NJA 2019 s. 951

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Caroline Kärrberg) anförde följande i dom den 4 oktober 2018. domskäl

Skuld

A.M. har erkänt gärningen. Hans erkännande stöds av den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen samt av hans egna lämnade uppgifter. Åtalet är således styrkt.

Såvitt gäller gärningens rubricering har försvararen ingett beräkning i målet avseende konsumentprisindex och har gjort gällande att gärningen är att bedöma som ringa stöld med hänsyn till att konsumentprisindex utvecklats så att beloppet vid tidpunkten för avgörandet i NJA 1990 s. 743 motsvarar mer än 1 250 kr ( jfr justitierådet Dag Victors tillägg, med vilken övriga ledamöter instämde, NJA 2009 s. 586). Enligt försvararen ligger värdegränsen för stöld således på 1 250 kr.

Åklagaren har motsatt sig detta och har anfört att rådande praxis avseende värdegränsen för ringa stöld/stöld är väl stadgad.

Tingsrätten gör följande bedömning

Vid butikstillgrepp är det enligt praxis värdet av det tillgripna godset som generellt är avgörande för rubriceringen. Frågan har i flera fall varit uppe till prövning i HD. I NJA 2009 s. 586 anfördes att värdegränsen mellan ringa stöld och stöld av normalgraden bör ligga vid 1 000 kr. Skälet till höjningen från tidigare gällande praxis var att penning värdet hade fortsatt att förändras och att konsumentprisindex hade stigit. Referenten i nämnda avgörande tillade även att en övergång i praxis till en ny högre gräns än den som HD nu tillämpat sker när en höjning till 1 250 kr är motiverad.

Tingsrätten anser att oaktat att konsumentprisindex enligt den beräkning som försvararen har gett in i målet verkar ha utvecklats på ett sådant sätt att beloppet vid tidpunkten för avgörandet i NJA 1990 s. 743 numera motsvarar mer än 1 250 kr är gällande praxis alltjämt att värdegränsen för stöld går vid 1 000 kr. Tillägget i HD:s avgörande är inte formulerat på ett sådant sätt att det per automatik bör bli en förändring när konsumentprisindex nått den nivån. A.M. har tillgripit gods med ett sammanlagt värde uppgående till 1 142 kr. Gärningen är således att bedöma som stöld.

Påföljd

A.M. är tidigare ostraffad.

Av i målet inhämtat yttrande från frivården i Växjö kommun framgår i huvudsak följande. Riskfaktorer, vilka bedöms kunna öka eller upprätthålla risken för återfall i brott har under utredningen inte identifierats. Vid beaktande av skyddande, positiva faktorer framkommer att A.M. lever under till synes ordnade sociala förhållanden. Han arbetar på heltid och studerar på deltid samt innehar en stabil bostadssituation. A.M. har en kontrollerad ekonomi och återbetalar innestående inkassoskulder. Under utredningen framkommer inga uttalade kriminella attityder eller värderingar. A.M. har ett prosocialt umgänge och en givande fritid. Frivårdens samlade bedömning är att det inte föreligger något övervakningsbehov. A.M. är informerad om samhällstjänst och bedöms som lämplig därför.

Tingsrätten gör följande bedömning

A.M. är tidigare ostraffad. Inget annat har framkommit än att A.M. lever under ordnade förhållanden. Det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Vid dessa förhållanden och då varken brottslighetens straffvärde eller art utgör hinder mot det, ska påföljden bestämmas till en villkorlig dom. Den villkorliga domen ska enligt huvudregeln förenas med ett bötesstraff. Antalet dagsböter bestäms till 40 st. i enlighet med gärningens straffvärde. Dagsbotsbeloppets storlek bestäms till 180 kr i enlighet med A.M:s ekonomiska förhållanden. – – –

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde A.M. för stöld enligt 8 kap. 1 § BrB till villkorlig dom och dagsböter 40 å 180 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Martin Andersson, referent, och f.d. hovrättsrådet Lennart Östblom) anförde följande i dom den 20 november 2018.

Hovrättens domskäl

A.M:s överklagande avser inte frågan om han har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen eller inte. I enlighet med tingsrättens dom ska han således dömas för att han stulit varor till ett värde av 1 142 kronor från Överskottsbolaget på Arabygatan i Växjö. Stölden avsåg bl.a. mobiltelefonladdare och hårvårdsprodukter. Som A.M. har påpekat har det inte framkommit några försvårande omständigheter kring gärningen. Avgörande för hur brottet ska rubriceras är därmed värdet av det tillgripna godset.

A.M. har även i hovrätten argumenterat för att utvecklingen av konsumentprisindex har varit sådan att det nu bör vara aktuellt att höja värdegränsen mellan ringa stöld och stöld vid butikstillgrepp. Han har i detta sammanhang pekat på uppgifter från Statistiska centralbyrån om att 800 kronor år 1990 motsvarade 1 262 kronor i maj 2018, när brottet begicks. Han har också hänvisat till rättsfallen NJA 1990 s. 743 och NJA 2009 s. 586. I det sistnämnda fallet gjorde justitierådet Dag Victor ett tillägg till domen, ett tillägg som övriga ledamöter instämde i. I detta angavs att det synes ändamålsenligt att en övergång i praxis till en ny högre gräns sker när en höjning till 1 250 kronor är motiverad. Vidare uttalades att detta får antas vara när beloppet 800 kronor vid tidpunkten för avgörandet i NJA 1990 s. 743 motsvarar mer än 1 250 kronor, om det inte finns några särskilda omständigheter som ger anledning till annat.

När det gäller vad sådana särskilda omständigheter skulle kunna vara hänvisades bl.a. till rättsfallet NJA 2003 s. 495. I detta fall valde HD att inte höja värdegränsen mellan snatteri och stöld från 800 till 1 000 kronor, trots att konsumentprisindex hade stigit så mycket att 800 kronor år 1990 motsvarade något mer än 1 000 kronor. Domstolen hänvisade i detta sammanhang främst till att de huvudgrupper som kan aktualiseras vid butikstillgrepp hade haft en betydligt måttligare prisutveckling än konsumentprisindex totalt, medan sådana poster som boende och hälso- och sjukvård hade ökat mer än genomsnittet.

Hovrätten gör följande bedömning.

I rättsfallet NJA 1994 s. 699 förklarade HD att värdegränsen mellan snatteri och stöld bör justeras när förändringar i penningvärdet gör det påkallat. Å andra sidan bör den enligt domstolen inte skifta fortlöpande i takt med sådana förändringar innan det finns underlag för att utgå från en ny gräns som ter sig lämplig och hanterbar för den praktiska rättstillämpningen. I avgörandet framhöll HD således vikten av att värdegränsen är hanterbar för rättstillämpningen. Detta framstår också som naturligt med hänsyn till att värdegränsen ofta är i det närmaste helt avgörande för den rättsliga kategoriseringen i en stor mängd fall.

För den praktiska rättstillämpningen är det således av stor vikt att det finns en värdegräns mellan ringa stöld och stöld som tillämpas på ett enhetligt sätt. Med hänsyn till detta framstår det inte som ändamålsenligt att bidra till oklarhet på detta område genom att utan ett prejudikat från HD tillämpa en ny sådan värdegräns, i vart fall så länge som den nuvarande framstår som rimlig. Hovrätten delar därför den uppfattning som tingsrätten har redovisat, nämligen att värdegränsen inte automatiskt bör justeras med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex. I stället bör utgångspunkten vara att det krävs ett nytt, vägledande avgörande från HD.

Det bör i sammanhanget också påpekas att det följer av HD:s resonemang i tillägget till domen i NJA 2009 s. 586 att det kan framkomma särskilda omständigheter som gör att konsumentprisindex inte bör få ett sådant direkt genomslag att värdegränsen ska ändras omedelbart när värdet av 800 kronor år 1990 överstiger 1 250 kronor i dagens penningvärde. En sådan särskild omständighet kan vara att de huvudgrupper som kan aktualiseras vid butikstillgrepp har haft en försiktigare prisutveckling än konsumentprisindex generellt.

Sammanfattningsvis anser hovrätten att A.M. har åberopat omständigheter som talar för att det kan vara dags att överväga om tiden är mogen för att på nytt höja värdegränsen mellan ringa stöld och stöld. I detta skede är situationen dock sådan att dessa överväganden i första hand bör ankomma på HD.

A.M. ska följaktligen dömas för stöld. Hovrätten gör samma bedömning som tingsrätten när det gäller den påföljd han ska dömas till.

– – –

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Domslut

Domslut

HD förklarar att den gärning som hovrätten funnit styrkt är att bedöma som stöld enligt 8 kap. 1 § BrB.

HD meddelar inte prövningstillstånd beträffande målet i övrigt. Hovrättens dom ska därför stå fast.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om påföljd.

Domskäl

HD (justitieråden Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Ingemar Persson, Eric M. Runesson och Cecilia Renfors, referent) meddelade den 10 december 2019 följande dom. domskäl

Bakgrund

1.A.M. åtalades för stöld som bestod i att han den 18 maj 2018 olovligen tagit varor till ett värde av 1 142 kr i butiken Överskottsbolaget i Växjö. Han erkände gärningen men ansåg att den skulle bedömas som ringa stöld. Den rådande värdegränsen på 1 000 kr mellan stöld och ringa stöld borde enligt A.M. höjas med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex.

2.Tingsrätten dömde A.M. för stöld till villkorlig dom och dagsböter. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Vad målet gäller

3.HD har beviljat prövningstillstånd i frågan om den gärning som hovrätten funnit styrkt är att bedöma som stöld enligt 8 kap. 1 § BrB eller ringa stöld enligt 8 kap. 2 § BrB. Frågan om prövningstillstånd rörande påföljden förklarades samtidigt vilande.

Stöld och ringa stöld

4.Enligt 8 kap. 1 § BrB döms den som olovligen tar vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, om tillgreppet innebär skada, för stöld. Är brottet, med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet, att anse som ringa ska det enligt 8 kap. 2 § BrB bedömas som ringa stöld. Ringa stöld hade tidigare brottsbenämningen snatteri (se prop. 2016/17:131 s. 70 ff. och 91).

5.Frågan om ett stöldbrott är att anse som ringa ska bedömas utifrån samtliga omständigheter vid brottet. När det gäller butikstillgrepp är dock enligt rättspraxis värdet av det tillgripna i allmänhet avgörande för rubriceringen (se bl.a. NJA 1985 s. 384, NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).

6.I rättsfallet NJA 1990 s. 743 fann HD att den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri, som dittills hade legat omkring 600–700 kr, med hänsyn till det försämrade penningvärdet lämpligen kunde dras vid ett värde av omkring 800 kr.

7.Värdegränsen aktualiserades på nytt i rättsfallet NJA 1994 s. 699. HD uttalade att värdegränsen borde justeras när det är påkallat till följd av förändringar i penningvärdet. Den borde dock inte fortlöpande skifta i takt med sådana förändringar. Det bedömdes ändamålsenligt att ändra gränsen när en höjning till omkring 1 000 kr var motiverad. HD konstaterade dock att om man utgår från förändringarna i konsumentprisindex, så motsvarade 800 kr vid tidpunkten för 1990 års avgörande ännu inte 1 000 kr. Värdegränsen höjdes därför inte.

8.I rättsfallet NJA 2003 s. 495 prövade HD återigen om värdegränsen skulle höjas. Domstolen ansåg emellertid att prisutvecklingen dittills inte motiverade en höjning.

9.HD konstaterade därefter i rättsfallet NJA 2009 s. 586 att prisutvecklingen hade fortsatt att förändras efter 2003 års avgörande och att konsumentprisindex hade stigit så mycket att en höjning av värdegränsen till 1 000 kr var motiverad.

Det är motiverat att höja värdegränsen

10.Efter 2009 års avgörande har penningvärdet fortsatt att förändras. Konsumentprisindex har stigit så att 800 kr i december 1990 överstiger 1 250 kr i dagens penningvärde.

11.Det framstår nu som lämpligt med en höjning av värdegränsen vid butikstillgrepp till 1 250 kr.

Bedömningen i detta fall

12.Värdet av de varor som A.M. har tillgripit uppgår till 1 142 kr. Det har inte kommit fram några förmildrande eller försvårande omständigheter. Gärningen ska därmed – med en värdegräns vid butikstillgrepp om 1 250 kr – bedömas som ringa stöld. Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska besvaras i enlighet med vad som nu anförts.

13.HD har vid denna bedömning beviljat prövningstillstånd rörande påföljden.

14.Påföljden för ringa stöld är böter eller fängelse i högst sex månader. Det finns inte skäl att döma till någon annan påföljd än böter. Antalet dagsböter bör bestämmas till 120.

Domslut

Domslut

HD förklarar att den gärning som hovrätten har funnit styrkt är att bedöma som ringa stöld enligt 8 kap. 2 § BrB.

HD ändrar hovrättens dom i fråga om påföljden på så sätt att den bestäms till 120 dagsböter på 170 kr.