NJA 2022 s. 1130
Om en särskild föreskrift om vistelse enligt 26 kap. BrB har ersatts av en ny föreskrift, kan ett överklagande av den första fö-reskriften inte prövas.
Svea hovrätt dömde den 14 oktober 2020 M.A. för bl.a. medhjälp till grov misshandel till fängelse två år varjämte villkorligt medgiven frihet om två månader förklarades förverkad. Verkställigheten påbörjades den 20 juni 2021 och tidpunkten för villkorlig frigivning var till en början beräknad att infalla den 4 maj 2022. Kriminalvården beslutade dock att skjuta upp den villkorliga frigivningen till den 18 maj 2022 på grund av upprepad och allvarlig misskötsamhet under verkställigheten.
Kriminalvården, frivården Uppsala, beslutade den 1 april 2022 om särskild föreskrift att M.A. inte fick vistas i Uppsala och Gävle kommuner från den 4 maj 2022 till och med den 3 maj 2023. Frivården beslutade även att föreskriften skulle kontrolleras genom elektronisk övervakning från den 4 maj 2022 till och med den 3 oktober 2022.
Efter överklagande beslutade övervakningsnämnden den 27 april 2022 att undanröja frivårdens beslut om vistelseförbud och elektronisk kontroll. övervakningsnämnden angav i beslutet att det var befogat att utfärda en geografisk avgränsning som omfattade Uppsala stad, men att det inte var lämpligt att övervakningsnämnden som första instans fattade ett sådant beslut.
Efter det att övervakningsnämnden meddelat sitt beslut meddelade frivården nya föreskrifter om att M.A. inte fick vistas i Uppsala stad och området Gränby och Gottsunda från och med den 18 maj 2022 till och med den 17 maj 2023 och att föreskriften skulle kontrolleras genom elektronisk övervakning från och med den 18 maj 2022 till och med den 17 november 2022. M.A. överklagade besluten. Övervakningsnämnden avslog den 25 maj 2022 hans överklagande. M.A. överklagade detta beslut till tingsrätten.
Uppsala tingsrätt
Kriminalvården överklagade övervakningsnämndens beslut den 27 april 2022 till Uppsala tingsrätt.
Tingsrätten (rådmannen Annika Folkeson) avslog kriminalvårdens överklagande i beslut den 20 maj 2022.
SKÄL
Tingsrätten delar övervakningsnämndens bedömning. Överklagandet ska därför avslås.
Svea hovrätt
Kriminalvården överklagade i Svea hovrätt.
Hovrätten antecknade följande i ett protokoll vid föredragning den 7 juli 2022.
Genom det överklagade beslutet avslog tingsrätten Kriminalvårdens yrkande om att, med stöd av 26 kap. 16 § andra stycket punkten 7 BrB, ålägga M.A. särskild föreskrift om att inte vistas i kommunerna Uppsala och Gävle från den 18 maj 2022 till och med den 17 maj 2023 och att föreskriften ska kontrolleras genom elektronisk övervakning till och med den 17 november 2022.
Kriminalvården har överklagat beslutet och yrkat att hovrätten ska bifalla yrkandet. I andra hand har Kriminalvården yrkat att hovrätten ska besluta att vistelseförbudet ska avse de områden i Uppsala och Gävle som framgår av bifogade kartor, se bilagorna A och B (här uteslutna, red:s anm.).
Kriminalvården har anfört i huvudsak följande till stöd för sitt överklagande. – – – Vidare har anförts att Kriminalvården, efter det att tingsrätten avslagit Kriminalvårdens överklagande av det nu överklagade beslutet, meddelat nya föreskrifter, innebärande att M.A. inte får vistas i Uppsala stad och området Gränby och Gottsunda med elektronisk övervakning samt att M.A. överklagat det beslutet till tingsrätten.
M.A. har motsatt sig yrkandena och anfört i huvudsak följande som skäl härför. – – – Han har överklagat Kriminalvårdens beslut om nya föreskrifter. Tingsrätten avslog överklagandet den 27 juni 2022. Att det således finns ett annat beslut från tingsrätten om en föreskrift om vistelseförbud med elektronisk övervakning gällande samma period, dock endast avseende Uppsala stad och området Gränby och Gottsunda, som ännu inte vunnit laga kraft är inte tilltalande.
Kriminalvården har yttrat sig över M.A:s yttrande.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind samt hovrättsråden Samuel Rudvall, referent, och Hanna Granberger) anförde följande i beslut den 8 juli 2022.
Hovrätten bifaller Kriminalvårdens yrkande om att M.A. ska åläggas särskild föreskrift att inte vistas i de områden i Uppsala och Gävle som framgår av bifogade kartor, bilagorna A och B, under perioden den 18 maj 2022 till och med den 17 maj 2023 samt att föreskriften ska kontrolleras genom elektronisk övervakning under perioden den 18 maj 2022 till och med den 17 november 2022.
SKÄLEN FÖR BESLUTET
Inledningsvis konstaterar hovrätten att det, enligt hovrättens bedömning, inte föreligger något hinder mot att pröva det nu överklagade beslutet med hänsyn till det senare beslutet som meddelades den 27 juni 2022.
När det gäller frågan om M.A. ska åläggas en särskild föreskrift ska först understrykas att ett fängelsestraff inte är avtjänat när den dömde frigetts villkorligt; straffet är helt verkställt först vid prövotidens utgång och förutsatt att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras förverkad (26 kap. 10 § andra stycket BrB). Den som är villkorligt frigiven och står under övervakning av Kriminalvården får enligt 26 kap. 16 § andra stycket punkten 7 BrB åläggas en förskrift om vistelseförbud för vissa områden om det behövs för att minska risken att personen begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta personens anpassning i samhället. Av 26 kap. 14 a § BrB följer att en sådan åtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden och inte ska användas om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig.
Kriminalvårdens möjligheter att ålägga den villkorligt frigivne föreskrifter under övervakningstiden har förstärkts de senaste åren med syfte att motverka att den som frigetts villkorligt återfaller i brott. Av motiven framgår att föreskrifter avseende vistelse kan användas när det är särskilt angeläget att förhindra att den övervakade uppehåller sig i en kriminell miljö och främst bör övervägas för personer där risken för återfall i allvarlig brottslighet är särskilt stor och personer med koppling till kriminella gäng eller organiserad brottslighet (se prop. 2018/19:77 s. 62 f. och prop. 2020/21:85 s. 30 och 53 f.).
Att risken för att återfalla i brottslighet i vissa fall är störst i sådana områden där den villkorligt frigivne har sin normala vistelsemiljö är naturligt. Syftet med bestämmelsen om vistelseförbud skulle inte kunna uppnås för det fall det inte vore möjligt att föreskriva om förbud om att vistas i sådana områden.
Hovrätten, som inte finner anledning att ifrågasätta uppgifterna från Polismyndigheten eller Kriminalvården, anser att det föreligger ett särskilt angeläget behov att ålägga M.A. föreskrift om vistelseförbud. Det är tillräckligt att vistelseförbudet avser de områden i Uppsala och Gävle som framgår av bifogade kartor, – – –. Vistelseförbudet bör kunna kontrolleras genom elektronisk övervakning. Skälen för vistelseförbudet och den elektroniska övervakningen uppväger de olägenheter detta innebär för M.A. Mindre ingripande åtgärder kan inte anses tillräckliga.
Högsta domstolen
M.A. överklagade och yrkade i första hand att hovrättens beslut skulle undanröjas och att Kriminalvårdens talan skulle avvisas. I andra hand yrkade han att de särskilda föreskrifterna om vistelseförbud och om elektronisk kontroll skulle upphävas, eller i vart fall att föreskriften om vistelseförbud inte skulle avse Uppsala stad och den del av Gränby som avser området inom gatorna Kungsängsleden – Tycho Hedéns väg – Vaksalagatan – Österleden.
Kriminalvården motsatte sig ändring av hovrättens beslut.
M.A. yrkade även att hans ombud skulle förordnas som offentlig försvarare för honom samt att han skulle tillerkännas ersättning för rättegångskostnader i HD.
Målet avgjordes efter föredragning
Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotta Hallgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela beslut i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s beslut.
Domskäl
HD ( justitieråden Agneta Bäcklund, Sten Andersson, Stefan Johansson, Johan Danelius, referent, och Christine Lager) meddelade den 29 december 2022 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
M.A. påbörjade i juni 2021 verkställigheten av ett fängelsestraff. Villkorlig frigivning skulle ursprungligen ske den 4 maj 2022 men Kriminalvården beslutade att skjuta upp den villkorliga frigivningen till den 18 maj 2022 på grund av att M.A. hade misskött sig under fängelsevistelsen.
Kriminalvården beslutade den 1 april 2022 en särskild föreskrift av innebörd att M.A. inte fick vistas i kommunerna Uppsala och Gävle under ett års tid räknat från dagen för villkorlig frigivning. Föreskriften skulle enligt ett särskilt beslut kontrolleras genom elektronisk övervakning under sex månader.
M.A. överklagade besluten till övervakningsnämnden. Nämnden bedömde att den geografiska avgränsningen av vistelseförbudet var oproportionerligt omfattande och undanröjde föreskrifterna genom ett beslut den 27 april 2022. Enligt nämnden var det befogat med ett vistelseförbud som omfattade Uppsala stad men nämnden ansåg det inte lämpligt att som första instans besluta om detta.
Efter att övervakningsnämnden meddelat sitt beslut fattade Kriminalvården den 11 maj 2022 ett nytt beslut med en särskild föreskrift för M.A. Föreskriften innebar nu ett förbud för honom att under ett års tid från dagen för den villkorliga frigivningen vistas i Uppsala stad jämte vissa preciserade områden inom Gränby och Gottsunda. I ett särskilt beslut bestämdes att även denna föreskrift skulle kontrolleras genom elektronisk övervakning.
M.A. överklagade även dessa beslut. Både övervakningsnämnden och tingsrätten avslog överklagandet. Tingsrättens beslut fick laga kraft.
Utöver att besluta nya föreskrifter överklagade Kriminalvården övervakningsnämndens beslut att undanröja de föreskrifter som Kriminalvården hade beslutat om den 1 april 2022. Tingsrätten avslog överklagandet i ett beslut den 20 maj 2022, det vill säga efter det att Kriminalvården hade meddelat de senare besluten.
hovrätten
7. Kriminalvården överklagade tingsrättens beslut till hovrätten. I hovrätten yrkade Kriminalvården i andra hand att vistelseförbudet skulle omfatta vissa närmare preciserade områden i Uppsala och Gävle. Hovrätten, som bedömde att det vistelseförbud som Kriminalvården hade beslutat den 11 maj 2022 inte utgjorde hinder mot att pröva överklagandet, har beslutat i enlighet med myndighetens andrahandsyrkande.
Vad målet i HD gäller
Målet gäller föreskrifter om vistelse enligt 26 kap. BrB. Frågan i HD är främst vilken betydelse det har vid prövningen av ett överklagande av en sådan föreskrift att det vid tidpunkten för prövningen har fattats beslut om en ny föreskrift.
Villkorlig frigivning och övervakning
Den som har dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff ska som huvudregel friges villkorligt när två tredjedelar av straffet har avtjänats. Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst ett år. Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång under förutsättning att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förverkas. (Se 26 kap. 6 och 10 §§ BrB.)
Den som är villkorligt frigiven ska ställas under övervakning, om det behövs för att minska risken att han eller hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället. Övervakningen upphör, om inte annat beslutats, vid prövotidens utgång. Beslut om övervakning fattas av Kriminalvården. (Se 26 kap. 12 §.)
Särskilda föreskrifter
Av samma skäl som motiverar att den frigivne ställs under övervakning får Kriminalvården även besluta om särskilda föreskrifter som ska följas av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för viss tid, högst ett år åt gången. Tanken är att föreskriften ska kunna bidra till att skapa en tydlighet och struktur för tiden efter den villkorliga frigivningen. (Se 26 kap. 16 § och prop. 2018/19:77 s. 31.)
Om den frigivne bryter mot en föreskrift, får Kriminalvården vidta vissa åtgärder. Vid allvarliga överträdelser kan villkorligt medgiven frihet förverkas. (Se 26 kap. 19 §.)
Föreskrifter om vistelse
En särskild föreskrift får avse bl.a. vistelseort eller andra anvisningar om på vilka platser eller inom vilka områden den dömde ska vistas eller inte får vistas (26 kap. 16 § andra stycket 7). En sådan föreskrift kan användas i kontrollsyfte när det är särskilt angeläget att hålla den dömde borta från en viss miljö, t.ex. för att motverka återfall i brott mot en viss person eller förhindra att den övervakade uppehåller sig i en kriminell miljö. (Se prop. 2018/19:77 s. 35 och 62.)
Om det behövs för att kontrollera en föreskrift om vistelse, får Kriminalvården besluta om elektronisk övervakning för högst sex månader åt gången (26 kap. 17 §).
En föreskrift om vistelse är en ingripande åtgärd som innebär en betydande inskränkning i den personliga rörelsefriheten. Det är mot den bakgrunden angeläget att det inte råder några oklarheter om vilka skyldigheter den dömde har att iaktta med anledning av föreskriften. Det måste därför i föreskriften tydligt preciseras vilken plats eller vilket område som den avser.
Den geografiska omfattningen av en föreskrift om vistelse får inte vara större än vad som krävs för att uppnå syftet med åtgärden. En proportionalitetsbedömning måste göras i varje enskilt fall. Är det fråga om flera åtgärder, måste det även beaktas att dessa sammantaget inte blir alltför ingripande.
Beslutsordningen
Beslut om särskilda föreskrifter för villkorligt frigivna enligt 26 kap. BrB fattas av Kriminalvården. Besluten får överklagas till övervakningsnämnden. Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut gäller omedelbart. Beslut från övervakningsnämnden får överklagas till allmän domstol. Vid sådant överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. (Se 37 kap. 7, 10 och 11 §§ BrB.)
Vid prövning i övervakningsnämnd av en föreskrift om vistelse bör det eftersträvas att föreskriften, om det bedöms finnas behov av en sådan, får en omfattning som är proportionerlig och även i övrigt lämplig med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. För att möjliggöra detta kan det många gånger vara ändamålsenligt att Kriminalvården under förfarandet i övervakningsnämnden framställer alternativa yrkanden. Det kan t.ex. handla om att myndigheten anger andra geografiska avgränsningar som nämnden kan besluta om för det fall att den föreskrift som Kriminalvården har beslutat om skulle anses innebära en alltför ingripande inskränkning av den villkorligt frigivnes rörelsefrihet.
Genom sådana alternativa yrkanden – och, vid behov, processledning från övervakningsnämndens sida – kan det undvikas att den villkorligt frigivne i avvaktan på en slutlig prövning i domstol inte omfattas av någon föreskrift om vistelse, trots att det finns behov av en sådan. I samma syfte kan det finnas skäl för Kriminalvården att framställa alternativa yrkanden även vid prövning i domstol. Myndigheten har där också möjlighet att framställa interimistiska yrkanden om vad som ska gälla i avvaktan på ett slutligt beslut om saken (se 26 § andra stycket ärendelagen).
Ändrade och nya föreskrifter
Om det finns anledning till det, får Kriminalvården under prövotiden besluta om ändrade eller nya föreskrifter (26 kap. 18 § BrB). Kriminalvården kan alltså ersätta en föreskrift om vistelse med en ny föreskrift. Inget hindrar heller att Kriminalvården, om det finns skäl för det, beslutar om nya föreskrifter som ska gälla utöver de som tidigare har beslutats. Det kan t.ex. handla om att myndigheten lägger till ett område där den villkorligt frigivne inte får vistas, utöver de områden som angetts i en tidigare föreskrift.
Det kan alltså förekomma att Kriminalvården vid olika tillfällen beslutar föreskrifter om vistelse med avseende på samma person. Med hänsyn till den ingripande karaktären av sådana beslut är det av största vikt att det för den enskilde inte råder någon tvekan om vilken eller vilka föreskrifter som han eller hon har att rätta sig efter ( jfr p. 15). I förekommande fall bör Kriminalvården därför tydligt ange hur ett senare beslut förhåller sig till ett tidigare beslut. Om inte annat tydligt framgår, bör den enskilde kunna utgå från att det är endast den senast av Kriminalvården beslutade föreskriften som gäller och att den således ersätter tidigare föreskrifter.
Om ett beslut om en särskild föreskrift har ersatts av ett nytt beslut, kan ett överklagande av det första beslutet inte prövas ( jfr ”Det nya reseförbudet” NJA 1985 s. 235). Är det däremot så att flera beslut gäller vid sidan om varandra utgör ett senare fattat beslut inte något hinder mot en överprövning av ett tidigare beslut.
Bedömningen i detta fall
Efter det att Kriminalvården fattade det beslut med föreskrift om vistelse som undanröjdes av övervakningsnämnden fattade Kriminalvården ett nytt sådant beslut. Det senare beslutet avsåg samma tidsperiod som det första beslutet och de geografiska områden som angavs i besluten var delvis överlappande. Det kan inte uppfattas på annat sätt än att det senare beslutet ersatte det tidigare beslutet. Kriminalvårdens överklagande av övervakningsnämndens beslut om undanröjande borde därför inte ha tagits upp till prövning (se p. 22).
Tingsrättens och hovrättens beslut ska således undanröjas och Kriminalvårdens överklagande av övervakningsnämndens beslut ska avvisas.
M.A:s yrkande om förordnande av offentlig försvarare kan inte lagligen bifallas. Detsamma gäller hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader ( jfr 32 § ärendelagen).
HD:S AVGÖRANDE
HD undanröjer hovrättens och tingsrättens beslut och avvisar Kriminalvårdens överklagande av övervakningsnämndens beslut den 27 april 2022.
HD avslår M.A:s yrkande om att offentlig försvarare ska förordnas för honom.
HD avslår M.A:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader.