NJA 2019 not 3

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund avslog den 31 augusti 2018 hans ansökan med motiveringen att han inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Beslutet var enhälligt.

Vid tidpunkten för samfundets prövning bestod O.F:s lämplighetsutredning av 14 positiva yttranden från advokater. Han har i samband med sitt överklagande gett in ytterligare två positiva yttranden, denna gång från domstol. Antalet positiva yttranden är, med hänsyn till aktuellt verksamhetsområde, inte anmärkningsvärt lågt, men inte heller högt. Ungefär hälften av yttrandena är något fylligare medan resterande enbart anger att inträde tillstyrks, att referenspersonen inte har någon erinran mot ett inträde eller att det inte framkommit något som föranleder referenspersonen att ifrågasätta lämpligheten. Nästan hälften av referenspersonerna som har lämnat positiva yttranden uppger att de endast haft begränsad kontakt med O.F. Lämplighetsutredningen avseende de positiva yttrandena bedöms sammanfattningsvis som något svag, om än tillräcklig för att i ett enskilt fall motivera ett inträde.

Fyra advokater har framfört kritik mot O.F. Beträffande två av dessa kritiska yttranden bedömer samfundet att han har lämnat godtagbara förklaringar till sitt agerande. Den anförda kritiken kan därför i dessa delar inte anses vara av allvarlig art.

Kritiken från de två andra advokaterna är däremot mer besvärande. Vad den kritiken tar sikte på, och vad som enligt samfundet ligger O.F. till last, är på vilket sätt han i maj och juni 2017 framförde ett hot eller en varning till två motpartsombud om en eventuell anmälan avseende jäv till samfundets disciplinnämnd. Meddelandet om detta var kopplat till ett förlikningsbud och motpartsombuden uppmanades att acceptera budet alternativt avträda som ombud vid äventyr av att de annars skulle bli anmälda till disciplinnämnden. Enligt motpartsombuden uppgav vidare O.F. under det senare skiljeförfarandet i januari 2018 att syftet med den gjorda anmälan varit att få bort en av advokaterna som motpartsombud och få denne ersatt av någon som var enklare att förhandla med. Kontexten till uttalandet var en diskussion under skiljeförfarandet huruvida O.F:s arbete med att upprätta disciplinanmälan – vilket tagits upp i kostnadsräkningen – utgjorde en ersättningsgill rättegångskostnad i förfarandet.

Detta rör förhållanden som ligger relativt nära i tiden och en besvärande omständighet i sammanhanget är att det av O.F:s bemötande av kritiken framgår att det var fråga om ett noga övervägt agerande där han haft tid att tänka över huruvida det var i enlighet med god advokatsed och i övrigt ett lämpligt agerande. Vidare tyder hans bemötande av kritiken på att han fortfarande inte har insikt om det klandervärda i sitt agerande.

Sammanfattningsvis anser Advokatsamfundets styrelse att den framförda kritiken, i kombination med den i övrigt något svaga lämplighetsutredningen, medför att O.F. för närvarande inte har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

O.F. har vidgått att han till två motpartsombud angett att han för sin klients räkning övervägde att anmäla ombuden till samfundets disciplinnämnd för det fall tvisten inte förliktes, eller motpartsombuden inte frånträdde sina uppdrag, och anfört bl.a. följande. Inför sitt agerande efterforskade han vägledning i reglerna om god advokatsed och i avgöranden från Advokatsamfundets disciplinnämnd. Han fann stöd för sitt handlande bl.a. i ett avgörande där nämnden inte fann något klandervärt i att en advokat förklarat att han upplevde motpartsombudet som jävigt och hotade honom med anmälan till samfundet om han inte avträdde. Hans uppfattning är att det i och för sig inte

Enligt O.F. uttryckte han i samband med skiljeförfarandet inte att syftet med disciplinanmälan varit att få bort något specifikt ombud utan i stället att få bort hela den advokatbyrå som motpartsombuden arbetade vid och som hans klient menade var jävig. Han är numera av uppfattningen att han inte i skiljeförfarandet borde ha framställt anspråk om ersättning för rättegångskostnader avseende sitt arbete med att upprätta disciplinanmälan.

O.F. har sammanfattningsvis gjort gällande att de anmärkningar som framförts mot honom inte har den omfattning eller styrka som samfundet har utgått från och att han genom utredningen i målet har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

I rättsfallet NJA 1991 s. 232 uttalade HD att samfundets egen bedömning i antagningsärenden bör tillmätas stor betydelse vid överklagande, särskilt när bedömningen är enhällig. Samfundets beslut i lämplighetsfrågan bör enligt HD frångås endast om utredningen visar att de anmärkningar som samfundets beslut har grundats på inte har den omfattning eller styrka som samfundet utgått från, eller om det annars står klart att anmärkningarna inte kan tillmätas den betydelse som har skett vid samfundets prövning, eller om något annat särskilt förhållande föranleder en annan bedömning än samfundets.

Vad som har förekommit i HD föranleder inte någon annan bedömning än den som samfundets styrelse har gjort. O.F. har således inte visat att han för närvarande är lämplig att antas till ledamot av Sveriges advokatsamfund.

O.F:s överklagande ska alltså avslås.