NJA 2017 not 8

L.L. dömdes den 1 november 2016 i tingsrätten för misshandel och sexuellt ofredande till fängelse en månad. L.L., som var häktad i målet, förklarade sig den 3 november 2016 avstå från talan mot domen såvitt angick den ådömda påföljden och medgav att den fick verkställas (nöjdförklaring). L.L. överklagade härefter domen till hovrätten. Han yrkade i första hand att åtalet i sin helhet skulle ogillas och i andra hand att han skulle dömas till en lindrigare påföljd.

L.L. gjorde gällande att nöjdförklaringen skulle lämnas utan avseende eftersom han inte hade förstått innebörden av denna.

Häktet anförde i yttrande följande. Nöjdförklaringen lämnades av L.L. inför två tjänstemän. Den ena tog emot nöjdförklaringen och den andra var vittne. Samtalet fördes på engelska och de försäkrade sig om att de och L.L. förstod varandra. Det var inte någon tolk närvarande. Tjänstemännen hade uppfattningen att L.L. förstod att de papper han undertecknade påverkade hans möjligheter att överklaga domen.

Hovrätten fann att det saknades anledning att anta annat än att L.L. hade förstått innebörden av att avge nöjdförklaring och att han inte visat någon omständighet på grund varav nöjdförklaringen inte skulle vara giltig. Hovrätten avvisade L.L:s överklagande.

Frågan i målet är om nöjdförklaringen är bindande för L.L.

Bestämmelser om nöjdförklaring avseende en dom på fängelse finns i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. En nöjdförklaring innebär att den dömde avstår från att överklaga domen i påföljdsdelen och medger att den får verkställas (3 §). Den dömde har därmed inte längre rätt att överklaga domen i fråga om han eller hon ska dömas för den åtalade gärningen eller i fråga om hur påföljden för gärningen ska bestämmas. Om en nöjdförklaring har lämnats får den inte tas tillbaka (8 §).

Den som är häktad får avge nöjdförklaring inför chefen för det häkte eller den anstalt där den dömde är intagen, eller inför någon annan tjänsteman som har förordnats att ta emot förklaringen. En sådan nöjdförklaring gäller bara om den som tar emot förklaringen har tillgång till domen eller ett domsbevis som rör den dömde samt han eller hon haft betänketid till andra dagen efter det att domen avkunnades eller på annat sätt delgavs henne eller honom. Den dömde ska om möjligt få tillfälle att samråda med sin försvarare (4 §).

Ett vittne ska vara närvarande när en nöjdförklaring avges. Den som tar emot nöjdförklaringen ska göra en anteckning om det på domen eller domsbeviset och anteckningen ska skrivas under även av den dömde och vittnet (7 §).

En grundläggande förutsättning för att en nöjdförklaring ska bli bindande är att den dömde får anses ha förstått vad en sådan förklaring innebär. Om en person med bristfälliga kunskaper i svenska lämnar en nöjdförklaring utan att biträdas av tolk och utan att få information på sitt eget språk krävs att det otvetydigt framgår att den dömde förstått innebörden av nöjdförklaringen för att den ska kunna göras gällande mot henne eller honom (se NJA 1975 s. 28 och NJA 1981 s. 433).

Av utredningen framgår att ett vittne var närvarande när L.L. lämnade nöjdförklaringen och att han hade haft föreskriven betänketid. I övrigt framgår inte om bestämmelserna i 4 och 7 §§ strafftidslagen har följts.

L.L. är medborgare i Ghana. Hans modersmål är språket akan. Han talar i viss mån engelska, snarast i form av pidginengelska. L.L. biträddes inte av tolk då nöjdförklaringen lämnades. Den muntliga information som lämnades i samband med nöjdförklaringen var på engelska. Det saknas utredning i frågan om den tjänsteman som tog emot nöjdförklaringen behärskade engelska väl. L.L. har inte fått ta del av någon information på sitt eget språk eller på något annat språk som han behärskar. Det framgår inte otvetydigt att L.L. ändå förstod vad nöjdförklaringen innebar.

Mot denna bakgrund kan nöjdförklaringen inte anses vara bindande för L.L. Hovrättens beslut bör därför undanröjas och målet överlämnas till hovrätten för fortsatt behandling.