PMÖD 2017:6

Ett bolag hade yrkat interimistiskt förbud enligt upphovsrättslagen resp. marknadsföringslagen och till grund för yrkandena åberopat bl.a. att svaranden hade skapat ett datorprogram inom ramen för sin anställning hos bolaget. Huruvida anställning hade förelegat var tvistigt. Patent- och marknadsdomstolen har ansetts inte behörig att pröva bolagets yrkande om interimistiskt förbud enligt upphovsrättslagen, eftersom tvisten rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Patent- och marknadsdomstolen har dock ansetts behörig att pröva yrkandet om interimistiskt förbud enligt marknadsföringslagen.

Patent- och marknadsöverdomstolen

RÄTTEN Hovrättslagmannen Per Carlson, hovrättsrådet Maj Johansson och tf. hovrättsassessorn Erik Hellsten, referent

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Referenten

KLAGANDE Repostor AB, 556788-1775 Fiskhamnsgatan 10 414 58 Göteborg

Ombud: Advokat J.K. och jur.kand. M.S.

MOTPART T.D.

SAKEN Interimistiskt vitesförbud

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens beslut 2016-11-11 i mål nr PMT 11586-16

______________

Följande antecknas.

Repostor AB har överklagat Patent- och marknadsdomstolens beslut och yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen, för tiden till dess målet slutligt avgörs eller annat beslutas, ska

a) förbjuda T.D., vid vite om 200 000 kr eller det belopp som domstolen finner skäligt, per påbörjad vecka av uteblivet upphörande, att dels framställa exemplar av Programvarorna, innefattande samtliga versioner av datorprogrammen Data Protector och Snap Protector samt källkoden till Data Protector och Snap Protector, dels tillgängliggöra dessa programvaror genom marknadsföring, försäljning eller licensering.

b) förbjuda T.D., vid vite om 200 000 kr eller det belopp som domstolen finner skäligt, per påbörjad vecka av uteblivet upphörande, att på hemsidan daleto.org, i anföranden och uttalanden på sociala medier samt i direkta kontakter med tredje man och Repostor AB:s kunder marknadsföra Programvarorna genom att uppge att T.D. är ägare till Programvarorna, att T.D. har rätt att vidaredistribuera Programvarorna, att Repostor AB har förlorat rättigheten att sälja dessa från T.D. samt att T.D. letar efter nya distributörer till Programvarorna.

Patent- och marknadsöversomstolen har meddelat prövningstillstånd.

T.D. har bestritt yrkandena.

Parterna har i Patent- och marknadsöverdomstolen åberopat samma omständigheter som vid Patent- och marknadsdomstolen.

Repostor har sammanfattningsvis anfört följande. T.D., som sedermera startade Repostor AB, lanserade datorprogrammet Data Protector år 2009. Datorprogrammet Snap Protector lanserades år 2015. T.D. har utvecklat och vidareutvecklat de datorprogrammen i sin anställning hos Repostor AB under åren 2009–2016. T.D. har tagit ut lön för sin anställning. Utvecklingen har skett löpande i Repostpors regi och varit ett teamarbete mellan flera personer. Upphovsrätten till datorprogrammen tillkommer Repostor AB, eftersom de har skapats av T.D. som ett led i anställningen. Vid Delecsys förvärv av Repostor AB från T.D. år 2013, var upphovsrätten till datorprogrammen de enda tillgångarna. Det framgår av aktieöverlåtelseavtalet att T.D. garanterade att Repostor AB:s immateriella rättigheter inte gör intrång i annans rätt samt att de vederbörligen underhållits och bevakats. Av en bilaga till avtalet framgår att Repostor AB äger datororogrammen och att parterna får använda dem bara på sätt som anges i avtalet. Det licensavtal som Repostor AB använder i sin verksamhet har utarbetats av T.D.. Däri anges Repostor AB som rättighetsinnehavare till datorprogrammen. T.D. har, bl.a. på sociala medier, angett att han är ägare till datorprogrammen. Han har också marknadsfört datorprogrammen på sin hemsida. Dessutom har han i kontakt med IBM, Repostor AB:s viktigaste försäljningskanal för datorprogrammen, angett sig som ägare av datorprogrammen. Detta har lett till att IBM har tagit bort Repostor AB:s produkter i väntan på att frågan om vem som är rätt ägare är klargjord. T.D.s ageranden utgör intrång i Repostor AB:s upphovsrätt till datorprogrammen samt vilseledande efterbildning och otillbörlig marknadsföring.

T.D. har sammanfattningsvis anfört följande. T.D. innehar upphovsrätten till datorprogrammen. Han har varken sålt eller på annat sätt överlåtit rättigheterna till någon annan. Han har aldrig varit anställd i Repostor AB. Datorprogrammen skapades innan Repostor AB hade bildats. Repostor AB har kunnat marknadsföra datorprogrammen med stöd av ett licensavtal mellan T.D. och bolaget.

Patent- och marknadsöverdomstolen har på förekommen anledning gett parterna tillfälle att yttra sig i frågan om tvisten, såvitt gäller förbud vid vite med stöd av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen), är en arbetstvist vilken patent- och marknadsdomstolen inte är behörig att pröva.

Parterna har yttrat sig i den frågan.

Efter föredragning fattar Patent- och marknadsöverdomstolen följande

BESLUT (att meddelas 2017-01-18)

1. Patent- och marknadsöverdomstolen undanröjer Patent- och marknadsdomstolens beslut, såvitt gäller interimistiskt förbud vid vite med stöd av upphovsrättslagen, och avvisar Repostor AB:s yrkande härom.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen avslår Repostor AB:s överklagande, såvitt gäller interimistiskt förbud vid vite med stöd av marknadsföringslagen (2008:486).

Skälen för beslutet

Patent- och marknadsdomstolen har behörighet att pröva bl.a. mål enligt upphovsrättslagen, om de inte är att betrakta som arbetstvister (se 58 § upphovsrättslagen och 1 kap. 4 § 2 och 5 § lagen, 2016:188, om patent- och marknadsdomstolar samt prop. 2015/16:57 s. 174 f.). Med arbetstvister förstås, förutom tvister om kollektivavtal, andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (1 kap. 1 § lagen, 1974:371, om rättegången i arbetstvister).

Arbetsdomstolen har slagit fast att en tvist är att betrakta som en arbetstvist, för det fall ett anställningsförhållande ingår som ett nödvändigt moment för den grund som käranden åberopat till stöd för sin talan, dvs. om det för bifall till käromålet är avgörande att ett anställningsförhållande föreligger (AD 2009 nr 14). Detta gäller även om domstolen därefter kommer till slutsatsen att ett anställningsförhållande inte före ligger och på den grunden avslår käromålet. (Se härtill även prop. 1974:77 s. 137 ff.)

Mål enligt bl.a. marknadsföringslagen prövas dock av Patent- och marknadsdomstolen, även om de rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (1 kap. 4 § 3 lagen om patent- och marknadsdomstolar och 1 kap. 2 § första stycket 4 lagen om rättegången i arbetstvister).

Repostor har till grund för sin talan om förbud enligt upphovsrättslagen åberopat att T.D. har skapat datorprogrammen, i vart fall delvis, som ett led i sina arbetsuppgifter som anställd i bolaget. Detta medför att målet såvitt avser förbud enligt upphovsrättslagen är en sådan arbetstvist som inte kan prövas av Patent- och marknadsdomstolarna. Patent- och marknadsdomstolen har således inte varit behörig att pröva yrkandet om förbud på den nu aktuella grunden. Patent- och marknadsdomstolens beslut i denna del ska därför undanröjas och yrkandet avvisas.

När det gäller Repostors yrkande om förbud enligt marknadsföringslagen gör Patent och marknadsöverdomstolen ingen annan bedömning än den som Patent- och marknadsdomstolen har gjort. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Det ankommer på Patent- och marknadsdomstolen att vidta de åtgärder i målet i övrigt som detta beslut kan föranleda.

Det saknas anledning att frångå huvudregeln att Patent- och marknadsöverdomstolens beslut i mål och ärenden inte får överklagas (1 kap. 3 § tredje stycket lagen om patent och marknadsdomstolar). Beslutet får därför inte överklagas.

Erik Hellsten Protokollet uppvisat/