NJA 2022 s. 1003
Fråga om ena makens rättigheter enligt en tjänstepensionsförsäkring ska undantas eller ingå i bodelningen när maken har haft bestämmande inflytande över det aktiebolag som tecknat försäkringen. Även fråga om medel som ena maken har satt in på ett för makarna gemensamt konto har förlorat sin karaktär av enskild egendom samt vad som avses med avkastning av enskild egendom.
Enligt ett bodelningsbeslut som meddelades av en bodelningsförrättare den 10 juli 2018 skulle E.N. betala bodelningslikvid till M.N. om 1 447 742 kr. Båda parter klandrade beslutet vid Västmanlands tingsrätt.
Västmanlands tingsrätt
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Lars Halvarsson) anförde följande i dom den 16 juli 2019.
BAKGRUND
E.N. och M.N. ingick äktenskap den 4 september 1994. Den 30 augusti 1994, inför äktenskapet, upprättades ett äktenskapsförord. Av äktenskapsförordet framgår att all egendom de förvärvat före äktenskapet ska utgöra enskild egendom samt att avkastningen av den enskilda egendomen samt surrogat ska utgöra enskild egendom.
Ansökan om äktenskapsskillnad skickades in till tingsrätten den 17 juli 2013. Västmanlands tingsrätt förordnade i deldom meddelad den 13 februari 2014 advokaten M.R. till bodelningsförrättare vid bodelning mellan parterna – – –.
M.R. meddelade bodelningsbeslut den 10 juli 2018, i vilket fastslogs en bodelningslikvid från E.N. till M.N. om 1 447 742 kr – – –.
Bägge parter har klandrat bodelningsbeslutet – – –.
I boet finns ostridigt följande tillgångar och skulder, utan beaktande av några värden:
– – –
Det är stridigt huruvida aktierna i ENK AB – – – Avanzakontot och de två pensionskontona i Avanza bank, ”tjänstepensionskontot” och ”IPS-kontot”, utgör E.N:s enskilda egendom. När det gäller pensionskontona är det också stridigt med vilken skattesats den latenta skatteskulden på dessa ska beräknas.
– – –
YRKANDEN
E.N. har yrkat att tingsrätten, med ändring av bodelningsförrättarens beslut, i första hand ska sätta ned E.N:s bodelningslikvid att utge till M.N. till 98 005 kr. I andra hand har E.N. yrkat att tingsrätten ska sätta ned bodelningslikviden till 812 170 kr. I tredje hand har E.N. yrkat att tingsrätten ska sätta ned bodelningslikviden till 1 241 299 kr.
M.N. har yrkat att tingsrätten, med ändring av bodelningsförrättarens beslut, höjer E.N:s bodelningslikvid att utge till M.N. till 1 831 168 kr.
INSTÄLLNINGAR
M.N. har bestritt E.N:s talan i dess helhet.
E.N. har bestritt M.N:s talan i dess helhet.
GRUNDER
E.N.
Grunden för förstahandsyrkandet
Aktierna i ENK AB, – – – Avanzakontot och de två pensionskontona i Avanza bank, tjänstepensionskontot och IPS-kontot, utgör E.N:s enskilda egendom. ENK AB – – – och pensionskontona är enskild egendom då egendomen är avkastning. Tillgångarna på Avanzakontot utgör surrogat för den enskilda egendomen som faktiskt fanns i samband med äktenskapets ingående.
Inför äktenskapet år 1994 upprättade E.N. och M.N. ett äktenskapsförord där det framgår att all egendom som makarna förvärvat före äktenskapet samt avkastningen därav skulle utgöra vardera parts enskilda egendom.
E.N:s enskilda firma startades och registrerades vid årsskiftet 2005/2006. De medel som användes för att starta den enskilda firman togs ut från E.N:s konto i Avanza, som utgjorde hans enskilda egendom.
Aktierna i ENK AB ska anses utgöra enskild egendom då de medel som användes till aktiekapitalet vid bildandet av bolaget utgjorde E.N:s enskilda egendom.
Aktiekapitalet om 100 000 kr togs från E.N:s enskilda firma. Aktierna är således surrogat från den enskilda firman.
– – –
Tjänstepensionskontot och IPS-kontot ska undantas från bodelningen alternativt anses vara E.N:s enskilda egendom. Insättningarna till IPS-kontot har gjorts både från E.N:s enskilda firma samt genom egen insättning från E.N:s enskilda egendom. Tjänstepensionskontot har tecknats av ENK AB och det är också ENK AB som gjort avsättningar till kontot. Då både E.N:s enskilda firma samt aktiebolaget ENK AB utgör E.N:s enskilda egendom ska även de två pensionskontona anses vara E.N:s enskilda egendom.
Värdet, med hänsyn till beräkning av latent skatt, är 621 102 kr på IPS-kontot och 237 019 kr på tjänstepensionskontot. Latent skatt ska beräknas med 56 %, baserat på den marginalskatt som E.N. kommer att få betala, mot bakgrund av storleken på hans inkomster.
Kontot hos Avanza utgör E.N:s enskilda egendom, då innehavet på kontot kan härledas till det konto på Handelsbanken som fanns före äktenskapets ingående.
Grunden för andrahandsyrkandet
De två pensionskontona ska undantas bodelningen med stöd av reglerna i 10 kap. 3 § ÄktB. Tjänstepensionskontot ägs av ENK AB. Pensionskontot är en pensionsrättighet för E.N. som inte kan överlåtas och är dessutom av sådan personlig art att det enligt huvudregeln inte ska ingå i bodelningen. Det skulle vara oskäligt att låta kontona ingå i bodelningen.
Grunden för tredjehandsyrkandet
– – –
Tjänstepensionerna ska vid uttag beskattas som inkomst av tjänst. För E.N:s del skulle det innebära att tjänstepensionerna, om han tar ut samtliga tjänstepensioner i form av engångsbelopp, kommer att beskattas med 31,24 % + 25 % = 56,24 % (kommunalskatt + statlig skatt för inkomster överskridande den övre skiktgränsen).
Om han istället skulle välja att ta ut tjänstepensionen löpande kommer den att läggas ihop med hans allmänna pension.
M.N.
Grunden för inställningen
ENK AB är E.N:s giftorättsgods. Registreringsavgiften och handkassan vid bildandet av den enskilda firman finansierades med medel som var giftorättsgods, detta även om det skulle anses klarlagt att E.N. hade ursprunglig enskild egendom. Det finns ingen obruten kedja mellan den påstådda enskilda egendomen, handkassan och registreringsavgiften samt de medel som E.N. disponerat som resultat av hans rörelse och som han sedan valt att använda till aktiekapitalet i ENK AB.
Det bestrids att E.N:s avsikt har varit att den enskilda firman skulle vara hans enskilda egendom.
Pensionskontona i Avanza, tjänstepensionskontot respektive IPS-kontot, är giftorättsgods och ska ingå i bodelningen. Tjänstepensionskontot ska ingå i bodelningen på grund av att det utgör avkastning av ENK AB, som är giftorättsgods. IPS-kontot ägs av E.N. Insättningarna härrör direkt från honom själv och från den enskilda firman. Avsättningarna från den enskilda firman är inte avkastning av någon enskild egendom, inte ens om man skulle betrakta medlen som användes till handkassan och registreringsavgiften som enskild egendom. Avsättningarna är istället en del av de intäkter som E.N. erhållit genom sin rörelse.
M.N. vitsordar de saldouppgifter som E.N. gjort gällande på pensionskontona. En beräkning av latent skatt för inkomst av tjänst om 32 % vitsordas.
Bodelningsförrättaren utgick från ett pensionskapital om 5,2 miljoner kr. I och med att saldouppgifterna justerats blir det sammanlagda pensionskapitalet under alla förhållanden lägre. Det förnekas att någon latent skatt utöver omnämnda 32 % ska beaktas. Det finns inget underlag som visar att den latenta skatten uppgår till 56 %.
Om bolaget anses utgöra enskild egendom ska pensionerna fortfarande utgöra giftorättsgods på grund av att avsättningarna inte kan anses utgöra en avkastning utan istället utgör en del av de intäkter som E.N. erhållit genom sin rörelse.
IPS-kontot är inte enskild egendom även om Avanzakontot är att anse som enskild egendom. Det vitsordas att insättningarna är gjorda dels från den enskilda firman, dels från E.N. själv. Ingen del av insättningarna är gjorda med enskild egendom. Under alla förhållanden har de egna insättningarna förlorat sin eventuella karaktär av enskild egendom genom insättning på IPS-kontot.
– – –
UTVECKLING AV TALAN
– – –
UTREDNINGEN
– – –
SKÄLEN FÖR TINGSRÄTTENS DOM
Inledning
Om prövningen
Parternas respektive talan omfattar ett flertal delfrågor. Flera av dessa är helt beroende av hur andra frågor bedöms. Detta innebär att, beroende på vad tingsrätten kommer fram till i vissa frågor, vissa frågor kan komma att inte prövas. I de fallen kommer tingsrätten att ange att detta blir konsekvensen av det slut som tingsrätten kommer till i varje enskilt fall.
Om bevisbörda och beviskrav
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att det inte finns någon övergripande regel om bevisbördans placering i mål angående klander av bodelning. Bevisbördans placering får därför avgöras enligt allmänna principer beroende på vilka frågor som är aktuella i målet. De frågor som aktualiseras rör huvudsakligen bedömningar av om viss egendom utgör enskild egendom, antingen på grund av att den varit ursprunglig egendom eller på grund av att den utgör avkastning eller surrogat av sådan. Den som påstår att egendom som denne innehar utgör enskild egendom måste anses vara den som också har bäst möjligheter att föra bevisning om den saken. Bevisbördan för att en viss egendom utgör enskild egendom ligger därför hos den part som påstår detta.
När det gäller vilket beviskrav som ska uppställas ska enligt tingsrätten beviskravet styrkt, som vanligtvis tillämpas i tvistemål, gälla.
Är E.N:s Avanzakonto enskild egendom?
Som framgått under rubriken ”Bakgrund” upprättade parterna ett äktenskapsförord inför äktenskapet, med innebörden att all egendom de förvärvat före äktenskapet skulle vara enskild egendom samt att avkastning av den enskilda egendomen och surrogat skulle vara enskild egendom. En förutsättning för att E.N:s tillgångar på kontot i Avanza ska kunna vara enskild egendom är därmed dels att han hade egendom vid äktenskapet, dels att tillgångarna antingen utgör sådan egendom eller att det kan härledas till sådan egendom genom avkastning och/eller surrogation. Det är E.N. som har bevisbördan för att så är fallet.
Till en början konstaterar tingsrätten att E.N. genom den skriftliga bevisning han lagt fram i form av årsbesked och liknande handlingar har visat att han vid äktenskapets ingående haft egendom i form av värdepapper på ett VP-konto hos Handelsbanken. Denna egendom var vid äktenskapets ingående hans enskilda egendom.
Nästa fråga blir då om tillgångarna på Avanzakontot kan härledas till den egendomen på ett sådant sätt att det också utgör enskild egendom. För prövningen i målet är det av intresse dels om tillgångarna utgjorde enskild egendom vid bildandet av E.N:s enskilda firma i december 2005 (för bedömningen av om den enskilda firman och i förlängningen ENK AB utgör enskild egendom), dels om tillgångarna utgjorde enskild egendom vid brytdagen.
– – –
Tingsrätten anser, mot bakgrund av den bevisning som E.N. presterat om hur aktiehandeln bedrevs, att denna summa i december 2015 hade karaktären av enskild egendom. Tingsrätten återkommer nedan till frågan om pengarna därefter förlorat sin karaktär av enskild egendom, i samband med prövningen av frågan om E.N:s aktier i ENK AB utgör enskild egendom.
När det sedan gäller frågan om tillgångarna på kontot bibehållit sin karaktär av enskild egendom fram till brytdagen gör tingsrätten följande bedömning. Det saknas helt skriftlig bevisning som visar rörelserna på kontot från slutet av 2005 och fram till 2013. Det kan därför inte anses styrkt att det tillgodohavande om 79 000 kr som fanns på kontot vid brytdagen uteslutande utgör avkastning och/eller surrogat av ursprunglig enskild egendom. Bodelningsbeslutet ska därför inte ändras avseende dessa tillgångar.
Är aktierna i ENK AB – – – E.N:s enskilda egendom?
Den fråga som tingsrätten först ska ta ställning till i denna del är om de pengar som E.N. använde för att starta den enskilda firman var hans enskilda egendom. Hans talan i denna del bygger på att den enskilda egendom som han tog ut från sitt konto i Avanza inte förlorade sin karaktär av enskild egendom under den tid som de var insatta på parternas gemensamma konto i ICA-banken.
HD har i rättsfallet NJA 1992 s. 773 uttalat att en insättning på ett gemensamt konto kan försvåra särskiljandet av egendom av olika slag men medför inte att egenskapen av enskild egendom utsläcks utan vidare. Kontots behållning bör kunna anses vara enskild egendom till den del behållningen motsvarar insatta medel av enskild natur under förutsättning att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan håller de skilda medelsslagen isär. En annan sak är att medlens karaktär av enskild egendom betydligt enklare bevaras genom att ett särskilt konto öppnas för medel som även fortsättningsvis ska vara undantagna giftorätt.
E.N. har uppgett att hans avsikt hela tiden varit att hans enskilda firma, och i förlängningen ENK AB, skulle vara hans enskilda egendom. Han har vidare uppgett att den enda anledningen till att han använde kontot i ICA-banken i samband med registreringen av firman var att detta konto var det enda av parternas bankkonton som det gick att göra digitala överföringar med.
Av det kontoutdrag från kontot i ICA-banken som E.N. lagt fram framgår att det skedde två transaktioner på kontot mellan den aktuella insättningen (5 750 kr) och betalningen av registreringsavgiften (1 000 kr). Vidare framgår det att insättningen gjordes den 12 december och att betalningen av registreringsavgiften gjordes den 19 december.
Tingsrätten kan till en början konstatera att någon bokföring eller liknande hantering för att hålla isär den enskilda egendomen från den gemensamt ägda egendomen inte skett. Mot bakgrund av det som E.N. uppgett om sina kunskaper inom redovisning samt det som han uppgett om den vikt han lagt vid att hålla isär hans enskilda egendom från familjens gemensamma tillgångar framstår det som något anmärkningsvärt att han inte sett till att så skett. Inte heller beloppens storlek överensstämmer på ett sådant sätt att det tydligt framgår att det är E.N:s enskilda egendom som används för att betala registreringsavgiften.
Att inget annat av de konton som han disponerade kunde användas för att göra digitala överföringar utgör enligt tingsrättens bedömning inte skäl för att ställa lägre krav på de åtgärder som krävs för att medlen ska anses ha bibehållit sin karaktär av enskild egendom. Sammantaget anser tingsrätten därför att den enskilda egendom som E.N. satt in på kontot i ICA-banken sammanblandats med annan egendom på ett sådant sätt att den förlorat sin karaktär av enskild egendom.
Konsekvensen av detta är att den tidigare enskilda firman och därmed i förlängningen även E.N:s aktier i ENK AB är giftorättsgods. Bodelningsbeslutet ska därför inte ändras avseende dessa tillgångar. – – –
– – –
Är E.N:s pensionskonton enskild egendom, alternativt egendom som ska undantas bodelningen?
Rättsliga utgångspunkter
Enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB ska rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom ska pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som sägs i (såvitt här är av intresse) tredje stycket. Regeln innebar att en makes tjänstepension i regel inte ska ingå i bodelningen, eftersom sådana pensionsförsäkringar vanligtvis ägs av arbetsgivaren och arbets-tagaren kan inte överlåta sin rätt till pension. Om däremot rättighetsinnehavaren har möjlighet att förfoga över rättigheten ska den tas med i bodelningen. Om rättigheten ska ingå i bodelningen eller inte beror alltså på hur pensionsavtalet är utformat.
Om den försäkrade till exempel i egenskap av ensam aktieägare har det bestämmande inflytandet över arbetsgivaren, så att han i praktiken bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över försäkringen, faller hans rätt enligt försäkringen, enligt förarbetena till regeln, troligen utanför regeln i första stycket (prop. 1997/98:106 s. 62).
Enligt 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick.
Jämkningsregeln i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB är avsedd att vara en undantagsregel och ska tillämpas restriktivt. Den oskälighet som åsyftas är ”enkel” oskälighet, det vill säga utan tillägg av ordet ”uppenbart” eller liknande (prop. 1997/98:106 s. 52). Vid be-dömningen ska en helhetsbedömning av makarnas förhållanden göras och i lagtexten har ingen omständighet angetts som mer viktig än någon annan.
När det gäller de ekonomiska förhållandena ska värdet av pensionsrättigheten i förhållande till makarnas övriga tillgångar beaktas, liksom hur respektive makes pensionsskydd är ordnat. Enligt propositionen bör jämkningsregeln främst aktualiseras i de fall då makar i övrigt är relativt jämbördiga i ekonomiskt hänseende men den ena maken har sitt pensionsskydd ordnat genom en privat pensionsförsäkring medan den andre maken har motsvarande pensionsskydd genom pensionsrättigheter intjänade inom det allmänna pens-ionssystemet och tjänstepensionssystemet, som inte omfattas av bodelning. De omständigheter i övrigt som kan beaktas är om pensionsförsäkringen mer framstår som en kapitalförsäkring än som ett ordinärt pensionsskydd, hur uppbyggnaden av försäkringen har finansierats samt om ägarmaken har ett socialt behov som skall tillgodoses genom pensionsrättigheten (prop. 1997/98:106
s. 64 f.).
IPS-kontot
Till en början kan tingsrätten konstatera att den grund som E.N. angett för att kontot ska utgöra enskild egendom bygger på att den enskilda firman var enskild egendom. Eftersom tingsrätten ovan kommit fram till att ENK AB är giftorättsgods på den grunden att de medel som användes för registrering av den enskilda firman förlorat sin karaktär av enskild egendom saknas anledning att pröva frågan om kontot utgör enskild egendom. Den fråga som tingsrätten ska ta ställning till är istället om kontot utgör en sådan egendom som ska undantas från bodelningen med stöd av regeln i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Det har inte gjorts gällande att kontot utgör en sådan rättighet som ska undantas från bodelningen på grund av att det strider mot vad som gäller för rättigheten enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB.
När det gäller frågan om det skulle vara oskäligt att pensionssparandet ingår i bodelningen gör tingsrätten följande överväganden.
Det saknas i stort sett utredning i målet om vilka inkomster parterna haft under äktenskapet, men det har ändå framgått att E.N., som arbetat bland annat som ekonomichef, haft betydligt större inkomster än M.N., som under många år arbetat deltid som undersköterska. Vidare har det framgått att M.N. har tjäns-tepension som härrör från de anställningar hon haft och som inte är föremål för bodelning. Det förstnämnda är en faktor som i någon mån talar mot jämkning, medan det sistnämnda är en faktor som i någon mån talar för jämkning.
E.N. har vidare gjort gällande att de avsättningar som gjorts till pensionssparandet legat under den nivå som hans arbetsgivare satte av till tjänstepension när han var anställd. Han har till styrkande av detta lagt fram dels anställningsavtal från en tidigare anställning, dels en handling från Skandia som visar storleken på de avsättningar en tidigare arbetsgivare gjorde. Av dessa handlingar kan man enligt tingsrättens bedömning i och för sig dra slutsatsen att han haft förhållandevis goda villkor avseende tjänstepension i sina tidigare anställningar. Det saknas dock utredning som visar storleken på de avsättningar han själv gjort genom den enskilda firman.
Sammantaget anser tingsrätten att det finns vissa omständigheter som talar för en jämkning enligt 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Mot bakgrund av att regeln i fråga är avsedd att vara en undantagsregel anser tingsrätten dock att dessa omständigheter inte väger så tungt att en jämkning ska ske.
Konsekvensen av denna bedömning är att bodelningsbeslutet inte ska ändras i det avseendet att kontot ska ingå i bodelningen som E.N:s giftorättsgods. Tingsrätten kommer nedan att ta ställning till vilket belopp som det ska tas upp till.
Tjänstepensionskontot
Till en början kan tingsrätten konstatera att den grund som E.N. angett för att kontot ska utgöra enskild egendom är att ENK AB är enskild egendom. Eftersom tingsrätten ovan kommit fram till att ENK AB är giftorättsgods saknas anledning att pröva frågan om kontot utgör enskild egendom. Den fråga som tingsrätten ska ta ställning till är istället om kontot utgör en sådan egendom av personlig art som ska undantas från bodelningen med stöd av regeln i 10 kap. 3 § ÄktB.
När det först gäller frågan om kontot utgör en sådan rättighet som enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB ska undantas från bodelningen instämmer tingsrätten i bodelningsförrättarens bedömning att E.N. genom sitt ägande av bolaget haft ett bestämmande inflytande över försäkringen samt att det inte framkommit att någon annan begränsning i förfoganderätten finns som är av betydelse i detta sammanhang. När det sedan gäller frågan om tillämpningen av jämkningsregeln i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB gör tingsrätten samma överväganden som gällande IPS-kontot. Någon jämkning ska därmed inte heller ske avseende tjänstepensionskontot.
Konsekvensen av denna bedömning är att bodelningsbeslutet inte ska ändras i det avseendet att kontot ska ingå i bodelningen som E.N:s giftorättsgods. Tingsrätten kommer nedan att ta ställning till vilket belopp som det ska tas upp till.
Till vilka värden ska pensionskontona tas upp i bodelningen?
Parterna är överens om att de värden som bodelningsförrättaren utgått från är felaktiga och att korrekt saldo ska vara 1 411 596 kr (IPS-kontot) respektive 538 992 kr (tjänstepensionskontot). Parterna är även överens om att latent skatteskuld ska räknas bort från respektive kontos saldo vid brytdagen, däremot inte med vilken skattesats. Den fråga som tingsrätten ska ta ställning till är om den skatt som ska räknas bort är 32 % eller 56 %.
Den latenta skatteskulden bör beräknas utifrån de faktiska inkomstförhållandena och de vid bodelningstillfället kända reglerna om beskattning av utfallande belopp. En viss förenkling eller även schablonisering bör få godtas vid beräkningen (Teleman, Bodelning, 6 uppl., s. 126).
All pensionsinkomst beskattas i Sverige som inkomst av tjänst. Skattesatsen varierar bland annat beroende på pensionens storlek, kommunala skattesatser och eventuell kyrkoavgift. E.N. har gjort gällande att hans totala pensionsinkomster kommer att vara sådana att han kommer att få betala full statlig skatt på pensionsinkomsterna. Det saknas i och för sig närmare utredning om exakt vilka pensionsinkomster som E.N. kommer att ha. Mot bakgrund av det som framkommit om hans ekonomiska ställning och om pens-ionsförsäkringarnas storlek anser dock tingsrätten att det saknas skäl att ifrågasätta det påståendet. Tingsrätten instämmer därför i bodelningsförrättarens slutsats om att skattesatsen för E.N:s del schablonmässigt ska beräknas till 56 procent.
– – –
Sammanfattning
Tingsrätten har kommit fram till att bodelningsbeslutet ska ändras på följande sätt:
– De skulder som avräknas mot E.N:s giftorättsgods ska minskas med 610 000 kr, från 2 335 000 kr till 1 725 000 kr.
– E.N:s IPS-konto ska tas upp till ett värde av 621 102 kr, vilket innebär att E.N:s giftorättsgods minskas med 98 738 kr jämfört med bodelningsbeslutet.
– E.N:s tjänstepensionskonto ska tas upp till ett värde av 237 019 kr, vilket innebär att E.N:s giftorättsgods minskas med 311 661 kr jämfört med bo-delningsbeslutet.
– M.N:s konto – – – ska anses utgöra hennes enskilda egendom, vilket innebär att hennes giftorättsgods minskas med 1 605 kr.
– M.N:s aktieinnehav ska tas upp till ett värde av 3 482 kr, vilket innebär att hennes giftorättsgods minskas med 4 210 kr.
DOMSLUT
Tingsrätten fastställer, med ändring av beslutet om bodelning daterat den 10 juli 2018, att E.N. ska betala 1 550 449,50 kr till M.N. i bodelningslikvid.
Svea hovrätt
E.N. överklagade i Svea hovrätt och yrkade, som han slutligen bestämde sin talan, att hovrätten skulle bestämma att E.N. skulle betala bodelningslikvid till M.N. med i första hand 102 353 kr, i andra hand 524 168 kr, i tredje hand 1 206 078 kr och i fjärde hand 1 511 078 kr.
M.N. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Per Carlson, hovrättsrådet Maj Johansson, referent, och tf. hovrättsassessorn Bror Aili) anförde följande i dom den 30 september 2021.
PARTERNAS TALAN
– – –
UTREDNINGEN
– – –
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Den enskilda firman och ENK AB
Det är ostridigt att makarna inför ingåendet av äktenskapet 1994 hade upprättat ett äktenskapsförord, som innebar att all egendom de förvärvat före äktenskapet skulle utgöra enskild egendom samt att avkastningen av den enskilda egendomen och surrogat skulle utgöra enskild egendom. Av utredningen framgår att E.N. vid äktenskapets ingående hade enskild egendom bland annat i form av värdepapper på ett VP-konto hos Handelsbanken. Under åren fram till 2002 hade innehavet flyttats till olika institut för att slutligen komma att vara placerat hos Avanza. Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att utredningen om hur aktiehandeln bedrevs visar att det uttagna beloppet om 5 750 kr från kontot i Avanza var att betrakta som E.N:s enskilda egendom.
Beloppet kom därefter att den 12 december 2005 sättas in på makarnas gemensamma konto i ICA-banken. Vid insättningen fanns redan medel innestående på kontot. Såsom tingsrätten redovisat är det vidare utrett att betalningen av registreringsavgiften för den enskilda firman skedde den 19 december 2005 och att det däremellan skedde två andra transaktioner på kontot.
Ett kontos behållning bör kunna anses vara enskild egendom till den del den motsvarar insatta medel av enskild natur under förutsättning att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan håller de skilda medelslagen isär (se NJA 1992 s. 773).
Det är enligt hovrätten inte visat att E.N. och M.N. har använt sig av bokföring eller av någon annan liknande hantering för att sinsemellan kunna hålla isär enskild och gemensamt ägd egendom på det gemensamma kontot. Såsom tingsrätten funnit har det inte heller i övrigt framkommit något som kan anses visa att det är enskild egendom som använts för betalning av registreringsavgiften. Det har därmed skett en sådan sammanblandning att egendomen har förlorat sin karaktär av att vara enskild egendom.
Hovrätten finner, i likhet med tingsrätten, att följden därav är att den enskilda firman, och även aktierna i ENK AB är att betrakta som giftorättsgods.
– – –
E.N:s pensionskonton
Beträffande pensionskontona har E.N. gjort gällande att de ska anses vara enskild egendom. Med hänsyn till att hovrätten funnit att den enskilda firman och ENK AB ska betraktas som giftorättsgods delar hovrätten tingsrättens bedömning att inte heller pensionskontona är att bedöma som enskild egendom.
E.N. har vidare åberopat att tjänstepensionskontot och IPS-kontot ska undantas från bodelningen (10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB) samt att tjänstepensionskontot inte kan överlåtas och att det är av sådan personlig art att det inte ska ingå i bodelningen (10 kap. 3 § första stycket ÄktB).
Det är utrett att E.N. har ägt ENK AB och haft ett bestämmande inflytande över bolaget. Det har inte framkommit att det funnits någon begränsning av hans förfoganderätt över tjänstepensionskontot. Liksom tingsrätten finner även hovrätten att hans inflytande varit sådant att tjänstpensionskontot ska ingå i bodelningen. Hovrätten gör inte heller någon annan bedömning än tingsrätten av frågan om jämkning ska ske. Det är således inte oskäligt att pensionssparandet på IPS-kontot och tjänstepensionskontot ingår i bodelningen.
Sammanfattningsvis
E.N. har inte fått framgång i någon del av sitt överklagande. Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Högsta domstolen
E.N. överklagade och yrkade att HD skulle sätta ned den bodelningslikvid som han skulle betala till M.N., i första hand till 102 353 kr, och i andra hand till 1 121 390 kr.
M.N. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att det uttagna beloppet om 5 750 kr från kontot i Avanza var att betrakta som E.N:s enskilda egendom meddelade HD prövningstillstånd i frågan om medlen under den tid de var insatta på det gemensamma kontot i ICA-banken förlorat karaktären av enskild egendom – och om så inte var fallet – konsekvensen av detta för frågan om aktierna i ENK AB utgör enskild egendom. HD meddelade också prövningstillsånd i frågan om E.N:s pensionsrättigheter enligt avtalet om tjänstepensionsförsäkring tecknad mellan ENK AB och Avanzabank respektive pensionssparavtalet enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande (IPS) ska ingå i bodelningen (10 kap. 3 § första och tredje stycket ÄktB). HD förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Martina Rönnerman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1 och 2 motsvarar i huvudsak punkterna 1 och 2 i HD:s domskäl.
Domstolarnas bedömning
Punkterna 3–6 motsvarar i huvudsak punkterna 3–6 i HD:s domskäl.
Frågan i HD
Punkterna 7–9 motsvarar i huvudsak punkterna 14–16 i HD:s domskäl.
Parternas talan i korthet
E.N. har gjort gällande att möjligheten att härleda in- och utbetalningar till mängd och syfte är avgörande för frågan om sammanblandning. Det är inte tillräckligt att enskilda medel finns på ett gemensamt konto en kort tid för att de ska bli giftorättsgods. Direktbetalningar av räkningar kunde inte ske från Avanzakontot varför enskilda medel först måste föras över till ett konto i en annan bank. Eftersom den inbetalning av enskilda medel från Avanzakontot som skett inte hade förbrukats innan betalningen av registreringsavgiften skedde har enskild egendom använts för att bekosta utbetalningen.
Vad gäller tjänstepensionsförsäkringen har han gjort gällande att den ska undantas bodelning enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB då han vare sig som aktieägare eller förmånstagare kan påverka villkoren för försäkringen eller förfoga över den. Vidare är det enligt bestämmelsens tredje stycke oskäligt att pensionsrättigheterna ingår i bodelningen då M.N:s pensionsrättigheter undantas helt. Hon har under äktenskapet skaffat sig en god utbildning och har också längre intjänandetid kvar till pensionsålder eftersom hon är tio år yngre än E.N.
M.N. har gjort gällande att det belopp som bekostat registreringsavgiften utgör giftorättsgods då enskilda medel som tillförts ICA-kontot förlorat denna egenskap genom sammanblandning. Tillgångarna på kontot har löpande tillförts och disponerats av båda parterna var för sig och huvudsakligen använts till familjens levnadsomkostnader. Det har inte förekommit någon bokföring eller annat underlag som separerat vilka medel som utgjort enskild egendom.
Vad gäller tjänstepensionsförsäkringen har hon anfört att den inte ska hållas utanför bodelningen då E.N. förfogar över försäkringen i egenskap av ensam aktieägare i bolaget och försäkringsvillkoren saknar betydelse. Det är inte oskäligt att pensionsrättigheterna ingår i bodelningen eftersom M.N. har färre tillgångar samt genom åren haft en betydligt lägre inkomst och som konsekvens av det en blygsammare pensionsavsättning.
Bodelning
När ett äktenskap upplöses ska, förutom i undantagsfall, makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningsförfarandet syftar till att lösa fördelningen av makarnas giftorättsgods ( jfr 10 kap. 1 ÄktB).
Vid bodelningen ska först makarnas andelar i boet beräknas. Huvudregeln är att det som återstår av makarnas giftorättsgods efter skuldtäckning ska läggas samman och delas lika mellan makarna. (Se 11 kap. 1–3 §§.)
I bodelningen ska makarnas giftorättsgods ingå. (10 kap. 1 §) Det finns dock undantag för personlig egendom, vissa personliga ersättningar och vissa personliga rättigheter som får undantas bodelning. (10 kap. 2–3 §§) Sådana personliga rättigheter som avses i 10 kap. 3 § kallas också egendom av särskilt slag.
17. En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom. (7 kap. 1 §)
Enskild egendom och frågan om sammanblandning
Av 7 kap. 2 § ÄktB framgår vad som utgör enskild egendom. Enskild egendom är bl.a. sådan egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild (7 kap. 2 § första stycket 1).
Även vad som trätt i stället för enskild egendom – substitut eller surrogat – är enskild egendom, såvida inte annat föreskrivits genom den rättshandling som gjort egendomen enskild (7 kap. 2 § första stycket 6). Om exempelvis en fastighet som är enskild egendom säljs blir försäljningslikviden enligt huvudregeln enskild egendom, eftersom den trätt i stället för den ursprungliga egendomen som var enskild.
I sådana fall där enskild egendom används för att till del bekosta något som också till del bekostas av giftorättsgods kan det uppstå svårigheter att avgöra om hela, delar eller ingen del av det som förvärvats ska anses ha trätt i stället för den enskilda egendomen ( jfr NJA 1995 s. 577).
En liknande problematik kan uppstå om enskild egendom sammanblandats med giftorättsgods på ett sådant sätt att det inte längre går att avgöra vilken del som utgör enskild egendom.
Den omständighet att medel som utgjort enskild egendom satts in på ett konto där det också finns en behållning av medel som utgör giftorättsgods är inte i sig tillräckligt för att medlen ska förlora sin egenskap av enskild egendom ( jfr NJA 1992 s. 773).
I den situation som förelåg i rättsfallet NJA 1992 s. 773 hade försäljningslikvider från försäljning av den ena makens enskilda egendom satts in på ett konto som båda makarna disponerade. HD anmärkte att medlens karaktär betydligt enklare bevaras genom att ett särskilt konto används men uttalade också att det gemensamma kontots behållning borde kunna anses vara enskild egendom till den del den motsvarar insatta medel av enskild natur. Detta under förutsättning att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan hållit isär de skilda medelslagen. I det fall som då var för handen hade några sådana åtgärder inte vidtagits och insättningen hade skett på ett konto som av båda makarna fortlöpande användes för familjens in- och utbetalningar. Genom att försäljningslikviderna satts in på det gemensamma kontot hade medlen förlorat sin karaktär av enskild egendom.
En slutsats man kan dra av de uttalanden som HD gjorde i rättsfallet är att medel som utgör giftorättsgods och enskild egendom kan vara innestående på samma konto utan att den enskilda egendomen förlorar sin karaktär genom sammanblandning. En förutsättning för det är dock att det går att avgöra hur stor del av behållningen på kontot som utgör enskild egendom.
Bedömningen i detta fall
E.N. har i målet gjort gällande att den registreringsavgift som betalats från det gemensamma kontot till Bolagsverket betalats med medel som utgjorde hans enskilda egendom. M.N. har bestritt detta påstående.
Den situation som föreligger i detta mål skiljer sig från den situation som förelåg i NJA 1992 s. 773 på så sätt att det inte är fråga om att bestämma karaktären av innestående medel på ett konto utan fråga om en viss utpekad utbetalning från det gemensamma kontot har skett med användandet av enskilda medel.
På samma sätt som ett belopp eller en kvotandel av en kontobehållning på ett konto där medelslag blandats kan bibehålla sin egenskap av enskild egendom bör enskilda medel också kunna passera, dvs. sättas in och tas ut från, ett konto där det även finns giftorättsgods, utan att för den skull sammanblandas och förlora sin egenskap av enskild egendom. Detta bör dock på motsvarande sätt förutsätta att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan hållit isär de skilda medelslagen.
Behovet av sådan dokumentation ökar om det också, under den tidsperiod som enskilda medel utgör en del av kontobehållningen, förekommer utbetalningar från kontot. Om det inte går att avgöra om giftorättsgods eller enskilda medel har bekostat utbetalningar som skett från kontot försvårar det särskiljandet och kan leda till att medlen anses sammanblandade.
Av betydelse för prövning av om sammanblandning skett är alltså främst den dokumentation eller bokföring kring transaktionerna som lagts fram men också de omständigheter som i övrigt visats kring syftet med insättningen och utbetalningen. Av utredningen har framgått att den 12 december 2005 överfördes 5 750 kr från kontot i Avanza till det gemensamma kontot i ICA-banken. På kontot i ICA-banken fanns då redan en behållning om drygt 13 000 kr. Det är ostridigt att behållningen som fanns på ICA-kontot före överföringen från Avanzakontot utgjorde giftorättsgods. Den 19 december 2005 betalades en registreringsavgift om 1 000 kr till Bolagsverket med medel från ICA-kontot. Av vad som framgått användes kontot av båda makarna för löpande transaktioner.
I tiden efter det att enskild egendom tillförts det gemensamma kontot och innan betalningen av registreringsavgiften har minst en utbetalning om 2 385 kr gjorts från kontot i ICA-banken. Samma dag som avgiften betalades gjordes ytterligare en utbetalning om 180 kr från kontot samt en insättning från annat håll om 352 kr.
Det har inte framkommit att de olika medelslagen på ICA-kontot hållits isär med hjälp av bokföring eller någon annan form av dokumentation. Det finns en viss tidsmässig närhet mellan det att ett belopp som utgjorde enskild egendom överfördes till det gemensamma kontot och att registreringsavgiften betalades från detta konto. Det belopp som fördes över svarar däremot inte mot utbetalningens storlek. Inte heller har framgått hur de resterande 4 750 kr av det belopp som överfördes till kontot har använts.
Den utredning som lagts fram ger inte tillräckligt stöd för att den utpekade utbetalningen om 1 000 kr bekostats med medel som utgjorde enskild egendom. Vid dessa förhållanden har medlen under den tid de var insatta på det gemensamma kontot i ICA-banken sammanblandats och förlorat sin karaktär av enskild egendom.
Pensionsrättigheter
Egendom av särskilt slag
Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art ska inte ingå i en bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. (10 kap. 3 § första stycket ÄktB)
Vilka rättigheter som omfattas preciseras inte i lagtexten utan avgörs av om rättigheten inte går att överlåta eller i annat fall är av personlig art. Pensionsrättigheter är en praktiskt betydelsefull kategori rättigheter som prövas mot bestämmelsen. Rätt till pension som intjänats genom det allmänna pensionssystemet är exempelvis sådan egendom av särskilt slag som undantas bodelning.
Rätt till tjänstepension kan vara utformad på olika sätt men vanligt förekommande är att arbetsgivaren äger en pensionsförsäkring där arbetstagaren är insatt som oåterkallelig förmånstagare till pensionen. Arbetstagaren äger då inte försäkringen som garanterar pensionen, men har rätt till utbetalning av pension.
Angående tjänstepensionsförsäkringar uttalades i bestämmelsens förarbeten att det ligger nära till hands att ta äganderätten till försäkringen som utgångspunkt vid prövningen. Om försäkringen ägs av den försäkrades arbetsgivare, och alltså inte tillhör någon av makarna, kan försäkringen som sådan inte ingå i bodelningen. När försäkringen ägs av arbetsgivaren skapar det också en presumtion för att den försäkrades rätt enligt försäkringen faller under första stycket. (Prop. 1997/98:106 s. 62 f.)
En omständighet som kan bryta presumtionen är när den berättigade maken samtidigt har ett bestämmande inflytande över den arbetsgivare som äger försäkringen. Om den berättigade maken till exempel i egenskap av ensam aktieägare har det bestämmande inflytandet över arbetsgivaren, så att han i praktiken bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över försäkringen, faller hans rätt enligt försäkringen troligen utanför regeln i första stycket. (Prop. 1997/98:106 62 f.).
Frågan om en make har ett bestämmande inflytande över ett bolag bör avgöras av associationsrättsliga principer, vilket innebär att i vart fall den som disponerar över röstmajoriteten i ett aktiebolag har ett relevant inflytande (se Lars Tottie och Örjan Teleman, Äktenskapsbalken, en kommentar, 2020, JUNO, version 4, kommentaren till 10 kap. 3 § och Margareta Brattström, Makars pensionsrättigheter, 2004, s. 155).
Jämkningsregeln
I 10 kap. 3 § tredje stycket finns en särskild jämkningsregel som omfattar de pensionsrättigheter som inte undantas enligt paragrafens första stycke. Bestämmelsen innebär att en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis ska undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till bland annat ålderspension.
Frågan om rättigheten helt eller delvis ska undantas från bodelning får avgöras utifrån en helhetsbedömning av makarnas förhållanden. Enligt förarbeten bör jämkningsregeln främst aktualiseras i de fall då makar i övrigt är relativt jämbördiga i ekonomiskt hänseende men den ena maken har sitt pensionsskydd ordnat genom en privat pensionsförsäkring medan den andre maken har motsvarande pensionsskydd genom pensionsrättigheter intjänade inom det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemet, som inte omfattas av bodelning (prop. 1997/98:106 s. 63 f.).
Som exempel på sådana omständigheter som bör kunna beaktas nämns i bestämmelsens förarbeten pensionsrättens värde, även satt i relation till makarnas övriga nettotillgångar, andra möjligheter att genom bodelningen åstadkomma en rättvis fördelning, om pensionsförsäkringen framstår främst som en kapitalplacering som inte fyller ett uttalat pensionsbehov, hur uppbyggnaden av försäkringen har finansierats och om den berättigade maken av sociala skäl kan antas ha ett särskilt behov av rättigheten. Av särskild betydelse för bedömningen bör vara hur makarna har sitt pensionsskydd ordnat. (Prop. 1997/98:106 s. 64 f.)
Bedömningen i detta fall
Utgör tjänstepensionsrätten egendom av särskilt slag?
Tjänstepensionsförsäkringen ägs av ENK AB och E.N. är ensam aktieägare i bolaget.
E.N. har invänt att det enligt försäkringsvillkoren finns betydande förfogandeinskränkningar. Det är inte ovanligt att försäkringsvillkor för tjänstepensionsförsäkringar innehåller långtgående förfogandeinskränkningar, t.ex. avseende utbetalning och flytträtt till annan försäkringsgivare. Många av de begränsningar som finns har också koppling till de regler som gäller för tjänstepensionsförsäkringar enligt 58 kap.inkomstskattelagen (1999:1229).
Vad avser just rätten att överlåta försäkringen till annan försäkringstagare begränsas den, enligt de försäkringsvillkor som E.N. pekat på, till att endast få ske under förutsättning att den försäkrades anställningsförhållande ändras och att försäkringen även efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring. Någon rätt att överlåta försäkringen i samband med bodelning tycks inte finnas i de aktuella avtalsvillkoren, men det är i sammanhanget inte av avgörande betydelse.
En make som har ett bestämmande inflytande över arbetsgivaren väljer vilken tryggandeform som ska väljas för tjänstepensionen. Vid tjänstepensionsförsäkring väljer försäkringstagaren också enligt vilka villkor avtal tecknas. Därefter står det maken fritt att förfoga över försäkringen på de sätt som enligt avtalsvillkoren står till buds för försäkringstagaren.
Begränsande avtalsvillkor bör som utgångspunkt inte ges den innebörden att pensionsförsäkringen är en sådan rättighet som inte kan överlåtas och att det därför skulle strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den ingå i bodelning.
Det har inte framgått att det enligt försäkringsvillkoren råder ett absolut förbud mot att överlåta pensionsrättigheten. Eftersom E.N. har ett bestämmande inflytande över det bolag som tecknat försäkringen och kan förfoga över den på alla sätt som står till buds för den som är försäkringstagare omfattas tjänstepensionsförsäkringen inte av bestämmelsen i 10 kap. 3 § första stycket ÄktB.
Tjänstepensionsförsäkringen ska således inte undantas bodelning så som egendom av särskilt slag.
Ska någon del av pensionsrätterna undantas med stöd av jämkningsregeln?
Med hänsyn till jämkningsregelns utformning och behovet av att vid prövningen se till helheten av bodelningens utfall kan prövningen inte göras för en separat pensionsrättighet i taget. Det bör i stället göras en samlad bedömning av om makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt gör det oskäligt att pensionsrätterna ingår i bodelningen. Om det bedöms oskäligt får det också göras en bedömning av om en eller båda pensionsrättigheterna, helt eller delvis, ska undantas för att uppnå ett skäligt resultat.
Jämkning bör främst komma i fråga när makarna i övrigt är relativt jämbördiga och den ena maken har sitt pensionsskydd ordnat genom privat pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande och den andra har motsvarande pensionsskydd genom det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionssystemet.
Det saknas uppgifter om storleken på M.N:s pensionsrätt men det har framgått att den i huvudsak består av pension inom det allmänna pens-ionssystemet och tjänstepension i anledning av anställning. Även E.N. har tidigare intjänad tjänstepensionsrätt från tidigare anställning som inte ingår i bodelningen. Under de sista åtta åren av makarnas äktenskap har han dock uteslutande utfört konsulttjänster i egen verksamhet.
Som egen företagare i enskild näringsverksamhet har E.N. inte haft något annat sätt att säkra sin pensionstrygghet än genom ett privat pensionssparande. I tiden därefter har han genom det egenägda aktiebolaget kunnat teckna en tjänstepensionsförsäkring i samma syfte, men på grund av hans inflytande i bolaget ska även denna pensionsrätt ingå i bodelningen.
Uppbygganden av pensionsförsäkringen och det individuella pensionssparandet har finansierats genom rörelseöverskott som genererades i den konsultverksamheter han bedrivit. Det har inte framgått annat än att det varit fråga om normala pensionsavsättningar och pensionsrätternas storlek indikerar inte att avsättningarna haft någon karaktär av kapitalplacering. I stället får det antas vara fråga om ett pensionssparande i det huvudsakliga syftet att trygga ett pensionsskydd för E.N.
Sett till E.N:s och M.N:s pensionsrättigheter finns en obalans i att den ena makens pensionsrättigheter i princip uteslutande hålls utanför bo-delningen medan den andra makens pensionsrättigheter till en betydande del ingår i bodelningen. En sådan obalans utgör skäl för jämkning.
E.N:s och M.N:s förmögenhetsförhållanden över lag är ojämna och pensionsrättigheterna finns hos den maken med mest giftorättsgods i övrigt. Den ojämna fördelningen tillgångar kommer till del att utjämnas i den aktuella bodelningen, bl.a. genom att det värde som byggts upp i E.N:s bolag kommer M.N. till del som giftorättsgods. En omständighet som hade kunnat tala emot ett undantagande är om den make som inte äger pensionsrättigheten kommer att stå nästintill egendomslös om pensionsrätten inte ingår. I detta fall kommer M.N. att tillskiftas en betydande bodelningslikvid även för det fall pensionsrätterna undantas.
Utifrån vad som framkommit om makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är det oskäligt att pensionsrätterna enligt tjänstepensionsförsäkringen och IPS-avtalet båda fullt ut ingår i bodelningen.
Trots skälen för jämkning finns också skäl som talar för att låta värdet av pensionsrätterna till viss del ingå i bodelningen för att utjämna makarnas ekonomiska ojämlikhet i övrigt. Skälen för undantagande gör sig inte så starkt gällande att det är skäligt att båda pensionsrättigheterna helt undantas bodelning.
För att uppnå ett skäligt resultat bör tjänstepensionsförsäkringen i sin helhet undantas bodelningen med stöd av 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB, samtidigt som pensionsrättigheten som följer av IPS-avtalet i sin helhet bör ingå i bodelningen.
Detta innebär att det tjänstepensionskonto som, efter avdrag för latent skatt, i bodelningen upptagits till ett värde om 237 019 kr ska undantas bodelningen. Detta påverkar giftorättsgodset och andelsberäkningen. Tjänstepensionsförsäkringen är lottlagd till E.N. och den bodelningslikvid han ska utge till M.N. ska därför minskas med 118 509 kr 50 öre. Hovrättens dom ska ändras i enlighet med det.
Målet i övriga delar
I de delar av målet som förklarats vilande bygger E.N:s ändringsyrkanden på att aktierna i ENK AB ska anses vara enskild egendom.
Eftersom HD vid sin prövning kommit fram till att medlen under den tid de var insatta på det gemensamma kontot har förlorat karaktären av enskild egendom saknas skäl att meddela prövningstillstånd i övriga delar av målet.
DOMSLUT
HD, som inte meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, ändrar hovrättens dom i huvudsaken på så sätt att den bodelningslikvid E.N. ska betala till M.N. bestäms till 1 431 940 kr.
Domskäl
HD ( justitierådet Anders Eka) meddelade den 16 december 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund och domstolarnas bedömning
E.N. och M.N. ingick äktenskap år 1994. Inför äktenskapet upprättade de ett äktenskapsförord. Det innebar att all egendom som de hade förvärvat före äktenskapet skulle vara enskild. Samma sak skulle gälla för avkastningen av sådan egendom. Under 2013 ansökte makarna om äktenskapsskillnad och året därpå förordnades en bodelningsförrättare.
Bodelningsförrättaren meddelade år 2018 ett bodelningsbeslut som innebar att E.N. skulle betala bodelningslikvid till M.N. med 1 447 742 kr. Båda parter klandrade beslutet.
Tingsrätten ändrade bodelningsbeslutet på så sätt att det belopp som E.N. skulle betala i bodelningslikvid till M.N. bestämdes till 1 550 449 kr 50 öre. – – –
Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut – – –.
Domstolarna hade två huvudfrågor att pröva. En fråga var om aktierna i ett av E.N. ägt aktiebolag – ENK AB ([i HD kallat] konsultbolaget) – skulle ingå i bodelningen. En annan fråga var om värdet av vissa pensionsrättigheter som han hade skulle ingå och om detta i så fall var oskäligt mot honom.
Tingsrätten och hovrätten har bedömt att både aktierna och pensionsrättigheterna är giftorättsgods och att tillgångarna ska ingå i bodelningen. Domstolarna har också ansett att det inte är oskäligt mot E.N. att pensionsrättigheterna ingår.
Målet i HD
Frågan om aktierna
E.N. startade i början av 2006 en näringsverksamhet och bedrev den under den registrerade firman ENK. I samband med att verksamheten startade gjorde han, i december 2005, en överföring av 5 750 kr av enskild egendom från sitt konto i Avanza till makarnas gemensamma konto i ICA-banken. Från det gemensamma kontot betalade han en vecka senare ett belopp om 1 000 kr avseende en registreringsavgift för näringsverksamheten. År 2009 bildade han konsultbolaget i vilken näringsverksamheten därefter bedrevs. När aktiebolaget bildades hade E.N. upparbetat nettotillgångar i näringsverksamheten på cirka 100 000 kr, vilka överläts till bolaget mot en s.k. ägarrevers.
E.N. har gjort gällande att betalningen av registreringsavgiften skedde med enskild egendom medan M.N. har gjort gällande att medlen hade blivit giftorättsgods genom sammanblandning med medel på det gemensamma kontot.
Om betalningen anses ha skett med enskild egendom aktualiseras frågan om de senare uppkomna tillgångarna i näringsverksamheten ska ses som avkastning av enskild egendom och om aktierna trätt i stället för dessa tillgångar så att också dessa är enskild egendom, något som E.N. gör gällande i målet.
Frågan om pensionsrättigheterna
Konsultbolaget tecknade ett avtal om tjänstepensionsförsäkring med Försäkringsaktiebolaget Avanza Pension som gav E.N. rätt till pension. Han hade också rätt till pension till följd av ett sparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, avsatt när han bedrev näringsverksamheten under enskild firma.
E.N. har hävdat att pensionsrättigheterna inte ska ingå i bodelningen eftersom de härrör från näringsverksamheten. När det gäller tjänstepensionsförsäkringen har han gjort gällande att den under alla förhållanden ska undantas från bodelningen, eftersom han inte kan påverka villkoren för försäkringen eller förfoga över den. Vidare är det enligt honom oskäligt att pensionsrättigheterna ingår, bl.a. därför att M.N:s pensionsrättigheter undantas helt. Hon har enligt honom under äktenskapet skaffat sig en god utbildning och har också längre intjänandetid kvar till pensionsålder, eftersom hon är tio år yngre.
M.N. har anfört att tjänstepensionsförsäkringen inte ska hållas utanför bodelningen av det skälet att E.N. förfogar över försäkringen i egenskap av ensam aktieägare i bolaget. Det är enligt henne inte oskäligt att pensionsrättigheterna ingår i bodelningen, eftersom hon har färre tillgångar och då hon genom åren haft en betydligt lägre inkomst med lägre pensionsavsättningar som följd.
Frågan om pensionsrättigheter gäller alltså bedömningen av om dessa rättigheter utgör enskild egendom. Om så inte bedöms vara fallet aktualiseras frågan om pensionsrättigheterna till följd av tjänstepensionen ska ingå i bodelningen, liksom frågor om jämkning.
HD:s prövningstillstånd
Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att det uttagna beloppet om 5 750 kr från kontot i Avanza var att betrakta som E.N:s enskilda egendom har HD meddelat prövningstillstånd i frågan om medlen under den tid de var insatta på det gemensamma kontot i ICA-banken förlorat karaktären av enskild egendom och – om så inte var fallet – konsekvensen av detta för frågan om aktierna i konsultbolaget utgör enskild egendom.
HD har också meddelat prövningstillstånd i frågan om E.N:s pensionsrättigheter enligt avtalet om tjänstepensionsförsäkring tecknat mellan konsultbolaget och Avanza respektive pensionssparavtalet enligt lagen om individuellt pensionssparande ska ingå i bodelningen (10 kap. 3 § första och tredje styckena ÄktB).
Rörande målet i övrigt har HD förklarat frågan om prövningstillstånd vilande.
Allmänt om bodelning vid äktenskapsskillnad
Vid äktenskapsskillnad ska en bodelning ske (9 kap. 1 § ÄktB). Huvudregeln är att värdet av makarnas egendom efter skuld-täckning ska läggas samman och delas i lika andelar (11 kap. 3 §). Det är endast värdet av sådan egendom som är giftorättsgods som ska delas (10 kap. 1 §). Vissa slag av giftorättsgods ingår inte i bodelningen. Det gäller för egendom som endast är för personligt bruk och för vissa personliga ersättningar och rättigheter (10 kap. 2, 2 a och 3 §§).
En makes egendom är giftorättsgods om den inte är enskild egendom (7 kap. 1 §). Vad som är enskild egendom anges i 7 kap. 2 § ÄktB. Egendom kan vara enskild bl.a. till följd av ett äktenskapsförord (2 § första stycket 1). Makar som genom äktenskapsförord bestämt att egendom ska vara enskild kan inte annat än genom ett nytt äktenskapsförord bestämma att egendomen ska vara gifto-rättsgods (se 7 kap. 3 § första stycket).
En make som har enskild egendom har alltså rätt att undanta denna från en bodelning. Men maken kan vid bodelningen efterge denna rätt och komma överens med den andra maken om att enskild egendom ska ingå bodelningen, varefter egendomen anses utgöra giftorättsgods (10 kap. 4 § ÄktB).
Det som har trätt i stället för enskild egendom (surrogat) är enskild egendom om inte annat anges exempelvis i ett äktenskapsförord (se 7 kap. 2 § första stycket 6 ÄktB). Däremot är avkastning av enskild egendom, om annat inte har angetts, giftorättsgods (2 § andra stycket).
Sammanblandning, surrogat och avkastning – den första frågan
Effekterna av en sammanblandning
En makes enskilda egendom kan komma att sammanblandas med egendom som är giftorättsgods på ett sådant sätt att det kan vara svårt att särskilja den från giftorättsgodset.
Om medel som är enskild egendom har satts in på ett gemensamt konto följer av rättsfallet ”Vasalundsgrillen” NJA 1992 s. 773 att medlens egenskap av enskild egendom inte utsläcks utan vidare i och med den insättning som sker. För att medlen ska behålla sin egenskap av enskild förutsätts dock enligt rättsfallet att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan har hållit isär de skilda medelslagen. Saldot på ett gemensamt konto kan alltså på brytdagen för bodelningen bestå av såväl enskild egendom som gifto-rättsgods.
En likartad situation när frågan om sammanblandning också kan aktualiseras är då en make överför medel som är enskild egendom från ett konto till ett annat konto där det också finns giftorättsmedel, för att senare av kontomedlen skaffa sig en annan tillgång. Det handlar då inte om att avgöra kontomedlens karaktär på brytdagen utan snarare om den egendom som införskaffades, till följd av reglerna om surrogat, har behållit karaktären av enskild egendom.
Det framstår i sådana situationer inte som närliggande att på samma sätt ställa upp ett krav på bokföring eller motsvarande. Detta gäller särskilt när överföringen till det gemensamma kontot närmast är att se som en praktisk åtgärd i syfte att kunna genomföra en betalning. När det inte föreligger några svårigheter att koppla insättningen till en utgift för annan egendom som betalaren skaffat sig inom ramen för de överförda medlen, finns det inte några bärande skäl för att de insatta medlen skulle förlora sin egenskap av enskild egendom. När den betalande kan visa hur insättning och betalning är kopplade till varandra bör följaktligen den egendom som maken skaffat sig kunna anses ha trätt i stället för medlen som ett surrogat.
Vid bedömningen av om en tillräcklig koppling finns får vad som har framgått om avsikten hos den make som har gjort insättningen och det senare förvärvet betydelse. Av vikt är vidare bl.a. egendomens karaktär, tiden mellan insättningen och anskaffandet av egendomen och vilka kontorörelser som har skett. Det är givet att kopplingen många gånger förstärks om det insatta beloppet svarar mot kostnaden för den förvärvade egendomen.
Avkastning
Avkastning av enskild egendom blir giftorättsgods om annat inte har angetts i den handling som medför att egendomen ska vara enskild (se p. 20). När egendom ska vara enskild till följd av ett äktenskapsförord bör innebörden av ordet avkastning i första hand bestämmas genom en tolkning av vad makarna har avsett med uttrycket.
När en tolkning av äktenskapsförordet inte ger någon ledning bör avkastning som utgångspunkt förstås som ett ekonomiskt resultat som en viss egendom frambringar. Att det läggs ner arbete och kostnader på att utveckla värdet av en materiell eller immateriell egendom kan givetvis leda till att egendomen kan ge avkastning.
Betalning som ägaren får för nyttjande av egendom bör med denna utgångspunkt ses som avkastning. Ersättning för ägarens eget arbete i samband med att egendomen utnyttjas kan däremot med normalt språkbruk inte ses som avkastning av egendomen ( jfr prop. 1986/87:1 s. 158).
Bedömningen i detta fall
E.N. har i målet gjort gällande att den registreringsavgift som betalades från det gemensamma kontot skedde med medel som utgjorde hans enskilda egendom. M.N. har bestritt detta påstående.
Av utredningen framgår att den 12 december 2005 överfördes 5 750 kr av E.N:s enskilda egendom till det gemensamma kontot i ICA-banken. På kontot fanns då redan en behållning om drygt 13 000 kr. Det är ostridigt att behållningen före överföringen var giftorättsgods. Den 19 december 2005 betalades en registreringsavgift om 1 000 kr till Bolagsverket med medel från ICA-kontot. Kontot användes av båda makarna för löpande transaktioner.
I tiden efter det att enskild egendom tillförts det gemensamma kontot, men innan betalningen av registreringsavgiften, gjordes en utbetalning om knappt 2 400 kr från kontot i ICA-banken. Samma dag som avgiften betalades gjordes ytterligare en utbetalning om ca 200 kr från kontot samt en insättning från annat håll om ca 350 kr. Samtliga betalningar har rymts inom ramen för det belopp som överfördes av E.N.
Det finns en tydlig koppling mellan insättningen och den utgift som E.N. strax därefter hade avseende den egna näringsverksamheten. De medel som användes för att betala registreringen har följaktligen behållit egenskapen av att vara enskild egendom. Genom registrering av firman ENK i handelsregistret förvärvade han ensamrätt till firman (se 2 § firmalag, 1974:156, se numera lagen, 2018:1653, om företagsnamn). De immateriella rättigheter som har följt av registreringen bör betraktas som ett surrogat och utgör därmed också enskild egendom. Att det inte har framgått om någon annan egendom av liknande slag har anskaffats för det resterande överförda beloppet eller hur det beloppet i övrigt har använts påverkar inte bedömningen.
Av utredningen framgår att E.N. under åren 2006–2009 successivt upparbetade tillgångar i näringsverksamheten och att dessa väsentligen utgjorde ett resultat av hans eget arbete som konsult. Han inbetalade i augusti 2009 aktiekapitalet till konsultbolaget (under bildande) genom en överföring från ett konto med medel från näringsverksamheten. Därefter överlät han sin näringsverksamhet – motsvarande nettotillgångar på omkring 100 000 kr – till bolaget i november 2010 mot en ägarrevers på motsvarande belopp.
De medel som användes till aktiekapitalet när konsultbolaget bildades och de överlåtna tillgångarna har alltså i allt väsentligt varit ett resultat av hans eget arbete som konsult och värdet av aktierna har därmed inte utgjort avkastning av enskild egendom.
Aktierna i konsultbolaget utgör därför inte enskild egendom.
Pensionsrättigheter vid bodelning – den andra frågan
Tvistefrågan
Konsultbolaget har, som arbetsgivare till E.N., tecknat ett avtal om tjänstepensionsförsäkring avseende honom. Konsultbolaget är försäkringstagare och ägare till försäkringen. E.N. är den försäkrade och förmånstagare.
Vidare har E.N. själv tecknat ett pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande.
Varken rätten enligt tjänstepensionsförsäkringen eller det individuella pensionssparandet är enskild egendom. Frågan är därför om värdet av dessa ska ingå i bodelningen.
Om tjänstepensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande
Tjänstepensioner utgör ett viktigt komplement till den allmänna pensionen. Enligt de kollektivavtal som finns på arbetsmarknaden är kollektivavtalsbundna arbetsgivare skyldiga att göra pensionsutfästelser till sina arbetstagare. Det är vanligt att också arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal gör motsvarande utfästelser. Ofta görs dessa genom att arbetsgivaren åtar sig att teckna och betala premien för en pensionsförsäkring.
I inkomstskattelagen (1999:1229) finns regler om pensionsförsäkringar som bl.a. innebär en gynnsam skattemässig behandling för pensionsavsättningar. Men lagen uppställer vissa kvantitativa och kvalitativa krav för detta. Det kvantitativa kravet innebär en begränsning av hur stora premiebetalningarna får vara. De får inte överstiga 35 procent av lönen och inte heller 10 prisbasbelopp (se 16 kap. 32 §, 28 kap. 5 § och 59 kap. 5 §inkomstskattelagen). De kvalitativa kraven gäller bl.a. den ålder från vilken en ålderspension tidigast får betalas ut och den minsta tid under vilken pensionen ska utgå. Vidare ska försäkringsavtalet innehålla vissa villkor som begränsar möjligheten att överlåta eller på annat sätt förfoga över försäkringen (se 58 kap.).
Av 14 kap. 14 § försäkringsavtalslagen följer att ett förfogande över en pensionsförsäkring är utan verkan, om ett sådant förfogande är förbjudet enligt ett försäkringsvillkor som enligt inkomstskattelagen ska tas in i försäkringsavtalet. På detta sätt har de krav som inkomstskattelagen ställer på pensionsförsäkringar i praktiken kommit att bli styrande för hur avtal om försäkringar utformas.
En pensionsförsäkring som har samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att betala samtliga premier för benämns tjänstepensionsförsäkring (se 58 kap. 7 § inkomstskattelagen). Det vanligaste är att arbetsgivaren är försäkringstagare och arbetstagaren är den försäkrade ( jfr 1 kap. 4 § försäkringsavtalslagen). Arbetsgivare som är försäkringstagare sägs ofta vara ägare av försäkringen, även om rätten till utfallande pensionsbelopp tillkommer arbetstagaren (eller i vissa fall efterlevande). Det är dock fråga om en tjänstepensionsförsäkring även om arbetstagaren är försäkringstagare, om försäkringen har samband med anställningen och arbetsgivaren betalar samtliga premier.
Pensionsförsäkringar som har tagits av en enskild person utan samband med någon anställning brukar kallas privata pensionsförsäkringar. Dessa har stor betydelse för personer som har inkomst som enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag och som därför inte kan ha tjänstepensionsförsäkringar ( jfr 59 kap. 1 a § inkomstskattelagen).
I lagen om individuellt pensionssparande finns bestämmelser om sparande till framtida pension.
Pensionsrättigheter och bodelning
Enligt 1920 års giftermålsbalk skulle ”rättigheter som ej kan överlåtas eller eljest är av personlig art” omfattas av bestämmelserna om giftorätt bara om bestämmelserna inte skulle strida ”mot vad med avseende å rättigheten särskilt gäller”. I förarbetena angavs att rättigheter inte skulle ingå i bodelning när ”rättighetens natur eller gällande föreskrifter förbjuder, att den vid bodelningen frånhändes den berättigade maken”. Det framhölls också att en livförsäkring eller livränta enligt ett försäkringsavtal skulle ingå i bodelningen, ”i den mån icke i försäkringsavtalet stadgade inskränkningar i rättens överlåtbarhet” föranledde annat. (Se NJA II 1921 s. 59.)
I rättspraxis ansågs då att tjänstepensionsförsäkringar som tecknats med arbetsgivaren som försäkringstagare inte ingick i bodelningen. Däremot kunde pensionsförsäkringar som en make tecknat själv ingå, om rätten att förfoga över försäkringen inte var begränsad genom särskilda villkor. (Se NJA 1928 s. 500, NJA 1958 s. 671 och NJA 1960 s. 411, jfr Folke Schmidt, Äktenskapsrätt, 5 uppl., 1980, s. 102 ff.)
Frågan om hur pensionsförsäkringar skulle behandlas vid bodelning diskuterades vid införandet av äktenskapsbalken år 1987. Diskussionen utmynnade i att giftermålsbalkens regel – att rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av ”personlig art” inte skulle ingå i bodelning – fördes över till 10 kap. 3 § första stycket ÄktB utan ändringar i sak. (Se prop. 1986/87:1 s. 161 ff.)
Därutöver infördes i 10 kap. 3 § andra stycket ÄktB en regel om att även andra försäkringar avseende exempelvis ålderspension som någon av makarna ägde skulle undantas, om utfallande belopp skulle beskattas som inkomst. Syftet var att försäkringar som var pensionsförsäkringar enligt kommunalskattelagen (numera inkomstskattelagen) som utgångspunkt skulle undantas (se a. prop. s. 162 ff.). På detta sätt kom alla pensionsförsäkringar – oavsett om de ägdes av någon av makarna eller av arbetsgivaren – att undantas från bodelningen.
Redan år 1989 kompletterades bestämmelserna med en jämkningsregel. Enligt ett nytt tredje stycke i 10 kap. 3 § skulle pension på grund av vissa pensionsförsäkringar helt eller delvis ingå bodelningen om det var oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelningen. Bakgrunden var att det hade framkommit uppgifter om att pensionsförsäkringar användes som en form av kapitalplacering och att det kunde vara oskäligt mot en ekonomiskt svagare make om den andra maken fick undanta en stor pensionsförsäkring från bodelningen. (Se prop. 1989/90:30 s. 11 f.)
I samband med införandet av lagen om individuellt pensionssparande år 1993 ändrades 10 kap. 3 § så att rätt till pension som tillkom någon av makarna på grund av ett sådant pensionssparande som utgångspunkt inte skulle ingå i en bodelning.
Reglerna ändrades på nytt år 1998 och fick då sin nuvarande utformning. Ändringarna syftade till att pension på grund av privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande nu skulle ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad, om det inte var oskäligt. Tjänstepensioner skulle fortsatt inte ingå. (Se prop. 1997/98:106 s. 1.)
Ändringen – som innebar ett förändrat synsätt – motiverades främst med att utgångspunkten vid bodelning bör vara att all egendom som makarna har ska delas. Enligt regeringens mening låg det mot denna bakgrund numera närmast till hands att betrakta rätt till pension på grund av privat pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande som rättigheter som i princip bör delas lika mellan makarna på samma sätt som banktillgodohavanden och andra tillgångar av ekonomiskt värde. (Se a. prop. s. 37 f.)
I 10 kap. 3 § första stycket behölls formuleringen i den inledande meningen, dvs. att rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art inte ska ingå i bodelningen om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. Formuleringen har som framgått sitt ursprung i 1920 års giftermålsbalk.
I tredje stycket i 10 kap. 3 § anges numera att vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska en rätt till pension som någon av makarna har på grund av pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om det belopp som ska betalas ut ska beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till ålderspension eller sjukpension. Det senare syftar på försäkringar som uppfyller inkomstskat-telagens krav på att vara pensionsförsäkringar.
Närmare om innebörden av 10 kap. 3 § första och tredje styckena ÄktB
Av utformningen av 10 kap. 3 § tredje stycket och de uttalanden som gjordes i samband med ändringen framgår att lagstiftarens avsikt var att frågan om vem som äger en pensionsförsäkring (dvs. är försäkringstagare) även fortsättningsvis ska vara utgångspunkten vid prövningen av om värdet av försäkringen ska undantas från bodelningen enligt första stycket (se prop. 1997/98:106 s. 62). Uppfattningen har – genom praxis avseende motsvarande bestämmelse i giftermålsbalken – sådan förankring i tillämpningen att den får godtas, även om den inte vinner något tydligt stöd av lagtexten i första stycket (se p. 45 och 46).
Utgångspunkten är alltså att värdet av tjänstepensionsförsäkringar där arbetsgivaren är försäkringstagare inte ska ingå i bodelningen. Förarbetena tycks samtidigt utgå från att värdet av sådana försäkringar likväl ska ingå om den försäkrade t.ex. i egenskap av ensam aktieägare har det bestämmande inflytandet över arbetsgivaren, eftersom den försäkrade i en sådan situation i praktiken bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över försäkringen (se prop. 1997/98:106 s. 62 f.).
Sett i ljuset av 1989 års lagändring synes skälet till förarbetsuttalandena vara att makar som har ett bestämmande inflytande över hur deras tjänstepensionsförsäkringar ska utformas kan bestämma hur stora avsättningar som ska göras till försäkringen. Till bilden hör att de kvantitativa begränsningar som följer av inkomstskattelagen medger klart högre avsättningar till pensionsförsäkringar än de som görs enligt sedvanliga kollektivavtalsgrundade pensionsförsäkringar. En make som har ett bestämmande inflytande över hur stora avsättningar som görs, kan alltså välja att sätta av stora belopp till försäkringen med en gynnsam skattemässig behandling för avsättningarna. I förarbetena talas om att pensionsförsäkringar i vissa fall kan framstå mer som en kapitalplacering än som ett normalt pensionsskydd. (Se prop. 1997/98:106 s. 65. Jfr även prop. 1989/90:30 s. 11 f.)
Det nu anförda leder till slutsatsen att tjänstepensionsförsäkringar där arbetsgivaren är försäkringstagare, men där den försäkrade maken har ett bestämmande inflytande över pensionslösningen, inte med stöd av första stycket generellt undantas från bodelningen. I stället får frågan om det finns skäl att helt eller delvis undanta sådana tjänstepensionsförsäkringar från bodelningen – på samma sätt som om maken hade varit ägare till försäkringen – bedömas enligt jämkningsregeln i tredje stycket.
Här bör något sägas om äldre rättspraxis, som får anses innebära att värdet av pensionsförsäkringar som ena maken äger ska undantas från bodelning enligt första stycket, om rätten att förfoga över försäkringen är begränsad genom särskilda villkor (se p. 46). Av 58 kap.inkomstskattelagen och 14 kap.försäkringsavtalslagen följer vissa begränsningar för försäkringstagare att förfoga över för-säkringen. Det väcker frågan om dessa begränsningar är av sådan art att värdet enligt försäkringen med detta synsätt ska undantas enligt första stycket.
Vid bedömningen av den frågan får det betydelse att det av 10 kap. 3 § tredje stycket framgår att pensionsförsäkringar, som inte undantas enligt första stycket, likväl ska undantas från bodelning om det är oskäligt att försäkringen helt eller delvis ska ingå. För att regleringen ska hänga ihop måste den slutsatsen dras att värdet av pensionsförsäkringar som ägs av ena maken inte undantas enligt första stycket. Detta måste i sin tur innebära att lagstiftningen utgår från att de begränsningar i förfoganderätten över pensionsför-säkringar som numera följer av 58 kap.inkomstskattelagen och 14 kap. 14 § försäkringsavtalslagen inte medför att rättigheten ska undantas från bodelningen enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB.
När är det oskäligt att hela pensionsrätten ingår i bodelningen?
Enligt jämkningsregeln i 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB ska värdet av en pensionsrätt, som inte undantas från bodelningen enligt första stycket, likväl helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick.
Frågan om pensionsförsäkringar eller pensionssparavtal ska undantas från bodelning ska alltså avgöras efter en helhetsbedömning av makarnas förhållanden.
Ett skäl som kan tala för att värdet av en makes pensionsförsäkring helt eller delvis ska undantas från bodelningen är om maken – kanske till följd av att han eller hon är egenföretagare eller ensam ägare till ett aktiebolag – har pensionsförsäkringar med stort värde som ska ingå i bodelningen enligt 10 kap. 1 § första stycket medan andra maken har pensionsrättigheter av motsvarande värde genom sedvanliga tjänstepensioner och den allmänna försäkringen, vilka inte ska ingå i bodelningen.
Även andra omständigheter kan beaktas vid helhetsbedömningen. I förarbetena nämns bl.a. pensionsrättens värde satt i relation till makarnas övriga tillgångar, andra möjligheter att genom bodelningen åstadkomma en rättvis fördelning samt om den berättigade maken av sociala skäl kan antas ha ett särskilt behov av rättigheten (prop. 1997/98:106 s. 64 f.).
Ett ytterligare skäl som kan tala för att värdet av en makes pensionsförsäkring helt eller delvis ska undantas från bodelningen är om de avsättningar som gjorts till försäkringen motsvarar de avsättningar som görs till sedvanliga tjänstepensionsförsäkringar.
Utgångspunkten bör vara att den make som gör gällande att värdet av en pensionsförsäkring eller ett pensionssparande ska undantas från bodelningen enligt 10 kap. 3 § tredje stycket ska föra fram de omständigheter som enligt honom eller henne medför att oskälighet föreligger. Om dessa inte är ostridiga, har den maken att bevisa de omständigheter som ska ligga till grund för oskälighets-bedömningen.
Bedömningen i detta fall
Konsultbolaget är försäkringstagare och ägare till tjänstepensionsförsäkringen. E.N. är ensam ägare och har genom detta ett be-stämmande inflytande över bolaget. Värdet av pensionsförsäkringen ska därför inte undantas från bodelningen enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB. Det förhållandet att E.N:s och bolagets möjligheter att förfoga över försäkringen begränsas enligt 58 kap. inkomst-skattelagen och 14 kap. 14 § försäkringsavtalslagen, på det sätt som gäller för alla pensionsförsäkringar, påverkar inte den bedömningen (se p. 59).
Frågan är därmed om värdet av tjänstepensionsförsäkringen helt eller delvis ska undantas från bodelningen enligt 10 kap. 3 § tredje stycket ÄktB. Detsamma gäller beträffande E.N:s individuella pensionssparande. Som har framgått ska den frågan avgöras efter en helhetsbedömning av makarnas förhållanden (se p. 62).
M.N. har arbetat deltid som undersköterska och har sedermera utbildat sig till och arbetat som ekonom. E.N. var innan han år 2006 övergick till egen verksamhet anställd som ekonomichef och tjänade då in sedvanlig tjänstepension. Det saknas uppgifter om värdet av den pension som M.N. har tjänat in. Inte heller finns det någon prognos för utfallet av hennes pension. Det finns inga uppgifter om E.N:s allmänna pension eller hans tjänstepension från anställning hos andra än konsultbolaget. Samtidigt står det klart att värdet av E.N:s tjänstepensionsförsäkring från konsultbolaget och individuella pensionssparande är förhållandevis stort. Utredningen ger sammantaget inte stöd för att M.N. genom den allmänna pensionen och tjänstepensioner har pensionsrättigheter som motsvarar E.N:s.
Vid den helhetsbedömning som ska göras bör också kunna beaktas hur stora avsättningar som har gjorts till det individuella pensionssparandet och till tjänstepensionsförsäkringen i förhållande till de avsättningar som skulle ha gjorts enligt sedvanliga tjänstepensionsförsäkringar ( jfr p. 65). Utredningen i målet innehåller emellertid inte tillräckligt underlag för att dra några slutsatser i detta hänseende.
Sammantaget har E.N. inte visat att det föreligger omständigheter som gör att det kan anses oskäligt att värdet av hans tjänstepensionsförsäkring och hans individuella pensionssparande ingår i bodelningen.
Sammanfattande slutsatser
HD:s ställningstaganden innebär att domstolen inte kommer till några andra slutsatser än hovrätten när det gäller de frågor där prövningstillstånd har meddelats.
I de delar av målet som har förklarats vilande bygger E.N:s ändringsyrkanden på att aktierna i konsultbolaget ska anses vara enskild egendom. Eftersom HD kommit fram till att aktierna är giftorättsgods saknas skäl att meddela prövningstillstånd i övriga delar av målet.
Hovrättens domslut ska därmed fastställas.
HD:S DOMSLUT
HD, som inte meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, fastställer hovrättens domslut.
Justitieråden Agneta Bäcklund och Jonas Malmberg var skiljaktiga i fråga om motiveringen och anförde följande.
Vi menar att punkterna 22–34 ska ersättas av följande.
Om medel som är enskild egendom har satts in på ett gemensamt konto följer av rättsfallet ”Vasalundsgrillen” NJA 1992 s. 773 att medlens egenskap av enskild egendom inte utsläcks utan vidare i och med den insättning som sker. Det förutsätter dock enligt rättsfallet att makarna genom bokföring eller på annat sätt sinsemellan har hållit isär de skilda medelslagen på kontot. Om så inte sker förlorar medlen sin karaktär av enskild egendom redan genom insättningen. Saldot på ett gemensamt konto kan alltså på brytdagen för bodelningen bestå av såväl enskild egendom som giftorättsgods.
En likartad situation när frågan om sammanblandning aktualiseras är då en make gör en insättning av medel som utgör enskild egendom på ett konto där det också finns giftorättsmedel, för att senare använda kontomedlen för att skaffa sig en annan tillgång.
Den första frågan som då måste besvaras är om saldot på det gemensamma kontot består av såväl enskild egendom som giftorättsgods när medel på kontot används för att skaffa en annan tillgång.
Om så är fallet krävs ett ställningstagande till frågan om medel som utgör enskild egendom har använts för förvärvet av den andra tillgången. I så fall utgör den nya tillgången, till följd av reglerna om surrogat, enskild egendom. När det inte föreligger några svårigheter att koppla en insättning till en utgift för annan egendom som betalaren har skaffat sig inom ramen för de insatta medlen, finns det inte några bärande skäl för att den egendom som maken skaffat sig inte ska anses ha trätt i stället för medlen som ett surrogat.
Vid bedömningen av om en tillräcklig koppling finns får vad som har framgått om avsikten hos den make som har gjort insättningen och det senare förvärvet betydelse. Av vikt är vidare bl.a. egendomens karaktär, tiden mellan insättningen och anskaffandet av egendomen och vilka kontorörelser som har skett. Det är givet att kopplingen många gånger förstärks om det insatta beloppet svarar mot kostnaden för den förvärvade egendomen.
Bedömningen i detta fall
E.N. har i målet gjort gällande att den registreringsavgift som betalats från det gemensamma kontot skett med medel som utgjorde hans enskilda egendom. M.N. har bestritt detta påstående.
Av utredningen framgår att den 12 december 2005 överfördes 5 750 kr av E.N:s enskilda egendom till det gemensamma kontot i ICA-banken. På kontot fanns då redan en behållning om drygt 13 000 kr. Det är ostridigt att behållningen före överföringen var giftorättsgods. Den 19 december 2005 betalades en registreringsavgift om 1 000 kr till Bolagsverket med medel från ICA-kontot. Kontot användes av båda makarna för löpande transaktioner.
E.N. och M.N. har inte genom bokföring eller på annat sätt hållit isär de skilda medelslagen på kontot. E.N. gjorde inte vid insättningen klart att avsikten var att hela eller delar av beloppet skulle vara enskild egendom. Inte heller var omständigheterna vid insättningen sådana att M.N. borde ha förstått att E.N. ansåg att medlen skulle vara enskild egendom.
De medel som E.N. satte in på kontot i december 2005 har därmed förlorat sin karaktär av enskild egendom redan genom insättningen.
Justitieråden Eric M. Runesson, referent, och Stefan Reimer var skiljaktiga i sak och ville delvis bifalla överklagandet i den del som avser pensionsrättigheter.
Vi ställer oss bakom det som anges i domskälen till och med punkt 54. Vi menar att skälen därefter bör ha följande lydelse.
Den närmare gränsdragningen för vilka pensionsrättigheter som ska undantas När det gäller den närmare gränsdragningen för vilka pensionsrättigheter som ska undantas enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB framgår det av förarbetena att avsikten är att frågan ska avgöras med utgångspunkt från vem som äger en pensionsförsäkring, dvs. utifrån vem som är försäkringstagare.
Det förhållandet att en arbetsgivare står som försäkringstagare sägs skapa en presumtion för att den försäkrades rätt ska undantas från bodelning enligt det första stycket ( jfr prop. 1997/98:106 s. 62 f.). Presumtionen kan dock brytas. I förarbetena uttalas:
Om den försäkrade t.ex. i egenskap av ensam aktieägare har det bestämmande inflytandet över arbetsgivaren, så att han i praktiken bara behöver samtycke av sig själv för att förfoga över försäkringen, faller hans rätt enligt försäkringen dock troligen utanför [det första stycket].
Mot den tolkning eller tillämpning av den angivna utgångspunkten som här förmodas vara möjlig (”troligen utanför”) talar att den inbjuder till tilllämpningsproblem. Tolkningen är svår att förena med lagtextens lydelse och förutsätter dessutom att ( just när det gäller tjänstepensioner) ett avsteg görs från principen att ägaren av ett aktiebolag och aktiebolaget bör betraktas som två olika rättssubjekt. I vissa typfall som beskrivs i det följande riskerar också den angivna utgångspunkten – dvs. att tjänstepensioner för den som har ett ensamt bestämmande inflytande över ett aktiebolag som är arbetsgivare och försäkringstagare i förhållande till denne ska ingå i bodelningen – att leda till att andra försäkrade behandlas helt annorlunda trots att de har en likartad situation vad gäller deras pensionsrättigheter. Som utgångspunkt bör lika fall behandlas lika.
Ett aktiebolag kan ha tecknat en tjänstepension för en av flera anställda aktieägare som, när bolaget blev försäkringstagare, inte hade ett bestämmande inflytande, men som senare får det, t.ex. på grund av ett utköp av andra aktieägare. Ett aktiebolag kan också ha tecknat en tjänstepension när den anställde aktieägaren hade ett ensamt bestämmande inflytande, men som senare förlorar det på grund av en aktieöverlåtelse eller en nyemission. Ett bestämmande inflytande kan också uppkomma (eller förloras) på grund av aktieägaravtal.
Att den försäkrades rätt till pension skulle ha förändrats bara genom mellankommande förändringar i ägandet av eller bestämmandet över bolaget (försäkringstagaren) är svårförståeligt. Principiellt sett bör inte heller en rättighet från tid till annan kunna åka in eller ur till att omfattas av bodelning utan att det som kännetecknar pensionsrättigheten förändras. Det är då också svårt att finna bärkraftiga skäl för att försäkrade anställda aktieägare i fåmansbolag ska behandlas olika beroende på om de har funnit anledning eller haft möjlighet att förändra sitt aktieägande eller inte medan pensionsrättigheten byggs upp.
I en delägarkrets – utan att någon enskild aktieägare kan sägas ha ett bestämmande inflytande – kan det också vara mer eller mindre uttalat att samtycke till en aktieägares förfogande över hans eller hennes rätt till pension ska ges om han eller hon ber om det. Innehavaren av rättigheten behöver i sådana fall ”i praktiken bara … samtycke av sig själv”. Sådana fall torde bli svårbedömda, varvid den i förarbetena förslagna tolkningen synes kunna ge upphov till tvister.
Det finns också andra till synes likartade situationer, t.ex. när en arbetsgivare som är försäkringstagare ger vissa medarbetare stor frihet att bestämma om storleken på pensionsavsättningar som ett alternativ till högre lön.
Den förmodade tillämpningsmöjligheten leder också till ytterligare en tillämpningssvårighet som ligger i att man bör kunna identifiera på vilket sätt som fåmansbolagsaktieägare har faktiska möjligheter att förfoga över rätten till pension som avviker från vad andra tjänstepensionsförsäkrade har. En önskan om att bibehålla en skattemässigt gynnad behandling måste i vart fall i realiteten verka avhållande från eventuella förfoganden som innebär större av-sättningar än som godtagits inom skatterätten.
Det sagda leder enligt vår mening till att en tolkning av 10 kap. 3 § första stycket bör eftersträvas som likställer anställda fåmansbolagsaktieägare med andra anställda som av arbetsgivaren getts och utnyttjat en frihet att inom ramen för den skatterättsliga regleringen för pensionssparande bestämma vilka avsättningar som ska göras ( jfr prop. 1989/90:30 s. 11 f. och prop. 1997/98:106 s. 64).
Genom att sätta sparandet i fokus snarare än aktieägandet och det bestämmande inflytandet bör man kunna undvika påtalade tillämpningsproblem kopplade till den försäkrades kontroll över försäkringstagaren (bolaget). Man undviker då att fåmansaktiebolagsägare systematiskt ställs sämre än andra, såsom sker om deras tjänstepensionsförsäkringar omfattas av bodelning, trots att deras avsättningar legat inom ramen för vad som godtas skattemässigt som ett pensionssparande och som i den meningen legat inom marginalen för det sedvanliga.
Vi menar därför att det framstår som betydligt rimligare att utgångspunkten i stället utformas på det sättet att så länge avsättningarna ligger inom det skatterättsligt godtagbara utrymmet i inkomstskattelagen får de betraktas som ett uttryck för sedvanligt pensionssparande och därför omfattas av det första stycket. Värdet av sådana tjänstepensionsförsäkringar ska med andra ord som utgångspunkt undantas från bodelning.
Den i förarbetena uttalade presumtionen bör dock kunna brytas i särskilda situationer, t.ex. när det framstår som tydligt att försäkringen huvudsakligen är ett medel för att kunna hålla ett värde utanför en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad; försäkringstagaren framstår då närmast som en bulvan för den försäkrade.
Bedömningen i detta fall
I följd av slutsatserna om tillgångarna i rörelsen och aktierna kan inte heller E.N:s pensionsrättigheter utgöra enskild egendom.
Tjänstepensionsförsäkringen ägs av konsultbolaget. Det föreligger då en presumtion för att E.N:s rätt omfattas av 10 kap. 3 § första stycket ÄktB och därför ska undantas från bodelningen.
Tjänstepensionsförsäkringen är av sedvanligt slag och omfattning. Det framstår inte som att E.N. har låtit sitt aktiebolag vara försäkringstagare för att kunna hålla värdet av pensionsrättigheterna utanför en bodelning med anledning av en äktenskapsskillnad. Det har således inte framkommit omständigheter som skulle kunna medföra att presumtionen ska brytas. Värdet av försäkringen ska därför undantas från bodelning.
Vi instämmer med majoriteten att E.N:s individuella pensionssparande ska ingå i bodelningen.
Hovrättens dom i huvudsaken bör därför ändras på så sätt att den bodelningslikvid som E.N. ska betala till M.N. bestäms till 1 431 940 kr.
Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.