NJA 2017 s. 164

M.M. som företräddes av jur.kand. T.M., yrkade vid tingsrätten att B.A. skulle förpliktas att till henne utge ett visst belopp, som avsåg återbetalning av ett lån. Vid huvudförhandlingens slut yrkade hon även ersättning för sin rättegångskostnad i målet enligt en ingiven kostnadsräkning. Yrkandet avsåg bl.a. ersättning för 39 timmars arbete.

Därefter sökte och beviljades M.M. rättshjälp. T.M. förordnades som rättshjälpsbiträde. Innan dom meddelades i målet gav han som ombud och rättshjälpsbiträde in en kostnadsräkning om 69 918 kr. Räkningen motsvarade den tidigare ingivna med tillägg för 2 timmars arbete efter huvudförhandlingen.

M.M. anförde att hon sökte rättshjälp sent i processen eftersom informationen om vad som skulle ingå i beräkningen av det ekonomiska underlaget hade varit felaktig på Rättshjälpsmyndighetens hemsida. Hon gjorde därför gällande att rättshjälpen skulle omfatta tiden från det att hon fick avslag på sin begäran om rättsskydd från försäkringsbolaget, vilket var i målets inledande skede.

Tingsrätten biföll käromålet och fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) åt T.M. med 10 579 kr. Rättshjälpen omfattade enligt tingsrätten tiden för huvudförhandlingen och framåt. B.A. förpliktades att ersätta M.M. för hennes kostnad för rådgivningsavgift och rättshjälpsbiträde.

Hovrätten har korrigerat en felräkning men i övrigt inte gjort någon annan bedömning än tingsrätten av vilken kostnad som M.M. ska tillerkännas ersättning för.

Frågan i HD är om M.M. har rätt till ersättning från B.A. för sin rättegångskostnad i den mån hennes kostnad inte täcks av rättshjälpen.

Den part som förlorar ett mål ska enligt 18 kap. 1 § RB som huvudregel ersätta vinnande part för rättegångskostnad. Ersättningen ska fullt ut motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, under förutsättning att kostnaden skäligen varit påkallad för att ta tillvara partens rätt (18 kap. 8 §). Enligt rättshjälpslagen gäller motsvarande ansvar för vinnande parts rådgivningsavgift och kostnad för rättshjälpsbiträde (30 § rättshjälpslagen).

Ett rättshjälpsbiträde får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av ersättningsbestämmelserna i rättshjälpslagen (27 och 29 §§). Detta hindrar dock inte att ett rättshjälpsbiträde som är ombud inom ramen för det uppdraget kan begära ersättning av huvudmannen för åtgärder i en del av ett mål som inte omfattas av rättshjälpen. För en sådan kostnad kan förlorande part bli ersättningsskyldig enligt 18 kap. RB. (Jfr prop. 1996/97:9 s. 213, Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken suppl. 81, oktober 2016, s. 18:37 och Cecilia Renfors m.fl., Rättshjälpslagen och annan lagstiftning om rättsligt bistånd, 1 april 2016, Zeteo, kommentaren till 29 § rättshjälpslagen.)

På grund av tingsrättens bedömning, att M.M:s rättshjälp kunde omfatta endast tiden från och med huvudförhandlingen, kvarstod en rättegångskostnad för M.M. avseende ersättning till ombudet för arbete under tiden före huvudförhandlingen och vittnesersättningar. Denna rättegångskostnad kunde M.M. göra gällande mot B.A. Kostnaden ingick i det yrkande som M.M. hade framställt mot B.A. innan handläggningen av målet avslutades.

Som förlorande part ska B.A. ersätta - utöver kostnaden för rättshjälpen - M.M:s rättegångskostnad avseende den del av målet som inte omfattades av rättshjälpen. Kostnaden har skäligen varit påkallad för att tillvarata hennes rätt. Hennes överklagande ska därför bifallas.