lagen.nu

NJA 2009 s. 586

Fråga om värdegränsen mellan stöld och snatteri vid butikstillgrepp (jfr NJA 1990 s. 743 och NJA 1994 s. 699).

Solna tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Solna tingsrätt åtal mot tre personer, M.B., född 1967, C.M., född 1970, och M.M., född 1991, för stöld enligt följande slutliga gärningsbeskrivning: M.B., C.M. och M.M. har gemensamt och i samförstånd den 14 juni 2008 i butiken BR Leksaker i Kista Galleria olovligen med tillägnelseuppsåt tagit diverse varor till ett värde av 869 kr 40 öre.

M.B. medgav att han fört varorna ut ur butiken utan att betala för varorna men bestred ansvar för brott under påstående att han inte hade uppsåt att tillgripa desamma. C.M. och M.M. förnekade brott var för sig.

Tingsrätten (rådmannen Mari Heidenborg) anförde i dom den 28 augusti 2008 bl.a.:

Domskäl

Skuldfrågan

Det är i målet klarlagt att de varor som omfattas av åtalet har förts ut ur butiken av M.B. och att han därvid inte betalat för desamma. M.B:s invändning om att han glömde att betala, beroende på att han talade i telefon och i tankarna var upptagen av fotbolls-EM anser tingsrätten inte vara trovärdig. Inte minst med hänsyn till vad butikskontrollanten A. El K. berättat om M.B:s agerande inne i butiken är det uppenbart att hans förklaring är en ren efterhandskonstruktion som kan lämnas utan avseende. M.B. ska således dömas för gärningen.

När det gäller frågan om M.B. agerat tillsammans och i samråd med C.M. och M.M., vilka har förnekat all form av delaktighet, har tingsrätten helt grundat bedömningen på de uppgifter som lämnats av butikskontrollanten A. El K. Denne har uppgett att han iakttagit de tre tilltalade när de tagit varor från olika håll i butiken och lagt på en hylla, varefter de tillsammans uppehållit sig vid nämnda hylla och lagt ner varorna i fråga i en väska, vilken sedan M.B. fört ut ur butiken. Vid sådana förhållanden är det uppenbart att de förövat gärningen tillsammans och i samförstånd och det råder inte heller någon tvekan om att varderas uppsåt omfattat samtliga de varor som lagts ner i väskan. Enligt tingsrättens mening saknas skäl att med anledning av värdet bedöma tillgreppet som annat än stöld. Åtalet ska alltså bifallas i sin helhet.

- - -.

Domslut

Alla de tre tilltalade dömdes enligt 8 kap. 1 § BrB för stöld, M.B. och C.M. till villkorlig dom och 30 dagsböter och M.M. till 50 dagsböter.

Svea hovrätt

C.M. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller, Monica Kämpe och Joakim Zetterstedt, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 10 november 2008:

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten och föranleder ingen annan bedömning än den tingsrätten har gjort, vare sig i fråga om skuld, gärningens rubricering eller påföljd. Tingsrättens dom ska alltså fastställas.

Hovrättens domslut

1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

- - -.

Högsta domstolen

C.M. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, rubricera brottet som snatteri.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om den gärning som hovrätten funnit styrkt är att bedöma som stöld enligt 8 kap. 1 § BrB eller snatteri enligt 8 kap. 2 § BrB samt förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande påföljdsfrågan vilande. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav hovrättens dom skulle stå fast i den delen.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anders Larsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Hovrätten har funnit styrkt att C.M. den 14 juni 2008, gemensamt och i samförstånd med två andra personer, i en leksaksbutik olovligen tagit diverse varor till ett värde av 869 kr och 40 öre med uppsåt att tillägna sig dem samt att tillgreppet har inneburit skada för målsäganden. Frågan i HD är i första hand om gärningen ska bedömas som stöld eller snatteri.

Enligt 8 kap. 1 § BrB döms den som olovligen tar vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, om tillgreppet innebär skada, för stöld. Är brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa ska det enligt 8 kap. 2 § BrB bedömas som snatteri.

Frågan om ett stöldbrott är att anse som ringa och till följd därav ska rubriceras som snatteri ska bedömas utifrån samtliga omständigheter vid brottet. När det gäller butikstillgrepp är emellertid värdet av det tillgripna enligt praxis i allmänhet avgörande för rubriceringen.

I rättsfallet NJA 1990 s. 743 fann HD att den vid butikstillgrepp tillämpade värdegränsen mellan stöld och snatteri, som dittills hade legat omkring 600-700 kr, med hänsyn till det försämrade penningvärdet lämpligen kunde dras vid ett värde av omkring 800 kr.

Värdegränsen aktualiserades på nytt i rättsfallet NJA 1994 s. 699. HD fann då att även om värdegränsen borde justeras med hänsyn till förändringar i penningvärdet, så borde en ny värdegräns inte fastställas innan det fanns underlag för att fastställa en sådan som framstod som lämplig och hanterbar för den praktiska rättstillämpningen. Från dessa synpunkter syntes det ändamålsenligt att höja gränsen när en höjning till omkring 1 000 kr var motiverad. HD konstaterade att om man utgick från förändringarna i konsumentprisindex så motsvarade 800 kr vid tidpunkten för 1990 års avgörande ännu inte 1 000 kr och att den ifrågavarande gränsen därför tills vidare borde anses gå vid ett värde av omkring 800 kr.

I rättsfallet NJA 2003 s. 495 anförde HD att konsumentprisindex då hade stigit så mycket att 800 kr vid tidpunkten för 1990 års avgörande motsvarade något mer än 1 000 kr i det då aktuella penningvärdet. Främst med hänsyn till att några av de huvudgrupper som kan aktualiseras vid butikstillgrepp haft en betydligt måttligare prisutveckling än konsumentprisindex totalt ansåg emellertid HD att utvecklingen av konsumentprisindex dittills inte motiverade en höjning av värdegränsen.

Efter 2003 års avgörande har penningvärdet fortsatt att förändras. Konsumentprisindex har nu stigit så att 800 kr vid tidpunkten för 1990 års avgörande motsvarar klart mer än 1 000 kr i dagens penningvärde och får därmed anses ha nått en sådan nivå att en höjning av värdegränsen till 1 000 kr är motiverad.

Det har beträffande den gärning som hovrätten funnit styrkt inte framkommit några förmildrande eller försvårande omständigheter. På grund härav och då värdet på de varor som C.M. tillgripit inte överstiger 1 000 kr bör gärningen bedömas som snatteri.

Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas rörande påföljdsfrågan.

Påföljden bör bestämmas till dagsböter.

Domslut

HD förklarar att den gärning som hovrätten funnit styrkt är att bedöma som snatteri enligt 8 kap. 2 § BrB.

HD meddelar prövningstillstånd rörande påföljdsfrågan.

HD ändrar hovrättens dom i påföljdsdelen på så sätt att påföljden bestäms till 110 dagsböter å 50 kr.

- - -.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, referent, Marianne Lundius, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 30 september 2009 dom i enlighet med betänkandet.

Referenten, justitierådet Dag Victor, med vilken övriga ledamöter instämde, tillade: Med tillämpning av de utgångspunkter för praxis som HD redovisade i NJA 1994 s. 699 synes det ändamålsenligt att en övergång i praxis till en ny högre gräns än den som HD nu tillämpat sker när en höjning till 1 250 kr är motiverad. Om det inte finns några särskilda omständigheter som ger anledning till annat (se t.ex. NJA 1985 s. 384 och 2003 s. 495) får detta antas vara när konsumentprisindex utvecklats så att beloppet 800 kr vid tidpunkten för avgörandet i NJA 1990 s. 743 motsvarar mer än 1 250 kr.

HD:s dom meddelad: den 30 september 2009.

Mål nr: B 5097-08.

Lagrum: 8 kap. 1 och 2 §§ BrB.

Rättsfall: NJA 1985 s. 384, NJA 1988 s. 351, NJA 1990 s. 743, NJA 1994 s. 699, NJA 2003 s. 495 och NJA 2006 s. 524.

Metadata

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation