NJA 2020 s. 1119

Patent- och marknadsdomstol har inte ansetts behörig att pröva åklagares anmälan av beslag rörande upphovsrättsbrott enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen

Allmän åklagare anmälde till Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen, att USA i en ansökan om rättslig hjälp bl.a. önskat kopior av vissa specificerade servrar. Grunden för ansökningen var en pågående förundersökning i USA gällande bl.a. upphovsrättsbrott. Beslag hade verkställts i enlighet med USA:s begäran och underställdes nu rättens prövning enligt 4 kap. 16 § andra stycket lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Det kunde skäligen antas att egendomen hade betydelse för utredningen av gärningen enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Patent- och marknadsdomstolen (rådmannen Alexander Ramsay) fastställde beslagen i beslut den 4 september 2020 och beslutade att kopior av egendomen enligt angivna beslagsprotokollsnummer skulle överlämnas till USA.

Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen

N.E. överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen, och yrkade att domstolen skulle upphäva beslaget och beslutet att överlämna kopior av den beslagtagna egendomen till USA.

Åklagaren bestred att det överklagade beslutet ändrades.

Fråga uppkom om Patent- och marknadsdomstolen varit behörig att pröva åklagarens anmälan.

I frågan om Patent- och marknadsdomstolens behörighet anförde åklagaren följande. Patent- och marknadsdomstolen var behörig att pröva målet i dess helhet, då delar av det beslagtagna hade tagits i beslag i Stockholm, varför Stockholms tingsrätt hade forum att pröva beslagen. Det var fråga om en förundersökning avseende upphovsrättsbrott i USA. Av denna anledning underställdes prövningen av beslagen Patent- och marknadsdomstolen.

N.E. anförde inte något i fråga om Patent- och marknadsdomstolens behörighet.

Patent- och marknadsöverdomstolen (hovrättslagmannen Christine Lager samt hovrättsråden Ulrika Beergrehn och Annika Malm, referent) avvisade i beslut den 22 oktober 2020 åklagarens anmälan av beslaget för rättens prövning såvitt avsåg N.E:s egendom.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

I Patent- och marknadsöverdomstolen har fråga uppkommit om Patent- och marknadsdomstolen varit behörig att pröva åklagarens anmälan enligt 4 kap. 16 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Ingen av parterna har väckt frågan om Patent- och marknadsdomstolens behörighet. En första fråga är därför om Patent- och marknadsöverdomstolen ändå ska pröva behörighetsfrågan.

Patent- och marknadsdomstolarna är inrättade enligt lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar. I 1 kap. 4 § denna lag anges att Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i vissa särskilt angivna lagar på det immaterialrättsliga och det marknadsrättsliga området. Som framgår av ordalydelsen är bestämmelsen en upplysningsbestämmelse. Behörigheten för Patent- och marknadsdomstolen följer i stället av bestämmelser i specifik lagstiftning (se prop. 2015/16:57 s. 170). Vidare har Patent- och marknadsdomstolen fått behörighet att pröva s.k. blandade åtal, dvs. då någon åtalas för både immaterialrättslig brottslighet och annan brottslighet (se 1 kap. 6 § lagen om patent- och marknadsdomstolar med däri gjorda hänvisningar till vissa bestämmelser i 19 kap. RB samt a. prop. s. 186 f.). Patent- och marknadsöverdomstolens behörighet följer Patent- och marknadsdomstolens behörighet (se 1 kap. 3 § lagen om patent- och marknadsdomstolar).

Systematiskt innebär den lagtekniska konstruktionen med inrättade patent- och marknadsdomstolar att dessa domstolar är särskilda domstolar med exklusiv behörighet inom sina i lagstiftningen utpekade områden. För det fall ett åtal som borde ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen väcks vid en tingsrätt, ska tingsrätten därför självmant avvisa åtalet och högre domstol har att självmant beakta behörighetsfrågan (se 19 kap. 9 och 10 §§ RB samt a. prop. s. 170 f.).

Den motsatta situationen, dvs. att ett åtal som borde ha väckts vid allmän underrätt i stället väcks vid Patent- och marknadsdomstolen, regleras däremot inte omedelbart i 19 kap. 9 och 10 §§ RB. Men eftersom Patent- och marknadsdomstolen endast har behörighet inom de i lagstiftningen utpekade områdena, ankommer det även på Patent- och marknadsdomstolen att självmant avvisa åtalet och behörighetsfrågan ska också beaktas självmant av högre rätt (jfr NJA 1992 s. 424 och Patent- och marknadsöverdomstolens beslut den 20 april 2018 i mål nr PMÖ 1068-18).

Slutsatsen är alltså att Patent- och marknadsöverdomstolen ska ta ställning till om Patent- och marknadsdomstolen var behörig att pröva åklagarens anmälan enligt 4 kap. 16 § andra stycket lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål av det verkställda beslaget av N.E:s egendom.

Nästa fråga att bedöma är då om det finns något lagligt stöd för Patent- och marknadsdomstolens behörighet att pröva åklagarens anmälan.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar till en början att lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål inte innehåller någon bestämmelse som ger Patent- och marknadsdomstolen någon sådan behörighet.

Åklagaren har upplyst att grunden för den amerikanska ansökan om rättslig hjälp är en pågående förundersökning i USA gällande bl.a. upphovsrättsbrott. Den svenska lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk anger att Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister (se 58 §). En anmälan enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål om rättens prövning av beslag utgör emellertid inte ett mål eller ärende enligt den svenska upphovsrättslagen. Även om ändamålet med den särskilda lagstiftningen om patent- och marknadsdomstolar talar för att dessa domstolar även borde pröva andra frågor som anknyter till upphovsrättslagstiftningen, såsom ett beslag med anledning av en utredning om upphovsrättsintrång i annan stat, kan domstolarna inte utan lagstöd själva ta sig sådan behörighet. Det är en fråga för lagstiftaren.

Varken lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål eller upphovsrättslagen innehåller alltså någon erforderlig behörighetsbestämmelse. Det finns inte heller någon annan bestämmelse som ger Patent- och marknadsdomstolen behörighet att pröva åklagarens anmälan. Detta innebär att Patent- och marknadsdomstolen varit obehörig att pröva det av åklagaren anmälda beslaget. Det har således förelegat ett rättegångshinder som innebär att anmälan ska avvisas.

Åklagaren har inte begärt att målet, i den nu föreliggande situationen, hänvisas till någon viss tingsrätt (se 1 kap. 6 § lagen om patent- och marknadsdomstolar och 19 kap. 11 § RB).

Avvisas mål på den grunden att rätten inte är behörig får rätten, i avvaktan på att prövning sker vid rätt domstol, meddela beslut som inte utan fara kan uppskjutas, t.ex. fatta beslut om tvångsåtgärder (se 1 kap. 6 § lagen om patent- och marknadsdomstolar och 19 kap. 8 § RB). Beslag utgör i och för sig en sådan tvångsåtgärd. I föreliggande fall är det visserligen ingripande för N.E. att hans egendom är tagen i beslag. Men det finns inga omständigheter som pekar på att det föreligger någon sådan fara som medför att ett ställningstagande till beslaget från behörig domstol inte kan avvaktas. Patent- och marknadsöverdomstolen meddelar därför inte något beslut i fråga om det verkställda beslaget. Åklagaren har i stället att skyndsamt anmäla beslaget till behörig domstol för prövning enligt 4 kap. 21 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

– – –

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut skulle undanröjas och målet återförvisas till domstolen för prövning.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Cecilia Andgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Inledning

1. På begäran av brottsutredande myndigheter i USA verkställde svensk åklagare den 25 och 28 augusti 2020 ett antal beslag hos olika personer varvid bl.a. N.E:s server beslagtogs. Enligt ansökan om rättshjälp från de amerikanska myndigheterna avsåg brottsutredningen i USA bl.a. upphovsrättsbrott.

2. Åklagaren anmälde beslagen till Patent- och marknadsdomstolen för prövning. Patent- och marknadsdomstolen fann att beslagen och däribland N.E:s beslag var lagligen grundade och beslutade att kopior av egendomen skulle överlämnas till USA.

3. I Patent- och marknadsöverdomstolen uppkom frågan om Patent- och marknadsdomstolen var behörig att pröva en anmälan om rättslig hjälp enligt lagen (2000:562) om internationell rättshjälp i brottmål. Patent- och marknadsöverdomstolen undanröjde Patent- och marknadsdomstolens beslut och avvisade anmälan med hänvisning till att domstolarna saknade behörighet att handlägga målet eftersom en anmälan och prövning enligt den lagen inte utgör ett mål eller ärende enligt den svenska upphovsrättslagen.

Frågan i HD

4. Frågan i HD är om patent- och marknadsdomstolarna är behöriga att pröva en anmälan om beslag från åklagaren enligt 4 kap. 16 och 21 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

2016 års reform

5. Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen inrättades 2016 genom lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar. Innan dess hade domstolsprövningen av de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena varit utspridda på olika domstolar. Denna ordning ansågs vara förenad med påtagliga brister, bl.a. när det gällde behovet av gemensam handläggning av mål om samma eller liknande rättsliga frågeställningar. 2016 års reform syftade således till att stärka kompetensen i dömandet och skapa förutsättningar för en bättre och mer samlad prejudikatbildning. Denna ordning förväntades även ge effektivitetsvinster och vara resurssparande för såväl parterna som domstolarna. (Se prop. 2015/16:57 s. 127 ff.)

6. En konsekvens av den nya ordningen var således att vissa mål- och ärendetyper skulle samlas och hanteras i patent- och marknadsdomstolarna. Det som ansågs styra avgränsningen av vilka mål och ärenden som skulle samlas var bl.a. det principiella och rättsliga samband som ansågs finnas mellan olika mål och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. Samtidigt beaktades också andra aspekter, såsom exempelvis målantal och kopplingar till andra rättsområden. (Se a. prop. s. 132.)

7. I fråga om de immaterialrättsliga målen och ärendena konstaterades att dessa skulle samlas och handläggas av patent- och marknadsdomstolarna. I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. För brottmålen, liksom för tvistemålens del, ansågs intresset av en effektiv och kompetent domstolsprövning väga tyngre än den enskildes närhet till domstol. Det konstaterades därför att patent- och marknadsdomstolarna skulle vara exklusivt behöriga att pröva även de immaterialrättsliga brottmålen. (Se a. prop. s.139 f.)

Allmänt om patent- och marknadsdomstolarnas behörighet

8. I 1 kap. 4 § lagen om patent- och marknadsdomstolar anges att Patent- och marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt det som föreskrivs i vissa särskilt angivna lagar. Bestämmelsen ska läsas som en upplysning om att behörigheten för Patent- och marknadsdomstolen i stället följer av specifik lagstiftning (se a. prop. s. 170), däribland upphovsrättslagen (se p. 2 i bestämmelsen). Av 1 kap. 6 § lagen om patent- och marknadsdomstolar och 19 kap. 6 § RB följer att domstolarna har getts viss ytterligare behörighet att pröva s.k. blandade åtal.

9. Patent- och marknadsdomstolarna är att anse som särskilda domstolar i den mening som avses i bl.a. 19 kap. 9 § RB. Detta innebär att för det fall en talan som borde ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen väcks vid en tingsrätt ska tingsrätten självmant avvisa talan. Patent- och marknadsdomstolarna är alltså exklusivt behöriga i enlighet med vad som upplyses i respektive lagstiftning.

10. På motsvarande sätt gäller att om en talan som borde ha väckts vid tingsrätt i stället väcks vid Patent- och marknadsdomstolen ankommer det på Patent- och marknadsdomstolen, som endast har behörighet inom de i lagstiftningen utpekade områdena, att självmant pröva sin behörighet och avvisa talan. Behörigheten ska också beaktas självmant av högre rätt (jfr NJA 1992 s. 424).

Om behörigheten att pröva upphovsrättsliga brottmål

11. Av 7 kap. 58 § upphovsrättslagen följer att Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt denna lag med undantag för vissa arbetstvister. I förarbetena till bestämmelsen anges att det såvitt avser tvistemål är grunden för talan eller en ansökan som är styrande för bedömningen av om domstolen är behörig eller inte. När det gäller brottmål är det i stället den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig. (Se a. prop. s. 316, jfr 7 kap. 53, 57 och 58 §§.)

12. Lagstiftarens avsikt har varit att alla upphovsrättsliga brottmål ska samlas och handläggas exklusivt av patent- och marknadsdomstolarna. Detta talar för att det avgörande vid bedömningen av om ett brottmål anses vara ”enligt denna lag” bör vara huruvida den brottsliga gärningen motsvarar ett brott enligt upphovsrättslagen, varvid det saknar betydelse huruvida den aktuella gärningen är begången i Sverige eller inte. En sådan ordning är väl förenlig med ordalydelsen i 7 kap. 58 § och stämmer också överens med det intresse av en samlad, effektiv och kompetent domstolsprövning som utgör hela fundamentet bakom 2016 års reform.

13. Bestämmelsen i 7 kap. 58 § måste därmed anses innebära att för det fall ett brottmål rör en gärning som motsvarar ett brott enligt upphovsrättslagen så omfattas brottmålet av patent- och marknadsdomstolarnas exklusiva kompetens för det fall inte annat föreskrivs.

Begäran om internationell rättslig hjälp i brottmål

14. Bestämmelser om rättslig hjälp i form av beslag på begäran av en utländsk myndighet finns i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

15. Det är åklagaren som handlägger en ansökan från en utländsk myndighet om beslag och som har att anmäla beslaget hos rätten för prövning av om beslaget är lagligt och om det ska lämnas över till den ansökande staten (4 kap. 16 och 21 §§). Den prövning som rätten har att göra innefattar bl.a. om kravet för dubbel straffbarhet är uppfyllt och om beslaget skäligen kan antas få betydelse för utredningen av den brottslighet som ansökan avser (se 2 kap. 2 §, 4 kap. 19 § och NJA 2013 s. 867).

16. Rättslig hjälp med beslag ska lämnas under samma förutsättningar som gäller för beslag under en svensk förundersökning eller rättegång och enligt de särskilda bestämmelserna i lagen. Som huvudregel tillämpas också samma förfarande som vid motsvarande åtgärd i Sverige. (Se 2 kap. 1 § och 10 §.) I likhet med vad som gäller för beslag enligt 27 kap. RB handläggs frågor om internationell rättslig hjälp som ett brottmål enligt rättegångsbalken och det saknas bestämmelser som ger någon specifik domstol exklusiv behörighet (jfr 2 kap. 7 §).

Bedömningen i detta fall

17. Den av åklagaren gjorda anmälan avser en begäran om rättslig hjälp i anledning av misstankar om ett upphovsrättsligt brott. Den prövning som rätten har att göra av anmälan handläggs som ett brottmål och innefattar en bedömning av en påstådd gärning som motsvarar en brott enligt upphovsrättslagen (jfr 2 kap. 2 § och 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål). Detta innebär att målet omfattas av patent- och marknadsdomstolarnas behörighet (se 7 kap. 58 § upphovsrättslagen).

18. Slutsatsen är därför att Patent- och marknadsdomstolen är exklusivt behörig att pröva en anmälan enligt 16 och 21 §§ lagen om internationell rättslig hjälp om anmälan avser ett upphovsrättsligt brott. Patent- och marknadsöverdomstolens beslut ska till följd därav undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.

HD:S AVGÖRANDE

HD undanröjer Patent- och marknadsöverdomstolens beslut och återförvisar målet till Patent- och marknadsöverdomstolen för fortsatt handläggning.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson och Dag Mattsson) meddelade den 22 december 2020 följande beslut.

SKÄL

1. På begäran av brottsutredande myndigheter i USA och med tillämpning av lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål verkställde åklagaren beslag av N.E:s server och annan liknande egendom. Utredningen i USA gäller bl.a. upphovsrättsbrott. Åklagaren anmälde beslaget till Patent- och marknadsdomstolen för rättens prövning. Patent- och marknadsdomstolen fann att beslaget var lagligen grundat och beslutade att kopior av egendomen skulle överlämnas till USA.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen har undanröjt Patent- och marknadsdomstolens beslut och avvisat åklagarens anmälan. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är patent- och marknadsdomstol inte behörig att pröva saken. Frågan i målet är om behörighet föreligger.

3. Den generella utgångspunkten är att allmän domstol är behörig att pröva en tvist eller ett brott om prövningen inte uttryckligen har undantagits från domstolens kompetens (se 10 kap. 17 § och 19 kap. 9 § RB).

4. Patent- och marknadsdomstolarna är särskilda domstolar med exklusiv behörighet. Enligt 1 kap. 4 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar ska dessa domstolar handlägga mål och ärenden enligt vad som föreskrivs i vissa särskilt angivna lagar. Bestämmelsen ger inte någon behörighet utan upplyser bara om att behörighetsregler finns i de angivna lagarna. En sådan behörighetsregel finns i 58 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Paragrafen föreskriver att Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt upphovsrättslagen, med undantag för vissa arbetstvister.

5. I målet har riksåklagaren anfört att 58 § upphovsrättslagen bör tolkas så att patent- och marknadsdomstolar ges exklusiv behörighet att pröva samtliga mål och ärenden inom det immaterialrättsliga området. Det har därvid hänvisats till att dessa domstolar inom sina områden har att pröva tvångsmedel enligt rättegångsbalken och att prövningen av tvångsmedel i internationell rättslig hjälp i immaterialrättsliga frågor innefattar bedömningar av immaterialrättsliga brott även i förhållande till svensk rätt, vilket patent- och marknadsdomstolarna är bäst lämpade att göra.

6. Det kan i vissa fall på rättstillämpningsnivå finnas utrymme för att på detta sätt göra en mer allmän bedömning av var en fråga lämpligen ska hanteras. Men det förutsätter i princip att det finns en koppling till ett förfarande, där prövningen av en viss fråga har anförtrotts särskild domstol. Huruvida allmän domstol är behörig blir då normalt närmast en följd av hur behörighetsregeln för den särskilda domstolen tolkas. Vid en sådan tolkning kan lämplighetsöverväganden vara av betydelse. När det däremot inte finns någon författningsregel som rör den aktuella situationen finns det inte något utrymme för att med lämplighetsargument begränsa allmän domstols behörighet. (Jfr ”Banken och posten” NJA 2017 s. 589, jfr även angående 58 § upphovsrättslagenAD 2019 nr 52.)

7. I lagstiftningen saknas en bestämmelse som ger patent- och marknadsdomstol behörighet att pröva en anmälan enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Den behörighet som patent- och marknadsdomstol har fått genom 58 § upphovsrättslagen är klart och tydligt begränsad till mål och ärenden enligt upphovsrättslagen. Det finns då inte något utrymme att utvidga dessa domstolars behörighet på grund av lämplighetsöverväganden.

8. Mot bakgrund av det anförda kan – som Patent- och marknadsöverdomstolen också har anfört – patent- och marknadsdomstolar inte utan lagstöd själva ta sig behörighet, även om starka ändamålsskäl skulle tala för att sådana domstolar borde ha rätt att pröva frågor som kan kopplas till deras behörighet i övrigt.

9. HD instämmer också i övrigt i Patent- och marknadsöverdomstolens överväganden. Överklagandet ska därmed avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

Referenten, justitierådet Eric M. Runesson, och justitierådet Johan Danelius var skiljaktiga och anförde följande.

Vi anser att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut ska undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.

SKÄL

Bakgrund

1. På begäran av brottsutredande myndigheter i USA och med tillämpning av lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål verkställde åklagaren beslag av N.E:s server och annan liknande egendom. Utredningen i USA gäller bl.a. upphovsrättsbrott. Åklagaren anmälde beslaget till Patent- och marknadsdomstolen för rättens prövning. Patent- och marknadsdomstolen fann att beslaget var lagligen grundat och beslutade att kopior av egendomen skulle överlämnas till USA.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen har undanröjt Patent- och marknadsdomstolens beslut och avvisat åklagarens anmälan. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är patent- och marknadsdomstol inte behörig att pröva saken. Frågan i målet är om behörighet föreligger.

Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål

3. Sverige kan enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål lämna sådan hjälp till en annan stat i brottmål utomlands på grund av en ansökan av utländsk åklagare, undersökningsdomare, annan domare eller domstol eller någon annan enligt vad som följer av en svensk internationell överenskommelse (se 2 kap. 3 §).

4. Ansökan om internationell rättslig hjälp bestående i användning av tvångsmedel, såsom t.ex beslag, handläggs av åklagare och beslagsbeslut fattas av denne. Verkställda beslag ska skyndsamt anmälas hos rätten för prövning (4 kap. 16 § andra stycket).

5. Rätten ska pröva om beslaget är lagligen grundat och om egendomen ska överlämnas till den ansökande staten (4 kap. 19 §), liksom om beslaget har skett med erforderlig precision (jfr NJA 2013 s. 867 p. 14). Prövningen kan komma att innefatta frågan om brottsmisstanken avser en gärning som är straffbar i såväl den ansökande staten som i Sverige (se 2 kap. 2 §).

6. I 2 kap. 10 § ges uttryck för grundtanken att samma förfarande för prövningen ska tillämpas som när motsvarande åtgärd vidtas vid en svensk förundersökning (jfr prop. 1999/2000:61 s. 98, 102 och 151).

7. Lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål innehåller inte någon behörighetsbestämmelse för prövningen, varför den generella utgångspunkten är att allmän domstol är behörig att pröva beslaget om den inte uttryckligen har undantagits från domstolens kompetens (jfr ”Banken och posten” NJA 2017 s. 589 p. 7).

Lagen om patent- och marknadsdomstolar

8. Patent- och marknadsdomstolen och Patent- och marknadsöverdomstolen inrättades 2016 genom lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar. Genom lagen anförtroddes åt dessa domstolar att pröva de immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga målen och ärendena. Den tidigare ordningen där behörigheten att pröva sådana mål och ärenden låg på olika domstolar ansågs vara förenad med påtagliga brister, bl.a. när det gällde behovet av gemensam handläggning av mål om samma eller liknande rättsliga frågeställningar. Lagen syftade således till att stärka kompetensen i dömandet och skapa förutsättningar för en bättre och mer samlad prejudikatbildning, vilket förväntades ge effektivitetsvinster och vara resurssparande för såväl parterna som domstolarna. (Se prop. 2015/16:57 s. 127 ff.)

9. Det som var avsett att styra avgränsningen av vilka mål och ärenden som skulle samlas till patent- och marknadsdomstolarna var bl.a. det principiella och rättsliga sambandet mellan olika mål och de fördelar en samling därigenom skulle medföra. (Se a. prop. s. 132.)

10. I gruppen immaterialrättsliga mål ingår även brottmål. För brottmålen, liksom för tvistemålens del, ansågs intresset av en effektiv och kompetent domstolsprövning väga tyngre än den enskildes närhet till domstol. Det konstaterades därför att patent- och marknadsdomstolarna skulle vara exklusivt behöriga att pröva även de immaterialrättsliga brottmålen. (Se a. prop. s.139 f.)

Allmänt om patent- och marknadsdomstolarnas behörighet

11. I 1 kap. 4 § lagen om patent- och marknadsdomstolar anges att dessa domstolar ska handlägga mål och ärenden enligt det som föreskrivs i vissa särskilt angivna lagar, däribland lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (se p. 2 i bestämmelsen).

12. Patent- och marknadsdomstolarna är att anse som särskilda domstolar i den mening som avses i bl.a. 19 kap. 9 § RB. Om en talan som borde ha väckts vid Patent- och marknadsdomstolen väcks vid en tingsrätt, ska tingsrätten självmant avvisa talan. Patent- och marknadsdomstolarna är alltså exklusivt behöriga i enlighet med vad som anges i respektive lagstiftning.

13. På motsvarande sätt gäller att om en talan som borde ha väckts vid tingsrätt i stället väcks vid Patent- och marknadsdomstolen ankommer det på Patent- och marknadsdomstolen, som endast har behörighet inom de i lagstiftningen utpekade områdena, att självmant pröva sin behörighet och avvisa talan. Behörigheten ska också beaktas självmant av högre rätt (jfr NJA 1992 s. 424).

Behörigheten att pröva upphovsrättsliga brottmål

14. Av 58 § upphovsrättslagen följer att Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och ärenden enligt upphovsrättslagen med undantag för vissa arbetstvister. I förarbetena till bestämmelsen anges att det, såvitt gäller immaterialrättsliga brottmål, är den brottsliga gärningen som avgör om domstolen är behörig eller inte. (Se a. prop. s. 316, jfr 53, 57 och 58 §§.)

15. Patent- och marknadsdomstolen är exklusivt behörig att pröva beslag i en svensk förundersökning rörande brott mot upphovsrättslagen (se 58 och 59 §§ upphovsrättslagen och a. prop. s. 189 f.).

Fråga om tillämpningen av behörigheten

16. Det finns inte någon bestämmelse i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål som särskilt reglerar vilken domstol som ska göra den prövning som ska ske enligt 4 kap. 19–21 §§ när det handlar om en utredning av upphovsrättsbrott i utlandet. Ordalydelsen av bestämmelsen i 58 § upphovsrättslagen kan inte anses utesluta att denna speciella situation omfattas av Patent- och marknadsdomstolens behörighet, eftersom en prövning av om gärningen skulle vara ett intrång även enligt upphovsrättslagen som huvudregel ska göras och det prövas om beslagsbeslutet har en precision som kan vara betingad av det påstådda intrånget. Det finns i vart fall en tydlig koppling mellan frågor där Patent- och marknadsdomstolen anförtrotts en exklusiv behörighet och de frågor som i regel innefattas i beslagsprövningen, sådan att 58 § kan sägas röra den prövning som ska göras i den aktuella situationen. (Jfr ”Banken och posten” p. 14 och 15.)

17. En tolkning av 58 § upphovsrättslagen så att behörigheten omfattar även en beslagsprövning i ett internationellt rättshjälpsärende rörande ett misstänkt upphovsrättsligt brott utomlands är ägnad att ge genomslag åt de ändamålssynpunkter som uppbar inrättandet av patent- och marknadsdomstolar som exklusivt behöriga i vissa mål och ärenden. En sådan tolkning ligger vidare i linje med grundtanken i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, att samma förfarande för beslagsprövningen ska tillämpas som när motsvarande åtgärd vidtas vid en svensk förundersökning rörande brott mot upphovsrättslagen. Tolkningen medger också en samlad beslagsprövning när fråga om intrång uppkommer parallellt i en svensk och en utländsk förundersökning.

18. Det saknas skäl för att värdera den enskildes närhet till domstol tyngre vid en beslagsprövning i ett internationellt rättshjälpsärende än vid motsvarande prövning under en svensk förundersökning (jfr p. 10).

19. Bestämmelsen i 58 § upphovsrättslagen bör därför tolkas så att den ger Patent- och marknadsdomstolen behörighet att göra den prövning som ska ske rörande upphovsrättsbrott enligt 4 kap. 19–21 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

20. Slutsatsen är att Patent- och marknadsdomstolen är exklusivt behörig att pröva åklagarens anmälan av beslaget. Patent- och marknadsöverdomstolens beslut ska därför undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.