RÅ 1994 not 141
Fråga om läkare förfarit felaktigt genom att lämna uppgift om förestående läkarundersökning till allmän försäkringskassa
Not 141. Överklagande av Inge B. ang. disciplinansvar. - I en ansökan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anförde Sven J. bl.a. att Inge B. vid en arbetsvårdskonferens den 1 september 1987 lämnat uppgift om att undersökning av Sven J. skulle ske den 15 september. Genom att informera utomstående om att Sven J. hade tid för undersökning på mottagningen hade Inge B. gjort sig skyldig till ett grovt brott mot tystnadsplikten. Det var först sedan försäkringskassan genom Inge B:s brottsliga gärning fått vetskap om den planerade undersökningen som kassan infordrat utlåtandet. - Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990-04-04): I den undersökning som Inge B. gjort av Sven J:s neurologiska status framkommer stöd för Inge B:s bedömning att det funnits inslag av aggravering. Genom utredningen har inget framkommit som visar att Inge B:s
bedömning, att Sven J. saknat motivation, varit felaktig.
Inge B:s bedömning att Sven J. varit till hälften arbetsför
framstår inte som orimlig med den preciseringen att man
"vid långa sjukskrivningar inte är bunden till den
arbetssituation som förelåg före sjukskrivningens början".
- Fog för kritik mot Inge B. för den medicinska
handläggningen föreligger således inte. -
Rehabiliteringscentrum vid Kärnsjukhuset i Skövde är en
inom allmän verksamhet driven sjukvårdsinrättning. Enligt
20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är bl.a.
statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på begäran
lämna allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person
rörande förhållande som är av betydelse för tillämpning av
den lagen. Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)
hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till annan
myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning. Inge B. har således i nämnda lagrum haft stöd
för sitt handlande. Genom utredningen framgår inte att
Inge B. lämnat uppgift om tidpunkten för undersökningen
under sådana förhållanden att han därigenom åsidosatt
sekretesslagens bestämmelser. - Ansvarsnämnden finner
således inte att fel eller försummelse i yrkesutövningen
kan läggas Inge B. till last. Anmälan skall därför inte
medföra vare sig åtalsanmälan eller disciplinpåföljd. -
Ansvarsnämnden lämnar anmälan utan åtgärd. - Sven J.
fullföljde sin anmälan. - Kammarrätten i Stockholm (1991-09-13, Anclow, Norström, Rempler): Av utredningen framgår att Inge B. vid arbetsvårdskonferens den 1 september 1987 lämnat uppgift om att Sven J. skulle komma på mottagningsbesök till honom den 15 september 1987. Försäkringskassan har den 11 september 1987 begärt att Inge B. till kassan skulle avge ett läkarutlåtande efter undersökningen av Sven J. - I målet har Inge B. inte motsagt att den aktuella uppgiften lämnats. Inte heller har någon omständighet visat att Inge B. haft Sven J:s
medgivande att lämna uppgiften. För detta kan Inge B. inte
undgå disciplinpåföljd. Med hänsyn till omständigheterna
får erinran anses vara tillräcklig. Utredningen ger inte
stöd för att Inge B. i övrigt skulle ha vidtagit någon
åtgärd som ger anledning till disciplinpåföljd. -
Kammarrätten tilldelar Inge B. en erinran. - Inge B. yrkade
att Regeringsrätten skulle undanröja den av kammarrätten
meddelade disciplinpåföljden och fastställa Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnds beslut. Till stöd för sitt
yrkande anförde han i huvudsak följande. Sven J:s ärende
hade varit uppe till diskussion vid en s.k.
arbetsvårdskonferens. Praxis var att försäkringskassan så
snart den fått reda på att en patient var aktuell vid
Rehabcentrum skickade en begäran om läkarutlåtande.
Journalanteckningen den 1 september 1987 angav att ingen
annan information än att Sven J. var aktuell vid
Rehabcentrum lämnats av Inge B. Som Ansvarsnämnden anfört
var han i egenskap av representant för en kommunal
myndighet skyldig att på begäran av försäkringskassan lämna
kassan begärda uppgifter. Uppgiften att Sven J. varit
aktuell vid Rehabcentrum kunde omfattas av sekretess men
han hade bedömt att ett utlämnande av denna uppgift inte
skulle innebära sådant men för Sven J. som avsågs i
sekretesslagen. - Socialstyrelsen tillstyrkte bifall till
besvären. - Sven J. bestred bifall till ändringsyrkandet. - Riksförsäkringsverket avgav yttrande i målet. -
Regeringsrätten (1994-03-07, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 6 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. hänvisas beträffande
tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonalen i det
allmännas verksamhet till bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100). Sekretess gäller som huvudregel enligt 7 kap.
1 § sekretesslagen inom hälso- och sjukvården för uppgift
om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Jämlikt 14 kap. 1 § samma lag hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 8 kap. 7 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är bl.a. statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på begäran av försäkringskassa lämna uppgift om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av dessa lagar. Vidare hade de allmänna försäkringskassorna enligt 2 kap. 11 § lagen om allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1992 det övergripande ansvaret för
rehabiliteringsåtgärder. - Frågan i målet gäller om
Inge B., genom att vid en rehabiliteringskonferens lämna
försäkringskassan uppgift om tidpunkten för Sven J:s
förestående besök för undersökning vid Rehabcentrum, har
åsidosatt sin tystnadsplikt. Av handlingarna framgår inte
klart, huruvida uppgiften lämnats under sådana förhållanden
att bestämmelsen i 14 kap. 1 § sekretesslagen, jämförd med
20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring och 8 kap. 7 § lagen
om arbetsskadeförsäkring, varit tillämplig. Oavsett hur
därmed förhållit sig, kan emellertid av utredningen utläsas
att försäkringskassan redan före rehabiliteringskonferensen
hade kännedom om att Sven J. remitterats till Rehabcentrum.
Den av Inge B. lämnade uppgiften om tidpunkten för
förestående undersökning kan med hänsyn härtill i vart fall
inte anses ha medfört sådant men för Sven J. som avses i
7 kap. 1 § sekretesslagen. På grund härav har det inte
förelegat förutsättningar att påföra Inge B. disciplinpåföljd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer