NJA 2018 s. 844
Kränkande fotografering. Två personer har haft kontakt via webbkamera. En bildupptagning har ansetts ske i hemlighet när den ene personen utan den andres vetskap har startat inspelningsfunktionen på sin dator.
Södertörns tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Södertörns tingsrätt åtal mot T.O. för bl.a. kränkande fotografering och olaga tvång enligt följande gärningsbeskrivning (åtalspunkt 1).
T.O. har under tiden 6 augusti-14 oktober 2015 i internetkontakter med målsäganden, sekretess A, bosatt i Tungelsta, begått följande brottsliga gärningar mot henne.
Han har, efter att ljugit om att hon skulle kunna få ett välavlönat arbete inom Stureplansgruppen, olovligen och i hemlighet tagit bild av och/eller filmat målsäganden när hon framför webbkamera visat upp sin delvis nakna kropp i olika erotiska poser (kränkande fotografering).
Han har därefter genom hot om brottslig gärning tvingat målsäganden att sexchatta med honom, maila över fler lättklädda bilder och utföra fler erotiska danser live framför webbkamera.
Hotet har bestått i att han hotat sprida bilderna och filmerna på sociala medier och på så sätt om henne lämna uppgift som varit ägnad att utsätta henne för andras missaktning och i vart fall inneburit hot om att om henne lämna menligt meddelande (olaga tvång).
- - -
T.O. begick gärningarna med uppsåt.
Lagrum
4 kap. 4 § första stycket BrB - - - 4 kap. 6 a § första stycket BrB.
T.O. åtalades dessutom för bl.a. olaga tvång i ytterligare fall samt grovt förtal, sexuellt tvång, grovt sexuellt tvång och försök till sexuellt tvång.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Karin Jonsson) anförde i dom den 2 november 2016 följande, såvitt avsåg åtalet i åtalspunkt 1 för kränkande fotografering och olaga tvång.
T.O:s inställning
Han har medgett att han spelat in del av den video när målsäganden dansar framför datorn med kamera men han har gjort gällande att det inte är att anse som brott, kränkande fotografering, eftersom filmandet inte har skett i hemlighet då den tekniska utrustningen inte har varit dold för målsäganden.
När det gäller olaga tvång har han medgett händelseförloppet i sig, att målsäganden har skickat bilder och att hon har dansat framför datorn så att han kunnat se, men har gjort gällande att det har skett frivilligt och inte efter hot från honom. Han har medgett att han har hotat att sprida bilder och video men det har inte skett i direkt anslutning till att målsäganden har skickat bilder eller video till honom. Han har ansett att han därför inte gjort sig skyldig till olaga tvång.
- - -
UTREDNINGEN
- - -
När det gäller de enskilda åtalspunkterna har T.O. och målsägandena uppgett bl.a. följande.
Åtalspunkt 1
Målsägande A: Hon blev rädd att han skulle ge ut filmen som han tagit på henne. Hon försökte därför göra honom glad för att han skulle tycka om henne och vara på hennes sida. Hon gjorde allt för att han skulle gilla henne för att han inte skulle svika. Hon tänkte gå till polisen direkt dagen efter, men vågade inte det om polisen skulle tro att hon var med på det. Hon var även rädd för att han skulle lägga ut något på nätet.
Hon försökte skriva så sexuellt som möjligt till honom. Hon skrev för att hon inte ville att han skulle lägga ut bilden. Han blev lätt arg om hon sa emot. Det var aldrig så att hon rörde sig själv eller hade nöje av det när hon sexchattade med honom. Hon kunde sitta på tåg, på föreläsning, bland politiker, det var inget hon vann på förutom att hon skulle slippa "cama". Hon skickade inte bil-der självmant, det var för att han bad henne "cama", hon frågade om hon kunde skicka bilder i stället. Bilderna var inte på hennes ansikte, hon var rädd att de skulle läggas ut men då skulle hon kunna säga att det inte var hon. Hon var fortfarande rädd för att han skulle sprida filmen.
- - -
T.O.: Hon gick med på att utföra posering, och han filmade det via datorn. Han filmade en kort stund när hon dansade. Han hotade med att sprida filmen för att få mer bilder och filmer. Han förstod att hon i början sexchattade med honom på grund av hotet, men han tror inte att hotet om att sprida filmen/bilderna spelade in i hennes beslut att delta senare eftersom det hade gått lång tid. Hon sa inte vid något tillfälle, innan en "camshow" eller liknande, att hon verkligen inte ville. Han kan dock inte peka på något som tydde på att han ändrade inställning eller att han lovade att inte sprida filmen.
- - -
DOMSKÄL
- - -
Åtalspunkt 1
Det har framkommit att målsägande A vid tiden för kontakten mellan henne och T.O. var 18 år gammal, aktiv i ett politiskt parti samt att hon studerade och arbetade extra.
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det genom T.O:s och målsägande A:s uppgifter samt den skriftliga bevisningen är klarlagt att T.O. inledde kontakten med målsägande A på Facebook genom att erbjuda henne jobb som bloggare, modell eller nattklubbsvärdinna genom Stureplansgruppen. När hon tvekade uppgav han namnet på en annan tjej, en av målsägandena i målet, som skulle intyga hans seriositet och trovärdighet. Efter att han fångat målsägandens intresse har han fått henne att dansa erotiskt framför webbkameran för att visa sig lämplig för jobbet. Han har dokumenterat uppträdandet på film och har sedan använt denna som påtryckningsmedel för att få henne att skicka fler bilder eller uppträda live framför webbkameran.
Det saknas anledning att betvivla målsägandens uppgifter. Hon har inte gett sken av att överdriva och har berättat om händelserna och sina reaktioner på ett sätt som gett intryck av att det som hon berättat är självupplevt.
Kränkande fotografering
T.O. har medgett att han har spelat in en video där målsäganden första gången visar sig live för honom och att detta har skett utan målsägandens vetskap. Målsäganden har uppgett att hon inte tänkte på att T.O. kunde filma under tiden hon visade sig live för honom i webbkameran. Det slog henne däremot efteråt och hon påpekade för honom att hon hoppades att han inte filmade.
För att ansvar för kränkande fotografering ska föreligga krävs enligt 4 kap. 6 a § BrB att gärningsmannen olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild på någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Det krävs att gärningsmannen har haft uppsåt till samtliga gärningsrekvisit.
Tingsrätten gör följande bedömning. I den utredning som presenterats finns ingenting som tyder på att målsäganden har samtyckt till att T.O. filmade när hon dansade för honom eller att T.O. haft anledning att tro att sådant samtycke förelåg. Filmningen har alltså skett olovligen. Filmningen har även skett med sådant tekniskt hjälpmedel som förutsätts enligt bestämmelsen. Bestämmelsen är avsedd att täcka upptagning av både stillbilder och rörliga bilder, oavsett vilken teknik som används vid upptagningen. Det kan vidare konstateras att filmningen har skett inomhus i målsägandens rum och således också i hennes privata miljö. Hon har inte haft anledning att tro att hon kan iakttas av andra än av T.O. Av särskilt intresse vid bedömningen är betydelsen av att filmningen har skett i hemlighet. Det krävs enligt förarbetena till bestämmelsen att den tekniska utrustningen antingen hålls helt dold eller att målsäganden i varje fall är helt omedveten om att den är igång. Avgörande är alltså om fotograferingen sker i hemlighet för den fotograferade (prop. 2012/13:69 s. 40). Målsäganden har beskrivit att hon var omedveten om att han filmade. Det kan konstateras att själva utrustningen för överföring av rörlig bild har varit synlig för målsäganden eftersom den funnits i datorn och hon varit uppkopplad mot T.O. via Skype. Hon har alltså varit medveten om att utrustningen varit igång. Tingsrätten menar dock att det är just överföring av rörlig bild i stunden som är den primära funktionen med den aktuella typen av utrustning och således inte inspelning. Begreppet "med tekniskt hjälpmedel tar upp" innefattar just en dokumentering av vad som försiggår i det aktuella utrymmet. Som exempel på rörliga bilder nämns i kommentaren till bestämmelsen just filmer och videogram, dvs. där inspelningen är den åsyftade funktionen. Det är vidare orimligt att en målsägande ska anta att all teknisk utrustning som gör bildöverföring möjlig och som är igång också per automatik innebär att bilden spelas in. Vid bedömningen av bestämmelsens räckvidd bör därför syftet med densamma tas i beaktande, dvs. att någon med dold utrustning eller utan målsägandens vetskap dokumenterar bild på henne. Tingsrätten bedömer att målsäganden har varit helt omedveten om själva inspelningsfunktionen i den tekniska utrustningen och att denna har varit igång och att rekvisitet "i hemlighet" därför är uppfyllt. Det har inte framkommit några omständigheter som innebär att fotograferingen har varit försvarlig. T.O. har varit medveten om att upptagningen har varit olovlig, hemlig och oförsvarlig och han ska därför dömas för kränkande fotografering.
Olaga tvång
- - -
Tingsrätten finner det därmed bevisat att T.O. genom olaga tvång har förmått målsägande A att vidta de handlingar som åklagaren har gjort gäl-lande. Handlingarna har bestått i att målsägande A deltagit i sexchattar, utfört erotiska danser och att hon mailat över lättklädda bilder till honom. Det olaga tvånget har bestått i hot om att lägga ut lättklädda bilder och en film där hon uppträder lättklätt och erotiskt, dvs. hot om brottslig gärning i form av förtal, i enlighet med tingsrättens inledande resonemang.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde T.O. för olaga tvång i tre fall, kränkande fotografering, grovt förtal, sexuellt tvång i två fall, grovt sexuellt tvång samt försök till sexuellt tvång i sex fall. Påföljden bestämdes till fängelse 1 år 6 månader.
Svea hovrätt
T.O. överklagade i Svea hovrätt. Han yrkade bl.a. att han skulle frikännas från ansvar för kränkande fotografering och olaga tvång enligt åtalspunkt 1 och att påföljden under alla förhållanden skulle lindras.
Åklagaren motsatte sig T.O:s ändringsyrkanden.
Hovrätten (hovrättsråden Mats Walberg och Anita Glad, referent, tf. hovrättsassessorn Madeleine Nilsson och nämndemannen Agneta Sjöstedt) meddelade dom i målet den 8 september 2017.
Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten av åtalet för kränkande fotografering och olaga tvång i åtalspunkt 1.
DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom i ansvarsdelen på det sättet att den gärning som av tingsrätten hade bedömts som grovt sexuellt tvång bedömdes som sexuellt tvång och att påföljden bestämdes till fängelse 1 år 5 månader.
Nämndemannen Stig Lindvall var skiljaktig och ansåg att påföljden borde bestämmas till fängelse 1 år.
Högsta domstolen
T.O. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar för kränkande fotografering och att påföljden under alla förhållanden skulle bestämmas till skyddstillsyn i förening med fängelse.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om ansvar för kränkande fotografering. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Evelina Säfwe, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Punkterna 1-7 motsvarar i huvudsak punkterna 1-6 och 9 i HD:s dom.
Som exempel på en gärning som sker i hemlighet nämns i förarbetena när den som utifrån olovligen fotograferar någon som befinner sig inomhus i en bostad, om den som befinner sig i bostaden inte känner till att fotografering sker och det omfattas av fotografens uppsåt. Vidare ges som exempel fallet där den som fotograferas sover eller är medvetslös eftersom den fotograferade då inte uppfattar fotograferingen, trots att fotograferingen i och för sig sker helt öppet. Likaså omfattas enligt förarbetena sådana fall där fotografen har förklarat att kameran inte är igång, trots att så är fallet. Om den fotograferade inte uppfattar en helt öppen fotografering trots att han eller hon har möjlighet till det - t.ex. om någon öppet fotograferar andra gäster på en fest i någons bostad - och fotografen har anledning att räkna med att den fotograferade upp-fattar denna, uttalas dock att uppsåt till att fotograferingen ska ske i hemlighet torde saknas och att det då inte finns förutsättningar för straffansvar. (Se a. prop. s. 29 och 40.)
Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att fotografera i princip överallt, när som helst och under vilka förhållanden som helst. Inte sällan har en och samma tekniska utrustning flera funktioner. En sådan vanligt förekommande utrustning är mobiltelefonen. Det kan även, som i det här fallet, vara fråga om en datoransluten webbkamera. En sådan kamera kan vara uppkopplad som en livekamera, dvs. visa rörlig bild i stunden, men den kan också användas för att ta bilder eller spela in film som kan sparas. I förarbetena behandlas inte bildupptagning med denna typ av teknisk utrustning med flera funktioner.
Huruvida en bildupptagning har gjorts i hemlighet får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Att uppträda live är ur integritetssynpunkt inte detsamma som att bli föremål för inspelning. Kravet på att gärningen måste ha skett i hemlighet kan mot den bakgrunden inte uppfattas på så sätt att en enskild utan vidare förväntas räkna med att all teknisk utrustning som gör bildöverföring möjlig, och som är påslagen, också tar bilder eller spelar in film som sparas.
Det nu sagda stämmer väl överens med det skyddsintresse - respekten för en persons integritet - som ligger bakom straffbestämmelsen och uttalanden i förarbetena om innebörden av rekvisitet "i hemlighet". En sådan tillämpning av bestämmelsen står inte heller i strid med den straffrättsliga legalitetsprincipens analogiförbud och krav på en precis och begriplig strafflagstiftning.
Bedömningen i detta fall
Den tekniska utrustningen var synlig för målsäganden och hon var medveten om att den var igång, eftersom hon var uppkopplad mot T.O. via Skype. I målet är emellertid klarlagt att målsäganden var helt omedveten om att hon spelades in. Inga omständigheter har kommit fram som gett anledning för målsäganden att räkna med att T.O. skulle göra en inspelning. T.O. har haft uppsåt till gärningen.
Det sagda innebär att hovrättens domslut i frågan om ansvar för kränkande fotografering ska fastställas.
Prövningstillstånd rörande målet i övrigt
Se p. 15 i HD:s dom.
DOMSLUT
Se HD:s domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, referent, Sten Andersson, Stefan Johansson och Eric M. Runesson) meddelade den 30 oktober 2018 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Inledning
T.O. tog under 2015 kontakt med målsäganden via internet och uppgav att han arbetade inom Stureplansgruppen i Stockholm. De hade flera kontakter, bl.a. via Facebook, och genomförde videosamtal. Han ljög och sade att hon skulle få arbete inom Sture-plansgruppen. På så sätt förmådde han målsäganden att i sin bostad posera för honom framför en webbkamera. Genom att aktivera en funktion på sin dator spelade han vid ett av tillfällena in en del av målsägandens framträdande och lagrade bilder i datorn. Målsäganden hade inte samtyckt till detta. Hon visste inte att inspelningen skedde och har uppgivit att hon först senare kom att tänka på att han kunde ha sparat bilder från det aktuella tillfället.
När målsäganden frågade T.O. om han hade spelat in något svarade han nekande. Senare visade han henne bilder från inspelningen och hotade med att sprida bilderna för att förmå henne att lämna fler bilder och filmer till honom. Hans webbkamera var inte vid något tillfälle i bruk när de hade kontakt via internet och hon kunde därför inte se honom.
Frågorna i målet
Målsäganden har via webbkamera visat T.O. sin delvis nakna kropp. Han har lagrat bilder av detta genom sin dator. Målsäganden har inte samtyckt till bildupptagningen. Frågorna i målet är om upptagningen skett i hemlighet och, om så är fallet, om T.O:s uppsåt täcker detta förhållande.
Straffbestämmelsen om kränkande fotografering
Den rättsliga regleringen
Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme döms för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig ska det inte dömas till ansvar. Straffbestäm-melsen gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet. I subjektivt hänseende krävs uppsåt beträffande samtliga gärningsrekvisit. (4 kap. 6 a § BrB.)
Bestämmelsen syftar till att skydda den personliga integriteten och utgår från att alla människor har rätt till en personlig sfär inom vilken olovlig avbildning är att uppfatta som ett intrång helt oberoende av bildens innehåll (jfr prop. 2012/13:69 s. 27 ff.). Vad som straffbeläggs är själva fotograferandet. Motsvarande skydd för enskilda samtal finns i straffbestämmelsen om olovlig av-lyssning (4 kap. 9 a § BrB).
Användningen av tekniskt hjälpmedel
Straffbestämmelsen är avsedd att vara teknikneutral, dvs. omfatta såväl fotografering som filmning och annan bildupptagning (a. prop. s. 23 och 39). Det innebär att inspelning med kamera i mobiltelefon liksom inspelning med videoteknik samt bildupptagning med webbkamera eller tv-kamera för direktsändning omfattas.
Den tekniska utvecklingen har väsentligt ökat möjligheterna till bildupptagning. Den utrustning som möjliggör sådan upptagning kan bestå av en eller flera komponenter och ha flera funktioner. Det kan vara fråga om en datoransluten webbkamera. Utrustningen kan användas som en livekamera, dvs. visa rörlig bild i stunden, men den kan också utnyttjas för att lagra bilderna.
Kravet på att gärningen ska ske i hemlighet
Av lagtextens utformning "i hemlighet tar upp bild" följer att rekvisitet "i hemlighet" är knutet till gärningsmannens handlande.
Bildupptagningen måste, för att straffansvar ska kunna komma i fråga, ha skett på ett sätt som kunnat medföra att den foto-graferade inte uppfattade att han eller hon blev fotograferad. Avgörande är om bildupptagningen sker i hemlighet för den fotograferade. Enligt förarbetena avses med uttrycket i hemlighet att den tekniska utrustningen antingen hålls helt dold för den fotograferade eller att denne i vart fall är totalt omedveten om att den är i gång (a. prop. s. 40). I detta ligger att bildupptagningen kan ske genom att gärningsmannen utnyttjar det förhållandet att den fotograferade saknar vetskap om eller inte är uppmärksam på att en upptagning sker.
En enskild person som befinner sig inom en personlig sfär, t.ex. i en bostad, och som inte har samtyckt till det, ska inte behöva räkna med att bilder överförda genom ett videosamtal lagras av mottagaren. Om det ändå sker, utan att den enskilde upplyses om det, får därför en sådan inspelning anses ha skett i hemlighet.
Bedömningen i detta fall
När målsäganden och T.O. var uppkopplade via sina datorer och målsägandens dator var ansluten till hennes webbkamera startade T.O. inspelningsfunktionen på sin dator utan att uppmärksamma målsäganden på det. Hon var således omedveten om att han spelade in henne. T.O:s bildupptagning skedde alltså i hemlighet. Det faktum att den utrustning som användes innehöll flera funktioner, bl.a. bildupptagning, påverkar inte den bedömningen.
Det står klart att T.O:s syfte med inspelningen var att han skulle använda bilderna genom att hota med att sprida dessa och därigenom förmå målsäganden att göra som han ville. Någon annan slutsats kan inte dras än att T.O:s avsikt var att målsäganden skulle vara omedveten om att inspelningen skedde och att han också utgick från att hon inte räknade med att han skulle lagra bilder. T.O. hade alltså uppsåt till att inspelningen skedde i hemlighet.
Det är uppenbart att bildupptagningen inte var försvarlig.
Slutsatsen är att hovrättens domslut i frågan om ansvar för kränkande fotografering ska fastställas.
Prövningstillstånd rörande målet i övrigt
HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar står därmed fast.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut i frågan om ansvar för kränkande fotografering.
HD meddelar inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar står därmed fast.