RÅ 1994 not 141

Fråga om läkare förfarit felaktigt genom att lämna uppgift om förestående läkarundersökning till allmän försäkringskassa

Not 141. Överklagande av Inge B. ang. disciplinansvar. - I en ansökan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anförde Sven J. bl.a. att Inge B. vid en arbetsvårdskonferens den 1 september 1987 lämnat uppgift om att undersökning av Sven J. skulle ske den 15 september. Genom att informera utomstående om att Sven J. hade tid för undersökning på mottagningen hade Inge B. gjort sig skyldig till ett grovt brott mot tystnadsplikten. Det var först sedan försäkringskassan genom Inge B:s brottsliga gärning fått vetskap om den planerade undersökningen som kassan infordrat utlåtandet. - Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990-04-04): I den undersökning som Inge B. gjort av Sven J:s neurologiska status framkommer stöd för Inge B:s bedömning att det funnits inslag av aggravering. Genom utredningen har inget framkommit som visar att Inge B:s

bedömning, att Sven J. saknat motivation, varit felaktig.

Inge B:s bedömning att Sven J. varit till hälften arbetsför

framstår inte som orimlig med den preciseringen att man

"vid långa sjukskrivningar inte är bunden till den

arbetssituation som förelåg före sjukskrivningens början".

- Fog för kritik mot Inge B. för den medicinska

handläggningen föreligger således inte. -

Rehabiliteringscentrum vid Kärnsjukhuset i Skövde är en

inom allmän verksamhet driven sjukvårdsinrättning. Enligt

20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring är bl.a.

statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på begäran

lämna allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person

rörande förhållande som är av betydelse för tillämpning av

den lagen. Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)

hindrar inte sekretess att uppgift lämnas till annan

myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller

förordning. Inge B. har således i nämnda lagrum haft stöd

för sitt handlande. Genom utredningen framgår inte att

Inge B. lämnat uppgift om tidpunkten för undersökningen

under sådana förhållanden att han därigenom åsidosatt

sekretesslagens bestämmelser. - Ansvarsnämnden finner

således inte att fel eller försummelse i yrkesutövningen

kan läggas Inge B. till last. Anmälan skall därför inte

medföra vare sig åtalsanmälan eller disciplinpåföljd. -

Ansvarsnämnden lämnar anmälan utan åtgärd. - Sven J.

fullföljde sin anmälan. - Kammarrätten i Stockholm (1991-09-13, Anclow, Norström, Rempler): Av utredningen framgår att Inge B. vid arbetsvårdskonferens den 1 september 1987 lämnat uppgift om att Sven J. skulle komma på mottagningsbesök till honom den 15 september 1987. Försäkringskassan har den 11 september 1987 begärt att Inge B. till kassan skulle avge ett läkarutlåtande efter undersökningen av Sven J. - I målet har Inge B. inte motsagt att den aktuella uppgiften lämnats. Inte heller har någon omständighet visat att Inge B. haft Sven J:s

medgivande att lämna uppgiften. För detta kan Inge B. inte

undgå disciplinpåföljd. Med hänsyn till omständigheterna

får erinran anses vara tillräcklig. Utredningen ger inte

stöd för att Inge B. i övrigt skulle ha vidtagit någon

åtgärd som ger anledning till disciplinpåföljd. -

Kammarrätten tilldelar Inge B. en erinran. - Inge B. yrkade

att Regeringsrätten skulle undanröja den av kammarrätten

meddelade disciplinpåföljden och fastställa Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnds beslut. Till stöd för sitt

yrkande anförde han i huvudsak följande. Sven J:s ärende

hade varit uppe till diskussion vid en s.k.

arbetsvårdskonferens. Praxis var att försäkringskassan så

snart den fått reda på att en patient var aktuell vid

Rehabcentrum skickade en begäran om läkarutlåtande.

Journalanteckningen den 1 september 1987 angav att ingen

annan information än att Sven J. var aktuell vid

Rehabcentrum lämnats av Inge B. Som Ansvarsnämnden anfört

var han i egenskap av representant för en kommunal

myndighet skyldig att på begäran av försäkringskassan lämna

kassan begärda uppgifter. Uppgiften att Sven J. varit

aktuell vid Rehabcentrum kunde omfattas av sekretess men

han hade bedömt att ett utlämnande av denna uppgift inte

skulle innebära sådant men för Sven J. som avsågs i

sekretesslagen. - Socialstyrelsen tillstyrkte bifall till

besvären. - Sven J. bestred bifall till ändringsyrkandet. - Riksförsäkringsverket avgav yttrande i målet. -

Regeringsrätten (1994-03-07, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 6 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. hänvisas beträffande

tystnadsplikt för hälso- och sjukvårdspersonalen i det

allmännas verksamhet till bestämmelserna i sekretesslagen

(1980:100). Sekretess gäller som huvudregel enligt 7 kap.

1 § sekretesslagen inom hälso- och sjukvården för uppgift

om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Jämlikt 14 kap. 1 § samma lag hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Enligt 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 8 kap. 7 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är bl.a. statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på begäran av försäkringskassa lämna uppgift om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av dessa lagar. Vidare hade de allmänna försäkringskassorna enligt 2 kap. 11 § lagen om allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1992 det övergripande ansvaret för

rehabiliteringsåtgärder. - Frågan i målet gäller om

Inge B., genom att vid en rehabiliteringskonferens lämna

försäkringskassan uppgift om tidpunkten för Sven J:s

förestående besök för undersökning vid Rehabcentrum, har

åsidosatt sin tystnadsplikt. Av handlingarna framgår inte

klart, huruvida uppgiften lämnats under sådana förhållanden

att bestämmelsen i 14 kap. 1 § sekretesslagen, jämförd med

20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring och 8 kap. 7 § lagen

om arbetsskadeförsäkring, varit tillämplig. Oavsett hur

därmed förhållit sig, kan emellertid av utredningen utläsas

att försäkringskassan redan före rehabiliteringskonferensen

hade kännedom om att Sven J. remitterats till Rehabcentrum.

Den av Inge B. lämnade uppgiften om tidpunkten för

förestående undersökning kan med hänsyn härtill i vart fall

inte anses ha medfört sådant men för Sven J. som avses i

7 kap. 1 § sekretesslagen. På grund härav har det inte

förelegat förutsättningar att påföra Inge B. disciplinpåföljd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut att lämna

Sven J:s anmälan utan åtgärd. (fd II 1994-02-09,

Schön-Engqvist)

*REGI

*INST