NJA 2017 s. 760
Skiljeförfarande. Vid talan mot en skiljedom som innebär att förfarandet avslutas därför att en av parterna inte har ställt sin andel av säkerheten för skiljemännens ersättning, har det ansetts inte ankomma på domstol att pröva om säkerheten behövdes. Den part som inte ställde sin andel av säkerheten har vid fördelning av kostnaderna ansetts vara förlorande part.
I ett av Scheme Ltd inlett skiljeförfarande mot A.Z.L. begärde skiljenämnden att parterna som säkerhet för ersättningen till skiljemännen skulle betala in vardera 200 000 kr utöver tidigare inbetalat belopp.
Scheme betalade inte in sin andel av det tillkommande beloppet. Med hänvisning härtill beslöt skiljenämnden i skiljedom den 3 oktober 2014 att avsluta skiljeförfarandet med stöd av 38 § första stycket lagen om skiljeförfarande. I skiljedomen förpliktades Scheme att parterna emellan ensam stå för ersättningen till skiljemännen och att ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnader.
Svea hovrätt
Scheme väckte talan vid Svea hovrätt enligt 36 § lagen om skiljeförfarande och yrkade att hovrätten skulle upphäva eller ändra skiljedomen såvitt avsåg beslutet att avsluta förfarandet och ålägga Scheme att stå för ersättningen till skiljemännen och ersätta A.Z.L:s rättegångskostnader.
A.Z.L. motsatte sig Schemes yrkanden.
Scheme har åberopade följande grunder för sin talan. Genom avskrivningsskiljedomen har någon materiell prövning inte skett. Av skiljedomen framgår att skiljenämndens kostnader uppgick till 841 463 kr. De förskottsmedel som var inbetalda till skiljenämnden var tillräckliga för att genomföra huvudförhandling i skiljemålet. Skiljenämndens avslutande av skiljeförfarandet med stöd av 38 § skiljeförfarandelagen var därför felaktigt. Grund för att avsluta skiljeförfarandet har saknats.
A.Z.L. åberopade till grund för sitt bestridande följande. Skiljenämndens beslut att avsluta skiljeförfarandet med anledning av att Scheme inte ställt av skiljenämnden begärd tillkommande säkerhet har varit korrekt. Det saknas laga skäl för käromålet. Schemes talan är uppenbart ogrundad.
– – –
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Carl Josefsson och Magnus Ulriksson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Johanna Carlsson) anförde i dom den 20 juni 2016 bl.a. följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Saknas laga skäl för käromålet eller är käromålet uppenbart ogrundat?
Hovrätten konstaterar att prövningen i målet inte avser frågorna som överlämnats till skiljenämnden utan frågan om det fanns förutsättningar för skiljenämnden att meddela en avskrivningsskiljedom. Av 36 § skiljeförfarandelagen följer att en skiljedom som innebär att skiljemännen avslutar förfarandet utan att pröva de frågor som lämnats till avgörande av parterna helt eller delvis får ändras på talan av en part. Käromålet kan i och med det prövas av hovrätten. Det är inte heller uppenbart ogrundat.
Ska skiljedomen upphävas eller ändras?
Av 27 § första stycket skiljeförfarandelagen framgår att de frågor som har lämnats till skiljemännen avgörs genom skiljedom. Om skiljemännen avslutar skiljeförfarandet utan att avgöra dessa frågor sker även det genom skiljedom.
Enligt förarbetena till skiljeförfarandelagen, prop. 1998/99:35 s. 153, kan en skiljenämnds beslut om att avvisa eller avskriva en tvist som innebär att de frågor som hänskjutits till skiljemännen inte avgörs, prövas materiellt av domstolen. Det är dock inte fråga om någon materiell prövning av de frågor som hänskjutits till skiljemännen.
Skiljenämnden avslutade förfarandet mellan Scheme och A.Z.L. utan att pröva de frågor som hade hänskjutits till skiljenämnden. Förfarandet avslutades i och med det genom en s.k. avskrivningsskiljedom enligt 36 § skiljeförfarandelagen.
I 38 § samma lag regleras frågan om rätten för skiljemännen att begära säkerhet för sin ersättning. Av bestämmelsen framgår att om en part, inom den tid som skiljemännen bestämt, inte ställt sin andel av begärd säkerhet, får motparten ställa hela säkerheten.
Om den begärda säkerheten inte ställs får skiljemännen helt eller delvis avsluta förfarandet.
Av doktrinen framgår att det står varje part fritt att avstå från att ställa begärd säkerhet men att en part som önskar få skiljeförfarandet genomfört måste acceptera att skiljemännen har rätt till begärd säkerhet. Om säkerheten inte har tillställts skiljenämnden inom den begärda tiden får nämnden avsluta förfarandet (se Lindskog, Skiljeförfarande – En kommentar, 2 uppl., s. 985 och 987).
Hovrätten konstaterar att skiljenämnden som skäl för att avsluta skiljeförfarandet angav att Scheme vid ett flertal tillfällen underlåtit att betala sin del, 200 000 kr, av det tillkommande förskottet om totalt 400 000 kr. Skiljenämnden anförde också bl.a. att nämndens arvoden och utlägg inklusive mervärdesskatt inte skulle komma att under stiga 1 400 000 kr. Skiljenämnden anförde att den hade stöd både i uppdragsavtalet och i skiljeförfarandelagen för att avsluta förfarandet.
Parterna är ense om att de vid tidpunkten för avskrivningsskiljedomen sammanlagt hade betalat in 1 200 000 kr till skiljenämnden av begärda 1 400 000 kr. A.Z.L. hade betalat 700 000 kr och Scheme 500 000 kr. Av 38 § skiljeförfarandelagen framgår som redan redovisats att skiljemännen får avsluta förfarandet om begärd säkerhet inte ställs. I förevarande fall bedömde skiljemännen att ytterligare säkerhet behövde ställas i målet. Den bedömningen kan enligt hovrättens mening inte överprövas av·hovrätten (se Lindskog, a.a., avsnitt 4.1.2 till kommentaren till 38 § skiljeförfarandelagen).
– – –
På grund av vad som nu anförts finner hovrätten att det fanns förutsättningar för skiljenämnden att enligt 38 § skiljeförfarandelagen avsluta förfarandet. Det finns därför inte skäl att häva eller ändra skiljedomen på grund av att sådana förutsättningar inte fanns.
Kostnadsfördelningsfrågor m.m. i skiljeförfarandet
Av 42 § skiljeförfarandelagen följer att skiljemännen, på parts begäran, får bestämma parternas inbördes ansvar för ersättningen till skiljemännen samt gentemot motparten avseende dennes förfarandekostnader (Lindskog, a.a., s. 950). Av 36 § andra stycket andra meningen samma lag följer att en part som vill angripa beslutet får klandra skiljedomen enligt bestämmelserna i 34 §.
Schemes talan innebär att besluten i skiljedomen om att Scheme ensamt ska svara för ersättningen till skiljenämnden och att företaget ska ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnad i skiljenämnden, ska upphävas. Hovrätten konstaterar att dessa omständigheter inte är någon grund för klander enligt 34 § skiljeförfarandelagen. Det saknas därför skäl att häva eller ändra skiljedomen på grund av vad Scheme har anfört i denna del.
– – –
Sammanfattande bedömning av frågorna om hävning eller ändring av skiljedomen
På grund av vad som anförts ovan saknas skäl att häva eller ändra skiljedomen. Käromålet ska därför ogillas.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ogillar käromålet.
Hovrätten tillät att domen överklagades eftersom målet ansågs rymma frågor där det var av vikt för ledningen av rättstillämpningen att ett överklagande prövades av HD.
Högsta domstolen
Scheme Ltd överklagade hovrättens dom och yrkade bifall till sin i hovrätten föra talan.
A.Z.L. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Andreas Lööf, föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Scheme Ltd påkallade i juli 2013 skiljeförfarande mot A.Z.L. På begäran av skiljenämnden ställde parterna under förfarandet säkerhet för skiljemännens ersättning med 500 000 kr vardera. Skiljenämnden beslutade i april 2014 att den ställda säkerheten om en miljon kr skulle ökas med 400 000 kr. Vardera parten skulle betala 200 000 kr. Scheme betalade inte sin del av det tillkommande förskottet.
Skiljenämnden beslutade, genom skiljedom i oktober 2014, att avsluta skiljeförfarandet på grund av att Scheme inte hade ställt begärd säkerhet. Nämnden bedömde att deras arvoden och utlägg, för att genomföra skiljeförfarandet, inte skulle understiga 1,4 miljoner kr. I skiljedomen fastställdes ersättning till skiljemännen jämte utlägg till totalt 841 463 kr. Scheme förpliktades att, parterna emellan, ensamt stå för ersättningen till skiljenämnden och bolaget skulle ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnader.
Scheme förde talan mot skiljedomen enligt 36 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Bolaget yrkade att hovrätten skulle upphäva eller ändra vissa punkter i skiljedomen. Dessa punkter avsåg skiljenämndens beslut att avsluta skiljeförfarandet samt att bolaget skulle stå för ersättningen till skiljenämnden och ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnader. Scheme gjorde gällande att till skiljenämnden erlagda förskott var tillräckliga för att genomföra skiljeförfarandet. – – –.
– – –
Frågan i målet
Målet gäller främst om det, med stöd av 38 § skiljeförfarandelagen, funnits förutsättningar att avsluta skiljeförfarandet. Därvid aktualiseras frågan om omfattningen av domstolens prövning, närmare bestämt huruvida skiljenämndens bedömning avseende behovet av säkerhet för skiljemännens ersättning ska överprövas av domstol.
Den rättsliga regleringen
En skiljedom som innebär att skiljemännen avslutat förfarandet utan att pröva de frågor som lämnats till avgörande av dem får helt eller delvis ändras på talan av en part (36 § skiljeförfarandelagen). Enligt förarbetena till bestämmelsen kan sådana skiljedomar som innebär att tvisten avvisas eller avskrivs omprövas i sak av domstol. Domstolen kan pröva såväl bedömningen av den processuella frågan om förfarandets avslutande som handläggningen av denna. (Se prop. 1998/99:35 s. 154 f. och 238.)
Parterna ska solidariskt betala skälig ersättning till skiljemännen för arbete och utlägg (37 § första stycket skiljeförfarandelagen). Enligt andra stycket i bestämmelsen får skiljemännen i en slutlig skiljedom förplikta parterna att betala ersättningen till dem. En part eller en skiljeman får vid tingsrätten föra talan angående ersättningen till skiljemännen (se 41 § samma lag).
Enligt 38 § första stycket skiljeförfarandelagen får skiljemännen begära säkerhet för ersättningen. Säkerhet kan begäras såväl när skiljeförfarandet inleds som senare under förfarandets gång. Skiljenämnden kan också begära ytterligare säkerhet. Har en part inte inom den tid som skiljemännen bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet, får motparten ställa hela säkerheten. För ställda säkerheter är skiljemännen redovisningsskyldiga (se Stefan Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, 2 uppl. 2012, avsnitt VI:0-2.1 och 38-4.2.5). Ställs inte begärd säkerhet får skiljemännen helt eller delvis avsluta förfarandet.
Av 39 § skiljeförfarandelagen, som emellertid inte aktualiseras i målet, framgår att bestämmelserna i 37 och 38 §§ inte gäller om något annat har bestämts av parterna gemensamt på ett sätt som är bindande för skiljemännen.
I skiljeförfarandelagen finns det inga bestämmelser om parternas rätt att föra talan mot ett beslut om säkerhet för skiljemännens ersättning. Bestämmelsen i 41 § gäller endast ersättningens storlek, inte säkerhet för ersättningen. (Se Lindskog, a.a., avsnitt 38-4.1.2; jfr Lars Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 573, som anför att parterna saknar rätt att utverka ett beslut från domstol att begärt depositionsbelopp ska sättas ned.)
Klagandens talan tar emellertid inte sikte direkt på skiljenämndens beslut om förskott, utan grundas på beslutet att avsluta skiljeförfarandet. Frågan blir då om skiljenämndens bedömning avseende behovet av säkerhet för ersättningen ska prövas av domstol när skiljeförfarandet har avslutats med hänvisning till 38 § skiljeförfarandelagen och talan förs enligt 36 § samma lag.
Enligt ordalydelsen i 38 § skiljeförfarandelagen krävs det endast att begärd säkerhet inte ställs för att skiljemännen ska få avsluta förfarandet. Av bestämmelsens ordalydelse framgår inte att domstol ska pröva om det funnits behov av den begärda säkerheten.
Vidare talar uttalanden i förarbetena till 38 §, där det anförs att bestämmelsen är uppställd enbart för att tillvarata skiljemännens intressen och att skiljemännen själva får bedöma om av part ställd säkerhet är godtagbar eller inte (prop. 1998/99:35 s. 239 f.), för att domstol inte ska överpröva skiljenämndens bedömning avseende behovet av säkerhet för ersättningen. Mot bakgrund av att det inte finns någon möjlighet att överklaga en skiljenämnds beslut om säkerhet, framstår det inte heller som motiverat att en part skulle kunna få frågan om behovet av säkerhet prövad av domstol genom att inte ställa begärd säkerhet och, sedan skiljeförfarandet avslutats på grund av detta, föra talan enligt 36 § skiljeförfarandelagen.
Slutsatsen blir att skiljenämndens bedömning av behovet av säkerhet för skiljemännens ersättning inte ska överprövas av domstol.
Bedömningen i detta fall
I enlighet med det anförda ska skiljenämndens bedömning att ytterligare säkerhet behövde ställas inte överprövas av domstol. Eftersom Scheme inte ställde begärd säkerhet, fanns det förutsättningar att avsluta skiljeförfarandet med stöd av 38 § skiljeförfarandelagen. Inte heller i övriga frågor (jfr p. 3–5) gör HD någon annan bedömning än hovrätten. Det finns således inte skäl att ändra skiljedomen enligt 36 § skiljeförfarandelagen. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Kerstin Calissendorff, Svante O. Johansson, referent, Stefan Johansson och Mari Heidenborg) meddelade den 27 oktober 2017 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Scheme Ltd påkallade i juli 2013 skiljeförfarande mot A.Z.L. På begäran av skiljenämnden ställde parterna i olika omgångar under förfarandet säkerhet för skiljemännens ersättning med 500 000 kr vardera genom att betala in förskott till ett av ordföranden disponerat klientmedelskonto. Skiljenämnden beslutade i april 2014 att den ställda säkerheten om 1 miljon kr skulle ökas med ytterligare 400 000 kr. Vardera parten skulle ställa säkerhet motsvarande 200 000 kr. Scheme ställde emellertid inte sin del av den tillkommande säkerheten. A.Z.L. ställde säkerhet för sin andel men inte för Schemes del.
Skiljenämnden beslutade, genom skiljedom i oktober 2014, att avsluta skiljeförfarandet på grund av att Scheme inte hade ställt begärd säkerhet. I samband härmed beslutade nämnden om bl.a. vissa kostnadsfrågor.
Scheme väckte talan med anledning av skiljedomen enligt 36 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Bolaget yrkade att hovrätten skulle upphäva skiljenämndens beslut att avsluta skiljeförfarandet. Vidare yrkade bolaget ändring av skiljenämndens beslut att bolaget skulle stå för ersättningen till skiljemännen och ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnader.
Hovrätten har ogillat Schemes talan.
Frågorna i HD
Målet gäller i första hand om det funnits förutsättningar att avsluta skiljeförfarandet. Främst aktualiseras frågorna om domstols möjlighet att överpröva skiljenämndens bedömning avseende behovet av säkerhet för skiljemännens ersättning och omfattningen av domstols prövning av den slutliga fördelningen av kostnaderna parterna emellan.
Regleringen av hur ett förfarande avslutas och överprövas när säkerhet inte ställs
För det arbete en skiljeman lägger ned i ett förfarande ska parterna solidariskt betala skälig ersättning. Skiljenämnden får besluta att begära säkerhet för ersättningen, som ofta består i ett belopp som betalas i förskott till ett särskilt klientmedelskonto. Säkerhet kan begäras såväl när skiljeförfarandet inleds som senare under förfarandets gång. Skiljenämnden kan begära ytterligare säkerhet under förfarandet. Har en part inte inom den tid som skiljenämnden bestämt ställt sin andel av begärd säkerhet får motparten ställa hela säkerheten. Motparten är inte skyldig att göra det, men ställs inte begärd säkerhet, får skiljemännen avsluta förfarandet. (Se 37 och 38 §§ skiljeförfarandelagen.)
När ett förfarande har avslutats därför att en begärd säkerhet inte ställts, innebär det att skiljenämnden inte gör någon materiell prövning av de frågor som har lämnats till skiljemännen. Avgörandet sker dock även i de fallen genom en slutlig skiljedom (27 §). Skiljenämnden får i en sådan skiljedom förplikta parterna att betala ersättningen till skiljemännen och bestämma hur ansvaret för ersättningen slutligt ska fördelas mellan parterna. Nämnden får även bestämma att en part ska betala ersättning för motpartens kostnader. (Se 37 och 42 §§.)
En skiljedom som innebär att skiljenämnden har gjort en materiell prövning kan angripas genom ogiltighets- eller klandertalan enligt 33 och 34 §§ skiljeförfarandelagen. Part får enligt 36 § första stycket väcka talan om ändring av skiljedom som innebär att förfarandet avslutas utan att skiljenämnden prövar de frågor som lämnats till avgörande. I nu nämnda fall är det hovrätten som är behörig domstol. Vill part få till stånd en prövning av ersättningen till skiljemännen förs talan enligt 41 § vid tingsrätten. Det är således fråga om prövningar i särskilda ordningar beroende på vad som angrips.
Talan mot en skiljedom som avslutar förfarandet utan materiell prövning och som enbart rör kostnadsfördelningsfrågor (42 §), är tillåten om skiljemännen har ansett sig vara obehöriga att pröva tvisten. Om skiljedomen avser något annat än behörighetsfrågan, får beslut om fördelning av kostnader parterna emellan endast angripas separat genom klander enligt 34 §. (Jfr 36 § andra stycket.)
Regleringen av de olika förfarandena för att angripa en skiljedom innebär att en domstol efter talan av en part enligt 36 § första stycket kan pröva såväl frågan om förfarandets avslutande som skiljenämndens handläggning av den frågan. Även skiljenämndens beslut i domen om fördelningen av kostnaderna parterna emellan kan i vissa situationer prövas av domstol.
Domstols prövning av kostnadsfördelningen
Av rättsfallet NJA 2010 s. 600 framgår att när domstol upphäver en skiljedom om att avsluta förfarandet, och den överlämnade frågan återstår att avgöra för skiljenämnden, så ska nämndens beslut om fördelning av kostnaderna också upphävas; domstolen är i ett sådant fall inte behörig att besluta om kostnadsfördelningen. Skiljenämndens kostnadsfördelningsbeslut kan däremot ändras av domstol om talan mot skiljedomen ogillas. Frågan hur denna prövning ska gå till behandlas inte i skiljeförfarandelagen, dess förarbeten eller rättstillämpningen.
Utgångspunkten för domstolens bedömning i de sist nämnda fallen bör vara att part ska stå sin egen kostnad och att parterna sinsemellan ska dela på ersättningen till skiljemännen under förutsättningen att ingen av parterna har ställt säkerhet. Bara då särskilda omständigheter talar för något annat finns det skäl att avvika från denna utgångspunkt. Är det däremot så att enbart en av parterna har ställt säkerhet, och den parten väljer att inte ställa säkerhet också för motparten, så bör motparten normalt ensam betraktas som förlorande vid kostnadsfördelningen; det är ju motparten som inte har följt skiljenämndens beslut om säkerhet och därigenom orsakat att skiljeförfarandet avslutats utan prövning av de frågor som har lämnats till nämnden.
Domstol kan inte överpröva skiljenämndens beslut om säkerhet
Beslut om säkerhet för skiljemännens ersättning kan inte angripas enligt de ovan redovisade reglerna i skiljeförfarandelagen (se p. 8–10). Reglerna i 41 § gäller således enbart den ersättning som slutligen ska tillkomma skiljemännen, inte säkerheten för den. (Jfr Stefan Lindskog, Skiljeförfarande. En kommentar, 2 uppl. 2012, avsnitt 38-4.1.2 och Lars Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 573.) Denna ordning grundar sig på att bestämmelserna om säkerhet för skiljemännens ersättning är uppställda enbart för att tillvarata skiljemännens intresse. Skiljenämnden får alltså själv bedöma om ställd säkerhet är godtagbar eller inte (se prop. 1998/99:35 s. 239 f.).
Mot bakgrund av det anförda blir slutsatsen att en part inte med stöd av 36 § kan få frågan om behovet av säkerhet prövad av domstol när skiljeförfarandet har avslutats därför att den begärda säkerheten inte har ställts. Detta gäller oavsett om talan rör enbart beslutet att avsluta förfarandet eller om det dessutom rör kostnadsfördelningsfrågor.
Bedömningen i detta fall
Scheme ställde inte sin andel av den begärda säkerheten. A.Z.L. hade ställt säkerhet för sin egen räkning men avböjde att betala Schemes andel. Det fanns därför förutsättningar för skiljenämnden att avsluta skiljeförfarandet med stöd av 38 §. I enlighet med vad som tidigare anförts (p. 14), och som hovrätten också kommit fram till, ska skiljenämndens bedömning, att ytterligare säkerhet behövde ställas, inte överprövas av domstol. Hovrättens beslut att ogilla yrkandet om upphävande av skiljemännens beslut att avsluta förfarandet ska därför fastställas.
Skiljenämnden beslutade i domen att Scheme parterna emellan ensamt skulle stå för ersättningen till skiljemännen. Vidare beslutade nämnden att bolaget skulle ersätta A.Z.L. för hennes rättegångskostnader.
I och med att beslutet om att avsluta förfarandet inte upphävs finns det förutsättningar för domstolen att pröva kostnadsfördelningsbeslutet i sak inom ramen för talan enligt 36 § första stycket. Det hade alltså inte mot bakgrund av hur talan i målet utformades varit möjligt att väcka klander enligt vad som föreskrivs i 36 § andra stycket, och fördelningsbesluten ska inte prövas mot klanderreglerna i förevarande process.
När det gäller fördelningen av kostnadsansvaret leder den utgångspunkt som anges i punkten 12 till att Scheme ska betraktas som förlorande part. Inte heller ska i detta sammanhang någon överprövning av begärd säkerhet göras. Vad Scheme i övrigt anfört leder inte till någon annan slutsats. Hovrättens domslut ska alltså fastställas i denna del.
I övriga frågor gör HD inte någon annan bedömning än hovrätten.