NJA 2020 s. 465

En advokat var försvarare för den tilltalade i ett mål i hovrätten där en viss person var målsägande. Advokaten var samtidigt, i ett annat mål, förordnad som målsägandebiträde åt den personen. Den intressekonf likten har medfört att hovrättens dom har undanröjts och att målet har lämnats tillbaka till hovrätten.

Värmlands tingsrätt

Värmlands tingsrätt dömde den 18 oktober 2019 C.H. för grov stöld vid fyra tillfällen, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovligt brukande, olovlig körning, grovt brott, och ringa narkotikabrott till fängelse 1 år 4 månader. Villkorligt medgiven frihet om 1 månad 10 dagar förklarades förverkad. I.L.B. var målsägande beträffande ett av stöldbrotten och hon hördes vid huvudförhandlingen.

Samma dag som domen meddelades förordnades C.H:s offentliga försvarare till målsägandebiträde för I.L.B. i ett annat mål vid tingsrätten.

Hovrätten för Västra Sverige

C.H. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. Han yrkade bl.a. att åtalen avseende grov stöld skulle ogillas och att straffet skulle lindras. I dom den 18 december 2019 ändrade hovrätten tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bedömde gärningen mot I.L.B. som stöld i stället för grov stöld.

Högsta domstolen

C.H. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens dom och återförvisa målet till hovrätten för ny prövning.

Riksåklagaren motsatte sig detta.

På C.H:s begäran förordnades en ny offentlig försvarare för honom i HD.

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lina Nestor, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–5 motsvarar punkterna 1–8 i HD:s beslut.

Rättslig reglering gällande försvarare

Punkterna 6–8 motsvarar punkterna 9 och 12 i HD:s beslut.

Rätten till en rättvis rättegång

9. Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska var och en, vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid. Rätten till en rättvis rättegång omfattar enligt artikel 6.3 vissa minimirättigheter, bl.a. att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar (p. b), att försvara sig personligen eller genom ett rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar (p. c) och att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom (p. d). Termen vittne omfattar i det här sammanhanget även andra förhörspersoner, t.ex. målsägande.

10. Frågan om rättegången har varit rättvis ska i princip bedömas mot bakgrund av rättegången i dess helhet, alltså först efter dess slut. Först då kan det avgöras om en part har lidit någon skada av ett eventuellt brott mot principen om en rättvis rättegång. Det f inns situationer då en processuell brist i en lägre instans kan rättas till genom en fullständig och processuellt oklanderlig omprövning i högre instans. Ibland kan en kränkning av rätten till en rättvis rättegång bestå i en rad olika element som sammantagna försätter en part i ett ogynnsamt läge. (Se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 259 och 263.)

11. Eftersom konventionsrättigheter måste vara effektiva och inte enbart formella rättigheter är det, för att rätten till bistånd av en försvarare ska anses uppfylld, inte tillräckligt att en offentlig försvarare förordnas. Det måste också krävas att försvararen ger den tilltalade ett reellt och effektivt bistånd. Domstolarna har dock inte en skyldighet att rätta till varje brist som kan upp-komma i fullgörandet av en försvarares uppgifter. Hur försvaret ska utformas är väsentligen en fråga mellan den tilltalade och hans försvarare. Av Europadomstolens praxis framgår att en intervention av myndigheterna inte krävs annat än när försvararens försummelse är uppenbar eller den särskilt bringas till myndigheternas kännedom. (Se Hans Danelius, a.a., s. 346 f., William A. Schabas, The European Convention on Human Rights – A Commentary, 2015, s. 311, och Czekalla v. Portugal, no. 38830/97, § 60, ECHR 2002-VIII.)

12. Att rättegången ska genomföras rättvist framgår även av 2 kap. 11 § andra stycket RF. Principerna för en rättvis rättegång innefattar bl.a. att förfarandet ska vara kontradiktoriskt och att en part ska ha rätt att förhöra vittnen samt ta del av utredningen (se prop. 2009/10:80 s. 160).

Hovrättens dom bör undanröjas

13. C.H. har först i efterhand fått reda på att hans försvarare samtidigt har företrätt en av målsägandena i ett annat mål. Han har således inte haft möjlighet att framställa en begäran om byte av offentlig försvarare under processen i hovrätten. Han har vidare g jort gällande att han inte känt till vad som framkommit i det kompletterande polisförhöret med I.L.B.

14. Enligt vad som anges i polisens tilläggsprotokoll har C.H. underrättats om den kompletterande utredningen. Hovrätten har också skickat utredningen och åklagarens ställningstagande i frågan om tilläggsförhör till hans försvarare och rättegångsombud. Normalt är kravet på ett kontradiktoriskt förfarande uppfyllt genom att ombudet får del av handlingarna och får tillfälle att yttra sig. På samma sätt får en försvarares underlåtelse att begära att få ställa frågor till en förhörsperson normalt anses innebära att den tilltalade har avstått från sin rätt att förhöra personen. ( Jfr NJA 2017 s. 256 p. 7 och NJA 2015 s. 222 p. 12.)

15. Det har inte framkommit att C.H. har nekats någon av sina minimirättigheter enligt artikel 6.3 i Europakonventionen eller att det i övrigt har förekommit något formellt fel under handläggningen av målet. För att säkerställa att den som har anklagats för brott får en rättvis rättegång, bör dock en viss marginal upprätthållas i förhållande till Europakonventionens krav ( jfr ”Den långsamma tingsrätten” NJA 2012 s. 211 I p. 19).

16. Den omständigheten att försvararen samtidigt har företrätt målsäganden i ett annat mål, är ägnad att i efterhand väcka misstanke hos C.H. om att försvararen har haft en lojalitet även mot målsäganden som kan ha påverkat försvararens agerande i målet.

17. Hovrättens dom bör därför undanröjas och målet återlämnas till hovrätten för ny hantering.

– – –

HD:S AVGÖRANDE

Se HD:s beslut.

HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, Erik Nymansson, referent, och Eric M. Runesson) meddelade den 9 april 2020 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Tingsrätten dömde C.H. för bl.a. fyra fall av grov stöld till fängelse 1 år 4 månader. Villkorligt medgiven frihet från ett tidigare fängelsestraff förklarades förverkad och C.H. förpliktades också att betala skadestånd.

2. Till grund för tingsrättens dom låg bl.a. uppgifter som hade lämnats av målsäganden I.L.B. Hon hördes dels om en stöld som var riktad mot henne, dels om stölder riktade mot en annan målsägande. Hon yrkade skadestånd för kränkning, ett yrkande som dock ogillades.

3. Samma dag som tingsrätten meddelade dom i målet förordnades C.H:s offentliga försvarare till målsägandebiträde för I.L.B. i ett annat mål vid tingsrätten.

4. Domen överklagades av C.H. m.f l. På begäran av en annan tilltalad hölls kompletterande polisförhör med I.L.B. I förhöret lämnade hon nya uppgifter, bl.a. att C.H. inte skulle ha begått vissa av de stölder som han dömts för.

5. Varken åklagaren eller någon av de tilltalade begärde att tilläggsförhör skulle hållas i hovrätten med anledning av vad som framkommit i polisförhöret. Hovrätten har ändrat tingsrättens dom endast på så sätt att en av gärningarna har rubricerats som stöld i stället för grov stöld.

6. På begäran av C.H. har en ny offentlig försvarare förordnats för honom i HD.

7. C.H. har g jort gällande att hans rätt till en rättvis rättegång har kränkts dels genom att hans dåvarande försvarare samtidigt har företrätt målsäganden I.L.B. i ett annat mål, dels genom att han inte f ick kännedom om det kompletterande polisförhör som hållits med henne. Att hans tidigare försvarare blivit förordnad som målsägandebiträde f ick han veta först efter hovrättens dom.

8. C.H:s tidigare försvarare har anfört att han på grund av ett förbiseende förordnades som målsägandebiträde för I.L.B. i ett annat mål, men att detta inte har påverkat utgången i det aktuella målet. Han har också anfört att han för C.H. redog jorde för det kompletterande polisförhöret och att de i samråd beslutade att inte begära något kompletterande förhör i hovrätten.

Regler om försvarare

9. En försvarare ska med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. En person får inte vara försvarare om han eller hon har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna är ägnade att minska förtroendet för förmågan att iaktta vad som åligger en försvarare. Den som har tagit befattning med saken som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för motparten får inte vara försvarare. (Se 21 kap. 3 § tredje stycket och 7 § första stycket samt 12 kap. 4 § RB.)

10. Till offentlig försvarare ska, som huvudregel, förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. En advokat ska i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts henne eller honom och iaktta god advokatsed. (Se 21 kap. 5 § första stycket och 8 kap. 4 § första stycket.)

11. Enligt advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed är en advokats främsta plikt att visa trohet och lojalitet mot klienten. En advokat får inte acceptera ett uppdrag om det föreligger en intressekonf likt. En intressekonf likt kan föreligga om advokaten biträder eller tidigare har biträtt motparten även om det rör en annan sak. ( Jfr Claes Peyron, Advokatetik – En praxisgenomgång, 2 uppl. 2017, s. 47 och 92.)

12. Hänsynen till god advokatsed kan medföra att en advokat bör avstå från att uppträda som ombud även om rättegångsbalkens regler inte innebär något förbud för henne eller honom att vara ombud ( jfr Peter F itger m.f l., Rättegångsbalken, suppl. 83, oktober 2017, s. 12:11 och Holger Wiklund, God advokatsed, 1973, s. 188).

Rätten till en rättvis rättegång

13. De grundläggande rättssäkerhetsgarantier som är knutna till ett domstolsförfarande har ett konstitutionellt stöd i 2 kap. 11 § andra stycket RF, där det framgår att en rättegång ska genomföras rättvist. Principerna för en rättvis rättegång innefattar bl.a. att förfarandet ska vara kontradiktoriskt och att en part ska ha rätt att förhöra parter och vittnen samt ta del av utredningen (se prop. 2009/10:80 s. 160).

14. Kravet på ett kontradiktoriskt förfarande i brottmål innebär att försvararen ska få del av handlingarna och ges möjlighet att yttra sig. Om en försvarare inte begär att få ställa frågor till en förhörsperson, anses det i princip innebära att också den tilltalade har avstått från sin rätt att förhöra personen. ( Jfr ”Förhöret utom rätta” NJA 2015 s. 222 p. 12 och ”Det avvisade ombudet” NJA 2017 s. 256 p. 7.)

15. Även enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska var och en, vid prövningen av en anklagelse mot henne eller honom för brott, vara berättigad till en rättvis rättegång. Rätten omfattar enligt artikel 6.3 vissa minimirättigheter, bl.a. rätten att försvara sig personligen eller genom ett rättegångsbiträde och rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas. För att rätten till bistånd av en försvarare ska anses uppfylld krävs att försvararen ger den tilltalade ett reellt och effektivt bistånd. Av Europadomstolens praxis framgår att ett ingripande av myndigheterna krävs när försvararens försummelse är uppenbar eller den särskilt bringas till myndigheternas kännedom. (Se Czekalla v. Portugal, no. 38830/97, § 60, ECHR 2002-VIII; jfr Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 346 f.) Motsvarande principer gäller enligt artikel 47 i EU:s rättighetsstadga.

Hovrättens dom bör undanröjas

16. Under processen i hovrätten där I.L.B. var målsägande har C.H:s försvarare samtidigt varit förordnad som målsägandebiträde åt I.L.B. i ett annat mål. Det är således fråga om en sådan intressekonf likt som framstår som problematisk enligt advokatsamfundets etiska regler. Intressekonf likten var ägnad att minska förtroendet för hans förmåga att fullgöra försvararuppdraget. Den situation som uppkommit är även sådan att förtroendet för rättsordningen kan ta skada om den får bestå. C.H. bör därför ges en ny prövning i hovrätten.

17. Hovrättens dom bör undanröjas och målet lämnas tillbaka till hovrätten för ny handläggning.

– – –

HD:S AVGÖRANDE

HD undanröjer hovrättens dom utom i fråga om ersättning till den offentliga försvararen och lämnar tillbaka målet till hovrätten för ny handläggning.

– – –