NJA 2016 not 7

7. (Ö 646-16) Ansökan av S.A. om resning.

HD:s beslut. Skäl. Genom dom som vann laga kraft den 1 april 2015 dömdes S.A. för bl.a. grovt narkotikabrott till fängelse i sju år. Samtidigt förklarades tidigare villkorligt medgiven frihet om tre år avseende en dom från 2008 för bl.a. grovt narkotikabrott förverkad.

S.A. har nu ansökt om resning och som grund anfört att HD i tre domar den 30 december 2015 (mål B 2266-15, B 3019-15 och B 4260-15) har slagit fast att den ändring av påföljdspraxis som inleddes genom HD:s dom i mefedronmålet den 16 juni 2011 (NJA 2011 s. 357) var så påtaglig att den som regel bör ges betydelse vid bedömningen av förverkandefrågan och normalt leda till att inte hela straffåterstoden förverkas. Han har vidare anfört att om denna praxis skulle ha tillämpats i hans fall skulle tingsrätten och hovrätten inte ha förklarat hela det återstående straffet förverkat.

Ett nytt avgörande från HD utgör inte någon sådan ny omständighet som avses i 58 kap. 2 § 4 RB. S.A:s ansökan om resning kan därför inte bifallas med stöd av den bestämmelsen.

Om en rättstillämpning inte skulle stå i överensstämmelse med ett senare av HD meddelat avgörande, innebär detta inte att rättstillämpningen uppenbart strider mot lag i den mening som avses i 58 kap. 2 § 5 RB (jfr NJA 1981 s. 350, NJA 1995 s. 366, NJA 2002 s. 619 och NJA 2011 N 26; se även NJA 2013 s. 746 p. 13 och 14). S.A:s ansökan om resning kan således inte bifallas med stöd av den bestämmelsen.

Beslut. HD avslår resningsansökningen.