NJA 2020 s. 778
Innehav av knivar och annat farligt föremål på en skola har rubricerats som grovt brott mot knivförbudslagen.
Uppsala tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Uppsala tingsrätt åtal mot G.B., född 2003, för förberedelse till grov misshandel, alternativt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.
G.B. har, efter att han dagen innan hamnat i bråk med okända personer, på sin skola innehaft två knivar och ett metallrör. Det hände den 2 oktober 2019 på Westerlundska gymnasiet, Enköping. Han har därigenom med uppsåt att utföra eller främja grov misshandel förvarat föremål som är särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brottet. Brottet har haft som ett motiv att kränka en folkgrupp eller annan sådan grupp på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. – G.B. begick gärningen med uppsåt.
G.B. erkände brott mot knivlagen av normalgraden. I övrigt förnekade han brott.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Ulf Walther) anförde i dom den 19 februari 2020 följande.
DOMSKÄL
Åklagaren har gjort gällande att de tre föremålen som G.B. bar eller förvarade i skolan; två knivar och ett metallrör, innehades i förberedande syfte för en misshandel.
G.B. har inte velat lämna uppgifter överhuvudtaget beträffande omständigheterna som föregick gripandet, annat än beträffande sin egen syn på hur mycket stryk han f ick av ett ’invandrargäng’ utanför en Coopbutik dagen före gripandet. Han har även berättat att den mindre kniv han bar på sig vid gripandet användes för att skära mat med.
G.B:s val att vägra svara på frågor får enligt tingsrätten anses innebära att han har bestritt allt som åklagaren lägger honom till last.
De flesta omständigheter som åklagaren har påstått f inner emellertid tingsrätten är utredda. Det är till en början ostridigt att G.B. greps på den gymnasieskola som han då gick på. Han bar på två knivar; en större och en mindre. Båda knivarna var dolda. Den större kniven satt i hans bälte, upp och ned, vilket åklagaren har menat är ett tecken på att G.B. ville vara beredd att snabbt kunna dra kniven. Den mindre kniven förvarades i en slida. I G.B:s skåp återfanns även ett metallrör. Eftersom föremålet påträffades i G.B:s skåp får det, enligt tingsrätten, anses ha tillhört och innehafts av G.B.
Dagen före gripandet var G.B., enligt vittnet O.L., inblandad i ett tjafs med ’invandrarungdomar’ utanför en Coopbutik. Efter bråket frågade G.B. sin klasskamrat O.L., men även andra, om de ville vara med och slåss mot invandrarna. Enligt O.L. blev G.B. besviken när ingen ville hjälpa till. Enligt O.L. är G.B. nazist och gillar inte judar och invandrare. Han har hört G.B. tala om raskrig och uttala rasistiska tillmälen.
Polisen beslagtog även en telefon från G.B., vilken har tömts. Åklagaren har pekat på att någon från telefonen har gjort internetsökningar med begrepp som bl.a. Hitler, mord, preskriptionstid och terroristbrott. Detta gjordes dock före bråket utanför Coop. På natten mellan bråket och dagen efter, då G.B. greps, sökte någon efter bl.a. ’misshandel’ och ’straff’ från den telefon som G.B. bar vid gripandet. Telefonen, som alltså togs från honom visade även på aktivitet kopplad till ett gmail-konto med en adress som innehåller hans för- och efternamn. Vid dessa förhållanden, och i avsaknad av en alternativ förklaring från G.B., måste telefonen anses vara G.B:s. Sökningarna ska anses vara gjorda av G.B.
Åklagaren har även påstått att G.B. har kopplingar till en organisation känd för att vara våldsbejakande och som har kopplingar till nazism. G.B. har inte velat kommentera eventuella kopplingar till den organisationen. Vittnet O.L:s påstående om G.B:s politiska hemvist vinner dock stöd av den övriga bevisningen. Såväl socialtjänstens yttrande, vari det hänvisas till uppgifter från säkerhetspolisen, som G.B:s sökningar på sin mobil visar att G.B:s politiska hemvist är nazistisk och våldsbejakande. G.B:s övertygelse kan få betydelse för tingsrättens bedömning av omständigheterna i målet, men även för straffvärdet för brottet.
Åklagaren har således upp till denna punkt styrkt alla faktiska omständigheter som har påståtts.
Åklagaren har inte styrkt förberedelse till grov misshandel
Det är således utrett att G.B. stödjer våldsbejakande extremism, att han försöker uppmana folk att stödja honom i bråk med invandrare och använder uttryck som raskrig, att han söker på information om mord, terrorbrott och folkmord, att han påträffats med inte bara en kniv utan med tre föremål som kan användas som vapen. Han påträffades med dessa i sin skola dagen efter ett bråk.
Tingsrätten kan ändå inte f inna det styrkt att innehavet av föremålen var med anledning av att G.B. förberedde sig för att misshandla någon. Detta eftersom tingsrätten även beaktar att de personer som G.B. bråkade med dagen innan inte verkar ha gått i samma skola. Vidare var majoriteten av de våldsbejakande och terrorbetonade sökningarna gjorda från mobilen långt innan bråket. Det f inns inte heller någon annan omständighet som med tillräcklig styrka talar för att vapnen kan kopplas till bråket eller till G.B:s sökningar. Därför kan det inte uteslutas att vapnen i skolan var medtagna för självförsvar. I vart fall f inns inte tillräcklig konkretisering av en förberedelse för ett misshandelsbrott.
Åtalet för förberedelse till grov misshandel ska därför ogillas.
Brottet mot knivlagen består i innehav av samtliga tre föremål
De två knivarna omfattas utan tvekan av knivlagens förbud.
Parterna har argumenterat kring om metallröret ska anses omfattas av lagens förbud och om innehavet av den mindre kniven var befogat eller inte.
Tingsrätten anser att även metallröret kan användas som ett livsfarligt tillhygge och att det ska, sett till omständigheterna; att det påträffats i skolan där det inte hade ett legalt användningsområde, samtidigt som den våldsbenägne G.B. även påträffades bärande på två knivar, anses omfattas av lagens förbud.
Innehavet av den mindre kniven skedde på en skola. Det fanns inget användningsområde på skolan för kniven. Innehavet av den mindre kniven där kan inte anses ha varit befogat.
G.B. ska därför hållas ansvarig för brott mot knivlagen beträffande alla de tre föremålen.
Brottet ska rubriceras som ett innehav av normalgraden
Av 4 § knivlagen följer att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet om innehav enligt lagen, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar. Av andra stycket följer att om brottet är grovt döms till fängelse högst ett år.
Av förarbetena till då rubriceringen brott mot knivlagen, grovt brott infördes, framgår:
Större hänsyn bör kunna tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Sålunda bör upprepade brott mot knivförbudslagen eller fall där omständigheterna varit försvårande, exempelvis då en kniv innehafts på en särskilt skyddsvärd plats eller där innehavet annars framstått som särskilt farligt, medföra en strängare påföljd än det i praktiken gör i dag. Det är dock viktigt att påpeka att strävan att nyansera straffmätningen inte får skymma det intresse som f inns av att för normalfall ha en etablerad praxis som underlättar lagföring genom strafföreläggande.
Straffskalan medger redan i dag en nyanserad bedömning av storleken på böterna och är enligt regeringens mening i och för sig väl avvägd vad avser brott mot knivförbudslagen i normalfallet. Det kan emellertid f innas skäl att se strängare på vissa allvarliga brott mot lagen. Regeringen delar därför utredningens bedömning att en särskild skala för grovt brott bör införas. Som grovt brott bör framför allt bedömas att någon innehar föremål av särskilt farlig art eller innehav av farligt föremål i sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det skall komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. Också innehav av större mängder farliga föremål bör kunna bedömas som grovt brott [..] (prop. 1999/2000:27 s. 91).
Någon rättspraxis i rubriceringsfrågan har tingsrätten inte kunnat f inna. Det är otillfredsställande att de knappa uttalandena i förarbetena inte har kompletterats med refererade rättsfall och att rättsläget därför är oklart.
Tingsrätten f inner inledningsvis att en skola utgör en arbetsplats för elever och lärare. Det är mycket viktigt att det på skolan råder arbetsro och att skolan har en trygg miljö. Därför får skolan anses utgöra en mer skyddsvärd plats än exempelvis ett torg eller en personbil. Däremot förefaller inte skolan vara en särskilt skyddsvärd plats såsom flygplatser eller andra skyddsobjekt troligen är ( jfr prop. 1989/90:129 s. 10–11 och formuleringarna rörande när skola kom att omfattas jämte allmän plats av knivlagens förbud).
Knivarna och metallröret kan inte anses utgöra föremål av särskilt farlig art. Detta hade kunnat vara fallet om de vassa tillhyggena var ännu större.
Det är inte heller fråga om ett innehav av farliga föremål i sammanhang där det förelåg synnerlig fara för att de skulle komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. Som jämförelse hade det varit större risk att vapnen kom till användning om de hade tagits med till ett huliganbråk eller till en nazistdemonstration, anser tingsrätten.
Antalet föremål var visserligen tre. Det rörde sig dock inte om exempelvis ett förråd med vapen som skulle räcka till flera personer. Det kan därför inte vara fråga om flera vapen som ensamt kan innebära att brottet ska rubriceras som grovt.
Fråga blir därefter om omständigheterna sammantaget medför att brottet ändå ska rubriceras som grovt. Vid denna bedömning beaktar tingsrätten dessutom följande två förhållanden.
Kniven var monterad i skärpet, vilket den rimligen bara var för att G.B. hade en beredskap på att den snabbt skulle kunna komma till användning. Detta talar i skärpande syfte.
Det får dessutom anses allmänt känt att det, sedan rubriceringen grovt brott infördes, har skett en rad terrordåd på skolor. Inte bara runtom i världen, utan även vid ett tillfälle i Sverige. Elever, ofta unga barn, är i en skyddslös position i skolan och gärningsmän kan dra nytta av detta. Det f inns därför anledning att i dag se ännu mer allvarligt på ett innehav i skola än man tidigare gjorde och det kan inte uteslutas att det i förarbeten eller i rättspraxis framöver kommer konstateras att innehav i skola ska utgöra grovt brott. Så är emellertid inte fallet i dag.
Tingsrätten kan inte heller f inna att det i dag vid en samlad bedömning f inns rättskällor som stödjer bedömningen att G.B:s innehav ska rubriceras som ett grovt brott. Innehavet ska därför utgöra ett brott av normalgraden, dock med ett högre straffvärde.
Påföljd m.m.
De redovisade omständigheterna innebär ett högre straffvärde än vad som är vanligt vid brott mot knivlagen. En vuxen hade dömts till 100 dagsböter. G.B. var dock bara 16 år vid gärningen. Med beaktande av G.B:s ungdom kan därför påföljden stanna på 50 dagsböter. Varje dagsbot ska med hänsyn till G.B:s inkomstuppgifter bestämmas till 50 kr.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde G.B. enligt 1 § första stycket och 4 § första stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för brott mot nämnda lag till 50 dagsböter om 50 kr. 29 kap. 7 § första stycket BrB åberopades.
Svea hovrätt
Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen som grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt till följd av det bestämma påföljden till ungdomstjänst.
G.B. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (f.d. hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsråden Kerstin Elserth och Christina Brobacke, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 17 april 2020 följande.
Åklagaren har i hovrätten förtydligat att det är antalet farliga föremål och det förhållandet att innehavet har ägt rum i ett sammanhang där det förelegat synnerlig fara för att föremålen ska komma till användning vid brott mot liv eller hälsa som åberopas till stöd för att gärningen ska bedömas som grov. Åklagaren har också gjort gällande att de omständigheter som framgår av gärningsbeskrivningen i dess ursprungliga form har betydelse vid bedömningen.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens dom ska G.B. i inte överklagad del dömas för den gärning som tingsrätten funnit honom skyldig till. Den fråga hovrätten har att ta ställning till är hur brottet ska rubriceras.
Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten.
Hovrätten noterar att åtalet för förberedelse till grov misshandel har ogillats och inte överklagats av åklagaren. Oberoende av den bedömningen anser hovrätten i likhet med tingsrätten att det sätt som den större kniven var monterad på i sig visar på en beredskap för att snabbt kunna komma åt den vilket är en försvårande omständighet vid bedömningen. Tingsrätten har emellertid kommit fram till att omständigheterna sammantagna inte är sådana att brottet ska rubriceras som grovt och har utförligt redogjort för sina överväganden i den frågan. Hovrätten ansluter sig till denna bedömning. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle döma G.B. för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen), grovt brott, och till följd av det bestämma påföljden till ungdomstjänst.
G.B. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
Domskäl
HD ( justitieråden Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Sten Andersson, Stefan Reimer, referent, och Cecilia Renfors) meddelade den 21 oktober 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Den 2 oktober 2019 greps G.B. av polis på den gymnasieskola som han då gick på. Vid gripandet, som skedde i anslutning till en pågående skol-lektion, bar han på två knivar. En kniv med slida hade han monterat i bältet på höger sida så att kniven kunde dras ut nedåt. En mindre kniv med slida låg i hans vänstra framf icka. Båda knivarna var dolda. I G.B:s elevskåp på skolan återfanns även ett järnrör (metallrör), som låg i hans jacka.
G.B. åtalades för förberedelse till grov misshandel alternativt brott mot knivförbudslagen, grovt brott, enligt följande gärningspåstående.
G.B. har, efter att han dagen innan hamnat i bråk med okända personer, på sin skola innehaft två knivar och ett metallrör. Det hände den 2 oktober 2019 på […]. Han har därigenom med uppsåt att utföra eller främja grov misshandel förvarat föremål som är särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brottet. Brottet har haft som ett motiv att kränka en folkgrupp eller annan sådan grupp på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung.
G.B. begick gärningen med uppsåt.
G.B. frikändes från åtalet för förberedelse till grov misshandel. Tingsrätten dömde honom däremot för brott mot knivförbudslagen av normalgraden avseende innehav av samtliga tre föremål. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.
Frågan i HD
Frågan i HD är främst om den gärning som tingsrätten och hovrätten har rubricerat som brott mot knivförbudslagen av normalgraden i stället bör bedömas som grovt brott.
Allmänt om knivförbudslagen
Knivförbudslagen infördes 1988 och innebar från början ett generellt förbud mot att inneha kniv och andra farliga föremål på offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Förbudet utvidgades 1990 till att omfatta allmän plats och även till att omfatta skolområden där grundskole- och gymnasieundervisning bedrivs. Straffskalan för brott mot knivförbudslagen var, vilket fortfarande är fallet för brott av normalgraden, böter eller fängelse i högst sex månader. Fängelse skulle enligt motiven dömas ut endast i grövre fall, varvid föremålets karaktär och även de omständigheter under vilka överträdelsen skett skulle vara av betydelse. Särskilt skulle det i det sammanhanget läggas vikt vid om det förelegat en uppenbar fara för att föremålet skulle komma till användning. ( Jfr prop. 1987/88:98 s. 18.)
År 2000 infördes ett grovt brott i knivförbudslagen. I förarbetena angavs att det fanns skäl att se strängare på vissa allvarligare fall. Som grovt brott borde enligt motivuttalandena framför allt bedömas innehav av föremål av särskilt farlig art, innehav av större mängder farliga föremål eller innehav av farligt föremål i sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det ska komma till användning vid brott mot liv eller hälsa. I motiven angavs också att en strängare påföljd kunde vara aktuell när omständigheterna var försvårande, exempelvis då en kniv innehafts på en särskilt skyddsvärd plats. Det infördes inte några kvalif ikationsgrunder som i lagtexten pekar ut vilka omständigheter som särskilt ska beaktas om ett brott ska bedömas som grovt. ( Jfr prop. 1999/2000:27 s. 91.)
Straffskalan för det grova brottet bestämdes till fängelse i högst ett år. Straffskalan för brott av normalgraden ändrades inte; normalpåföljden för det brottet skulle alltjämt vara böter. Genom att det på det sättet infördes en överlappande straffskala med brottet av normalgraden kom också i praktiken de tidigare grövre fallen, som särskilt berördes i förarbetena vid lagens tillkomst (se p. 5), att föras över till tillämpningsområdet för det grova brottet.
Gradindelning och straffvärde
Ett grovt brott med egen straffskala utgör en egen brottstyp. Om det f inns särskilda kvalif ikationsgrunder angivna i en straffbestämmelse tar rubriceringen sin utgångspunkt i dessa. En samlad bedömning måste emellertid alltid göras. Ett brott måste inte kvalif iceras som grovt bara för att någon kvalif ikationsgrund föreligger. Det är inte heller uteslutet att bedöma brottet som grovt även om ingen av kvalif ikationsgrunderna föreligger.
När det i en straffbestämmelse saknas kvalif ikationsgrunder för en viss brottstyp kan naturligtvis ledning hämtas från motivuttalanden gällande vilka fall som bör bedömas som grovt brott. Sådana uttalanden kan emellertid inte vara en utgångspunkt för rubriceringen på samma sätt som när kvalif ikationsgrunder anges i lagtext. De bakomliggande skyddsintressena för straffbestämmelsen får därmed ökad betydelse. Liksom annars måste en helhetsbedömning göras.
Frågan om gradindelning hänger nära samman med straffvärdebedömningen. Som utgångspunkt gäller att det endast är straffvärdepåverkande faktorer som är av betydelse för gradindelningen. Detta är en följd av att påföljdssystemet är uppbyggt på principer om proportionalitet, förutsebarhet och ekvivalens enligt vilka det är den åtalade gärningen som står i centrum för bedömningen av hur allvarligt brottet är. Skilda faktorer kan dock ha olika betydelse för gradindelningen respektive straffvärdebedömningen. Omständigheter av objektivt slag, exempelvis den skada, fara eller kränkning som gärningen inneburit, har som utgångspunkt större betydelse för gradindelningen än gärningsmannens avsikter eller motiv och andra skuldfaktorer har.
I de fall det i lagtexten saknas kvalif ikationsgrunder för när ett brott ska bedömas som grovt är sambandet mellan gradindelningen och straffvärdebedömningen särskilt tydligt. Lagstiftaren får i dessa fall sägas ha i stor utsträckning överlåtit till domstolarna att pröva vilka omständigheter vid den brottstypen som är särskilt försvårande, varvid straffbestämmelsens utformning och de intressen som skyddas genom denna bör vara styrande (se bl.a. ”Bussen i Östberga” NJA 2017 s. 531 p. 10 och 11 och ”Skärpet” NJA 2017 s. 1129 p. 8 och 9). Utgångspunkten bör dock, liksom annars vid gradindelningen, främst vara att det är omständigheter av objektivt slag som ska läggas till grund för bedömningen i rubriceringsfrågan.
Knivförbudslagens straffbestämmelser
Knivförbudslagen, med sitt förbud mot knivar på allmän plats och på skolområden, syftar till att förebygga att knivar och andra farliga föremål kommer till användning i samband med brott mot liv eller hälsa ( jfr bl.a. prop. 1989/90:129 s. 12 där det talas om knivinnehav som typiskt sett ökar risken för våldsanvändning i samhället). Ett syfte med lagen är alltså bland annat att minska risken för att personer bär med sig knivar eller andra farliga föremål som lätt kan användas om det uppstår bråk eller konflikter, med allvarligare brottslighet som följd. Detta innebär att gärningens farlighet är central för både gradindelning och straffvärdebedömning ( jfr beträffande vapenbrott ”Vapnet och kokainpartiet” HD:s dom den 8 juli 2020 i mål B 958-20 p. 11).
Det förtjänar att påpekas att det vid knivinnehav, liksom vid innehav av vapen, är fråga om en typiserad farlighet av abstrakt slag ( jfr ”Vapnet och kokainpartiet” p. 12). Allvaret i gärningen är alltså inte beroende av förekomsten av en konkret fara. Om innehavet sker i en situation där det föreligger en konkret fara för brott mot liv eller hälsa kan i stället ansvar för förberedelsebrott bli aktuellt.
Gärningens allvar påverkas också av det sammanhang i vilket kniv-innehavet sker och om det rör sig om innehav på särskilt brottsutsatta eller skyddsvärda platser. Skolor får i regel under själva skoltiden, då många elever och personal uppehåller sig där samtidigt, bedömas som särskilt skyddsvärda platser.
Utöver dessa omständigheter kan föremålens antal och deras karaktär ha betydelse för bedömningen.
Även vad som framkommit om gärningsmannens motiv kan påverka bedömningen. Det förhållandet att en kniv eller ett annat farligt föremål innehas i självförsvarssyfte kan tyda på en beredvillighet att låta kniven eller föremålet komma till användning och är typiskt sett något som ger anledning att se allvarligare på innehavet.
Det måste som framgått också alltid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter.
Bedömningen i detta fall
G.B. har under en pågående lektion innehaft en större kniv dold på kroppen och en mindre kniv i sin ena f icka. Den större kniven satt i byxlinningen med slidan vänd uppåt. Dessutom hade han ett metallrör i jackan i sitt skåp. Det rörde sig således om flera föremål som inte f ick innehas i skolan enligt knivförbudslagen.
Av orosanmälningar från polisens sida framgår att G.B. hade kopplingar till våldsbejakande miljöer. Han hade dagen före gärningen varit inblandad i ett bråk med andra ungdomar. Han hade därefter gjort sökningar på bl.a. orden ”mord” och ”preskriptionstid” på sin mobiltelefon. Det förelåg mot denna bakgrund en särskild risk för att knivarna skulle komma till användning. Allvaret i innehavet understryks av att det ägde rum i en skola och därmed på en i sig särskilt skyddsvärd plats.
En helhetsbedömning av de omständigheter som anförts i det föregående leder till att gärningen bör rubriceras som grovt brott mot knivförbudslagen.
Straffvärdet för grovt brott mot knivförbudslagen ligger på fängelsenivå. G.B. var vid gärningen 16 år gammal. På grund av hans ungdom ska påföljden bestämmas till 35 timmars ungdomstjänst.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att HD dömer G.B för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, grovt brott, enligt 1 § första stycket och 4 § andra stycket i lagen. Påföljden bestäms till ungdomstjänst 35 timmar.