NJA 2015 s. 365

Förutsättningar för tillämpning av en s.k. suspensionsklausul vid företagsförsäkring.

Royal Palace Handelsbolag, som drev restaurangrörelse i Järfälla kommun, tecknade en kombinerad företagsförsäkring hos IngoNord Insurance Company. Handelsbolaget betalade premie för försäkringsperioden den 24 mars 2007-den 23 mars 2008. Någon premie för tid därefter har inte betalats.

Natten till den 14 januari 2008 inträffade en brand i Royal Palaces lokaler och egendom som omfattades av bolagets försäkring skadades. Viss sanering och renovering av den skadade egendomen inleddes men arbetena avbröts efter en tid.

Attunda tingsrätt

I november 2009 väckte Royal Palace talan mot IngoNord vid Attunda tingsrätt. Royal Palace yrkade att tingsrätten skulle förplikta IngoNord att utge drygt 11 milj. kr jämte ränta. Beloppet avsåg dels försäkringsersättning med anledning av branden dels skadestånd på grund av brister i skaderegleringen. Vidare yrkades att tingsrätten skulle fastställa att Royal Palace hade rätt att utnyttja rättsskyddsmomentet i företagsförsäkringen i vissa angivna tvister.

IngoNord bestred Royal Palaces yrkanden. Som grund för att Royal Palace inte hade rätt att ta rättsskydddsmomentet i försäkringen i anspråk åberopade IngoNord bl.a. att tvisterna inte hade uppkommit under den tid försäkringen var i kraft alternativt den tid IngoNords ansvar enligt försäkringen gällde.

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Staffan Wahlqvist och Jan Bengtsson, referent, samt tingsfiskalen Patricia Norrgård) meddelade dom den 21 december 2011.

Domskäl

I domskälen konstaterade tingsrätten bl.a. att IngoNord inte kunde anses ha visat att försäkringen hade sagts upp från dess sida. Sammantaget fann tingsrätten på anförda skäl att försäkringen och IngoNords ansvar hade fortsatt att gälla även efter den 23 mars 2008 trots att någon betalning av premier faktiskt inte kommit att ske.

Domslut

Tingsrätten ålade IngoNord att betala drygt 4 milj. kr jämte ränta till Royal Palace, avseende försäkringsersättning och skadestånd. Tingsrätten fastställde vidare att Royal Palace hade rätt till rättsskydd ur försäkringen såvitt avsåg ett par av de åberopade tvisterna.

Svea hovrätt

Båda parter överklagade i Svea hovrätt.

IngoNord yrkade att hovrätten skulle ogilla Royal Palaces talan i dess helhet.

Royal Palace yrkade, efter justering av sin talan, att hovrätten skulle förplikta IngoNord att betala drygt 12 milj. kr jämte ränta.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsråden Camilla Olsson och Stefan Nyman, referent, samt f.d. hovrättsrådet Per Kjellström) meddelade dom den 14 juni 2013.

Domskäl

I domskälen anförde hovrätten under rubriken Frågan om ersättning enligt rättsskyddsförsäkringen bl.a. följande.

Har försäkringen sagts upp?

Hovrätten prövar först om rättsskyddsförsäkringen har upphört.

Vid tiden för branden hade Royal Palace en gällande rättsskyddsförsäkring hos IngoNord. Premien hade betalats för den försäkringsperiod som löpte under tiden den 24 mars 2007-den 23 mars 2008. Om premien för den kommande försäkringsperioden hade betalats senast när försäkringstiden började, så hade försäkringen förnyats. Det är ostridigt att Royal Palace inte har betalat försäkringspremien för den försäkringsperiod som skulle ha börjat löpa den 24 mars 2008. Frågan är om försäkringen trots den utblivna premiebetalningen har fortsatt att gälla.

- - -.

I 8 kap. 17 § försäkringsavtalslagen (2005:104), FAL, anges bl.a. följande. Betalas inte premien i rätt tid enligt avtalet, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen, om inte dröjsmålet är av ringa betydelse. Uppsägningen ska sändas till försäkringstagaren och får verkan tre dagar efter den dag då den avsändes. Vid dröjsmål att betala premie för senare premieperiod än den första upphör dock försäkringen att gälla först sju dagar efter det att försäkringsbolaget har avsänt en påminnelse om premiens förfallodag till försäkringstagaren.

IngoNord har gjort gällande att försäkringen har sagts upp då Royal Palace inte betalat premien trots påminnelse. Enligt IngoNord har Royal Palace fått meddelande om detta genom en skrivelse den 14 april 2008 från P.I.

Royal Palace har gjort gällande att handelsbolaget inte mottagit några handlingar om att försäkringen har upphört.

Enligt 7 kap. 5 § FAL gäller följande. Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning från försäkringsbolagets sida har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter den dag då uppsägningen kom fram. En uppsägning på grund av dröjsmål med premien får dock verkan senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände den.

Utöver skrivelsen den 14 april 2008 har IngoNord åberopat ett mejl från P.I. till bl.a. en person som heter O.A. till stöd för påståendet att försäkringen har sagts upp. I mejlet anmodas mottagarna att annullera Royal Palaces försäkring. En granskning av skrivelsen av den 14 april ger vid handen att varken handelsbolagets namn eller den gatuadress där verksamheten bedrevs har angetts korrekt.

Hovrätten kan därför inte dra någon annan slutsats av den utredning som lagts fram i fråga om uppsägningen än tingsrätten. Det kan således inte anses klarlagt att försäkringen har sagts upp från IngoNords sida.

Har IngoNords ansvarighet upphört?

Frågan är då om detta innebär att Royal Palace efter den 23 mars 2008 har haft samma försäkringsskydd som tidigare trots att försäkringspremien inte hade betalats.

I punkten 10.3.1.2 andra stycket i de allmänna villkoren för rättsskyddsförsäkringen framgår att försäkringen förnyas även om premien betalas senare än vad som anges i villkoren. Detta gäller dock endast under förutsättning att betalningen sker inom en månad från senaste förfallodag för betalningen enligt bestämmelsens första stycke. I andra styckets sista mening framgår att försäkringsbolagets ansvarighet i detta fall inträder först dagen efter betalningen. En bestämmelse med i allt väsentligt samma sakliga innehåll finns i punkten 3.2 i företagsförsäkringens allmänna bestämmelser.

S.k. suspensionsklausuler av det här slaget - som innebär att ansvaret men inte försäkringen upphör att gälla - är tillåtna enligt FAL och synes vanliga vid företagsförsäkringar. De är allmänt sett ganska stränga mot försäkringstagaren och det har diskuterats om det i likhet med vad som gäller vid uppsägning bör krävas att försäkringsbolaget har skickat en påminnelse om premiebetalning till försäkringstagaren (se Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2 uppl. 2010, s. 372 f.). Något sådant krav har inte uppställts.

Mot bakgrund av det anförda gör hovrätten bedömningen att IngoNords ansvarighet enligt rättsskyddsförsäkringen har suspenderats fr.o.m. den 24 mars 2008 på grund av utebliven premiebetalning. Eftersom någon premie inte heller har betalats efter detta datum har försäkringsskyddet därefter inte återinträtt.

Ska försäkringsavtalet jämkas i denna del eller föreligger rätt till rättsskydd på annan grund?

Frågan är då om försäkringsavtalet vid denna bedömning ska jämkas som Royal Palace har gjort gällande eller om Royal Palace har rätt till rättsskydd på annan grund.

Annat har inte kommit fram än att IngoNord har skickat en premiefaktura till Royal Palace avseende den försäkringsperiod som började löpa den 24 mars 2008. Vad G.A. har berättat om sina kontakter och samtal med M.L. visar dessutom att handelsbolaget var väl medvetet om att försäkringspremien snart skulle förfalla till betalning. Det kan också noteras att det premiebelopp som därvid skulle betalas - 4 375 kr - inte kan betraktas som särskilt betydande ens i den situation som Royal Palace befann sig.

De nu nämnda omständigheterna är enligt hovrätten inte sådana att det finns grund för att jämka vare sig den s.k. suspensionsklausulen eller något annat villkor i försäkringsavtalet med stöd av 36 § avtalslagen. Vad som har förekommit i övrigt mellan parterna med anledning av försäkringsfallet ger inte anledning till någon annan bedömning i fråga om jämkning eller rätt till rättsskyddsersättning på annan grund. Royal Palaces yrkanden om ersättning enligt rättsskyddsförsäkringen ska därför ogillas helt.

Domslut

Hovrätten avvisade vissa av Royal Palace först i hovrätten framförda yrkanden och ålade, med ändring av tingsrättens dom, IngoNord att betala drygt 700 000 kr jämte ränta till Royal Palace. Detta innebar att Royal Palaces talan om skadestånd ogillades helt.

Hovrätten ogillade samtliga Royal Palaces fastställelseyrkanden.

Högsta domstolen

Royal Palace Handelsbolag överklagade hovrättens dom och yrkade bl.a. att HD skulle tillåta de i hovrätten justerade yrkandena och förplikta IngoNord att betala drygt 12 milj. kr jämte ränta till Royal Palace. Vidare yrkade Royal Palace att HD skulle fastställa att bolaget hade rätt att ta sin rättsskyddsförsäkring i anspråk.

IngoNord Insurance Company motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om det krävs att försäkringsbolaget har skickat en påminnelse om premiebetalning till försäkringstagaren, för att en klausul som innebär att ansvaret men inte försäkringen upphör att gälla, en s.k. suspensionsklausul, ska kunna åberopas. Frågan om prövningstillstånd såvitt gällde Royal Palaces rätt till ersättning enligt rättsskyddsförsäkringen i övrigt förklarades vilande. I övriga frågor meddelades inte prövningstillstånd. Hovrättens avgörande stod därmed i dessa delar fast.

Royal Palace åberopade ett rättsutlåtande av professor Jori Munukka.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Edvardsson, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Bakgrund och frågan i HD

Royal Palace Handelsbolag (Royal Palace) drev restaurangrörelse i lokaler som ägs av hyresvärden Järfällahus AB. Handelsbolaget tecknade en så kallad kombinerad företagsförsäkring hos IngoNord Insurance Company (IngoNord). Natten till den 14 januari 2008 brandhärjades restaurangens lokaler. Efter den 24 januari 2008 påbörjades sanering av lokalerna. I samband med att en av handelsbolagets delägare blev misstänkt för mordbrand i februari 2008 avbröts saneringen och återupptogs inte därefter. Delägaren friades av tingsrätten och domen fastställdes av hovrätten i februari 2009. I november 2009 ansökte Royal Palace om stämning mot IngoNord med yrkande om att IngoNord skulle förpliktas att till Royal Palace utge 11 477 960 kr jämte ränta. Royal Palace yrkade även att tingsrätten skulle fastställa att Royal Palace har rätt att utnyttja rättsskyddsmomentet i den företagsförsäkring handelsbolaget tidigare har haft tecknad hos IngoNord avseende de tvister som uppstått med anledning av branden. IngoNord bestred yrkandena. I den del som avsåg rättsskyddet fastställde tingsrätten att Royal Palace har rätt till rättsskydd ur sin försäkring avseende tvisten mot IngoNord och tvisten mot hyresvärden men lämnade fastställelseyrkandet utan bifall beträffande två andra tvister. Hovrätten ändrade i denna del tingsrättens dom och ogillade samtliga fastställelseyrkanden.

I målet har framkommit att Royal Palace vid tiden för branden hade en gällande rättsskyddsförsäkring hos IngoNord. Premien hade betalats för den försäkringsperiod som löpte under tiden den 24 mars 2007-den 23 mars 2008. Om premien för den kommande försäkringsperioden hade betalats senast när försäkringstiden började, så hade försäkringen förnyats. Det är ostridigt att Royal Palace inte har betalat försäkringspremien för den försäkringsperiod som skulle ha börjat löpa den 24 mars 2008. Hovrätten har funnit att det inte kan anses klarlagt att försäkringen har sagts upp från IngoNords sida.

I de allmänna villkoren för rättsskyddsförsäkringen finns emellertid en s.k. suspensionsklausul. I punkten 10.3.1.2 andra stycket framgår att försäkringen förnyas även om premien betalas senare än vad som anges i villkoren. Detta gäller dock endast under förutsättning att betalningen sker inom en månad från senaste förfallodag för betalningen. I andra styckets sista mening framgår att försäkringsbolagets ansvarighet i detta fall inträder först dagen efter betalningen.

Frågan i målet är om det krävs att försäkringsbolaget har skickat en påminnelse om premiebetalning till försäkringstagaren, för att en sådan här klausul ska kunna åberopas.

HD:s bedömning

En företagsförsäkring är en individuell skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan individuell skadeförsäkring som inte är konsumentförsäkring (se 1 kap. 4 § första stycket försäkringsavtalslagen [2005:104]). Försäkringstagaren kan visserligen även vid företagsförsäkringar vara i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. De sociala hänsyn som kan åberopas för att skydda särskilt småföretagare väger dock lättare än vid konsumentförsäkring, vilket har motiverat vissa avsteg från konsumentförsäkringsreglerna. (Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2 uppl., 2010, s. 167 f.) Vid företagsförsäkringar är suspensionsklausuler tillåtna, jfr 8 kap. 4 § försäkringsavtalslagen.

Enligt 8 kap. 17 § första stycket försäkringsavtalslagen får försäkringsbolaget säga upp försäkringen om inte premien betalas i rätt tid enligt avtalet och dröjsmålet inte är av ringa betydelse. Vid dröjsmål att betala premie för en senare premieperiod än den första upphör dock försäkringen att gälla först sju dagar efter det att försäkringsbolaget har avsänt en påminnelse om premiens förfallodag till försäkringstagaren. Ordalydelsen i 8 kap. 17 § gäller bara vid uppsägning, inte när skyddet har suspenderats.

I den äldre lagen (1927:77) om försäkringsavtal stadgades däremot i 14 § andra stycket att om avtalet innehöll en suspensionsklausul skulle påföljden inte inträda ”innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag”.

Det har i samband med såväl utredningar som i doktrinen påpekats att 8 kap. 17 § försäkringsavtalslagen, till skillnad från 14 § i den äldre försäkringsavtalslagen, endast gäller vid uppsägning (se Ds 2005:42 s. 79 och Ds 2011:10 s. 106 samt Bertil Bengtsson, Lagreformer vid företagsförsäkring?, Uppsatser om försäkringsavtalslagen, 2009, s. 23 f. och Bertil Bengtsson, a.a., 2010, s. 372 f.).Trots detta har lagstiftaren valt att inte genomföra någon ändring av lagtexten.

Vid företagsförsäkring brukar det röra sig om stora premier. Det kan då förekomma att försäkringstagare, av ena eller andra skälet, kan försöka dröja så länge som möjligt med premiebetalningen. Det är därför förståeligt att försäkringsbolag vid företagsförsäkringar använder villkor som innebär att försäkringsbolaget inte bär något ansvar för tiden före betalning av förnyelsepremie, om sådan betalning inte sker i tid. De flesta företagare kan också utan större kostnad och möda tillämpa sådana rutiner att premierna normalt betalas på föreskriven tid.

10.

Det kan med hänsyn härtill och till försäkringsavtalslagens ordalydelse inte anses föreligga något krav på att försäkringsbolaget har skickat en påminnelse om premiebetalning till försäkringstagaren, för att en klausul som innebär att ansvaret men inte försäkringen upphör att gälla, en s.k. suspensionsklausul, ska kunna åberopas. En alltför sträng suspensionsklausul bör däremot kunna jämkas med stöd av 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Övriga frågor

11.

Det saknas skäl för prövningstillstånd i de delar rörande vilka frågan om prövningstillstånd har förklarats vilande. Hovrättens domslut ska därmed stå fast.

Domslut

HD förklarar att det inte krävs att försäkringsbolaget har skickat en påminnelse om premiebetalning till försäkringstagaren, för att en klausul som innebär att ansvaret men inte försäkringen upphör att gälla, en s.k. suspensionsklausul, ska kunna åberopas.

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar som frågan om det har förklarats vilande. Hovrättens domslut står därmed fast.

Domskäl

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, Martin Borgeke, Dag Mattsson och Anders Eka, referent) meddelade den 11 juni 2015 följande dom:

Domskäl

Bakgrund och frågan i HD

Royal Palace, som drev restaurangrörelse, tecknade en kombinerad företagsförsäkring hos IngoNord. Royal Palace betalade premien för försäkringsperioden den 24 mars 2007-23 mars 2008. Den 21 februari 2008 sände IngoNord en faktura avseende premien för den kommande försäkringsperioden till Royal Palace. Premien betalades inte.

Natten till den 14 januari 2008 brandhärjades restaurangens lokaler. Royal Palace krävde ersättning av IngoNord avseende bl.a. skadad egendom. Royal Palace begärde vidare att få ta i anspråk rättsskyddsförsäkringen för flera tvister som uppkommit. I november 2009 ansökte Royal Palace om stämning mot IngoNord och yrkade att IngoNord skulle förpliktas att till Royal Palace betala drygt 11 miljoner kr. Royal Palace yrkade även att tingsrätten skulle fastställa att Royal Palace hade rätt att utnyttja rättsskyddsförsäkringen för tvisterna. När det gällde rättsskyddsförsäkringen invände IngoNord att tvisterna hade uppkommit efter den 23 mars 2008.

Tingsrätten fastställde att Royal Palace hade rätt att ta i anspråk rättsskyddsförsäkringen för merparten av tvisterna. Hovrätten har ogillat samtliga fastställelseyrkanden avseende rättsskyddsförsäkringen.

I de allmänna villkoren för rättsskyddsförsäkringen finns i andra stycket i punkten 10.3.1.2 en suspensionsklausul, som innebär att försäkringsbolagets ansvar upphör vid dröjsmål med betalning av premien. Punkten lyder i helhet:

Premien för förnyad försäkring skall betalas senast på dess begynnelsedag. Premien behöver dock inte betalas tidigare än 14 dagar efter det att Försäkringsbolaget IngoNord skickat ut premiefaktura.

Försäkringen förnyas även om premien betalas senare, dock endast under förutsättning att betalningen sker inom en månad från senaste förfallodag för betalningen enligt föregående stycke. Försäkringsbolaget IngoNords ansvarighet inträder i detta fall först dagen efter betalningen.

Frågan i målet gäller om det för att suspensionsklausulen ska kunna åberopas krävs att IngoNord dessförinnan har skickat en påminnelse om premiens förfallodag till Royal Palace.

Den rättsliga regleringen

Bestämmelser om företagsförsäkring finns i 8 kap.försäkringsavtalslagen (2005:104). Av 4 § andra stycket framgår att om en försäkring ska tecknas genom att försäkringstagaren betalar premien, inträder försäkringsbolagets ansvar dagen efter den dag då premien betalades. Det gäller också om försäkringen i annat fall är giltig bara om premien betalas innan försäkringstiden börjar. Av paragrafens tredje stycke framgår att regleringen inte gäller om annat har avtalats eller framgår av omständigheterna. Det innebär att det är möjligt att inom ramen för en företagsförsäkring teckna avtal om suspensionsklausuler.

Enligt 8 kap. 17 § första stycket försäkringsavtalslagen får försäkringsbolaget säga upp försäkringen, om inte premien betalas i rätt tid enligt avtalet och dröjsmålet inte är av ringa betydelse. Uppsägningen ska sändas till försäkringstagaren och får verkan tre dagar efter den dag då den avsändes. Vid dröjsmål att betala premie för en senare premieperiod än den första upphör dock försäkringen att gälla först sju dagar efter det att försäkringsbolaget har avsänt en påminnelse om premiens förfallodag till försäkringstagaren. Regleringen i paragrafen är tvingande.

I förarbetena till 8 kap. 17 § försäkringsavtalslagen anges att försäkringsbolaget har anledning att gardera sig mot att mindre seriösa företag skaffar sig tillfälligt försäkringsskydd på kredit. Detta kan ske genom att bolaget gör försäkringsskyddet beroende av att premien verkligen betalas. Att ett sådant villkor är giltigt framgår av 4 §. Vidare framhålls att oskäliga följder av ett sådant villkor kan undvikas med tillämpning av bl.a. 36 § avtalslagen, t.ex. i fall då försäkringstagaren av misstag har betalat in ett för litet belopp och skillnaden är obetydlig. (Se prop. 2003/04:150 s. 470.)

Enligt 14 § andra stycket i 1927 års lag om försäkringsavtal gällde att om förbehåll hade träffats om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skulle medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet, fick sådan påföljd inte inträda innan en vecka hade förflutit efter det att försäkringsgivaren hade gett försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag. Det ansågs rimligt att försäkringsgivaren, innan ett förbehåll av detta slag åberopades, hade erinrat om förfallodagen och gett försäkringstagaren ett visst rådrum att anskaffa det belopp som behövdes till premiebetalningen (se NJA II 1927 s. 378). Regleringen innebar således att försäkringsgivaren, för att en avtalad suspensionsklausul skulle få verkan omedelbart i och med utgången av en försäkringsperiod, minst en vecka i förväg måste ha erinrat om premiens förfallodag. Det torde vanligen ha skett genom översändandet av en premiefaktura.

10.

Bestämmelsen i 8 kap. 17 § första stycket tredje meningen försäkringsavtalslagen är formulerad på ett något annorlunda sätt än 14 § andra stycket i 1927 års lag. Förarbetena ger emellertid inte uttryck för att det har funnits någon avsikt att genom den nya lagstiftningen förändra regleringen vid premiedröjsmål (se prop. 2003/04:150 s. 216 f. och 469 f.). Lagändringen har trots detta gett upphov till en diskussion rörande frågan om den nya lydelsen tar sikte endast på uppsägningsfallet och inte på suspensionsfallet (se bl.a. Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2 uppl., 2010, s. 372 f.). I Ds 2011:10 lades ett lagförslag fram med syfte att förtydliga rättsläget på denna punkt. Någon lagändring har emellertid inte genomförts (se prop. 2012/13:168 s. 42 f.).

HD:s bedömning

11.

Enligt 1927 års lag kunde suspensionsklausuler alltså åberopas under den förutsättningen att försäkringsgivaren i förväg hade erinrat om premiens förfallodag. Det framgår inte att det har funnits någon avsikt hos lagstiftaren att genom införandet av den nuvarande försäkringsavtalslagen förändra regleringen vid premiedröjsmål. Det ligger därför närmast till hands att uppfatta bestämmelsen i 8 kap. 17 § första stycket tredje meningen försäkringsavtalslagen på så sätt att den tar sikte även på suspensionsfallen. En sådan tolkning ryms inom bestämmelsens ordalydelse.

12.

I fall där en suspensionsklausul har avtalats bör därför 8 kap. 17 § första stycket tredje meningen försäkringsavtalslagen tillämpas så att det krävs att försäkringsgivaren, för att kunna göra gällande att ansvaret har upphört på grund av utebliven premiebetalning, minst sju dagar i förväg har avsänt en påminnelse till försäkringstagaren om premiens förfallodag. En sådan påminnelse kan sändas innan en premieperiod löpt ut och förutsätter således inte att ett dröjsmål med premiebetalningen redan har skett.

Frågan om prövningstillstånd i resterande del av målet

13.

Av det sagda följer att suspensionsklausulen i försäkringsvillkoret 10.3.1.2 har kunnat åberopas av IngoNord med verkan från och med den 24 mars 2008. Det saknas därför skäl för prövningstillstånd i den del som frågan om prövningstillstånd har förklarats vilande. Hovrättens domslut ska därmed stå fast.

Domslut

HD förklarar att det krävs att IngoNord Insurance Company minst sju dagar i förväg har skickat en påminnelse om premiens förfallodag för att den avtalade suspensionsklausulen ska kunna åberopas.

HD meddelar inte prövningstillstånd i den del som frågan om prövningstillstånd har förklarats vilande. Hovrättens domslut står därmed fast.

HD:s dom meddelad: den 11 juni 2015.

Mål nr: T 3680-13.

Lagrum: 8 kap.4 och 7 §§försäkringsavtalslagen (2005:104).