RÅ 1994 not 532

Not 532. Överklagande av Ålem Energi AB m.fl. av ett förhandsbesked ang. allmän energiskatt. - I en ansökan om förhandsbesked anförde Ålem Energi AB bl.a. följande. Bolaget, som var kommunägt, hade till uppgift att alstra och inköpa samt att distribuera och sälja ledningsbunden energi. Samfälligheten Timmernabbens Vindkraft hade bildats för att producera el i ett vindkraftverk på 150 kW för medlemmarnas eget bruk. Alla fastighetsägare och bostadsrättshavare inom bolagets distributionsområde erbjöds köpa andelar i förhållande till sin elförbrukning. Samfälligheten bar det ekonomiska och tekniska ansvaret för vindkraftverkets drift och underhåll. I juni 1991skrevs ett transiteringsavtal mellan bolaget och samfälligheten. För hyra av ledning utgick en avgift som utgjorde skillnaden mellan ordinarie elpris i förbrukningsstället och ersättning till samfälligheten enligt avtal om lokalt producerad elkraft. Delägarna i samfälligheten betalade ordinarie elpris i respektive förbrukningsställe till bolaget, som i sin tur månadsvis betalade ersättning till samfälligheten. - Bolaget begärde förhandsbesked av innebörd att allmän energiskatt inte skulle erläggas för den transiterade elkraften. - Till bolagets ansökan anslöt sig Timmernabbens Vindkraftverks Samfällighetsförening samt Sören J. i egenskap av delägare i samfälligheten. - Skatterättsnämnden (1993-10-12, Stegard, Edlund, Lindberg, Nyström, Rabe, Zackari): Förhandsbesked. Den med ansökningarna avsedda elektriska kraften är undantagen från skatteplikt hos producenten men inte hos bolaget. Detta är skattskyldigt och skall erlägga allmän energiskatt för kraften. - Motivering. För att besvara ansökningarna måste först avgöras om den aktuella vindkraften är skattepliktig när den produceras för att tillföras bolagets distributionsnät. - Tillämpligt lagrum är i första hand 2 § a) lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL), i vilket ett av undantagen från skatteplikt för elektrisk kraft behandlas. Enligt detta lagrum utgår inte skatt för bl.a. elektrisk kraft som framställs inom landet av en vindkraftproducent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 500 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. - Enligt 11 a § EL anses distribution av elektrisk kraft som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker i former jämförliga med näringsverksamhet. - För att den i vindkraftverket producerade kraften skall vara undantagen från skatteplikt hos producenten krävs enligt det ovan sagda inte bara att generatoreffekten understiger viss nivå utan även att producenten inte anses yrkesmässigt distribuera elektrisk kraft. För att avgöra denna fråga bör först tas ställning till om det tillämpade "transiteringsförfarandet" skall anses innefatta endast en egenförbrukning för föreningsmedlemmarna. Enligt nämndens mening kan dock - främst med hänsyn till att elektrisk kraft som en producent matar in på annans distributionsnät inte kan avskiljas för producentens räkning och sedan transiteras till ett av denne anvisat särskilt förbrukningsställe - fråga inte anses vara om egenförbrukning. Förfarandet framstår i stället som ett byte av kraft och "transiteringen" som en distribution från bolagets sida. - Även om fråga alltså inte är om egenförbrukning bör dock inte enbart den aktuella inmatningen på bolagets nät, som av bolaget används yrkesmässigt, anses innefatta en sådan yrkesmässig distribution som avses i 2 § a) EL. Vindkraften är därför i detta fall undantagen från skatteplikt hos producenten. - Vad sedan angår skatteplikten för den av bolaget till föreningens medlemmar distribuerade kraften synes bestämmelserna i 2 § a) EL ha tillkommit endast för att av administrativa skäl från beskattning undanta kraft som huvudsakligen för producentens egen konsumtion framställs i mindre kraftverk. Det aktuella undantaget från skatteplikt för viss kraft kan däremot enligt nämndens mening inte bli tillämpligt på någon annan än producenten av nämnda kraft. Inte heller är något av de andra undantagen från skatteplikt i 2 § EL tillämpligt på bolagets distribution. All av bolaget till föreningsmedlemmarna distribuerad kraft - även sådan kraft som undantagits från skatteplikt i producentledet - är således skattepliktig. - Vad slutligen avser frågan om skattskyldigheten gäller enligt 11 § första stycket 1. EL bl.a. att den är skattskyldig som inom landet yrkesmässigt distribuerar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft. Enligt vad nyss anförts är den aktuella kraften undantagen från skatteplikt hos producenten men inte hos bolaget. Endast bolaget, vars distribution av kraft till föreningens medlemmar sker yrkesmässigt, är därför skattskyldigt enligt 11 § första stycket 1. EL. - (Ledamoten Wingren var skiljaktig såvitt avsåg motiveringen och anförde följande: Av 2 § a) EL framgår att skatteplikt föreligger för elektrisk kraft även om den har framställts vid sådana mindre anläggningar som anges i bestämmelsen, om producenten yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. Skatteplikten gäller då inte bara den distribuerade kraften. - Yrkesmässig distribution föreligger enligt 11 a § EL när inkomsten av distributionen utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller distributionen sker i former jämförliga med näringsverksamhet. - Före bestämmelsens ikraftträdande den 1 januari 1991 gällde enligt den samtidigt upphävda 4 § förordningen (1964:351) om allmän energiskatt att distribution av elektrisk kraft, om Riksskatteverket inte bestämde annat, skulle anses som yrkesmässig när distributionen skedde över ett distributionsnät med anslutning av flera än 10 förbrukare, eller när den distribuerade kraften utgjorde mer än 20 000 kilowattimmar per år (jfr även Riksskatteverkets författningssamling RSFS 1984:25 avsnitt 3.2). - Begreppet distribution har inte närmare definierats i EL eller dess förarbeten och synes inte utgå från liknande begrepp i annan lagstiftning, närmast lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, (jfr 3 § förordningen /1993:560/ om elabonnentavgift). Med hänsyn till att beskattningsområdet enligt EL i princip omfattar all elektrisk kraft (jfr prop. 1957:175 s. 86) får de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet i 11 § och om skattskyldighetens inträde i 12 § anses tjäna som vägledning för tolkningen. - Enligt 11 § första stycket 1. EL är den skattskyldig som inom landet yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft. Den som är skattskyldig enligt nämnda bestämmelse är enligt tredje stycket skyldig att vara registrerad som producent eller distributör. - Skattskyldigheten inträder enligt 12 § 1. EL då den elektriska kraften distribueras till förbrukare som inte är registrerad enligt 11 § (skattepliktig distribution) eller då den skattskyldige använder kraften i den egna rörelsen (skattepliktig egenförbrukning). - Bestämmelserna får - mot bakgrund av skattens allmänna karaktär - anses ge vid handen att lagstiftarens principiella utgångspunkt har varit att elektrisk kraft hos en mottagare eller producent endast kan vara föremål för antingen distribution eller förbrukning. Någon form av överföring av elektrisk kraft till en mottagare som inte skulle innefattas under begreppet distribution kan därför inte anses föreligga enligt EL. - Timmernabbens Vindkraftverks Samfällighetsförening framställer elektrisk kraft vid ett vindkraftverk med en generatoreffekt om 150 kilowatt som är anslutet till Alems Energi AB:s distributionsnät. All i vindkraftverket framställd kraft levereras till bolaget för distribution över dess nät. Det förhållandet att bland de abonnenter som är anslutna till distributionsnätet finns medlemmar i samfällighetsföreningen medför inte att den elektriska kraften kan anses förbrukad vare sig av samfällighetsföreningen eller av medlemmarna. Den producerade kraften får därför i enlighet med det ovan anförda anses distribuerad i den mening som avses i EL. Samfällighetens distribution får - oaktat den endast avser leverans till en mottagare och att denne är registrerad skattskyldig - anses ske i former jämförliga med näringsverksamhet och är därmed yrkesmässig. - Den av samfälligheten producerade elektriska kraften är mot bakgrund av det ovan anförda inte undantagen från skatteplikt enligt 2 § a) EL och samfälligheten är således skattskyldig enligt 11 § första stycket 1. samma lag. - Emellertid finner jag med hänsyn till innehållet i bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i 12 § 1. EL att endast bolaget har att erlägga skatt vilket också majoriteten funnit på andra grunder. - En följd av det synsätt som ovan redovisats blir att mindre kraftverk i större omfattning än vad som följde av de äldre bestämmelserna blir skyldiga att vara registrerade enligt 11 § tredje stycket EL oaktat att de inte skall erlägga skatt. Ett administrativt merarbete, som de äldre bestämmelserna var avsedda att förhindra, uppkommer därmed. Detta är emellertid inte något som kan läggas tillrätta i rättstillämpningen utan får ankomma på lagstiftaren att lösa. - I Regeringsrätten yrkade bolaget, samfällighetsföreningen och Sören J. att bolaget skulle förklaras inte vara skattskyldigt för ifrågavarande elektriska kraft. - Riksskatteverket bestred bifall till ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1994-09-15, Wahlgren, Tottie, Dahlman, Bouvin, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande.

EL har med giltighet från och med den 1 juli 1994 (SFS 1994:328) ändrats i åtskilliga hänseenden som är av betydelse för bedömningen av frågan om skattskyldighet för elektrisk kraft enligt EL. Det av Skatterättsnämnden meddelade förhandsbeskedet är lämnat med tillämpning av de före den 1 juli 1994 gällande bestämmelserna i EL. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att förhandsbesked bör meddelas endast med avseende på tiden fram till angivet datum. Regeringsrättens bedömning utgår alltså - i likhet med Skatterättsnämndens - från bestämmelserna i EL i deras lydelse fram till den 1 juli 1994. - Den i vindkraftverket producerade kraften levereras av föreningen till bolaget mot ersättning för att av bolaget distribueras över bolagets nät till ett stort antal förbrukare, av vilka de flesta inte är föreningsmedlemmar. Regeringsrätten finner att även denna leverans utgör distribution i EL:s mening. På grund av bestämmelserna i 11 a § EL är distributionen att anse som yrkesmässig. Med denna bedömning är det i 2 § a) EL angivna undantaget från skatteplikt inte tillämpligt för föreningens del. Den i målet diskuterade frågan om innebörden av ordet "dylik" i 11 § första stycket 1. EL kommer därmed att sakna betydelse för bedömningen av bolagets skattskyldighet. - Av bestämmelserna i 11 och 12 §§ EL följer att bolaget - vars distribution ostridigt är yrkesmässig - har att erlägga energiskatt för distributionen av den från föreningen levererade kraften. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats att gälla under tiden 1993-09-01--1994-06-30. (fd II 1994-08-23, Laestander)

*REGI

*INST