NJA 2020 s. 211

Penningboten vid brott mot totalförsvarsplikten (uteblivande från mönstring) har bestämts till 2 000 kr.

Uppsala tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot E.T., född 2000, för brott mot lagen om totalförsvarsplikt enligt följande gärningsbeskrivning: Den 5 december 2018 var E.T. totalförsvarspliktig och hade kallats att personligen inställa sig till mönstring. E.T. har uppsåtligen eller av oaktsamhet den 5 december 2018 uteblivit från mönstring på Rekryteringsmyndigheten, Hangövägen 25, Stockholm, Stockholms stad.

Tingsrätten (rådmannen Annika Folkeson) anförde i dom den 14 mars 2019 följande.

DOMSKÄL

Målet har med stöd av 45 kap. 10 a § första stycket tredje punkten RB avg jorts utan huvudförhandling. E.T. har informerats om att tingsrätten avser att avgöra målet utan huvudförhandling och om sin rätt att begära en sådan förhandling. Han har samtidigt fått tillfälle att slutföra sin talan. Han har inte hörts av.

Skuld

E.T. har under förundersökningen erkänt gärningen. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat anmälan, m.m., från Rekryteringsmyndigheten.

E.T:s erkännande stöds av utredningen i övrigt. Åtalet är styrkt. Påföljden är penningböter.

DOMSLUT

E.T. dömdes enligt 10 kap. 1 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt för brott mot lagen om totalförsvarsplikt till penningböter 500 kr.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till ett högre penningbotsstraff.

E.T. bereddes tillfälle att yttra sig över åklagarens överklagande men hördes inte av.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Karin Annikas Persson, referent) anförde i dom den 18 juni 2019 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom ska E.T. dömas för brott mot lagen om totalförsvarsplikt. Gärningen är begången den 5 december 2018.

Påföljden för brottet är penningböter. Under tiden den 1 oktober 2006 till den 1 oktober 2018 var den föreskrivna penningboten för brottet 500 kr, i enlighet med bilaga 21 till Riksåklagarens föreskrifter (1999:178) om ordningsbot för vissa straff. Den 1 oktober 2018 upphävdes den aktuella bilagan. Vid tidpunkten för det brott som E.T. ska dömas för fanns det alltså inte något särskilt föreskrivet penningbotsbelopp.

Åklagaren har g jort gällande att bilagan upphävdes eftersom det föreskrivna beloppet, 500 kr, hade uppfattats som orimligt lågt i jämförelse med andra brott som f inns i föreskrifterna och att det därför behövdes en ny praxis. Detta ansågs inte möjligt när bilagans styrande effekt kvarstod.

Hovrätten konstaterar att olika tingsrätter har dömt ut olika penningbotsbelopp för brott begångna efter den 1 oktober 2018. Något vägledande avgörande från högre rätt f inns emellertid inte. Åklagaren har inte anfört några närmare skäl till varför det tidigare penningbotsbeloppet om 500 kr behöver höjas. Det regeringsbeslut den 2 mars 2017 (Fö2016/01252/MFI) genom vilket skyldigheten att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med värnplikt återinfördes ger inte heller någon ledning för bedömningen. Vid sådana förhållanden f inns det inte anledning att bestämma penningboten till ett högre belopp än det som hittills utg jort normalstraffet för det aktuella brottet, dvs. 500 kr. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Tf. hovrättsassessorn Ann Medioni var skiljaktig och anförde följande.

Som majoriteten redog jort för fanns det vid tidpunkten för det brott mot lagen om totalförsvarsplikt som E.T. ska dömas för inte längre något särskilt penningbotsbelopp föreskrivet för brottet eftersom Riksåklagaren upphävt den tidigare föreskriften. Enligt 25 kap. 3 § BrB ska penningböter bestämmas till lägst 200 kr och högst 4 000 kr. Med hänsyn till det bakomliggande samhälleliga syftet med lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och regeringsbeslutet den 2 mars 2017 (Fö2016/01252/MFI) samt med beaktande av vad åklagaren anfört om anledningen till att den tidigare föreskriften upphävts, framstår penningböter 2 000 kr som en rimlig och väl avvägd påföljd för brottet. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till penningböter om minst 2 000 kr.

E.T. f ick möjlighet att svara på överklagandet men hörde inte av sig.

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulrika Stenström, föreslog i betänkande följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1–10 motsvarar i huvudsak punkterna 1–8 i HD:s dom.

Bestämmande av penningbotsbelopp

11. När det gäller sådana brott som omfattas av Riksåklagarens föreskrifter om ordningsbot för vissa brott krävs alldeles speciella omständigheter för att en domstol ska frångå det normalstraff som gäller enligt beslutet (se NJA 1983 s. 709).

12. Om det inte f inns något schabloniserat normalstraff för en domstol att förhålla sig till gäller reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB när penningbotsbeloppets storlek ska bestämmas (se prop. 1990/91:68 s. 121). Vilket bötesbelopp som bör dömas ut vid olika brott är alltså beroende av förhållandena i det enskilda fallet.

13. Utrymmet att åstadkomma en differentierad straffmätning vid penningbotsförseelser är dock i praktiken begränsat (se Martin Borgeke och Mari Heidenborg, Att bestämma påföljd för brott, 3 uppl. 2016, s. 72). Bestämmelsen i 29 kap. 7 § BrB om s.k. ungdomsreduktion tillämpas inte vid penningbotsförseelser (se NJA 2014 s. 658).

14. Ett penningbotsbelopp bör vara proportionerligt, både i förhållande till den aktuella gärningen och i förhållande till andra gärningar som också är belagda med en penningbotssanktion. När beloppet ska bestämmas bör det bakomliggande syftet av den straffsanktionerade bestämmelsen beaktas.

Bedömningen i detta fall

15. Det f inns inte längre något schabloniserat normalstraff för en domstol att förhålla sig till när det gäller brott mot lagen om totalförsvarsplikt.

16. Det lägsta beloppet i Riksåklagarens föreskrifter om ordningsbot för vissa brott, 500 kr, blir tillämpligt framför allt beträffande traf ikbrott som inte är av allvarlig karaktär. Att bryta mot lagen om totalförsvarsplikt genom att utebli från mönstring är, inte minst mot bakgrund av lagens syfte att trygga hela totalförsvarets behov av personal, att anse som ett allvarligare brott som förskyller ett högre botbelopp än de nu nämnda traf ikbrotten.

17. Det är av stor vikt att enskilda inte bryter mot skyldigheten att genomgå mönstring. Botbeloppet bör därför bestämmas till en sådan storlek att det avhåller den enskilde från att bryta mot bestämmelsen i lagen.

18. Botbeloppet bör bestämmas till 2 000 kr. Hovrättens dom ska alltså ändras i enlighet härmed.

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att penningbotsbeloppet bestäms till 2 000 kr.

HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Erik Nymansson, Malin Bonthron och Stefan Reimer) meddelade den 12 mars 2020 följande dom.

DOMSKÄL

Vad målet i HD gäller

1. Frågan i målet är vilken penningbot som ska bestämmas för brott mot lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt (uteblivande från mönstring).

Bakgrund

2. E.T. dömdes av tingsrätten för brott mot lagen om totalförsvarsplikt, eftersom han uppsåtligen eller av oaktsamhet hade uteblivit från mönstring. Påföljden bestämdes till penningböter 500 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Totalförsvarsplikt

3. Totalförsvarsplikt gäller enligt 1 kap. 2 § lagen om totalförsvarsplikt för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Syftet med lagen om totalförsvarsplikt är att trygga hela totalförsvarets behov av personal (se prop. 2009/10:160 s. 63).

4. En person som är totalförsvarspliktig är, under vissa i lagen angivna förutsättningar, skyldig att personligen genomgå mönstring om regeringen har beslutat om det med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Regeringen beslutade den 2 mars 2017 att totalförsvarspliktiga åter ska vara skyldiga att genomgå mönstring. (Se 1 kap. 3 a §, 2 kap. 2 och 3 §§ samt Fö2016/01252/MFI [delvis].)

5. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet uteblir från mönstring, till vilken han eller hon har kallats att personligen inställa sig, döms till penningböter (10 kap. 1 §).

Penningböter och ordningsbot

6. Enligt 25 kap. 3 § BrB ska penningböter bestämmas till lägst tvåhundra kronor och högst fyratusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.

7. I 48 kap. 14 § RB ges riksåklagaren en rätt att föreskriva om vilka brott som får lagföras genom föreläggande av ordningsbot och ordningsbotens belopp för olika brott. Dessa brott f inns upptagna i Riksåklagarens föreskrifter (1999:178) om ordningsbot för vissa brott (föreskrifterna). Regleringen i rättegångsbalken innebär ett bemyndigande för riksåklagaren att meddela materiella föreskrifter på straffrättens område. Det är alltså inte fråga om verkställighetsföreskrifter; riksåklagarens beslut ska återspegla den domstolspraxis som har utvecklats på området.

8. Uteblivande från mönstring har tidigare funnits med som brott i bilaga 21 till föreskrifterna. Bilagan upphävdes den 1 oktober 2018 eftersom den då gällande penningboten, 500 kr, uppfattades som alltför låg av riksåklagaren.

Bestämmande av penningböter

9. I princip gäller reglerna om straffvärde och straffmätning i 29 kap. BrB även vid bestämmande av penningböter. När det gäller sådana brott som omfattas av föreskrifterna krävs enligt praxis alldeles speciella omständigheter för att en domstol ska frångå det normalstraff som gäller (se NJA 1983 s. 709). Föreskrifterna ska som framgått återspegla den domstolspraxis som har utvecklats på området.

10. Penningböter ska vara proportionerliga, både i förhållande till brottets allvar och i förhållande till andra gärningar som också är belagda med penningböter. När beloppets storlek ska bestämmas bör det bakomliggande syftet med den straffsanktionerade bestämmelsen beaktas.

11. Det f inns inte längre något normalstraff i föreskrifterna när det gäller brott mot lagen om totalförsvarsplikt. Det tidigare gällande normalstraffet, 500 kr, motsvarar vad som i dag gäller för förseelser av påtagligt bagatellartad karaktär.

12. Främst med beaktande av det bakomliggande syftet med kriminali-seringen av uteblivande från mönstring och eftersom det rör sig om en pliktlagstiftning, får straffvärdet bedömas som högre än vad som tidigare gällde. En penningbot om 2 000 kr framstår som ett rimligt straff för brott mot totalförsvarsplikten utifrån de nu anförda omständigheterna och i jämförelse med övriga brott enligt föreskrifterna.

13. Den tilltalades ungdom ska inte beaktas vid bestämmande av penningböter (se NJA 2014 s. 658 p. 10).

Bedömningen i detta fall

14. Penningboten ska alltså höjas och bestämmas till 2 000 kr. Hovrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att penningboten bestäms till 2 000 kr.

Referenten, justitierådet Eric M. Runesson, var skiljaktig och anförde att det inte framkommit skäl att bestämma penningboten till ett högre belopp än det som utg jort normalstraffet för det aktuella brottet enligt den numera upphävda bilaga 21 till Riksåklagarens föreskrifter (1999:178). Hovrättens domslut borde därför fastställas.