NJA 1990 s. 743
Stöld eller snatteri?
(Jfr 1985 s 384, 1986 s 663 och 1988 s 351)
Jakobsbergs TR
Allmän åklagare yrkade vid Jakobsbergs TR ansvar å E.T., född 1945, jämlikt 8 kap 1 § BrB för stöld enligt följande påstående: E.T. har d 16 sept 1989 i varuhuset B&W Stormarknad i Kungsängen inom Upplands-Bro kommun stulit varor till ett sammanlagt värde av 716 kr.
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Wilding) anförde i dom d 13 dec 1989:
Domskäl. E.T. har erkänt gärningen och uppgett: Hon och hennes sambo var och handlade. Sambon såg en tröja han ville ha. Hon stoppade ner den i kundkorgen tillsammans med andra varor. På väg till kassan räknade hon sina pengar och såg att det inte räckte till allt i korgen. Hon lade då ned en del av sakerna i sin väska. Sedan hon betalat resten av varorna i korgen och lämnat kassan stoppades hon av en kontrollant.
TR:n gör följande bedömning.
Genom E.T:s erkännande som stöds av de av henne lämnade uppgifterna är utrett att hon olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit varor till ett av åklagaren angivet värde. Då tillgreppet synes ha varit en i förväg helt oplanerad handling och värdet på det tillgripna inte är så högt skall gärningen bedömas som snatteri.
Brottet är sådant att E.T. skall ådömas ett högt bötesstraff.
Domslut
Domslut. TR:n dömde E.T. jämlikt 8 kap 2 § BrB för snatteri till 100 dagsböter å 30 kr.
Svea HovR
Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att E.T. skulle dömas för stöld till villkorlig dom och dagsböter.
E.T. bestred ändring. HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson samt hovrättsråden Karle, referent, och Sandberg), som med stöd av 51 kap 21 § 1 st 4 RB avgjorde målet utan huvudförhandling, anförde i dom d 19 mars 1990:
HovR:ns domskäl. Åklagaren har gjort gällande att den värdegräns mellan stöld och snatteri om 600 kr, som på rekommendation från riksåklagaren tillämpats sedan år 1985, skall läggas till grund för prövningen av det aktuella tillgreppsbrottets svårhet och att gärningen således skall bedömas som stöld.
En sådan värdegräns, som åklagaren hänvisar till, kan inte tillämpas under någon längre tid utan att hänsyn tas till penningvärdets förändring. Med beaktande av den fortgående penningvärdeförsämringen sedan år 1985 anser HovR:n att värdet av de varor som E.T. tillgrep inte utesluter att tillgreppet bedöms som snatteri. Inte heller omständigheterna i övrigt lägger hinder i vägen för en sådan bedömning. HovR:n finner därför att TR:ns brottsrubricering skall godtagas.
Påföljden har, såsom TR:n anfört, bestämts till ett högt bötesstraff. Då det är angeläget att såvitt möjligt motverka brott av detta slag, bör antalet dagsböter inte sättas ned.
TR:n domslut skall alltså fastställas.
HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att E.T. skulle dömas för stöld till villkorlig dom och dagsböter.
E.T. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ekman, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns dom.
HD (JustR:n Vängby, Gregow, referent, Solerud, Nyström och Danelius) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av utredningen i målet framgår att E.T. i ett varuhus olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit varor till ett värde av 716 kr.
Frågan huruvida en gärning, som i och för sig uppfyller förutsättningarna för stöld, skall anses som ringa brott och därmed föranleda ansvar endast för snatteri skall enligt 8 kap 2 § BrB bedömas med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet. I fråga om främst butikstillgrepp har i praxis, när inte övriga omständigheter givit anledning till annan bedömning, värdet av den tillgripna egendomen blivit avgörande för om brottet skall bedömas som stöld eller snatteri, varvid gränsen mellan dessa brott under senare tid har ansetts gå vid ett värde av 600-700 kr (jfr NJA 1985 s 384, 1986 s 663 och 1988 s 351).
Den angivna värdegränsen har nu tillämpats under flera år. Under denna tid har penningvärdet undergått en förhållandevis kraftig försämring. Det finns därför anledning att numera utgå från ett högre värde av tillgripen egendom som gräns mellan stöld och snatteri i fall då inte andra omständigheter vid brottet föranleder en annan bedömning. Denna värdegräns synes lämpligen kunna dras vid ett värde av omkring 800 kr.
I förevarande fall har värdet av de tillgripna varorna uppgått till 716 kr. Övriga omständigheter vid brottets begående har inte varit sådana att brottet ändå bör bedömas som stöld.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.