RÅ 1994 not 484

Not 484. Ansökan av John B. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog i beslut den 30 november 1993 en ansökan av John B. om uppehållstillstånd m.m. I samma beslut avvisade verket honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 1 och 2 utlänningslagen (1989:529) och förbjöd honom att före visst datum återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 27 maj 1994 avslog Utlänningsnämnden John B:s överklagande. Invandrarverket avslog i beslut den 9 juni 1994 en ansökan om uppehållstillstånd m.m. enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen. - I ansökningen yrkade John B. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas. Han yrkade även att allmän rättshjälp skulle beviljas honom. - Till stöd för ansökningen anförde John B. i huvudsak följande. Den 18 april 1994 hade förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden trätt i kraft. Han hade den 1 januari 1993 varit under 18 år och hade ansökt om asyl före den dagen och omfattades därför av förordningen. Ingenting i skälen för Utlänningsnämndens beslut tydde på att förordningen tillämpats. - Utlänningsnämnden uppgav i yttrande den 19 juni 1994 att nämnden i ärendet av förbiseende underlät att pröva om John B. skulle kunna ha meddelats uppehållstillstånd enligt förordningen. - Regeringsrätten (1994-07-12, Palm, Berglöf, von Bahr): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt förordningen om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden får utlänningar som före den 1 januari 1993 här i landet gjort ansökan om asyl som inte slutligt prövats och som fortfarande befinner sig i landet beviljas uppehållstillstånd, om särskilda skäl inte talar mot det och ansökan avser bl.a. barn som den 1 januari 1993 var under 18 år. - Av utredningen framgår att John B. ansökte om asyl i Sverige den 29 oktober 1992. Enligt uppgift hade han den 1 januari 1993 inte fyllt 18 år. Med hänsyn härtill borde Utlänningsnämnden ha prövat om han hade rätt till uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Eftersom så inte skett bör frågan om uppehållstillstånd prövas på nytt av Utlänningsnämnden. Skäl för resning föreligger sålunda. I avvaktan på den nya prövningen bör verkställighetsförbud meddelas. - Regeringsrätten finner vidare att skäl föreligger att bevilja John B. allmän rättshjälp i resningsmålet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet och visar ärendet åter till nämnden för ny handläggning. - Regeringsrätten förordnar i avvaktan på nytt beslut av Utlänningsnämnden att vidare åtgärder för verkställighet av den beslutade avvisningen inte får äga rum. - Regeringsrätten bifaller ansökningen om allmän rättshjälp i resningsmålet och förordnar advokaten B-O Ullsåker till biträde enligt rättshjälpslagen. Regeringsrätten bestämmer grundavgiften enligt rättshjälpslagen till 450 kr och tilläggsavgiften till 0 kr. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till B-O Ullsåker med 1 365 kr. (fd III 1994-07-05, Sundberg)

*REGI

*INST