NJA 2015 not 13

1. Y.H. har arbetat som jurist i ca 35 år och varit anställd hos bl.a. Stockholms stad och Fastighetsägarna. Sedan knappt fem år driver hon egen verksamhet i företaget Prima Fastighetsjuridik AB. Hon ägnar sig mestadels åt hyresrätt, arrenderätt och annan fastighetsanknuten juridik. Den 11 augusti 2014 ansökte hon om inträde i Sveriges advokatsamfund. Hon hade inte tidigare ansökt om inträde.

2. Styrelsen för Sveriges advokatsamfund avslog hennes ansökan med motiveringen att hon inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Beslutet var enhälligt. Samfundets Stockholmsavdelning hade avstyrkt ansökan.

3. Sveriges advokatsamfund har anfört i huvudsak följande. Att styrelsen har bedömt att Y.H. inte har styrkt sin lämplighet att antas som ledamot av samfundet beror framför allt på att ett flertal advokater och domare har avgett yttranden där hennes ansökan har avstyrkts eller där hon i olika avseenden har kritiserats. Så många som nio advokater har uttalat sig kritiskt, liksom tre domstolar. Bland annat har åtta domare i Svea hovrätt, på två avdelningar, anfört kritik mot henne. De har yttrat att det förekommit att hon uppträtt mindre omdömesgillt under förhandlingar och vid något tillfälle försvårat upprätthållandet av ordningen i rättssalen, bl.a. genom att upprepade gånger och trots tillsägelser falla motparten och ordföranden i talet. Flera advokater har anfört att Y.H. saknar det omdöme och den erfarenhet som krävs för att antas som ledamot i samfundet, att hon framfört märkliga och svårförståeliga grunder och invändningar samt att hon även i övrigt uppvisat brister i sin processföring. Advokater har också kritiserat henne för att ha tagit direktkontakt med deras huvudmän, åberopat förlikningserbjudanden i domstol och inte hörsammat skrivelser. I samband med ett styrelseuppdrag i en stiftelse infann hon sig inte till sammanträden, och hon kom inte ens när länsstyrelsen kallade. Det medförde att länsstyrelsen ansökte om att hon skulle entledigas från sitt uppdrag på grund av misskötsamhet, vilket domstol också beslutade. Y.H. bröt vidare mot den regel som finns i samfundets anvisningar om att sökanden ska ange alla advokater som kan väntas vara kritiska. Fyra advokater som hon inte hade refererat till framförde kritik.

4. Samfundet har vidare anfört att endast fem advokater och tre domstolar eller myndigheter ställt sig positiva eller inte haft något att erinra mot Y.H:s ansökan. Enligt samfundet är det mycket ovanligt att det som i detta fall finns fler yttranden som är negativa än som är positiva eller neutrala.

5. Enligt Advokatsamfundet innebär den kritik som har framförts mot Y.H., tillsammans med de förhållandevis få positiva rösterna, att hon inte har styrkt att hon är lämplig att beviljas inträde i samfundet.

6. Y.H. har framhållit sin kompetens inom fastighetsjuridiken, sin mångåriga erfarenhet i ombudsrollen och sitt engagemang för klienterna. Enligt henne är den kritik som har framförts i de flesta fall allmänt hållen och därför svår att försvara sig mot. När hon har bett referenspersonerna att förklara sig närmare har bara någon enstaka av dem gjort det. Hon medger att hon någon gång har agerat felaktigt genom att ta direktkontakt med huvudmän på motsidan, men hon har gjort det av omsorg om den egna huvudmannens sak. Hon är ofta starkt engagerad i sina mål, och någon gång har hon agerat på ett sätt som hon inte skulle ha gjort om hon hade varit advokat. Hon är medveten om vad god advokatsed fordrar men har ansett sig kunna agera något friare eftersom hon har stått utanför samfundet. Att hon i sin ansökan inte angav alla advokater som hon haft yrkeskontakt med beror på att hon begränsade sig till dem som hon har mött under de år då hon drivit egen verksamhet. I något fall var det också fråga om förbiseende. Att nämna alla skulle för övrigt ha varit praktiskt ogörligt eftersom hon har 35 års juridisk yrkesverksamhet bakom sig. På samfundets kansli tyckte man att hon snarare åberopade för många referenser än för få.

7. Att hon uteblev från det sammanträde som länsstyrelsen hade kallat till berodde på att hon tillsammans med andra i styrelsen ville åstadkomma förändringar som de bedömde nödvändiga för stiftelsen, och att detta skulle ha försvårats om hon hade deltagit i sammanträdet. Kritiken från hovrättsledamöterna kan enligt henne höra samman med att de mål som det handlade om krävde ovanliga insatser från hennes sida. Beträffande en av de aktuella avdelningarna ansåg hon sig också tvungen att kritisera en underlåtenhet av domstolen, något som kan ha tagits illa upp. Den kritik som en av advokaterna har riktat mot henne kan bottna i att hon anmälde denne till Advokatsamfundet för att ha åberopat ett förlikningsavtal i domstol.

8. Bland de referenspersoner som varit positiva eller inte haft några invändningar mot hennes ansökan om inträde i Advokatsamfundet har Y.H. särskilt nämnt A.B.N., som är chef för Hyres- och arrendenämnden i Stockholm. Enligt Y.H. får A.B.N:s yttrande uppfattas så att domarna vid Hyres- och arrendenämnden, där hon har en hel del av sin yrkesverksamhet förlagd, inte har några invändningar mot henne. Hon har framhållit att hyresmålen ofta är mycket besvärliga och därtill viktiga för de berörda.

9. I 8 kap. 2 § 1 st. RB uppställs de krav som gäller för den som vill antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund. Det fordras bl.a. att personen ”bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet” (p. 5). Ett motsvarande krav finns i 3 § 1 st. 7 i Stadgarna för Sveriges advokatsamfund.

10. Enligt fast praxis åligger det sökanden att styrka sin lämplighet för inträde i Advokatsamfundet.

11. I rättsfallet NJA 1991 s. 232 uttalade HD att samfundets egen bedömning i intagningsärenden bör tillmätas stor betydelse, särskilt när den är enhällig. Samfundets beslut i lämplighetsfrågan bör enligt HD frångås endast om utredningen visar att de anmärkningar som samfundets beslut har grundats på inte har den omfattning eller den styrka som samfundet utgått från, eller om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning, eller om något annat särskilt förhållande föranleder en annan bedömning än samfundets.

12. Den kritik som har riktats mot Y.H. är förhållandevis omfattande. Att åtta domare i Svea hovrätt och flera tingsrättsdomare inte bara anfört reservationer mot hennes ansökan utan funnit skäl att framföra kritik måste tillmätas särskild betydelse, liksom att länsstyrelsen sett sig föranlåten att vidta åtgärder mot henne med anledning av hennes uppdrag i en stiftelse. Det stöd som hennes ansökan har fått är begränsat.

13. Sammantaget kan det inte anses att Y.H. har förmått visa att hon är lämplig att antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund (jfr rättsfallet NJA 1991 s. 232).

14. Y.H:s överklagande ska alltså avslås.