremot tas upp till prövning redan nu.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga I de förslag till lagändringar i denna del som läggs fram i betänkandet. dels som bilaga 2 en förteckning över remissinstanserna och en remissammanställning avse- ende de berörda förslagen till lagändringar.

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har över- läggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

• Sida 8
•  Original

2. Nuvarande förhållanden

Bestämmelser om bevakning, delgivning och klander av testamente finns i ärvdabalken.

Ett testamente skall bevakas vid domstol inom sex månader från det att testamentstagaren har fått kännedom om testators död och det förordnan- de som har gjorts till hans förmån (14 kap. 1 5 första stycket). Om någon enligt testamentet skall få något först efter det att någon annans rätt till egendomen har upphört, räcker det emellertid att bevakning äger rum inom samma tid efter det att testamentstagaren har fått reda på att den föregående testamentstagarens rätt har upphört (14 kap. 1 5 andra stycket. jfr NJA 1938 s. 309).

En bevakning gäller till förmån för samtliga testamentstagare, för vilka tiden inte har gått till ända (14 kap. 1 5 tredje stycket). En bevakande kan inte göra förbehåll om att bevakning sker endast för egen eller vissa testamentstagares räkning (jfr NJA 1933 s. 553).

Bevakningen skall äga rum vid den tingsrätt där testator skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet eller, om sådan behörig domstol inte finns, vid Stockholms tingsrätt (14 kap. 2 5 första stycket, jfr NJA 1939 s. 374 där en praktiserandejurist blev skadeståndsskyldig eftersom han hade bevakat ett testamente vid testators kyrkobokföringsort i stället för vid mantalsskriv- ningsorten).

Bevakningen sker genom att testamentet uppvisas i original. Om testa- mentstagaren inte har tillgång till testamentet eller om det rör sig om ett muntligt testamente, sker bevakningen i stället genom att förordnandets innehåll tillkännages inför rätten (14 kap. 2 5 andra stycket).

Om testamentet har uppvisats för rätten, förringas inte bevakningen av att åtgärden av någon anledning inte antecknats som bevakning i rättens protokoll. Det krävs emellertid att uppvisandet av testamentet har skett i bevakningssyfte. Det räcker således inte att testamentet biläggs bouppteck- ningen. 1 rättsfallet NJA 1961 s. 183 föranstaltades om tcstamentsvittncs- förhör efter testators död, vilket är förhållandevis ovanligt. Det ansågs inte visat att testamentsuppvisandet då hade skett i bevakningssyfte. varför bevakning inte ansågs ha ägt rum.

Den som bevakar ett testamente behöver inte själv vara testamentstaga- re, och tingsrätten skall inte pröva sökandens behörighet. Tingsrätten skall inte heller avslå en begäran om testamentsbevakning därför att testamen- tet lider av formfel eller är ogiltigt på någon annan grund som anges i 13 kap. ärvdabalken.

Påföljden för underlåten bevakning är att testamentstagaren har förlorat sin rätt mot arvingar som inte har avstått från klandertalan (14 kap. 3 5).

En arvinges godkännande av ett testamente betyder att detta inte behö- ver bevakas i förhållande till den arvingen. Godkännandet behöver inte avges i viss form.

Sedan bevakning har ägt rum skall testamentet delges arvingarna. Det sker genom att till var och en överlämnas en avskrift av testamentet med bevis om att bevakning har ägt rum. Är det ett muntligt testamente, överlämnas i stället protokoll över förhör med testamentsvittnena eller

• Sida 9
•  Original

annan skriftlig uppgift om testamentets innehåll (14 kap. 45 första styc- ket). Om testator efterlämnar både make och sådana arvingar som avses i 3 kap. 25 ärvdabalken (s.k. efterarvingar). får testamentet såvitt angår de sistnämnda delges dem som vid tiden för delgivningen är närmast till arv efter testator (14 kap. 4 5 andra stycket).

Om det finns flera testamentstagare. gäller delgivning som verkställts av en av testamentstagarna också för de övriga (14 kap. 4 5 tredje stycket).

Om en arvinge vill göra gällande att ett testamente är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken, måste arvingen väcka klandertalan därom inom sex månader efter delgivningen (14 kap. 55 ). Om tiden försitts kan alltså arvingen inte längre hävda att testamentet är ogiltigt av sådan orsak som anges i 13 kap. ärvdabalken. Det kapitlet innehåller de viktigaste anledningarna till att ett testamente kan underkännas (bristande behörighet, formfel. psykisk sjukdom o.d. samt tvång. svek eller annan Otillbörlig påverkan).

Delgivningen av testamentet bildar också utgångspunkt för den frist som gäller för en bröstarvinge som vill påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Bröstarvingen har förlorat sin rätt till laglott. om han eller hon inte inom sex månader från delgivningen har gett testamentstagaren till känna sitt anspråk eller väckt talan mot denne (7 kap. 35 tredje stycket).

Ger en testamentstagare inte till känna om han eller hon vill göra gällande någon rätt enligt testamentet, kan ett ställningstagande fram- tvingas. Tingsrätten utfärdar på ansökan av den som berörs ett föreläggan- de för testamcntstagaren att göra gällande sin rätt inom sex månader (16 kap. 5 5). lakttas inte den tiden. har testamentstagaren förlorat sin rätt enligt testamentet (16 kap. 7 5).

En universell testamentstagare, dvs. någon som erhållit hela kvarlåten- skapen. en kvotdel därav eller vad som finns kvar när övriga testamentsta- garc har fått sitt. är dödsbodelägare. Innan det blivit klarlagt om testamen- tet skall tillämpas är både en universell testamentstagarc och en arvinge som genom testamentet har uteslutits från arv dödsbodelägare ( 18 kap. 1 5 fjärde stycket).

Ett testamente skall tas in i bouppteckning efter den avlidne eller i bestyrkt avskrift fogas till denna (20 kap. 5 5 första stycket).

3. Internationella förhållanden

Enligt lagen (1937z81) om internationella rättsförhållanden rörande döds- bo skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag. om den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige (2 kap. 15). Då tillämpas även de svenska reglerna om bevakning. delgivning och klander av testamente utan modifikationer (2 kap. 85). Hade den avlidne hemvist utomlands. kan boutredning komma till stånd enligt svensk lag genom att egendom avträds till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 2 och 3 55). Även då tillämpas

• Sida 10
•  Original

ärvdabalkens regler om bevakning, delgivning och klander av testamente. Tiden för bevakning av testamente börjar dock inte löpa innan den avlid- nes egendom har avträtts till förvaltning av boutredningsman (2 kap. 8 5).

Den nordiska regleringen bygger också på hemvistprincipen. Om en avliden medborgare i ett annat nordiskt land vid dödsfallet hade hemvist i ' Sverige, skall boutredning och arvskifte ske enligt svensk lag. varvid även de svenska bestämmelserna om bevakning och klander av testamente skall tillämpas (12. 19 och 20 55 lagen 1935:44 om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.). Om en medborgare i en av staterna vid dödsfallet hade hemvist i ett annat nordiskt land, omfattar boutredningen i det landet även egendom som finns i Sverige (1 5 lagen 1935:45 om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge). Det blir då inte aktuellt att tillämpa de svenska bestämmelserna om testamentsbevakning.

Om en testamentstagare gör en felaktig bedömning av den avlidnes hemvist, kan detta leda till att han eller hon förlorar sin rätt enligt testa- mentet. Detta illustreras av rättsfallet NJA 1964 s. 315, där ett testamente efter en avliden finsk medborgare bevakades vid Helsingfors rådhusrätt av testamentstagaren, den avlidnes hustru. Arvingen, en adoptivdotter, gjor- de gällande att den avlidne vid sin död hade hemvist i Sverige, att testa- mentet inte bevakats i Sverige samt att testamentstagaren därför hade förlorat sin rätt. Efter ett vidlyftigt processande där domstolarna kom till olika resultat vid hemvistbedömningen gick högsta domstolen på adoptiv- dotterns linje.

4. Allmän motivering

4.1 Upphävande av reglerna om bevakning av testamente

Mitt förslag: Reglerna om bevakning av testamente upphävs.

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 200— 209).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. Kammarkollegiet framhåller dock att bevakningsinstitutet fortfarande behövs, bl. a. för att bringa reda i frågor som har med testamente att göra. Svea hovrätt anser att institutet bevakning av testamente inte kan avskaffas utan att konsekvenserna av det belyses i ett vidare perspektiv.

Skälen för mitt förslag: Bevakning och delgivning av testamente är inhemska företeelser. Enligt familjelagssakkunniga förekommer direkta motsvarigheter endast i Finland. Att Finland har samma system på detta ' område som Sverige förklaras av ländernas gemensamma historiska bak- grund.

[ 1686 års testamentsstadga, som byggde på den tidigare rättsutveckling- en, föreskrevs att testamentet skulle företes inför rätten i arvingarnas

• Sida 11
•  Original

närvaro. Dessa hade sedan ett år på sig att klandra testamentet. Bevakning och delgivning av testamentet skedde sålunda samtidigt. Emellertid kom inte arvingarnas närvaro att uppfattas som obligatorisk. Om inte arvingar- na var närvarande, skedde i stället delgivning med dem i efterhand. Ursprungligen synes bevakning ha uppfattats som ett offentligt tillkännagi- vande att testamentstagaren avsåg att göra gällande sin rätt enligt testa- mentet gentemot arvingarna. [ linje härmed krävdes att var och en av testamentstagarna bevakade. Så torde även bestämmelserna i 1734 års lag från början ha uppfattats. Emellertid skedde sedermera en rättsutveckling i praxis som innebar att bevakning av en testamentstagare kom att gälla även för de övriga.

I förslaget till lag om testamente (se SOU 1929:22 s. 332 ff) redogjorde lagberedningen utförligt för den sålunda skisserade utvecklingen. Bered- ningen framhöll att bevakningen utgjorde inledningen till testamentsan- språk så till vida att bevakningen måste föregå testamentets delgivning, som i sin tur verkade som en uppfordran till arvingarna att inom viss tid ta ställning till frågan om förordnandets giltighet. Beredningen framhöll att genom bevakningen kunde inom kortare tid efter testators död visshet erhållas om de förordnanden som sedermera kunde komma att läggas till grund för testamentsanspråk. Härigenom skedde ett klarläggande av rätts- förhållandena. Enligt beredningen var bevakningen också betydelsefull eftersom offentligheten avhöll testamentstagare från att åberopa tvivelak- tiga testamenten. Offentligheten bidrog vidare till att inskärpa respekt för testamentet i det allmänna rättsmedvetandet, något som rättshandlingen krävde. Bevakningen var också av betydelse från fiskalisk synpunkt genom att man därmed fick fram testamenten som skulle utgöra underlag för arvsskattens rätta erläggande. Beredningens slutsats var att bevakningen, trots att den inte fastslog samtliga anspråk som kunde göras gällande på grund av testamentet. tillgodosåg så viktiga syften att den svårligen kunde avvaras. Man stannade sålunda för att föreslå att bevakningsinstitutet skulle behållas. vilket också blev fallet.

Reglerna om testamentsbevakning leder lätt till rättsförluster (jfr Beck- man-Höglund. Svensk Familjerättspraxis C V11:2 och familjelagssakkun- nigas betänkande. s. 205). Risken är mest påtaglig i internationella förhål- landen. Om testamentstagaren har hemvist utomlands eller är utländsk medborgare," är det förståeligt om han eller hon inte får kännedom om de svenska bestämmelserna. Sker ingen bevakning, förlorar testamentstaga- ren sin rätt. Detta gäller även om testamentet är känt för arvingarna och inte har klandrats. Det hjälper inte ens att testamentet har bifogats boupp- teckningen och bildat underlag för beräkning av arvsskatten.

Det är omvittnat att reglerna om bevakning lätt leder till rättsförluster även i rent interna förhållanden. Det är förståeligt om människor som är okunniga om vad lagen kräver tror att testamentet gäller. om det har presenterats vid bouppteckningsförrättningen och arvingarna har fått kän- nedom om det. 1 rättspraxis finns också andra exempel på att testaments- tagaren har varit aktiv för att hävda sin rätt gentemot arvingarna men likväl förlorat denna. Som jag tidigare har nämnt föranstaltades sålunda i ett fall om förhör med testamentsvittnena för framtida säkerhet. Testa-

• Sida 12
•  Original

mentet ansågs inte presenterat för domstolen i bevakningssyfte. Det har också förekommit att bevakning skett vid domstolen i den avlidnes kyrko- bokföringsort i stället för vid den domstol där den avlidne var mantalsskri- ven.

Det händer att en testamentstagare underlåter att bevaka ett testamente därför att han tror sig ha träffat uppgörelse med samtliga arvingar. Ibland inträffar emellertid att en för testamentstagaren tidigare okänd arvinge ger sig till känna och inte godtar testamentet. och testamentstagaren har då förlorat sin rätt gentemot denne.

När ett testamente är upprättat till förmån för make som har arvsrätt enligt reglerna i 3 kap. ärvdabalken, kan det lätt inträffa att bevakning framstår som en överflödig åtgärd. Underlåter den efterlevande att beva- ka, går emellertid han eller hon miste om den starkare ställning som testamentet förutsätter. '

Frågan är då vilka fördelar som bevakningsinstitutet från andra syn- punkter kan ha.

Som motiv för bevakning har anförts att den är ägnad att bringa reda i successionsfrågan. Inom kortare tid efter dödsfallet blir det klarlagt om det finns ett testamente och vad detta innebär. Arvingarna får sålunda känne- dom om vilka anspråk som kan komma att ställas på kvarlåtenskapen.

Den funktion som bevakningen här sägs ha synes emellertid,åtminstone nu för tiden. inte ha någon större betydelse. Det torde vara ytterst sällsynt att arvingar frågar domstolen om något för dem tidigare okänt testamente har bevakats. Och även om en arvinge skulle göra sig det besväret. är värdet av den information som kan erhållas begränsad. Arvingen kan aldrig vara säker på att bevakningsfristen har löpt ut, eftersom denna börjar löpa först från det att testamentstagaren har fått kännedom om det upprättade testamentet. Och även om ett testamente har bevakats. kan en arvinge inte vara säker på att testamentstagaren kommer att framställa några anspråk på kvarlåtenskapen.

I praktiken får arvingar kännedom om testamenten på annat sätt än genom bevakningen. vilket sammanhänger med de berördas naturliga intresse av att få klarhet i hur kvarlåtenskapcn skall fördelas. De flesta testamenten bifogas bouppteckningen. som skall upprättas redan inom tre månader från dödsfallet. Enligt vad familjelagssakkunniga har inhämtat från tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö inträffar det bara några gånger per år att ett testamente. som inte har bifogats bouppteck- ningen. bevakas efter bouppteckningens inregistrering (se de sakkunnigas betänkande s. 207).

Redan när arvingarna får kännedom om testamentet bör de förstå att det kan komma att leda till att testamentstagaren gör anspråk på kvarlåten- skapen i enlighet med testamentets innehåll. Bevakningen spelar sålunda en underordnad roll när det gäller att bringa klarhet i hur kvarlåtenskapen skall fördelas. Om inte arvingarna godkänner testamentet, ställs frågan om testamentets tillämpning på sin spets först genom att det delges arvingar- na. Det är genom denna åtgärd som testamentstagaren formellt framställer krav på att testamentet skall följas. Kravet på bevakning innebär i prakti- ken ofta endast att arvingarna kan spekulera i att testamentstagaren av

• Sida 13
•  Original

någon anledning missar den formaliteten och därmed förlorar sin rätt (jfr förhållandenai det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1961 s. 183).

De syften som bevakningen i övrigt har sagts fylla väger enligt min mening numera inte särskilt tungt.

Vad särskilt gäller argumentet att bevakningsinstitutet kan bidra till en riktig beskattning kan nämnas att testamenten som bifogas bouppteck- ningen beaktas vid skattläggningen oavsett om de bevakas eller ej. Har efter det att beslut om arvsskatt meddelats kännedom erhållits om ett förut inte känt testamente, skall efterbeskattning ske. Bevakas ett sådant testa- mente. skall tingsrätten självmant göra en efterbeskattning. Om bevakning inte sker, skall den skattskyldige i stället inge en deklaration till tingsrät- ten. Efterbeskattningen sker i så fall på grundval av deklarationen (32 5 a. 45 5 C och 51 5 första stycket lagen l941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, se även 63 5 samma lag). Dessutom finns det enligt 20 kap. 105 ärvdabal- ken en skyldighet att upprätta tilläggsbouppteckning, om det efter boupp- teckningens förrättande yppas felaktigheter i denna. Om bevakningsinsti- tutet upphävs. skulle det för arvsskattelagstiftningens del endast betyda att efterbeskattning i stället fick ske efter deklaration eller på grundval av tilläggsbouppteckning.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att bestämmelserna om bevakning av testamente upphävs. De gällande reglerna om delgivning och klander av testamente bör däremot behållas i sin nuvarande utform- ning.

Vid de nordiska departementsöverläggningar som har nämnts i avsnitt 1 har framkommit att man i Finland är inställd på att genomföra en reform med samma innebörd.

4.2. Kostnadseffekter

Ärenden om bevakning av testamenten sysselsätter såväl domstolsbiträ- den som jurister vid tingsrätterna. Vid flertalet tingsrätter är dock resurs- åtgången blygsam. Vid Stockholms tingsrätt, som torde ha flest ärenden av detta slag, uppgår den till en halvårsarbetskraft (domstolsbiträde). Därut- över kommer arbetet med att ta emot och redovisa ansökningsavgifter och för att granska protokollet över bevakningen.

Genom att avskaffa bevakningsinstitutet kommer alltså vissa resurser att frigöras vid domstolarna. Kostnadsbcsparingen torde emellertid bli marginell, särskilt som kostnaderna för domstolarnas arbete med bevak- ning av testamenten i princip torde täckas av de avgifter som tas ut i bevakningsärendena.

4.3 Ikraftträdande m.m.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft den ljuli 1989.

Vid ny arvsrättslig lagstiftning brukar som övergångsreglering normalt föreskrivas att äldre bestämmelser skall tillämpas, om arvlåtaren har avli- dit före lagens ikraftträdande. En sådan övergångsbestämmelse är emeller- tid inte lämplig i detta sammanhang. Bevakningsfristcn i gällande lag

• Sida 14
•  Original

räknas från den tidpunkt då testamentstagaren får kännedom om testators död och det förordnande som har gjorts till hans förmån. Om inte de äldre bestämmelsernas tillämpningsområdc inskränks ytterligare, skulle följden kunna bli att testamenten behövde bevakas under lång tid efter lagens ikraftträdande.

Jag förordar därför att äldre bestämmelser skall tillämpas bara om en testamentstagare redan vid ikraftträdandet har förlorat sin rätt på grund av bristande bevakning. 1 de fall då bevakningsfristen löper vid ikraftträ- dandet eller ännu inte har börjat löpa på grund av att testamentstagaren inte har fått kännedom om dödsfallet eller testamentet behöver därmed bevakning inte ske för att testamentstagaren skall vara bevarad vid sin rätt.

En konsekvens av denna lösning blir att de nya reglerna inte behöver bli tillämpliga på samtliga testamentstagare enligt ett och samma testamente. Vid lagens ikraftträdande kan någon eller några av dem redan ha förlorat sin rätt på grund av bristande bevakning.

4.4. Följdändringar i annan lagstiftning

Om en medborgare i Danmark, Finland. Island eller Norge vid sin död hade hemvist här i landet, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevakning och klander av testamente efter honom. Detta följer av 12 5 lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk. finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist häri riket, m.m.

Familjelagssakkunniga har föreslagit (se betänkandet s. 35 och 341) att 125 ändras så att svensk lag i angivna fall skall tillämpas i fråga om delgivning och klander av testamente efter den döde.

En komplikation i sammanhanget är att bestämmelserna i 1935 års lag är konventionsbundna. Om en ändring skall ske i 12 5 1935 års lag måste även artikel 11 i 1934 års konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om arv, testamente och boutredning ändras på motsva- rande sätt. En sådan ändring kan inte komma till stånd till den 1 juli 1989. I sammanhanget bör vidare beaktas att 1934 års konvention måste ses över i samband med att huvudförslagen i familjelagssakkunnigas betänkande behandlas.

Enligt min mening är det emellertid inte nödvändigt att nu göra någon ändring i 125 1935 års lag. Att svensk lag skall tillämpas i fråga om bl.a. bevakning får när bevakningsinstitutet har avskaffats i Sverige ges den innebörden att bevakning inte skall ske. Vid den större översyn av bl.a. 1935 års lag och 1934 års konvention som skall ske inför färdigställandet av en lagrådsremiss grundad på familjelagssakkunnigas huvudförslag får bestämmelsen i bl.a. 12 5 1935 års lag och artikel 11 i konventionen omarbetas.

1 övrigt behövs följdändringar i lagen (1928:281) om allmänna arvsfon- den, lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo samt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

• Sida 15
•  Original

5. Upprättade lagförslag Prop. 1988/89: 88

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1928z28l) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållan- den rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen ( 1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.' Beträffande lagförslag 4 har jag samrått med chefen för finansdeparte— mentet.

6. Specialmotivering 6.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken

Ändringarna i ärvdabalken berör 14 kap. dels genom att 1 —3 55 upphävs, dels genom att 4 & får ändrad lydelse.

Genom att 1 - 3 55 upphävs avskaffas institutet bevakning av testamen- te. Detta medför vissa följdändringar i 4 &.

14 kap. 4å

Testamente skall delges arvinge genom överlämnande av testamentshand- lingen i bestyrkt avskrift eller. i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testa- mentets innehåll. Delgivning behävx dock inte med en arvinge som har godkänt testamentet .

Efterlämnar testator. jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 2 &. må testamentet. såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivning- en äro närmast till arv efter testator.

Äro flera testamentstagare. gäller delgivning. som verkställts av en bland dem. jämväl för de övriga.

(Jfr 14 kap. 1 5 i familjelagssakkunnigas lagförslag 7)

Genom ändringarna i 14 kap. avskaffas alltså institutet bevakning av testamente. Däremot behålls hittillsvarande regler om delgivning av testa- mente med arvingar och om klander av testamente.

Det nya systemet innebär följande. Om en testamentstagare vill göra gällande sin rätt enligt testamentet, kan han välja mellan två alternativ. Det ena är att han ser till att få arvingarnas godkännande av testamentet. Någon särskild form för det godkännandet är inte föreskriven. Av bevisskäl är det emellertid oftast lämpligt med ett skriftligt godkännande som undertecknas av arvingarna.

Det andra alternativet är att testamentet delges varje arvinge genom överlämnande av bestyrkt avskrift av testamentet. Är det fråga om ett muntligt testamente. skall i stället bestyrkt avskrift av protokoll över

1 Bilagan har uteslutits här. Lagrådsremissens lagförslag överensstämmer med pro- posmoncns. 15

• Sida 16
•  Original

förhör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamen- tets innehåll överlämnas.

Om det finns mer än en testamentstagare. räcker det med att en av dem vidtar nämnda åtgärder.

Om någon arvinge vill göra gällande att testamentet är ogiltigt enligt bestämmelserna i 13 kap. ärvdabalken. skall han eller hon väcka talan i domstol om klander av testamentet. Sådan klandertalan måste väckas inom sex månader efter det att arvingen delgavs testamentet genom testa- mentstagares försorg. Väcks inte klandertalan inom den tiden. har arving- en förlorat sin rätt att klandra testamentet.

En i sammanhanget betydelsefull fråga är vad som händer om en testa- mentstagare", som inte har fått arvingarnas godkännande av testamentet. inte har delgett arvingarna testamentet. Svaret är att det inte medför några särskilda rättsföljder. De nya reglerna innehåller inte någon bestämmelse om att testamentstagaren i sådana fall förlorar sin rätt. Arvingarna kan emellertid framtvinga ett ställningstagande från testamentstagarens sida. Enligt 16 kap. 59' ärvdabalken kan domstol på ansökan av arvingarna förelägga testamentstagaren att göra sin rätt gällande inom sex månader från det att föreläggandet delgavs testamentstagaren. På vilka olika sätt testamentstagaren då kan göra sin rätt gällande framgår av 16 kap. 65 ärvdabalken. Gör inte testamentstagaren sin rätt gällande inom den i föreläggandet angivna tiden, har han eller hon förlorat sin rätt (16 kap. 7 & ärvdabalken).

1 de flesta fall torde emellertid arvingarna inte komma att behöva anlita förfarandet med föreläggande för att få klarlagt om testamentstagaren gör sin rätt gällande. Vid boutredningen och inför arvskiftet torde testaments- tagaren säkerligen i flertalet fall självmant vara aktiv för att hävda sin rätt. Liksom hittills torde det i de flesta fall redan vid bouppteckningen kunna klarläggas om testamentstagaren gör sin rätt gällande.

Om egendomen är avträdd till förvaltning av boutredningsman. bör denne verka för ett klarläggande. Boutredningsmannen kan nämligen knappast lämna ifrån sig egendomen innan det har klarlagts om testamen- tet skall tillämpas.

Vid delgivning av testamente med arvingar skall en bestyrkt avskrift användas. Genom att avskriften skall vara bestyrkt kan arvingarna nor- malt utgå från att den överenstämmer med originalet. Någon gång kan det dock finnas anledning för dem att begära att originalet företes. Om en testamentstagare som innehar testamentet vägrar att förete det, gör detta att det i allmänhet finns skäl för arvingarna att ifrågasätta testamentsan- språket. 1 en rättegång rörande frågan om testamentet skall tillämpas kan vidare ett företeende av originalhandlingen framtvingas med stöd av reg- lerna om editionslöreläggande (se 38 kap. 1— 5 55 rättegångsbalken). Vida-

• Sida 17
•  Original

re kan utgången av ett rättsligt förfarande rörande den frågan naturligtvis Prop. 1988/89: 88 även i huvudsaken påverkas av huruvida testamentet företes i original eller ej. En vägran att förete originalet kan också påverka fördelningen av kostnaderna för ett rättsligt förfarande om saken.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1928: 281) om allmänna arvsfonden

45

Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av kammar- kollegiet. om anledning till klander ej föreligger. Testamente. som kan antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja. må godkännas även om anledning till klander föreligger.

(Jfr 4 5 i familjelagssakkunnigas lagförlag 9)

Ändringen är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaf- fas.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

2kap. 85

Ifråga om testamentstagares rätt vid boutredning och arvskifte som Sker här i riket gäller svensk lag beträffande delgivning och klander av testamente.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag)

Ändringen är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaf- fas.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Ändringarna i arvs- och gåvoskattelagen innebär dels att 635 upphävs, dels att 45 och 51 55 får ny lydelse.

1 63 5 finns regler om vissa åtgärder som beskattningsmyndigheten skall vidta när testamentsbevakning äger rum innan beslut har meddelats om fastställande av arvsskatt. Genom att institutet bevakning av testamente avskaffas kan dessa regler upphävas.

455

Deklaration skall av den. som är skattskyldig, avgivas A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av 1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall. då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag; 17

• Sida 18
•  Original

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket:

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 55 beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död. dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 5 första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo. som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 335 1 mom.;

B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 35 ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats;

C) angående sådan i 32 5 a)—c) och e)—h) samt i 33 5 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 32 5 h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 5 därmed i beskattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar döds- boets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag; jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringen — som innebär att viss del av första stycket C upphävs — är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

De äldre bestämmelserna innebär följande. Har efter det beslut meddelats om fastställande av arvsskatt kännedom erhållits om ett förut inte känt testamente och hade. om hänsyn tagits till detta testamente, för någon lott skolat betalas högre skatt än vad som vid skattläggningen beräknats för lotten, skall efterbeskattning ske med det belopp som utgör mellanskillnaden (se 325 arvs- och gåvoskattelagen). I sådana fall skall normalt särskild arvsskattedeklaration inges till beskatt- ningsmyndigheten (se förevarande 45 5 samma lag). Om testamentet blivit bevakat vid tingsrätt. krävs dock inte deklaration. Bevakningen utlöser istället efterbeskattningen (se 51 5 första stycket samma lag).

1 och med att institutet bevakning av testamente avskaffas, får deklara- tion — om det inte skall ske tilläggsbouppteckning — nu tillgripas som beskattningsunderlag i samtliga efterbeskattningsfall som rör testamente. 1 förevarande paragraf har gjorts ändringar med denna innebörd.

515

Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklara- tion, upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a5 inkommit till beskattningsmyndigheten eller. där jämlikt 175 anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden. vid utgången av sistnämnda tid.

• Sida 19
•  Original

Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a 5.

Har jämlikt 17 5 beviljats anstånd med fastställande av skatten. åligger det'dödsboet att tillhandahålla beskattningsmyndigheten utlämnad bo- uppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke.

Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas överrätt, när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats. och den enligt 645 1 mom. förordnade gransknings- myndigheten, när skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

(Paragrafen saknar motsvarighet i familjelagssakkunnigas förslag: jfr dock betänkandet s. 209)

Ändringarna i förevarande paragraf — som innebär att vissa delar av första och andra styckena utgår — är en följd av att institutet bevakning av testamente avskaffas.

7. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i ärvdabalken.

2. lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1937z81) om internationella rättsförhållan- den rörande dödsbo,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

8. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 20
•  Original

Innehåll Prop. 1988/89:88 Sid- Bilaga 2

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19januari 1989 . 7 1 Inledning .................................................. 7 2 Nuvarande förhållanden .................................... 8 3 Internationella förhållanden ................................. 9 4 Allmän motivering ......................................... 10 4.1 Upphävande av reglerna om bevakning av testamente ....... 10 4.2 Kostnadseffekter ....................................... 13 4.3 Ikraftträdande m.m. .................................... 13 4.4 Följdändringariannan lagstiftning ....................... 14 5 Upprättade lagförslag ....................................... 15 6 Specialmotivering .......................................... 15 6.1 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken ................. 15 6.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1928. 281) om allmänna arvsfonden ............................................. 17

6.3 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1937:81) om internatio- nella rättsförhållanden rörande dödsbo .................... 17 6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (l941:416) om arvsskatt och gåvoskatt .......................................... 17 7 Hemställan ................................................ 19 8 Beslut .................................................... 19 Utdrag ur lagrådets protokoll den 31 januari 1989 ................. 20 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989. 22 Bilaga 1 Familjelagssakkunnigas lagförslag ..................... 23 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttrandena..................... .............. 27

Norstedts Trycken. Stockholm 1989 30