NJA 2019 s. 238

Straffvärde när den tilltalade mot en och samma målsägande har begått ett mycket stort antal grova våldtäkter mot barn och sexuella övergrepp mot barn.

Kristianstads tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Kristianstads tingsrätt mot L.N. för grov våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt barnpornografibrott och barnpornografibrott. Efter senare justeringar hade gärningsbeskrivningarna följande lydelse.

1. Grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt sexuellt övergrepp mot barn

L.N. har utfört sexuella handlingar med A, som var under 15 år, inom Kristianstad kommun enligt nedan punkterna A-H.

A. Första händelsen

L.N. har vid ett tillfälle under våren 2013 i A:s bostad genomfört en sexuell handling jämförlig med samlag genom att föra upp först en och sedan flera fingrar i A:s slida. Gärningen genomfördes på kvällen efter att L.N. uppmanat A att ta av sig trosorna och lägga sig på finbordet i vardagsrummet.

B. Första samlaget

Kort tid efter ovanstående gärning, under våren 2013, genomförde

L.N. ett vaginalt samlag med A i A:s bostad genom att först föra in en till tre fingrar i hennes slida och därefter föra in toppen av sin penis i A:s slida. Gärningen genomfördes på kvällen efter att L.N. uppmanat A att lägga sig på finbordet i vardagsrummet och därefter tagit av henne trosorna.

C. Tillfällig bostad

L.N. har vid ett tjugotal tillfällen under perioden 1 mars 2013-1 oktober 2013 genomfört vaginala samlag med A i L.N:s tillfälliga bostad.

D. Oralsex

L.N. har vid flera tillfällen under perioden 1 januari 2013-31 december 2017 genomfört orala samlag, vilket är sexuella handlingar som är jämförliga med samlag, med A i A:s bostad inom Kristianstads kommun. Vid i vart fall ett av dessa tillfällen har han fått utlösning i A:s mun. Gärningarna har skett på olika platser i huset, som i källaren och kontoret, antingen genom att A haft L.N:s penis i sin mun eller genom att han slickat A i underlivet.

E. Övriga fall i bostaden

L.N. har vid ett mycket stort antal tillfällen, utöver A och B, under perioden 1 januari 2013-12 januari 2018, genomfört vaginala samlag med A i A:s bostad. Samlagen har genomförts på olika platser i bostaden, som i köket, i soffan i vardagsrummet, i badkaret, på en massagebänk som varit uppställd i huvudsak i ett sovrum på ovanvåningen, i en säng i nämnda sovrum samt vid ett tillfälle i A:s rum i källaren. Vid några tillfällen har vaginal penetrering även skett med en penna/annat föremål, vilket är sexuella handlingar som är jämförliga med samlag.

F. Rakning

L.N. har vid tre tillfällen under perioden 1 januari 2015-31 december 2017, i A:s bostad, rakat bort könshår från A:s underliv, vilket varit sexuella handlingar.

G. Badrum

L.N. har vid ett mycket stort antal tillfällen under perioden 1 januari 2015-31 december 2017, efter att han i badrummet bett A dra ner sina byxor och trosor, vidrört A:s underliv med sina händer, vilket varit sexuella handlingar.

H. Fotografier

L.N. har vid två tillfällen, den 25 juli och den 19 augusti 2016, främjat eller utnyttjat att A medverkat i sexuell posering, genom att fotografera henne i duschen och på kontoret, i A:s bostad.

- - -

Gärningarna är att bedöma som grov våldtäkt mot barn (punkterna A-E), grovt sexuellt övergrepp mot barn (punkterna F och G) och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering (punkten H) eftersom

- att övergreppen inleddes när A endast var nio år, därefter skett i mycket stor omfattning, och under tidsperiod om över fyra år, vilket är en stor del av hennes uppväxttid,

- att övergreppen huvudsakligen skett i A:s bostad där hon har rätt att känna sig trygg,

- att L.N. utnyttjat A:s skyddslösa ställning och svårigheter att värja sig psykiskt och fysiskt,

- att flera av övergreppen medfört smärta och blödning för A,

- att L.N. smittat A med en sexuellt överförbar sjukdom,

- att L.N. vid ett tillfälle under sommaren 2014 medicinerat A med så kallade "dagen-efter-piller" eftersom han misstänkt att hon var gravid,

- att flera av övergreppen filmats eller fotograferats och

- att L.N. gett A pengar och saker som ersättning eller belöning efter övergreppen.

Genom ovanstående tillvägagångssätt har L.N. visat särskild hänsynslöshet och råhet emot A. L.N. har begått samtliga gärningar med uppsåt.

Lagrum

6 kap. 4 § 1 st. och 3 st. BrB (även i sin lydelse före 1 juli 2013). 6 kap. 8 § 1 st. och 3 st. BrB. 6 kap. 6 § 2 st. BrB.

2. Grovt barnpornografibrott

L.N. har, den 14 januari 2018, i sin bostad inom Kristianstads kommun, innehaft totalt 41 barnpornografiska bilder och 104 filmer (med en sammanlagd speltid på 34 timmar och 54 minuter).

Brottet bör bedömas som grovt eftersom 22 av bilderna och 66 av filmerna (med en sammanlagd speltid om 21 timmar och 2 minuter) avsåg bilder och filmer där barnen är särskilt unga, utsätts för orala, vaginala och anala penetreringar samt sexuella handlingar med djur.

L.N. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum

16 kap. 10 a § 1 st. 5 p. och 5 st. BrB.

3. Barnpornografibrott

L.N. har vid ett tillfälle under perioden 1 augusti-17 september 2014, inom Kristianstads kommun tagit foton på B med fokus på hennes nakna underliv. B var vid gärningen runt 4 år. Genom sitt agerande har L.N. skildrat B i barnpornografisk bild.

L.N. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum

16 kap. 10 a § 1 st. 1 p. BrB.

Sekretess A och Sekretess B yrkade skadestånd av L.N.

L.N. förnekade gärningarna under punkterna 1 A-1 C. Han erkände gärningarna under punkterna 1 D och 1 E med vissa begränsningar. Han erkände gärningen under punkten 1 F, men bestred ansvar på den grunden att det inte var något sexuellt. Han erkände gärningarna under punkterna 1 G och 1 H. När det gällde gärningen under punkten 2 ifrågasatte L.N. inte att bilderna och filmerna hade funnits på hårddiskar i hans bostad. Han påstod dock att han hade raderat sådana bilder och filmer och att han därmed inte haft uppsåt till innehav. Han motsatte sig därför ansvar för barnpornografibrott. Han erkände gärningen under punkten 3.

Med hänvisning till sin inställning i skuldfrågan medgav L.N. att betala skadestånd till Sekretess A med ett mindre belopp än det yrkade. Han motsatte sig att betala skadestånd till Sekretess B på den grunden att han inte hade utsatt henne för en allvarlig kränkning.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Petter Anefur) anförde följande i dom den 21 juni 2018.

tingsrättens bedömning

På anförda skäl fann tingsrätten att L.N. skulle dömas för närmare 50 fall av grov våldtäkt mot barn, varav det första hade ägt rum när A var nio år gammal och det sista när hon var 14. I vart fall fem gånger skedde det i den tillfälliga bostaden (åtalspunkten 1 C). Vidare skulle han dömas för drygt 20 fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn. Han skulle också dömas för utnyttjande av barn för sexuell posering i två fall. Det fanns inte skäl att rubricera dessa brott som grova.

Tingsrätten fann på anförda skäl att L.N. hade haft uppsåt till innehav av barnpornografiska bilder och filmer samt att brotten borde bedömas som grova (åtalspunkten 2). I enlighet med sitt erkännande skulle han också dömas för barnpornografibrott som varken var ringa eller grovt brott (åtalspunkten 3).

Härefter anförde tingsrätten följande.

Påföljden ska bestämmas till fängelse

L.N. döms för

• närmare 50 fall av grov våldtäkt mot barn,

• drygt 20 fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn,

• två fall av utnyttjande av barn för sexuell posering,

• grovt barnpornografibrott, och

• barnpornografibrott.

De grova våldtäkterna är av avgörande betydelse för brottslighetens straffvärde medan vissa brott - t.ex. barnpornografibrotten - knappast har någon inverkan alls.

Straffet för grov våldtäkt mot barn är fängelse i lägst fyra och högst tio år.

De allvarligaste brotten är våldtäkterna i form av vaginala samlag som ägde rum när A var nio–tio år gammal. Det finns en rad försvårande omständigheter som inte har beaktats vid rubriceringen och som i stället måste ges betydelse vid bedömningen av brottens straffvärde. En sådan omständighet har nämnts i avsnitt B i domsbilaga 2. Till detta kommer i huvudsak följande. A har på ett trovärdigt sätt berättat att flera av dessa övergrepp var mycket smärtsamma och ledde till att hon blödde efteråt. Vad hon uppgett om detta får starkt stöd av filmerna från den 25 och 29 maj 2014. Av vikt är då – förutom filmerna i sig - att inspelningstidpunkterna talar för att det i flera fall har rört sig om utdragna övergrepp (exempelvis är den ena filmen den 25 maj 2014 inspelad kl. 22:39:41 och den andra kl. 22:52:10). L.N. har dessutom gett tydligt uttryck för att han, i vart fall i början, förstod att det gjorde ont på A. Vad A har berättat ska således läggas till grund för prövningen. Av betydelse är också att L.N. fortsatte flera samlag trots att A gav uttryck för att hon ville att han skulle sluta och för att det gjorde ont. Vidare har L.N. fotograferat eller filmat flera av samlagen, vilket har varit än mer kränkande för A. Av filmerna som visats under huvudförhandlingen framgår att A märkte detta vid något tillfälle. L.N. har uppgett att han dokumenterade fler övergrepp än vad som svarar mot det material som polis hittat. Det står klart att de brott som behandlats nu har inneburit en särskilt allvarlig kränkning. Det rör sig om en rad brott av det slaget.

Med hänsyn till det anförda har vart och ett av de allvarligaste brotten ett straffvärde som motsvarar fängelse i drygt fem år. Vidare bör nämnas särskilt att A har lämnat en beskrivning av att L.N. i samband med oralsex fått utlösning i hennes mun. Det finns inte skäl att betvivla att det verkligen var så. Detta var så hänsynslöst att den gärningen har ett straffvärde som motsvarar fängelse i klart mer än fyra år. Ett stort antal fall av grov våldtäkt mot barn är sådana att straffvärdet motsvarar fängelse i fyra år. Till detta kommer den övriga brottsligheten, där straffvärdet för vart och ett av brotten är lägre men i många fall ändå högt. Exempelvis är minimistraffet för grovt sexuellt övergrepp mot barn fängelse i ett år.

Här bör också följande nämnas.

A har berättat om en episod som bör ha ägt rum när hon var 13 år gammal och som knappast kan tolkas på annat sätt än att L.N. köpte s.k. dagen efter-piller till henne. Vad hon uppgett får i viss mån stöd av utredningen i övrigt och är styrkt. L.N. hade efter den händelsen vaginalt samlag med A utan kondom. Till detta kommer att det står klart att L.N. har gett A pengar och saker som "belöning" efter övergreppen. Även detta måste vägas in.

När någon döms för flera fall av grov våldtäkt mot barn kan påföljden bestämmas till fängelse i lägst fyra och högst 14 år (26 kap. 2 § BrB).

Vid flerfaldig brottslighet brukar den s.k. asperationsprincipen tillämpas. Utgångspunkten för straffvärdebedömningen är då det allvarligaste brottet. Till straffvärdet för detta brott läggs en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. En allmän kontroll görs också av att ett på så sätt beräknat straffvärde inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell (se t.ex. rättsfallet NJA 2008 s. 359).

Det finns riktlinjer som gäller asperationsprincipen (se Borgeke & Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, tredje uppl., s. 171 ff.). Om den modell som finns bland riktlinjerna (s. 179, avsnitt 3.4.4) tillämpas skulle brottslighetens straffvärde - om hänsyn tas till endast de tre allvarligaste gärningarna - i detta fall motsvara fängelse i ungefär åtta år. Det är en fingervisning. Att det rör sig om flera brott får dock i regel mindre genomslag när ett antal av dessa, såsom är fallet här, har ett mycket högt straffvärde (jfr rättsfallet NJA 2008 s. 359).

Mot denna bakgrund är slutsatsen att den samlade brottslighetens straffvärde i detta fall motsvarar fängelse i elva år. Detta framstår inte som oproportionerligt och är förenligt med överrättsavgöranden, jfr t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinges

• dom den 28 januari 2016 i mål nr B 2995-15,

• dom den 19 februari 2016 i mål nr B 13-16, och

• dom den 20 mars 2017 i mål nr B 184-17.

Även följande domar bör nämnas särskilt.

• Göta hovrätts dom den 12 juli 2017 i mål nr B 1437-17.

• Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 22 maj 2018 i mål nr B 284-18.

Med hänsyn till det mycket höga straffvärdet ska påföljden bestämmas till fängelse. Det har inte framkommit några omständigheter som bör beaktas vid straffmätningen. L.N. ska därför dömas till fängelse i elva år.

L.N. ska betala skadestånd till A och B

Vid angiven utgång är L.N. ersättningsskyldig gentemot A och B.

- - -

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för

1. Grov våldtäkt mot barn, 6 kap. 4 § 1 st. och 3 st. BrB och 6 kap. 4 § 1 st. och 3 st. BrB i sin lydelse före 1 juli 2013, 2015-01-01–2017-12-31, stort antal tillfällen

2. Grovt sexuellt övergrepp mot barn, 6 kap. 6 § 2 st. BrB 2015-01-01- 2017-12-31, stort antal tillfällen

3. Utnyttjande av barn för sexuell posering, 6 kap. 8 § 1 st. BrB 2016-07-25-2016-08-19 (2 tillfällen)

4. Barnpornografibrott, 16 kap. 10 a § 1 st. 1 p. BrB 2014-08-01-2014-09-17

5. Grovt barnpornografibrott, 16 kap. 10 a § 1 st. 5 p. och 5 st. BrB 2018-01-14

Påföljd m.m.

Fängelse 11 år.

Tingsrätten ålade L.N. att betala skadestånd till Sekretess A och Sekretess B.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren, Sekretess A och L.N. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle helt bifalla åtalet enligt åtalspunkten 1 C, dvs. bestämma antalet till ett tjugotal tillfällen av grov våldtäkt mot barn, samt döma L.N. för fler tillfällen av grov våldtäkt mot barn enligt åtalspunkten 1 E, varvid hon preciserade antalet tillfällen till cirka 200. Hon yrkade vidare att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet.

Sekretess A yrkade att hovrätten skulle förplikta L.N. att betala ytterligare skadestånd till henne för kränkning.

L.N. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen avseenden grov våldtäkt mot barn enligt åtalspunkterna 1 A, 1 B och 1 C, grovt övergrepp mot barn enligt åtalspunkten 1 F samt åtalet för grovt barnpornografibrott enligt åtalspunkten 2. Han yrkade vidare att hovrätten såvitt avsåg åtalspunkten 1 E skulle ogilla åtalet i den del det avsåg tiden före sommaren 2013 samt beträffande fler än 20 fall av våldtäkt mot barn. L.N. yrkade under alla förhållanden att hovrätten skulle mildra straffet och sätta ned skadeståndet till Sekretess A.

Part motsatte sig de ändringsyrkanden som riktats mot respektive part. Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen under åtalspunkten 1 E på så sätt att hon i sista meningen tog bort ordet "även".

Hovrätten (hovrättsråden Bob Nilsson Hjort, Åsa Liljeroth, referent, och Per G. Hansson samt två nämndemän) anförde följande i dom den 17 september 2018.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Inte överklagade delar av tingsrättens dom (åtalspunkterna 1 D, 1 G och 1 H samt åtalspunkten 3)

I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom ska L.N. dömas för gärningarna enligt åtalspunkterna 1 G, 1 H och åtalspunkten 3. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att gärningarna ska bedömas som grovt sexuellt övergrepp mot barn (punkten 1 G), utnyttjande av barn för sexuell posering (åtalspunkten 1 H) samt barnpornografibrott av normalgraden (åtalspunkten 3). I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom ska L.N. vidare dömas för våldtäkt mot barn enligt åtalspunkten 1 D. Hovrätten återkommer nedan till frågan om dessa gärningar ska bedömas som grova brott.

Överklagade delar av tingsrättens dom

Allmänt om målsägandens uppgifter

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att A framstått som mycket trovärdig och även tillförlitlig. Hennes berättelse uppfyller med råge alla de kriterier som man kan ställa på en målsägandeberättelse. Det som framför allt är utmärkande för A:s uppgifter är att hon i det inledande polisförhöret spontant lämnar en mycket detaljerad och lång berättelse utan att förhörsledaren behöver ställa särskilt många frågor samt att hennes uppgifter i de följande förhören i allt väsentligt är desamma.

A:s berättelse om att L.N. genomfört upprepade vaginala samlag på henne får ett mycket starkt stöd av utredningen och då framför allt av de fotografier och filmer som beslagtagits från L.N. och som A inte kan ha vetat skulle påträffas, vilka åskådliggör L.N:s övergrepp på A. Att L.N. utsatt A för sexuella övergrepp stöds också av att L.N. erkänt och berättat om att han begått alla de typer av handlingar mot A som omfattas av respektive åtalspunkt. Genom den samlade utredningen råder det således ingen tvekan om att L.N. vid upprepade tillfällen sexuellt förgripit sig på A. Vad hovrätten har att ta ställning till är i vilken omfattning som vaginala samlag förekommit samt om L.N. genomfört några sexuella handlingar på A före sommaren 2013 och om vaginala samlag genomförts i den tillfälliga bostaden. Hovrätten ska vidare pröva om handlingarna under åtalspunkten 1 F ska bedömas som grovt sexuellt övergrepp mot barn.

Åtalspunkterna 1 A-C och F

Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar. Liksom tingsrätten finner hovrätten således styrkt att L.N. under våren 2013 begått gärningarna enligt åtalspunkterna 1 A och 1 B. Det är vidare styrkt att han under den i respektive åtal angivna tidsperioden vid i vart fall fem tillfällen genomfört vaginala samlag med A i den gemensamma bostaden (åtalspunkten 1 C) samt att han vid 2-3 tillfällen rakat bort könshår från A:s underliv (åtalspunkten 1 F). Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att sist nämnda gärningar utgjort sexuella handlingar som ska bedömas som grova sexuella övergrepp mot barn. Övriga gärningar ska, som tingsrätten angett, bedömas som våldtäkt mot barn. Hovrätten återkommer till om våldtäkterna ska rubriceras som grova.

Åtalspunkten 1 E

A har berättat om upprepade vaginala samlag som L.N. genomfört på henne på olika platser i bostaden. Hon har utförligt beskrivit tillvägagångssättet vid samlagen och berättat om hur detta fortlöpt sedan våren 2013 och därefter under den tid som avses med åtalet. Även om hon berättat att det varit vissa uppehåll då sexuella övergrepp inte förekom har det av hennes uppgifter framgått att det inte varit frågan om några längre uppehåll. Enligt vad hon uppgett förekom dock vaginala samlag i mindre omfattning under det sista halvåret innan polisanmälan gjordes. Som A beskrivit det förekom vaginala samlag så ofta att hon till slut inte orkade räkna.

L.N. har, å sin sida, uppgett att vaginala samlag förekom vid cirka 20 tillfällen från sommaren 2013. Han har vidgått att vaginala samlag genomförts på de flesta av de platser i bostaden som A berättat om. Han har också uppgett att han vid ett tillfälle när A var 10-11 år penetrerade hennes slida med en penna.

- - -

Även vid en försiktig bedömning finner hovrätten att det genom A:s uppgifter och utredningen i övrigt är styrkt att L.N., förutom vid det tillfälle som avses i åtalspunkten 1 B, har genomfört vaginala samlag på A i bostaden vid omkring 100 tillfällen. Det är vidare styrkt att han vid några tillfällen, antingen i samband med samlag eller utan att samlag skett, penetrerat henne vaginalt med en penna/annat föremål. Samtliga gärningar ska bedömas som våldtäkt mot barn.

Våldtäkterna mot barn ska bedömas som grova

L.N. har systematiskt och under lång tid genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar på A, som när övergreppen började endast var nio år. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning angående vilka försvårande omständigheter som föreligger beträffande L.N:s brottslighet och att dessa medför att L.N. har visat sådan särskild hänsynslöshet och råhet mot A att gärningarna ska bedömas som grov våldtäkt mot barn.

Beträffande den av åklagaren anförda omständigheten att L.N. smittat A med en sexuellt överförbar sjukdom medför hovrättens bedömning av A:s uppgifter att det inte finns någon annan rimlig eller tänkbar förklaring till hur A fått sjukdomen än att smittan överförts från L.N.

Enligt L.N:s egna uppgifter har han behandlats för sjukdomen vid två tillfällen, haft oskyddat sex med A samtidigt som han haft sex med flera andra kvinnor under den tid som åtalet avser. Med hänsyn till omständigheterna måste han ha förstått att det fanns en betydande risk för att A hade blivit smittad. Trots det har han inte vidtagit någon åtgärd för att kontrollera detta. Han måste därför anses ha varit likgiltig inför att smitta A med sjukdomen. Även denna försvårande omständighet finns alltså.

Åtalspunkten 2

Den prövning som hovrätten har gjort av bevisningen och av de rättsliga frågorna har lett till att hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i skuld- och rubriceringsfrågan.

Påföljd

L.N. döms i hovrätten för ett mycket stort antal tillfällen av grov våldtäkt mot barn. Flera av brotten har, av de skäl som tingsrätten redovisat, ett straffvärde som överstiger minimistraffet för grov våldtäkt mot barn. Dock bedömer hovrätten att inget brott har ett så högt straffvärde att det överstiger fängelse i fem år.

Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde har åklagaren och den särskilde företrädaren särskilt hänvisat till hovrättens dom i mål B 2995-15. Även tingsrätten har hänvisat till bl.a. denna dom. Omständigheterna i det målet, där straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i tolv år, skiljer sig dock på väsentliga punkter från omständigheterna i detta mål. Det var där frågan om grova våldtäkter mot barn som begåtts mot två olika målsäganden och som hade pågått under betydligt längre tid än övergreppen i detta mål samt därtill skett i större omfattning. Den brottsligheten hade därför ett högre straffvärde än den brottslighet som L.N. döms för. Med beaktande av även den övriga praxis som, utöver den som tingsrätten redovisat, finns på området bedömer hovrätten att straffvärdet av den samlade brottsligheten i detta fall motsvarar fängelse i nio år.

Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga och det finns inte skäl att avvika från straffvärdet när strafftiden bestäms. L.N. ska alltså dömas till fängelse i nio år och tingsrättens dom ändras i enlighet med det.

Skadestånd

Hovrätten gör i denna del samma bedömning som tingsrätten.

- - -

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten satte ned fängelsestraffet till 9 år. I övrigt skulle tingsrättens domslut gälla.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse i 14 år.

Även L.N. överklagade. Han yrkade att fängelsestraffets längd skulle sättas ned.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit styrkt om gärningarna meddelade HD prövningstillstånd i fråga om påföljd för L.N. Det fanns inte skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar stod därför fast.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Ingemar Persson, referent, Stefan Johansson och Eric M. Runesson) meddelade den 22 mars 2019 följande dom.

Domskäl

Bakgrund och frågan i HD

1. Enligt hovrättens dom, som har vunnit laga kraft i den delen, har L.N. gjort sig skyldig till omkring 100 fall av grov våldtäkt mot barn, drygt 20 fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering samt barnpornografibrott och grovt barnpornografibrott. Gärningarna har begåtts under tiden från våren 2013 till någon gång kring årsskiftet 2017/2018. Hovrätten har bestämt påföljden till fängelse i nio år.

2. Frågan i HD är hur straffvärdet av den samlade brottsligheten ska bestämmas.

Tillämpliga straffbestämmelser

Grov våldtäkt mot barn

3. Våldtäkt mot barn omfattar samlag eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag. Straffansvaret omfattar sådana sexuella handlingar när de genomförs med ett barn under 15 år. Dessutom träffar straffansvaret vissa fall där gärningen begås mot ett barn som fyllt 15 men inte 18 år. (Se 6 kap. 4 § första och andra styckena BrB.)

4. Är brottet att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn (4 § tredje stycket). Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

5. Bestämmelsen om grov våldtäkt mot barn ändrades den 1 juli 2018. De i målet aktuella gärningarna har begåtts i tiden dessförinnan och lagstiftningen i dess äldre lydelse ska därför tillämpas. Straffet för grov våldtäkt mot barn var då fängelse i lägst fyra och högst tio år. Bestämmelsen har ändrats på så sätt att minimistraffet numera är fängelse i lägst fem år. De omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt är emellertid desamma. (Se 6 kap. 4 § i lydelsen före den 1 juli 2018, SFS 2013:365, och före den 1 juli 2013, SFS 2005:90.)

Grovt sexuellt övergrepp mot barn

6. Brottet sexuellt övergrepp mot barn är subsidiärt till våldtäkt mot barn och kännetecknas av att gärningsmannen genomför en annan sexuell handling än som avses i bestämmelsen om våldtäkt mot barn. Straffansvaret avser alltså sexuella handlingar som inte är jämförliga med samlag. Om brottet är grovt döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst ett och högst sex år. (Se 6 kap. 6 § i lydelsen före den 1 juli 2018, SFS 2013:365, och före den 1 juli 2013, SFS 2005:90.)

Utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott

7. För utnyttjande av barn för sexuell posering döms till böter eller fängelse i högst två år (se 6 kap. 8 § första stycket). Den som skildrar barn i pornografisk bild döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år; vid grovt brott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år (se 16 kap. 10 a §).

Allmänt om straffvärde

8. Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv den tilltalade har haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. (Se 29 kap. 1 §.)

9. Vid sidan av den allmänna bestämmelsen i 29 kap. 1 § anges i 2 § ett antal försvårande omständigheter som, utöver de som gäller för det specifika brottet, ska beaktas av domstolen när den bestämmer straffvärdet. Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska särskilt beaktas bl.a. om den tilltalade har utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig, utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende eller om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Försvårande är också om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt eller föregåtts av särskild planering.

Flerfaldig brottslighet

10. Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten. Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller arton år. Om det svåraste straffet är åtta år eller mer får fängelsestraffet inte heller överstiga det svåraste straffet med mer än fyra år. (Se 26 kap. 2 §.) Grunden för regleringen är alltså att det vid flerfaldig brottslighet ska ske en gemensam straffmätning med tillgång till en förhöjd straffskala.

11. Bestämmandet av straffvärdet brukar vid flerfaldig brottslighet ske genom att det allvarligaste brottet bildar utgångspunkt för bedömningen. Till straffvärdet för detta brott läggs sedan en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten efter brottens allvar. Därefter kontrolleras att det samlade straffvärdet inte framstår som oproportionerligt i förhållande till den typ av brottslighet som är aktuell. Straffet för den samlade brottsligheten bör också avspegla dess allvar i förhållande till annan brottslighet. Förhållandena kan variera, bl.a. beroende på vilka brott som är aktuella och vilket samband som finns mellan dem. (Jfr "Skärtorsdagsdomen" NJA 2008 s. 359.)

12. Vid seriebrottslighet - där det föreligger ett tydligt samband mellan brotten - kan också särskilda överväganden göra sig gällande. Systematik och planering kan i vissa fall ges betydelse på så sätt att reduktionen av den samlade brottslighetens straffvärde blir något mindre än annars, vilket kan ske inom ramen för den allmänna efterkontroll som alltid ska göras. (Se "De upprepade förfalskningarna" NJA 2018 s. 378 p. 33.) Särskilda överväganden kan behöva göras också när det är fråga om ett mycket stort antal allvarliga brott med ett någorlunda likartat straffvärde.

Straffvärdet för flerfaldiga grova sexualbrott

13. Det högsta straffet för grov våldtäkt mot barn är fängelse i tio år.

Maximistraffet vid flerfaldig brottslighet är därför fjorton års fängelse (se p. 10).

14. Vid bedömningen av det samlade straffvärde som allvarliga sexualbrott kan ha, måste hänsyn tas till det samband som finns mellan brotten, liksom till den systematik som har präglat dem. Inte minst gäller det när gärningsmannen under en längre tid har begått sådana brott mot en skyddslös eller närstående person. Brottsligheten kännetecknas ofta av att offret är helt utlämnat åt gärningsmannen och befinner sig i en mycket utsatt och inte sällan närmast tvångsliknande situation. Det finns därför särskild anledning att beakta brottslighetens samlade innebörd och verkningar. Det kan ofta vara så att allvaret i de enskilda brotten ökar med tiden genom att de tillkommande brotten förstärker och förlänger offrets utsatta situation. Denna typ av omständigheter bör därför få genomslag när det samlade straffvärdet av brottsligheten ska bestämmas.

Bedömningen i detta fall

15. L.N. har gjort sig skyldig till omkring 100 fall av grov våldtäkt mot barn. De allvarligaste fallen av grov våldtäkt mot barn har ett straffvärde som uppgår till fem års fängelse. Till detta kommer ytterligare omfattande grov sexualbrottslighet.

16. Gärningarna har begåtts mot målsäganden under nästan fem års tid. Brottsligheten har utövats återkommande och systematiskt. L.N. har vid utförandet av gärningarna och under hela den tid som brottsligheten har pågått genomgående visat stor hänsynslöshet. Målsäganden, som var nio år när övergreppen började, har befunnit sig i en skyddslös, utsatt och närmast tvångsliknande situation, där målsäganden inte haft någon verklig möjlighet att undgå övergreppen under den tid som de pågick.

17. Det kvalitativt försvårande har i detta fall inte utgjort element i någon enskild gärning och måste därför ges stor betydelse utöver det samlade straffvärdet hos de enskilda gärningarna i sig. Mot denna bakgrund motsvarar straffvärdet för den samlade brottsligheten fängelse i tolv år. Straffet bör bestämmas i enlighet med straffvärdet.

18. HD ändrar därför hovrättens dom och bestämmer fängelsestraffet för L.N. till fängelse i tolv år.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att påföljden för L.N. bestäms till fängelse i tolv år.

- - -