NJA 2018 not 16

Svenska Poolfabriken i Luleå AB (Luleåbolaget) förvärvade i juli 2012 inkråmet i Svenska Poolfabriken AB:s konkursbo, bestående av bl.a. produktionsegendom, kundregister och immateriella rättigheter. Luleåbolaget överlät samma dag den del av inkråmet som utgjorde produktionsegendom till Ellips Poolkomponenter AB.

Luleåbolaget väckte i juni 2014 talan mot Ellips och yrkade bl.a. vitesförbud och skadestånd enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter och enligt varumärkeslagen (2010:1088). I februari 2015 väckte bolaget även talan mot Ellips om förbud och skadestånd enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Målen handlades gemensamt. Luleåbolaget gjorde bl.a. gällande att Ellips i sin verksamhet använde sig av Luleåbolagets kundregister, vilket utgjorde en företagshemlighet hos Luleåbolaget. Tingsrätten biföll Luleåbolagets talan i den del den avsåg vitesförbud och skadestånd enligt lagen om skydd för företagshemligheter men ogillade talan i övrigt. Patent- och marknadsöverdomstolen ogillade i dom den 5 oktober 2016 även Luleåbolagets talan enligt lagen om skydd för företagshemligheter. Domen fick laga kraft samma dag (se l kap. 3 § 3 st., lagen 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar).

Ellips har efter Patent- och marknadsöverdomstolens dom ändrat firma till Snipp Snapp Slut AB. Bolaget – som i det följande benämns Ellips – har gått i likvidation.

Luleåbolaget har som grund för resning åberopat att vittnet M.E. avgett falsk utsaga, som kan antas ha inverkat på utgången i målet. Luleåbola-get har anfört i huvudsak följande. M.E. förnekade under förhör på direkt fråga att han hade fått en kopia av det i målet aktuella kundregistret. Efter Patent- och marknadsöverdomstolens dom har det emellertid framkommit att han hade fått del av och förfogade över en sådan kopia. Den omstän-digheten att M.E. under ed förnekade detta kan antas ha inverkat på utgången i målet och har ytterst inneburit att Luleåbolagets talan har ogillats.

Luleåbolaget har som grund för klagan över domvilla åberopat att grovt rättegångsfel har förekommit i Patent- och marknadsöverdomstolen, vilket kan antas ha inverkat på målets utgång. Luleåbolaget har anfört i huvudsak följande. Patent- och marknadsöverdomstolen anförde i sin dom att Luleåbolaget inte hade åberopat några omständigheter som innebar att Ellips utnyttjande av kundregistret hade föregåtts av något av de angrepp som föreskrivs i lagen om skydd för företagshemligheter. Bolaget anförde emellertid sådana omständigheter. Bland annat anförde bolaget såvitt avsåg talan enligt upphovsrättslagen att Ellips otillåtet hade lagrat eller flyttat kundregistret till en dator i bolagets besittning. Därtill framkom genom vittnesförhör i målet att tre personer hade tillgång till kundregistret, bland dem M.E., som kort därefter kom att anställas i Ellips. Detta borde ha beaktats av Patent- och marknadsöverdomstolen även när det gällde talan enligt lagen om skydd för företagshemligheter. Luleåbolaget avsåg aldrig att göra någon strikt uppdelning av olika åberopade omständigheter mellan olika delar av rättegången.

Enligt 58 kap. l § 1 st. 2 RB kan, sedan en dom i tvistemål har fått laga kraft, resning beviljas om ett vittne har avgett falsk utsaga och utsagan kan antas ha inverkat på utgången.

Enligt 59 kap. 1 § 1 st. RB ska en dom som fått laga kraft undanröjas på grund av domvilla om det i rättegången har förekommit något grovt rät-tegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

I dispositiva tvistemål, som det här är fråga om, följer av 17 kap. 3 § RB att ramarna för processen bestäms av de yrkanden och de omständig-heter (rättsfakta) som parterna har åberopat till stöd för sin talan. Domstolen kan således inte lägga andra rättsfakta till grund för sin bedömning än sådana som parterna har åberopat.

För att Luleåbolaget skulle få framgång med sin talan om skadestånd och vite enligt lagen om skydd för företagshemligheter krävdes att bolaget åberopade sådana rättsfakta som enligt 8 § respektive 11 § kunde leda till dessa rättsföljder. Bestämmelserna förutsätter att en företagshemlighet har angripits enligt lagen, vilket närmare bestämt innebär att ett angrepp enligt 3, 4, 6 eller 7 § måste ha förekommit. De rättsliga grunder som Luleåbolaget åberopade till stöd för sin talan innefattade inte något påstående om att ett sådant angrepp hade förekommit. Och denna slutsats gäller även om hovrätten hade beaktat det som Luleåbolaget gjorde gällande i de delar av processen som avsåg talan enligt upphovsrättslagen.

Med hänsyn till Luleåbolagets utformning av sin talan saknades det således förutsättningar för bolaget att vinna framgång med yrkandena om skadestånd och vite grundade på lagen om skydd för företagshemligheter.

Av det sagda följer dels att det inte har visats någon omständighet som utgör domvilla, dels att det saknar betydelse om de uppgifter som M.E. lämnat har varit riktiga eller inte eftersom hans vittnesmål inte har kunnat inverka på målets utgång.

Mot denna bakgrund ska Luleåbolagets ansökan om resning och klagan över domvilla avslås.